Med låten Trineže Luohti vann Linus Johansen en av de tre priserna i musiktävlingen Pan-ArcticVision 2025 i november. Linus vann priset med låten som ger mest känsla av gemenskap och samhörighet.
Vad gör du musikaliskt just nu?
– Jag går fjärde året på en kandidatexamen i framförande musik och jag börjar tröttna på att plugga. Jag ska få ett album skrivet, måste bara landa på ett koncept. Jag har många färdiga låtar som jag inte har släppt än. För tillfället försöker jag hitta olika ljudlandskap med hjälp av PC och seaboard (en typ av midi-keyboard). Jag lägger också mer tid på att skriva texter.
Kan du berätta vem Linus är för den som inte vet?
– Jag är en nyfiken kille som försöker hitta rätt i livet som alla andra, och försöker föra det vidare genom musiken. Jag är 22 år och bor i Tromsö. Jag gillar att prata med mig själv när jag är ute i skogen.
Hur länge har du gjort musik?
– Jag började spela piano när jag var tolv, alltså ungefär i tio år nu. Jag tyckte det var jättetråkigt så jag ville sluta efter ett halvår, men jag slutade inte i alla fall, tack vare min mamma.
Kan du berätta om din musik?
– Jag har ett lite progressivt förhållningssätt till låtskrivande där jag vågar chansa, bara att det inte blir på bekostnad av att låten måste vara fängslande och ha en bra känsla. Jag skulle kalla det progressiv pop. Jag skriver mest på nordsamiska och jag gör även en del jojkar.
Du tävlade i Pan-ArcticVision november, varför ville du vara med där?
– För att träffa massor av spännande människor från hela Arktis. Jag gillar också att resa, men det var nästan en lite för lång resa. Vi var i Iqaluit, som är helt i ingenmansland i Kanada.
Det var nio låtar som tävlade. Hur var det att tävla?
– Jag såg det inte riktigt som en tävling. Det var mer ett slags musikevenemang där vi kunde dela musik med varandra.
Tävlingslåtarna sjöngs av artister från det arktiska området och på olika språk. Hur var det att träffa musiker och artister från andra delar av Arktis?
– Väldigt ”kul”, som man säger på svenska. Jag hoppas få träffa dem igen någon gång.
Vilka likheter och skillnader upplevde du att det fanns mellan er artister från de olika arktiska områdena?
– Många hade urfolksbakgrund, så det var väldigt relaterbart. Men även om alla pratade engelska så fanns det en del språkbarriärer också, jag visste inte riktigt om jag skulle prata norska med dem som pratade danska till exempel. Jag tycker att danska är svårt.
Du vann med låten Trineže Luohti, hur kändes det att vinna och varför tror du att du vann?
– Det var riktigt kul att vinna, jag vann ett av tre priser man kunde vinna. Jag tror att den vann för att det är en mysig och gemytlig låt. Det är jojken till min katt Trine. Trine är en speciell katt.
Du har släppt EP:n Muoraš – Det lille Treet i höstas, kan du berätta med om den?
– Det är en samling av fyra låtar med lite olika teman, men med låten ”Én siste dag” och med omslagsillustrationen ville jag på sätt och vis tillägna den en vän till mig som tragiskt tog sitt liv för ett drygt år sedan nu.
Vad har du för drömmar och mål med din musik?
– Genom musik har du inflytande att förändra hur människor tänker om världen, så jag vill använda den för att få folk att sluta bråka. Och så hade det varit jättekul att spela en konsert på månen om 50 år eller något.
Finns det några artister som du inspireras av och varför?
– Gojira är mitt favoritband. De har väldigt heavy och avancerad musik, men det ger mig så mycket energi. De har också väldigt intressanta texter. Leprous är också ett coolt band, jag tycker att sångaren är väldigt bra på att sjunga.
Vilken är din favoritgrupp/artist från Sápmi?
– Kanske Gabba för tillfället.
Vilken är din favoritlåt från Sápmi?
– Jag kan inte komma på något nu. Jag lyssnar faktiskt på väldigt lite musik.
Intervju Marica Blind