mars 2026

Sanning, silver och duodjispaning

Till hösten händer det. Efter fyra års arbete överlämnar sanningskommissionen för det samiska folket sitt slutbetänkande.

Då har det gått 18 år sedan Sáminuorra lyfte kravet på en sanningskommission för samerna på svenska sidan av Sápmi och sju år sedan Sametinget begärde att regeringen skulle finansiera processen.

Sedan 2022 har sanningskommissionens ledamöter anordnat möten och intervjuat samer och även om arbetet börjar gå mot sitt slut så är det långt ifrån över än.

Under Jokkmokks marknad bjöd Sáminuorra representanter för sanningskommissionen in till samtal för att ge sin syn på vad samiska ungdomar tycker är viktigt att lyfta i den kommande sanningskommissionen.

På den givna mötesplatsen Jokkmokks marknad lyftes behovet av just fler samiska mötesplatser för unga, men också okunskapen om samer och vems ansvar det är.

Hur Sverige ska hantera hat, hot och rasism riktade mot samer är en stor och viktig fråga och där efterlyser Sáminuorra åtgärder.

Sanningskommissionens arbete består av tre delar, en forskningsantologi, en berättelsevolym och ett huvudbetänkande.

De två sistnämnda kommer att offentliggöras den 30 september när sanningskommissionens arbete överlämnas, men redan nu finns den första delen ute. Den offentliggjordes strax innan Nuorat gick till tryck och mer om den kan ni läsa i detta nummer.

Vi har också gjort en sammanställning av andra sanningskommissioner.

Jokkmokks marknad är också, förutom en stor och viktig mötesplats för samer, en plats för konst, design och duodji. För visst är det rätt otroligt hur mycket kreativitet och konsthantverk det finns i Sápmi?

Aili Kråik är tjejen som älskar smycken och silver och det ledde henne in på att börja tillverka silversmycken. Hon säger skämtsamt att hon tänker på silver hela tiden och för henne tycks idéerna aldrig ta slut. I detta nummer berättar hon mer om sin resa mot att bli smyckesdesigner och om planerna framåt.

Givetvis bjuder vi också på duodjispaning från Jokkmokks marknad, denna gång med Ella Kuoljok och Stina Länta. Peppade gav de sig ut i vimlet för att hinna sina personliga favoriter.

Katarina Hällgren

Birra lule, nr 1/2026

Duodjistipendiat

Lisbeth Kielatis tilldelas Duodjeofelaš-stipendiet på 10 000 kronor. Stipendiet delas ut av Sámi Duodji Sameslöjdstiftelsen, och i nomineringen framhålls Lisbeths långa och betydelsefulla gärning som lärare och vägledare inom duodji. Lisbeth Kielatis är verksam som både duodjár och poet, och har bland annat under många år undervisat och inspirerat generationer av duodjárat vid Sámij Åhpadusguovdásj.

”Lisbeth Kielatis har haft en avgörande betydelse för hur kunskap, hantverksskicklighet och värderingar inom duodje förts vidare till nya generationer. Hennes engagemang sträcker sig långt bortom yrkeslivet och präglas av en stor generositet och ansvarskänsla för det samiska kulturarvet.”, säger Magnus Antaris Tuolja, ordförande Sámi Duodji, i ett pressmeddelande.

Jokkmokk får MR-pris

Jokkmokks kommun har tilldelats pris för årets Mänskliga rättighets-tjänst. Priset delas ut av Stockholms FN-förening sedan Jokkmokks kommun gick ut med svaret ”Tack, men nej tack” när regeringen erbjöd möte och samarbete kring frivillig utvandring.

”Genom ert bestämda ställningstagande och försvarande av mänskliga rättigheter uppmuntrade ni till en viktig diskussion och samhällsengagemang. Genom detta har ni bidragit till FN:s grundpelare om mänskliga rättigheter samt ett stärkande av vårt lands demokrati.”, sägs i motiveringen.

