Davvisámegiella

Elle Maija Klefstad Bær är mest känd som gitarrist i rOlfFa. Under de senaste åren har hennes egen musikkarriär tagit mer plats och i augusti släppte hon debutsingeln Áibbašeapmi.

Vad gör du musikaliskt just nu? 

– Jag har varit på en två veckor lång skolturné i Oslotrakten och spelat för låg-och mellanstadieklasser. I vår ska jag spela på andra skolor i hela Norge. 

Berätta, vem är Elle Maija Klefstad Bær?

– Jag är uppvuxen i Karasjok och är 32 år. Jag är musiker och vokalist, men vokalistkarriären är ganska ny. Förr har jag bara sett mig själv som gitarrist. Jag har spelat gitarr i bandet rOlfFa sedan jag var 16 år. Men de senaste åren har jag sakta men säkert börjat bli allt mer soloartist och då sjunger jag både på norska och nordsamiska och jojkar, men så spelar jag så klart också gitarr. 

Hur länge har du hållit på med musik?

– Jag började spela gitarr när jag var 10–11 år. Jag var hos vår granne och hon lärde mig en barnsång på gitarr och jag det var så kul. Jag sprang hem till mina föräldrar och sa att jag har lust att lära mig spela gitarr och så började jag på kulturskolan i Karasjok. Jag har varit aktiv gitarrist sedan jag var väldigt liten. När jag skulle börja gymnasiet så valde jag gå på musiklinjen i Tromsö, och det var då som 16-åring jag började i rOlfFa. Sedan jag studerat musik i både Tromsö och Oslo. 

I augusti släppte singeln Áibbašeapmi, vad kan du berätta om den?

– Det är min allra första egna baby som jag släppt. Det var både väldigt otäckt och fint för låten Áibbašeapmi är den första låten som jag gjort med nordsamisk text och som har jojk i sig. Den jojken har levt i fyra-fem år, men det har tagit väldigt lång tid att forma den så som jag ville att den skulle bli. Så den har tagit tid innan jag äntligen kunde släppa den. Det var lite otäckt att släppa sin första egna musik, men nu känns det väldigt bra. 

Kommer du att släppa någon EP eller album? 

– Planen är att spela in ett helt album. Vi har ju börjat så smått. Jag har fått stöd från Sametinget till att faktiskt spela in mitt debutalbum Det är inte helt klart när den kommer, men förhoppningsvis under nästa år. 

I höst kommer du även vara med i en teater, hur känns det att gå från musik till teater? 

– Jag ska inte vara skådespelare. Jag kommer vara musiker på scen tillsammans med två skådespelare. Jag blev headhuntad till den här teatern. Det är en samisk dramatiker (Siri Broch Johansen, reds anm.) som har skrivit stycket Per Hansen – en trofast man/Oskkalda almmái. Hon hade redan bestämt sig, den var bara en som hon vill ha med som musiker och det var jag.  Det är väldigt kul att komma med i teatervärlden också, för det har jag aldrig gjort förr. 

Du är även gitarrist i rOlfFa, har du tänkt att lämna bandet nu när dig egen karriär tar fart?

– Nej, jag det har jag inte tänkt. Det har följt mig så länge och jag är ju fortfarande en del av rOlfFa. Men det som har varit väldigt fint med killarna i rOlfFa är att alla har varit väldigt stöttande när det har kommit till att låta mig ha min egen karriär. Om två konserter krokar med varandra, en rOlfFa -konsert och en Elle Maija-konsert, då säger de att jag måste prioritera mig själv: ”Nu måste du bygga din egen solokarriär”.  

Finns det några artister som du inspireras av?

– Ja, den yngre generationen av samiska artister. Jag tycker det är så kul att vi är i en våg av många fina och duktiga samiska artister som jag blir väldigt inspirerad av.  Som Katarina Barruk, Elle Marie, Emil Karlsén, Lávre, Hilda Länsman och Gabba är så klart. Jag har säkert glömt någon. Vi bildar ett litet community. Jag känner alla som jag nämnt och vi har flera gånger varit tillsammans på låtskrivarcamper och jobbat tillsammans. The big queen har ju varit Mari Boine, ända sedan jag var liten. Jag har haft väldigt tur, hon är ju min gudmor. Så hon har ju alltid varit med i mitt liv och varit där och pushat mig att fortsätta med musiken. 

Vad har du för drömmar och mål med din musik?

– Nu är drömmen att kunna fortsätta leva av musiken. Och målet är ju att skapa musik och så klart att ge ut min musik. Och spela konserter, det tycker jag är otroligt kul.  

Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi? 

– Nej, jag har inte en favorit. Den frågan har jag aldrig klarat av att svara på. 

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?  

– Den låt som verkligen drabbat mig sedan jag var liten är Goaskinviellja av Mari Boine. Den tycker jag har varit powerfull och är en låt som jag älskar. Jag älskar den så mycket så jag har gjort min egen version, så när jag spelar konsert så framför jag faktiskt min egen version Goaskinviellja. 

Intervju Marica Blind

Sarah Olaussen Eira, som spelar huvudrollen i samiska ungdomsfilmen Biru Unjárga, och fått bra kritik för din rolltolkning av Elvira.

Hur känns det?
– Jag har varit så spänd över att se hur folk reagerar. Därför känns det bra när jag fått så bra “tillbakemellinger”. Det är svårt att förstå alla fina omdömen som jag fått, det är så stora ord och svårt att tänka så om mig. Jag är tacksam för upplevelsen. 

Du är så naturlig i filmen, har du gjort något liknande förut?
– Jag har aldrig skådespelat, inte ens teater har jag gjort. Det enda är att jag stått mycket på scen när jag sjungit. Att dansa och visa känslor med ansiktet är jag också van med och sen har jag gjort lite allt möjligt inom kultursektorn som gjort att det har varit mer naturligt att skådespela. 

Kan du berätta lite om dig själv. Vem är du?
– Jag är uppvuxen i Alta där jag bott hela livet. Jag är 17 år och på fritiden gillar jag att sjunga och dansa. Jag har sjungit och dansat länge och gjort andra kreativa saker. 

Hur fick du den här rollen?
– Jag hade inte planerat att gå på audition. Det var lite av en tillfällighet att jag tog mig dit. Det var många andra ungdomar där. Det var kul att det blev som det blev när jag inte ens tänkt gå dit. 

Hur skulle du beskriva filmen?
– Det är en berättelse om identitet. Den visar minoriteters känslor, men även andras, som inte är minoriteter. Den visar Elviras mödor i livet. Hon har en lesbisk mor och har aldrig träffat sin far. När de ses uppstår dramatik. 

Hur var det att vara den här karaktären?
– Till en början var det svårt att lära känna karaktären när det var en så speciell berättelse som jag aldrig sett eller läst om. Men det gick bra direkt jag fick på mig kostymen. Jag tänkte att jag ska vara Elvira och inte mig själv. Det var lite konstigt men det gick bättre än jag hade trott. 

Det här är den första samiska ungdomsfilmen, hur viktigt är det?
– Jätteviktigt att Sápmi har fått sin första ungdomsfilm. Jag tror att ungdomar är tacksamma att det kommer en film för dem. Det känns stort att vara med i den första samiska ungdomsfilmen. 

Vad var det svåraste under inspelningarna?
– Jag var lite tveksam över hur Elvira skulle vara när hon är arg och ledsen. Jag var osäker på hur jag skulle spela. Men det blev ganska bra tycker jag. De humoristiska delarna har också blivit jättebra. Jag är nöjd över att jag vågade gå utanför min comfortzone och spelade huvudrollen i hela filmen.  

Kan du berätta något speciellt du var med om under inspelningarna?

– Jag hade aldrig trott att jag skulle få träffa så fina människor. Jag har fått vänner för livet under inspelningarna. Det var en bra upplevelse och det var speciellt att spela mot en  Hollywoodkändis. 

Kommer du att fortsätta som skådespelare?
– Jag har börjat gilla skådespeleri och skulle gärna jobba med det framöver om jag får chansen. Det som varit viktigt när jag tackade ja till rollen, trots att det var så skrämmande från början, var att jag ville följa mitt hjärta och försöka och inte bry mig om vad andra säger. Jag hoppas att andra ungdomar också vågar följa sitt hjärta. 

Text Lars-Ola Marakatt

Fem frågor:

Unjárga eller Köpenhamn?
– Elvira skulle valt Köpenhamn, själv väljer jag Unjárga. Jag har börjat gilla Unjárga väldigt mycket. 

Komedi eller drama?
– Drama. Men det är kul när filmen både är drama och komedi. 

Skådespelare eller artist?
–Min barndomsdröm var att bli artist men nu lutar det mer mot skådespeleri. 

På havet eller till fjälls?
– Båda alternativen är bra men jag gillar sommaren bättre än vintern så kanske på havet på grund av det.  

Vinna enormt mycket pengar eller avsluta alla krig i världen?
– Avsluta alla krig, så klart. 

