Att hylla sin storslöjdande addja och föra duodjiarvet vidare till kommande generationer. Eller att börja från noll, med att lära sig hantera en symaskin. Ingångarna till slöjdlinjen på Samernas utbildningscentrum kan se olika ut. När slöjdtvåornas vernissage öppnades i samband med Jokkmokks marknad var det sju förväntansfulla elever som bjöd in besökarna till utställningen under namnet Jahkegärdo.
Förväntningarna är alltid höga i bland både slöjdelever och besökare inför det traditionsenliga vernissagen i aulan på Samernas utbildningscentrum, så även i år. Det har jobbats flitigt med bland annat mössor, knivar, väskor och koltar.
Alexander Mienna är en av slöjdeleverna. Han har pluggat hårdslöjd och kommer från nordsamisk områdestradition och berättar att han ägnat hela hösten till att slöjda alster till utställningen. Valet att söka till Samernas handlar för honom om arv och tradition.
– Slöjden är en viktig del av den samiska traditionen och och en viktig kunskap att besitta, så att man kan föra över det till kommande generationer.
Alexander har en stor inspiratör i sin addja, den kända slöjdaren Olav Svonni, och det var också en anledning till att han sökte till slöjdlinjen.
– Jag vill lära mig slöjda för att hålla kvar den traditionen och kanske få i alla fall en bråkdel av den kunskapen som han hade.
Någon större press känner han dock inte.
– Nä, han ligger på så hög nivå så dit kommer jag inte komma. Jag ser det mer som ett sätt att hylla honom genom att ta mycket inspiration från hans grejer.
Det alster han är mest nöjd med på utställningen är rautaskniven, en modell som hans addja Olav Svonni utvecklade och som inte så många kan.
– Han lärde ut den till en i vår familj och till mig, så den ville jag verkligen ha med på utställningen. Jag har använt hans knivblad som han smidde sista hösten innan han gick bort, så jag ser det som en hyllning till honom och det är det alster jag känner mest kärlek till.
Det som gör kniven så speciell, berättar Alexander, är att knivslidan och träbiten på skaftet kommer från samma vrid, samt att trädelen på knivslidan består av en enda bit.
– Det är också ett horninlägg som sitter på bakkanten av knivslidan för att, som addja sa, få en bättre stabilitet. Tanken är att det ska vara en brukskniv och då hjälper hornet till att ta smällar om det händer.
Han säger att det varit otroligt fint att slöjda kniven. Han har dessutom gjort det i addjas verkstad i Rautas.
– Det var en väldigt fin känsla att få arbeta med den och det är en fin känsla att få klart den och att få ställa ut den.
Alexander säger att han utvecklats en del under de två åren som han gått Samernas.
– Framförallt har mitt tålamod växt tredubbelt och det är bra att få öva det också, säger han och skrattar.
Moamaria Sparrock kommer från sydsamisk områdestradition och har gått mjukslöjd. Hon konstaterar att de två åren på Samernas har varit roligare än vad hon kunnat föreställa sig.
– Jag har inte haft något intresse för att sy och tyckte att syslöjden i skolan var jättetråkig. Jag var less på mitt jobb och sökte till Samernas. Jag trodde inte att jag skulle gilla det så mycket som jag gjort.
Hon berättar att hon utvecklat en sorts kärlek till skoband. Även skinnsömnad är något hon gillar och kommer att fortsätta med. På frågan vad hon lärt sig på Samernas utbrister hon:
– Allt från scratch! Jag visste inte hur man använder en symaskin, jag kunde inte nåla, så jag har lärt mig jättemycket. Jag har lärt mig bällingsömnad, alltifrån att slakta renen till ett färdigt alster, det är jättecoolt. Det visar varför Samernas är så bra, man behöver inga förkunskaper för att gå här.
Det alster hon är mest nöjd med på utställningen är ett par gamesgalsogat.
– Jag har inte sett någon i min familj bruka det supermycket och jag har inte sett så många sydsamiska gamesgalsogat generellt. Jag har lagt ner mycket tid på att sy dem och det har varit som mitt hatkärleksprojekt. Jag har svurit över dem, men de blev fina till slut. Jag kommer att använda dem själv, de är måttade efter mig.
Hon sammanfattar åren på Samernas som väldigt lärorika.
– Jag rekommenderar alla att gå, även om man inte är så intresserad av slöjd.
Text Katarina Hällgren