I en intervju med SVT Sápmi säger kommunalrådet Henrik Blind att utmärkelsen visar att det arbete man bedriver i Jokkmokk är viktigt.

Handböcker i språk

Samiskt språkcentrum publicerar nya instruktioner och handböcker i syfte att stärka användningen och revitaliseringen av de samiska språken. Boksamtal, språkbad, språkcafé och mentorprogram är de metoder som presenteras i instruktioner och handböcker, tillgängligt på sametingets hemsida. Där finns även dokumentet ”Att stärka och ta tillbaka samiska språk”, med riktlinjer, strategier och inspiration för att främja språkmedvetenhet och produktiv tvåspråkighet.

FN ger Sverige bakläxa igen

Skydd av samisk mark, kultur och näringar, rovdjurspolitik och ersättningssystem, samiska språk, och förebyggande av könsbaserat våld. Det är några av de punkter som FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) anser att Sverige behöver arbeta med för att säkerställa respekten för det samiska folkets rättigheter.

Per Olof Nutti, ordförande för Samerådet, säger i ett pressmeddelande att Sverige har gjort åtaganden som måste omsättas i verklig handling.

– Jag har tydliga förväntningar på att Sverige genomför konkreta åtgärder som stärker skyddet för det samiska folket och fullt ut upprätthåller urfolks rättigheter, säger han.

Maxida gör podd

Hållbarhet och andra svordomar heter podden där Maxida Märak och Anna Tenfält pratar om klimatångest, konsumtionshets, systerskap, vardagskaos och vänskap. ”Det blir personligt och politiskt, högt och lågt, och alltid med målet att göra hållbarhet lite mer mänskligt.”, skriver dom i presentationen av sin podd.

I de första avsnitten pratar dom om Second hand, konstnärer och deras verk och om humor – får man skämta om allt, och om det finns en gräns, vart går den?

Podden hittar du på de vanliga streamingtjänsterna.

Projekt för samiska produkter

Under tre år ska det gränsöverskridande projektet ”Sápmái buorrin -Building the Future of Sámi Businesses” arbeta för att marknadsföra och synliggöra samiska produkter både inom och utanför Sápmi.

I projektet, som har en budget på 20 miljoner kronor, planeras bland annat utbildningar i marknadsföring, produktplacering och prissättning. Det blir både digitala och fysiska träffar, den första i Ohcejohka till sommaren. Där ligger fokus på hur man tar bra produktbilder och hur man presenterar sitt företag och sina produkter.

Tre pilotstäder ska väljas ut, och i de städerna ska projektet se till att duodji och samiskt tillverkade produkter placeras ut och synliggörs i butiker, hotell, kulturarenor och andra relevanta miljöer.

Projektledare är Enni Similä, som projektrådgivare arbetar Emmi Nuorgam, Sanne-Ristin Bengtsson, Johanna Tjäder och Mariann Josefsen.

Svea får Asa Kitok-stipendiet

Svea Länta från Kittelfjäll tilldelas Asa Kitok-stipendiet 2026. Stipendiet, som i år uppgår till 75 000 kronor delas ut till slöjdare som uppvisar en mycket god konstnärligt och hantverksmässig kvalité.

Svea Länta bor i Jåhkåmåhkke, och lärde sig redan i unga år att dra och spinna tenntråd. Sedan dess har hon arbetat med både tillverkning av tenntråd och broderi samt sömnad av traditionella sydsamiska plagg och föremål. I motiveringen sägs Svea Länta genom sin gärning inom duodji är en inspiration och förebild.

– Jag blev otroligt glad – och nästan överrumplad. Det känns overkligt att få ett stipendium för något som för mig är så vardagligt, något jag har sysslat med Sedna jag var barn och genom hela livet, säger hon i ett pressmeddelande från Sámi Duodji Sameslöjdstiftelsen.