Lávre släppte i början av mars debutalbumet Vuložat som han har arbetat med i några år. För Nuorat berättar han om jojkens betydelse för honom och om framtidsplanerna med musiken. 

Vad gör du musikaliskt just nu?

– Jag har släppt mitt debutalbum Vuložat och förbereder mig nu för ett par konserter med skivan.

Kan du berätta vem Lávre är för de som inte vet?

– Jag är 23 år och är jojkare, samisk artist och musiker från Kautokeino. Nu har jag nyligen också blivit skivbolagsdirektör, då jag precis har haft mitt första släpp på mitt egna skivbolag Fierran Records.

I februari släppte du singeln Gosa Gehčče, kan du berätta mer om den? 

– Det är en något mystisk låt för mig som kom till mig en gång för några år sedan, i sin helhet med text, melodi och ackord på samma gång. Jag känner att Gosa Gehčče är en hoppfull, men melankolisk låt. Det bitterljuva är ju min favoritkänsla, och jag tror att den här låten har mycket av det. Jag tycker också att det är lite mystiskt och mörkt. Låten är också lite inspirerad av den mörka medeltiden och hur den ofta driver en att titta lite inåt.

Kan du berätta om ditt debutalbum?

– Albumet innehåller både traditionell jojk och samtida jojk som sträcker sig över genrer och generationer, och balanserar tradition med innovation. Vuložat är resultatet av många års inre arbete, och speglar början på en djupdykning i min egen personliga mytologi och det samiska folkets historiska ursprung. Det är en kombination av jojk och sång, intuitivt gitarrspel och texter som tar utgångspunkt i de rika metaforiska texter som finns i gamla jojkar. Skivan handlar om förhållandet mellan personliga och historiska minnen, händelser och trauman, och reflektioner kring ett botemedel mot de sår som har tillfogats oss och våra förfäder. Kanske en resa genom saker som ofta döljs under ytan, både för en själv och i den samiska kulturen.

Vilken låt tycker du bäst om och varför?

– Jag tror att min favoritlåt från skivan är Máttaráddjá, åtminstone den viktigaste för mig. Det är jojken som startade mycket av min musikaliska resa. När jag var i sena tonåren fick jag ett e-postmeddelande från min bestefar som jojkade sin far, och det var en väldigt stor upplevelse för mig. Den jojken har funnits med mig sedan dess, och det var en ära att ha den på min skiva.

Jojk är med i många av dina låtar, varför?

–Jojk har blivit ett så viktigt verktyg för att få fram, bearbeta och kommunicera de saker som är lite svåra att sätta ord på. Det är det perfekta verktyget för att hitta det vi kan ha gömt undan.

Du vann öppna klassen/låtskrivare i Sami Music Awards, hur känns det och varför tror du att du vann?

– Det är en stor ära att vinna detta pris. Jag tycker att Sami Music Awards är en väldigt viktig scen för att lyfta fram vad som händer i vår lilla stora samiska musikbransch. Jag utgår ifrån att juryn har lagt vikt vid texterna jag skriver, och arbetet med min skiva som äntligen har blivit verklighet. Det känns bra att bli uppmärksammad för det.

Du slutade på andra plats i Sámi Grand Prix-jojkdel i år, hur kändes det?

– Det var helt klart lite tråkigt att inte vinna, men jag är samtidigt väldigt tacksam över att jag fick vara med. Det var en fantastisk upplevelse att ha min farbrors jojk i SGP, och jag känner att det var ett viktigt steg för mig i arbetet med traditionell jojk, som blir viktigare och viktigare för mig. Det var en stor ära att få dela scen med så många duktiga jojkare, och jag kände verkligen att det var en hög nivå i jojkdelen i år.

Vad har du för drömmar och mål med din musik?

– Jag har ambitioner att fortsätta med musiken. Jag har skrivit material till ganska många skivor till, så om det tar lika lång tid att släppa dem som min första skiva kan jag nog hålla på i ett par decennier till. Jag är tacksam över att jag har fått möjligheten att försörja mig på musik, och kommer att fortsätta göra det så länge som möjligt. Jag känner också att jag har ett ansvar för branschen jag är i och att jobba med mitt lilla skivbolag känns som en viktig del av det för mig. Förhoppningsvis kan jag släppa några andra samiska artister också.

Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi? 

– Jag är nog Hildá Länsmans största fan! Wimme och Torgeir Vassvik har också varit väldigt viktiga för mig och Adjagas var rent stärkande för mig på sin tid.

Vilken är din favoritlåt från Sápmi? 

– The Whale in The Stone, Inside The Birch Tree av Torgeir Vassvik.

Intervju Marica Blind