Skrivartävling för unga

Under Jokkmokks marknad presenterades vinnarna Tjále Sámen, en skrivartävling på samiska för barn och unga i åldrarna 6-18 år. Två av vinnarna var Sanna Stenvall och Miriam Svonni Sjöstedt som var på plats för att ta emot diplom. Samtliga berättelser är publicerade i ett magasin och de vinnande bidragen har fått sina berättelser illustrerade av Emil Juuso. Tävlingen är ett sammanbete mellan Samiskt språkcentrum, Polarbibblo och Samernas bibliotek.

Många besökare på Samernas

Över 11 000 personer besökte Samernas utbildningscentrum under årets Jokkmokks marknad.

– Ett av våra viktigaste uppdrag är att vara en samisk mötesplats, och det fick vi se prov på under vintermarknaden i år. Fler människor än någonsin söker sig till våra lokaler och det är tydligt att det behövs en knutpunkt för kunskap, hantverk, språk och gemenskap, säger verksamhetschef Lars Miguel Utsi i ett pressmeddelande.

Zalando bryter med SCA

E-handelsjätten Zalando slutar köpa in förpackningsmaterial som kan härledas till SCA. Detta efter att en oberoende konsult granskat anklagelser mot SCA om kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring, rapporterar Dagens Nyheter.

I november beslutade Nestlé att bryta med SCA.

Birra nord, nr 1/2026

Ny ordförande för Noereh

Juhán Nikolaus Wuolab Wollberg är ny ordförande för Noereh. Han är en av dem i styrelsen som nu presenterar sig på instagram, @noerehorg. Varje presentation innehåller en ”Fun fact”, och när det gäller Juhán Nikolaus får vi veta att han har besökt samtliga arktiska stater utom Ryssland.

Gabna avbryter samverkan

Gabna sameby har avbrutit samverkansavtalet med LKAB. Avtalets sekretess innebär att detaljer om gruvbolagets agerande inte kan offentliggöras, men i ett pressmeddelande säger Gabnas ordförande Lars-Marcus Kuhmunen att det saknas meningsfull ersättning för de renbetesland, boplatser och heliga platser som redan har försvunnit, och att det inte finns någon framtid för renskötseln om Per Geijer-gruvan öppnas.

Samebyn menar att minerallagen är skapad för att tillgodose gruvbolagens vilja och att de så kallade samråden är skådespel där samebyn får tala, men inte har något reellt inflytande.

”Det här är ingen samverkan. Det är statligt sanktionerad landgrabbing på urfolks territorium i ett land som gärna kallar sig världens mest progressiva i fråga om att värna mänskliga rättigheter.”, är budskapet från Gabna sameby.

Belönas för räddning av äldre man

17-årige Ante Blind och hans kompisar blev rikskända efter att ha tagit hand om en äldre man i Vittangi. Ante och hans kompisar Tage Åberg Ögren, Ebbe Strålberg och William Tervaniemi, var ute och körde epa när de såg mannen som verkade trött och inte alls var klädd för den kyla som rådde den kvällen (-35 grader). Ante Blind fick med hjälp av sin mamma kontakt med hemtjänsten som kunde berätta var mannen bodde så att Ante kunde skjutsa hem honom i sin epa.

I ett sms till SVT hyllades Ante och hans kompisar av den äldre mannens barnbarn, och nyligen belönades de med diplom av ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin.

Detaljplan för grafitgruva

Regeringen har antagit en detaljplan som öppnar dörren för en ny grafitgruva i Kiruna kommun, närmare bestämt Nunasvaara i Vittangi. Kiruna kommun motsätter sig gruvetableringen och har tidigare vägrat upprätta en detaljplan. Den detaljplan som godkändes av regeringen har tagits fram av länsstyrelsen i Norrbotten. Beslutet att godkänna den kan inte överklagas.

”Tragiskt åt vilket håll Sverige är på väg när man är beredd att köra över demokratin och det kommunala självstyret som finns reglerat i grundlagen”, säger Mats Taaveniku, socialdemokratiskt kommunalråd i Kiruna till SVT Norrbotten.

Stipendium för kunskap om sjalar

Elsa Labba Idivuoma tilldelas Guoradallam-stipendiet på 15 000 kronor. Hon får stipendiet för sitt arbete med att fördjupa och bevara kunskapen om samiska sjalar, med särskilt fokus på Karesuandoområdet. ”Genom att stärka sin egen kunskap bidrar hon till att bevara och föra vidare kunskap som annars riskerar att falla i glömska. Genom skriftlig och visuell dokumentation planerar hon för att sprida sitt arbete till fler. Sámi Duodji ser detta som ett värdefullt bidrag med nya perspektiv till bevarandet och utvecklingen av duodji.”, sägs i motiveringen.

Guoradallam-stipendiet delas ut av Sámi Duodji Sameslöjdstiftelsen.

Jonsson och Kejonen får stipendium

Serietecknarna Mats Jonsson och Mats Kejonen får i år stipendier från Kaija Anstensens minnesfond, för deras respektive arbete med att gestalta samisk historia, identitet och samtid genom seriekonsten. ”Som uttrycksform når serier både brett och djupt och gör samiska berättelser tillgängliga för en ny och större publik.”, sägs i motiveringen.

Mats Jonsson har tecknat serier om sin släkts historia, ”När vi var samer” och ”Stinas jojk”, och arbetar nu med flera större projekt med samiskt fokus. Ett verk ska spegla Sanningskommissionens arbete, ett handlar om samisk närvaro i Ådalen och ett om nomadskolorna.

Mats Kejonen arbetar med ett bokprojekt där han vill levandegöra Elsa Laula Renbergs liv och berättelsen om henne som en av den samiska rättighetskampens förgrundsgestalter.

De två serietecknarna får 30 000 kronor vardera.

Konstnär toppar inkomstlista

Kirunakonstnären Britta Marakatt-Labba toppar listan över de kvinnor i Norrbotten som tjänat mest under 2024, med en tjänsteinkomst på 4,2 miljoner kronor.

Hon säger i en intervju med SVT Sápmi att det känns konstigt att se sitt eget namn på listan, men att det också ger en känsla av makt och att hennes arbete har fått ett värde. Hon ser placeringen som ett tecken på att textilt berättande, samisk kultur och kvinnligt konstnärskap fått ett erkännande.

Britta Marakatt-Labba betonar också i intervjun att det ligger hårt och långvarigt arbete bakom de ekonomiska framgångarna.

”Det ger glädje för en konstnär att se att det är lönsamt, man ska inte ge upp… Om man jobbar hårt kommer man så långt man önskar.”, säger hon i intervjun med SVT Sápmi.

Sofia Jannok kan få snällhetspris

Sofia Jannok har nominerats till Bamses Snällhetspris. Utmärkelsen är ny, och instiftas i samband med firandet av Bamse 60 år.

”I ett samhällsklimat där tonläget ofta är hårt och många känner oro, inte minst barn och unga, vill vi lyfta vuxna som föregår med gott exempel.”, säger Charlotta Borelius, chefredaktör på Bamsetidningen i ett pressmeddelande från Egmont.

Artisten och låtskrivaren Sofia Jannok nomineras för sitt engagemang för samers rättigheter, natur och miljö samt alla människors lika värde. ”Sofia Jannok visar att snällhet kan handla om både mod, handlingskraft och omtanke – och att det ena inte utesluter det andra.”, sägs i pressmeddelandet.

Förutom Sofia Jannok har författaren, föreläsaren och grundaren av Bara Vanlig Niclas Wennerlund och skådespelaren, komikern, dramatikern och författaren Olof Wretling nominerats till snällhetspriset. Allmänheten kan rösta på sin favoritkandidat till och med den 12 april på bamse.se/snallhetspris

Mottagaren av snällhetspriset presenteras i samband med Bokmässan i Göteborg i september.

Nya på Samerådet

Fanny Larsson-Auna ska arbeta som kommunikationsrådgivare på Samerådet, och bistå det EU-finansierade SIKE-projektet (Sámi influence and Knowledge Exchange in EU Policy). Fanny har tidigare arbetat på Sameradion.

Även Elen Anna Solberg kommer att arbeta på Samerådet, som rådgivare vid enheten för mänskliga rättigheter.

Protester mot Nussirgruvan fortsätter

Efter 200 dagar har aktivisterna lämnat sitt protestläger på anläggningsområdet för Nussirgruvan intill Repparfjord. Men kampen för att rädda fjorden från dumpning av gruvavfall fortsätter, på andra arenor.

Protesterna flyttas till Oslo och Bryssel, där nästa stora beslut kommer att fattas.

”Vi kräver att regeringen drar tillbaka utsläppstillståndet och räddar Repparfjorden. Vi kommer att lägga all vår kraft på att se till att det dras tillbaka. Nussir har inte sett det sista av oss.”, säger representanter för Natur og Ungdom i ett inlägg på Amnesty Sápmis facebooksida.

Fyra av partierna i Stortinget, som tillsammans har 29 av de 85 mandaten, vill dra tillbaka gruvbolagets tillstånd att dumpa upp till 30 miljoner ton i Repparfjorden, skriver NRK.

I slutet av januari meddelade gruvbolaget att de nu borrat en kilometer in i berget, och enligt planen ska mineralutvinning med efterföljande avfallsdeponi startas under 2027.

Birra syd, nr 1/2026

Namninsamling till regeringen

I över ett år försökte Amnesty Sverige och Samerådet att få möta energi- och näringsminister Ebba Busch. När mötet till slut blev verklighet var det inte med ministern själv, utan enbart med hennes kansli.

Nu har Amnesty och Samerådet lämnat in rapporten ”Just Transition or Green Colonialism” tillsammans med över 26 000 namnunderskrifter till regeringen med krav på att samiska rättigheter tillvaratas.

– Vi upplever nu att EU vill ta snabbspår och då behöver man se över den svenska lagstiftningen om hur man ska tillvara på samers mänskliga rättigheter samtidigt som man utforskar och se om det finns lösningar för nya klimatprojekt, säger Eirik Larsson, chef för människorättsavdelningen på Samerådet, till SVT Sápmi.

Härnösands stift får samiskt namn

Härnösand stift blir det första stiftet inom Svenska kyrkan som antar ett sydsamiskt namn. Stiftet ska använda namnet Hïernesanden gærhkoetjïelte. Namnet har tagits fram i samarbete med en samisk referensgrupp.

– Det är av stor vikt att stärka synligheten och tillgängligheten för det sydsamiska språket i stiftets verksamhet. Ett officiellt sydsamiskt namn är ett viktigt steg i denna riktning, säger Susanne Karlsson, stiftsdiakon och samordnare för samiskt kyrkoliv i ett pressmeddelande.

I väntan på att kyrkomötet ska ta beslut om den officiella namnändringen kommer Härnösands stift att använda det sydsamiska namnet som ett tillägg till det nuvarande officiella namnet.

Umeå blir Umbeje

Ubmeje fastställs som umesamiskt ortnamn för Umeå, enligt beslut av Lantmäteriet. Det här innebär att Ubmeje redovisas i myndighetens geodata och produkter, vilket bland annat öppnar för att Ubmeje kan förekomma på vägskyltar. Lantmäteriet prövade, och avslog, förslaget om Ubmeje för tretton år sedan. Idag bedöms namnet Ubmeje vara i mer utbrett och aktivt bruk, och det har blivit mer känt bland boende och verksamma i Umeå.

– Det har varit en lång resa, men nu är vi i mål. Det här är ett viktigt steg för att synliggöra den samiska historien och samtiden i Umeå. Beslutet stärker både den samiska identiteten och tillhörigheten i vår kommun, säger kommunstyrelsens ordförande i Umeå Hans Lindberg (S), till SVT Sápmi.

Elsa är vardagshjälte

Västerbottnisk vardagshjälte 2025 – den utmärkelsen har 19-åriga Elsa Lindfors fått. En av anledningarna är hennes brinnande intresse och engagemang för sydsamiska.

Elsa Lindfors har själv studerat sydsamiska nordsamiska och umesamiska, och det har många gånger varit en kamp eftersom skolsystemet inte alltid varit anpassat för de som får undervisning i samiska.

– Varken eleven eller läraren vet riktigt när man har samiskalektion, vilket kan göra att man blir frånvaroanmäld, en väldigt onödig kamp, säger Elsa Lindfors till SVT Sápmi.

Utöver sitt språkengagemang jobbar Elsa även med kulturevenemang i Vindeln för att inkludera fler människor i lokalsamhället.

Samisk hälsa på schemat

Från och med höstterminen 2026 blir samisk hälsa för första gången obligatorisk i en svensk sjuksköterskeutbildning. Bakom satsningen står Mittuniversitet och Kunskapsnätverket för samisk hälsa, som under flera år har samarbetat för att stärka området kring samisk kulturkompetens.

Utbildningen kommer att fokusera på bemötande och personcentrerad vård.

– Det finns ett stort behov av att stärka kompetensen inom vårdsektorn just kring de samiska perspektiven, för att minska kulturkrockar och främja jämlik vård, säger Marja-Kristine Oskal, länskoordinator i Kunskapsnätverket samisk hälsa Region Jämtland/Härjedalen, i ett pressmeddelande från Mittuniversitetet.

Ingen OS-medalj för Tjäder

När OS-finalen i slopestyle avgjordes på OS i Italien var Jesper Tjäder en av dem som tävlade om medaljerna. Första åket gick vägen, men i andra och tredje åket gick det sämre och Tjäder slutade på en femteplats.

– Det var en rolig final med tuffa förhållanden. Man var tvungen att hålla nere nivån lite. Jag fick ett åk jag är nöjd med. Vi visste att det behövdes mycket att nå pallen så de var bara att ge allt, sa Jesper Tjäder till TV4 efter finalen.

I big air-kvalet slutade Jesper Tjäder på 23:e plats och fick därmed ingen plats i finalen.

Under OS i Peking för fyra år sedan tog Tjäder brons i slopestyle.

Hyllade Heajastallan-skaparens egna upplevelser la grunden till serien

För femton år sedan fick Åse Kathrin Vuolab idén till TV-serien Heajastallan. Utgångspunkten var en dysfunktionell familj. Nu avslöjar hon att hennes egna erfarenheter legat till grund för succén och att hon lärde sig en hel del under Metoo.

– När Metoo kom förstod jag först inte poängen, jag tänkte att det där är dumheter, att alla våldtas ju, säger Vuolab.

Heajastallan har blivit en internationell succé och lovordats av många recensenter, i både Sverige och Norge. Åse Kathrin Vuolab som skrivit och regisserat skådespelarna under inspelningarna i Kautokeino ifjol är nöjd.

– Det har varit overkligt många gånger. Under inspelningarna var jag ibland tvungen att tänka till om jag drömmer eller om vi faktiskt bandar serien. Den där känslan försvann inte förrän jag var i Toronto under världspremiären.

Åse Kathrin Vuolab är uppvuxen i både Kautokeino och Karasjok men bor idag i Oslo. Hon berättar att hon jobbat grundligt med serien och att hon lider av duktigflicka-syndrom och vill alltid göra ett bra och grundligt jobb.

– Jag har velat att människor ska börja prata sinsemellan om problem som vi upplever. Det verkar som om jag har lyckats, berättar hon och nämner att hon hört om två kvinnor som verkligen berördes av serien.

– De grät tillsammans över telefon efter att de sett serien. Ena av dem hadevarit gift med en man som varit otrogen hela tiden. Det är det som var mitt mål. Jag gillar när folk har diskuterat med sina vänners vänner och nära, då kan vi börja hantera de här frågorna. Det behöver inte alltid vara en offentlig debatt för att förändra. Många gånger gör det stor skillnad att börja prata över en kopp kaffe.

Åse berättar att hon försökt lyfta upp problemet som många familjer upplever, bristen av kommunikation och hon tror att det universella i berättelsen blir att det handlar om små samhällen som många har koppling till och känner igen.

– Vi är så duktiga på se andras dåliga sidor, men dåliga på att se människor ur ett annat perspektiv. Det här kan vi bli mycket bättre på.

Inspelningarna av Heajastallan skedde i Kautokeino från februari till början av juni 2024. Som mest var det 200 statister på plats, när bröllopet hölls. För att få med allt som Åse ville belysa valde hon fyra huvudroller med olika problem, berättar hon.

– Jag tog med alla slags trauman och tänkte ju fler desto bättre. Just när det kom till homofobi var det väldigt tydligt att Henry skulle ha fördomar, att alla är homofober. Men han fick också öppna ögonen, tiden har förändrats sedan han lämnade Kautokeino som 16-åring.

Var fick du alla idéer ifrån?

– Det började med att jag var på bröllop i Kautokeino och såg allt som kunde gå snett, som hur länge potatisarna var kokade. Det var ju inte så stora problem och så mycket dramatik. Jag tänkte att det här är nog en rolig arena att sätta in ett familjedrama i. När jag har skapat karaktärerna har jag tänkt inåt. Förut har jag skapat karaktärer som är genomduktiga och positiva. Så tråkiga karaktärer och svårt att skriva. Nu började jag från det andra hållet. Jag gav dem dåliga sidor som jag känner att jag har. Och efter det började sätta in bra sidor till karaktärerna. När manuset skulle skrivas skissade jag ut en naturlig historia, vad som vanligen sker när man arrangerar bröllop. Därefter ställde jag frågan “vad det värsta är som kan hända”?. Och det skrev jag.

Du som är uppvuxen i Kautokeino och Karasjok, har du upplevt något av det som karaktärerna upplever i Heajastallan?

– Jag kan säga så mycket att när Metoo kom, förstod jag först inte poängen, jag tänkte att det där bara är dumt. Alla blir väl våldtagna. När jag jobbade i ett företag i Oslo pratade jag med mina kvinnliga kollegor om Meetoo sa jag att “jag förstår inte, alla våldtas väl, det sker väl åtminstone en gång om man är kvinna, åtminstone sexuella trakasserier”. Jag såg att det bara var jag som tänkte så. Då förstod jag hur viktig Metoo rörelsen var. För mig var det normaliserat att de flesta kvinnor upplever sexuella övergrepp. När jag började utveckla serien ville jag skriva en karaktär, Belle, som har normaliserat det och tänkt att det inte är något och gråta över. För dessvärre tror jag att det är många andra kvinnor som har tänkt detsamma.

Hur är känslan att ha underhållit hela världen?

– Det är överväldigande. Jag hade förväntat mig att vissa skulle gilla den och andra inte. Men jag hade aldrig trott att det skulle bli så här. Det har varit en dröm att få göra ett teveprogram.

Text Lars-Ola Marakatt

Duodjitvåornas utställning – Hyllning till förfäder och nya kunskaper

Att hylla sin storslöjdande addja och föra duodjiarvet vidare till kommande generationer. Eller att börja från noll, med att lära sig hantera en symaskin. Ingångarna till slöjdlinjen på Samernas utbildningscentrum kan se olika ut. När slöjdtvåornas vernissage öppnades i samband med Jokkmokks marknad var det sju förväntansfulla elever som bjöd in besökarna till utställningen under namnet Jahkegärdo.

Förväntningarna är alltid höga i bland både slöjdelever och besökare inför det traditionsenliga vernissagen i aulan på Samernas utbildningscentrum, så även i år. Det har jobbats flitigt med bland annat mössor, knivar, väskor och koltar.

Alexander Mienna är en av slöjdeleverna. Han har pluggat hårdslöjd och kommer från nordsamisk områdestradition och berättar att han ägnat hela hösten till att slöjda alster till utställningen. Valet att söka till Samernas handlar för honom om arv och tradition.

– Slöjden är en viktig del av den samiska traditionen och och en viktig kunskap att besitta, så att man kan föra över det till kommande generationer.

Alexander har en stor inspiratör i sin addja, den kända slöjdaren Olav Svonni, och det var också en anledning till att han sökte till slöjdlinjen.

– Jag vill lära mig slöjda för att hålla kvar den traditionen och kanske få i alla fall en bråkdel av den kunskapen som han hade.

Någon större press känner han dock inte.

– Nä, han ligger på så hög nivå så dit kommer jag inte komma. Jag ser det mer som ett sätt att hylla honom genom att ta mycket inspiration från hans grejer.

Det alster han är mest nöjd med på utställningen är rautaskniven, en modell som hans addja Olav Svonni utvecklade och som inte så många kan.

– Han lärde ut den till en i vår familj och till mig, så den ville jag verkligen ha med på utställningen. Jag har använt hans knivblad som han smidde sista hösten innan han gick bort, så jag ser det som en hyllning till honom och det är det alster jag känner mest kärlek till.

Det som gör kniven så speciell, berättar Alexander, är att knivslidan och träbiten på skaftet kommer från samma vrid, samt att trädelen på knivslidan består av en enda bit.

– Det är också ett horninlägg som sitter på bakkanten av knivslidan för att, som addja sa, få en bättre stabilitet. Tanken är att det ska vara en brukskniv och då hjälper hornet till att ta smällar om det händer.

Han säger att det varit otroligt fint att slöjda kniven. Han har dessutom gjort det i addjas verkstad i Rautas.

– Det var en väldigt fin känsla att få arbeta med den och det är en fin känsla att få klart den och att få ställa ut den.

Alexander säger att han utvecklats en del under de två åren som han gått Samernas.

– Framförallt har mitt tålamod växt tredubbelt och det är bra att få öva det också, säger han och skrattar.

Moamaria Sparrock kommer från sydsamisk områdestradition och har gått mjukslöjd. Hon konstaterar att de två åren på Samernas har varit roligare än vad hon kunnat föreställa sig.

– Jag har inte haft något intresse för att sy och tyckte att syslöjden i skolan var jättetråkig. Jag var less på mitt jobb och sökte till Samernas. Jag trodde inte att jag skulle gilla det så mycket som jag gjort.

Hon berättar att hon utvecklat en sorts kärlek till skoband. Även skinnsömnad är något hon gillar och kommer att fortsätta med. På frågan vad hon lärt sig på Samernas utbrister hon:

– Allt från scratch! Jag visste inte hur man använder en symaskin, jag kunde inte nåla, så jag har lärt mig jättemycket. Jag har lärt mig bällingsömnad, alltifrån att slakta renen till ett färdigt alster, det är jättecoolt. Det visar varför Samernas är så bra, man behöver inga förkunskaper för att gå här.

Det alster hon är mest nöjd med på utställningen är ett par gamesgalsogat.

– Jag har inte sett någon i min familj bruka det supermycket och jag har inte sett så många sydsamiska gamesgalsogat generellt. Jag har lagt ner mycket tid på att sy dem och det har varit som mitt hatkärleksprojekt. Jag har svurit över dem, men de blev fina till slut. Jag kommer att använda dem själv, de är måttade efter mig.

Hon sammanfattar åren på Samernas som väldigt lärorika.

– Jag rekommenderar alla att gå, även om man inte är så intresserad av slöjd.

Text Katarina Hällgren

Arkiv för mars 2026