Översättningar

Birra nord, nr 4/2024

Inget pris för Prost och Stueng

Det blev inga litteraturpris från Nordiska rådet till vare sig Fredrik Prost eller Saia Stueng. De var nominerade för varsin roman på nordsamiska, Fredrik Prost för Leŋges hearggi Sáhčal fatnasa och Saia Stueng för ungdomsromanen Eallá dušše oktii.

Årets pris i kategorin för barn- och ungdomslitteratur gick till danske författaren Jakob Martin Strid och litteraturpriset gick till den norske författaren Niels Fredrik Dahl.

Jonna bryter bäst

Jonna Blind är en av världens bästa armbrytare. Vid VM-tävlingarna i Grekland i början av oktober tog hon hem både guld och silver. Hon har tidigare tagit både SM-guld samt bronsmedaljer i både EM och VM. Att vinna guld i VM har varit ett mål för henne i elva år, och nu siktar hon på fler medaljer.

– Armbrytning är en sport där man kan hålla på länge bara man håller sig hel, och det är är för roligt för att sluta, säger hon till SVT Sápmi.

Jonna Blind säger också att hennes samiska bakgrund är viktig i hennes karriär.

– Min samiska bakgrund har kunnat hjälpa mig i armbrytningen. Både med det mentala, att man slutar när det är klart, men också kring matkultur där jag lärde mig redan som barn att äta ordentligt. Men också renskötselarbetet som jag tror lagt en bra grund för min grundstyrka.

Ny serie om vandringsleder

Nu kommer en ny tv-serie från Sápmi på SVT, Vandringar. Redaktör för serien är Jenny Skoglund, och hon berättar i en intervju i SVT Sápmi att seriens fokus ligger på livet längs lederna, och att det naturligtvis handlar om samer och samiska berättelser.

Serien består av fem delar, och tre av dem är på samiska. Vandringarna går längs Gränsleden, Kungsleden och Lapplandsleden, samt en avstickare till norsk sida.

Premiär i nybygge

Den första föreställningen i den helt nybyggda samiska nationalteatern Beaivváš i Kautokeino blev Ædnan. Teaterhuset, som även inrymmer gymnasielokaler, stod klart i augusti.

Premiärföreställningen visades den 1 november. Teaterföreställningen Ædnan baseras på Linnea Axelssons bok med samma namn. För manus och regi svarar Leif Stinnerbom. Musiken i föreställningen är skriven av Magnus Stinnerbom och kostymansvarig är Inger Stinnerbom.

Gollegiellapristagare

Sig-Britt ”Pia” Persson och Pekka Sammallahti har tilldelats det nordiska språkpriset Gollegiella, för sina insatser för nordsamiska respektive sydsamiska.

Sig-Britt ”Pia” Persson har under lång tid arbetat med bland annat utveckling av läromedel och språkmotiveringsprojekt. Hon tilldelas priset bland annat för sin tydliga röst och inspirerande arbete och för att hon bidragit till att sydsamiskan fått nya arenor, nya röster och ny publik.

Pekka Sammallahti får Gollegiella bland annat för långvariga och ovärderliga insatser för de samiska språken och en gedigen språkkunskap som han delar med sig till andra på många olika sätt. Språkpriset delas ut vartannat år och syftar till att främja, utveckla och bevara de samiska språken.

Bok om bröderna Salming

2022 dog en av Sveriges största ishockeyspelare, Börje Salming, i sviterna av sjukdomen ALS. Sedan dess har flera dokumentärer, filmer och serier om honom, bland annat SVT-dokumentären Salming – samerna från Salmi, där Börje och hans bror Stig Salming pratar om sin samiska bakgrund.

Vid Bokmässan i Göteborg släpptes boken Berättelsen om bröderna Salming, skriven av Stig Salming och journalisten Ulf Kriström. I boken berättas om brödernas gemensamma bakgrund och uppväxt, och Stig Salmings betydelse för svensk ishockey.

– Jag hoppas att folk ska tycka det är intressant, säger Stig Salming i en intervju med SVT Sápmi.

Spel med samiska pratbubblor

Nu finns spelet The Holy Gosh Darn med nordsamiska pratbubblor.

Spelet beskrivs av NRK Sápmi som ett humoristiskt narrativt äventyr med tidsresor där man hoppar mellan dåtid och nutid, tvärs över och mellan himmel, helvete, jorden och De gömdas hem. Målet är att stoppa himlen från att explodera.

The Holy Gosh Darn är utvecklat av Perfectly Paranormal och den samiska översättningen är gjord av Miksapix Interactive.

Årets Formbärare

Britta Marakatt-Labba har utsetts till Årets Formbärare i Norrbotten.

Utmärkelsen ges av organisationen Svensk Form till personer, organisationer eller företag som på olika sätt spelar en stor roll för utvecklingen av form och design i sin region.

Annkathrin Lundqvist, ordförande för Svensk Form Norrbotten, säger att det var ett naturligt val.

– Hon är en av vår tids största konstnärer i både vårt län, Sverige och internationellt. Hon är en ständigt aktuell konstnär som både kommenterar samernas situation och visualiserar livets stora frågor, allt i nyskapande textilier med rötter i samisk bildtradition/duodji, säger hon.

Britta Marakatt-Labba är glad över erkännandet.

– Det känns väldigt fint att få bära titeln i mitt hemlän, jag har inte alltid blivit värdesatt här, säger hon.

Bokdebuterar om sin farfars roll i samepolitiken

Johanna Westeson, människorättsjurist, berättar i boken Min kärlek till detta folk om sin farfars roll i den samepolitik som rådde i början av 1900-talet. Hennes farfar Hjalmar var kyrkoherde i Sveriges nordligaste församling, Karesuando, och såg sig själv som en godhetsapostel.

– Men han var också en del i ett kolonialiseringssystem. Han var en lydig utförare av den koloniala politiken, säger Johanna Westeson till SVT Kultur.

Hjalmar själv skrev flera böcker om sin stora kärlek för det samiska folket, men ingenting om de trauman den aggressiva samepolitiken orsakade.

– Vi har en lagstiftning idag som fortfarande bär spår av den rasistiska lagstiftningen som kom till under hans tid, säger Johanna Westeson, som också menar att kyrkan måste ta ansvar för sitt historiska agerande och förändra sin markpolitik för att stödja renskötseln och klimatarbetet.

Ny ordförande

Per-Olof Nutti är ny ordförande för Samerådet. Han efterträder Áslat Holmberg.

”Det är en stor ära att bli vald till ny ordförande för Samerådet. Jag ser fram emot att arbeta med våra medlemsorganisationer för att främja samernas rättigheter och vidare utveckla Samerådet.”, säger han i ett pressmeddelande.

Vid Samrådsmötet i Storfjord, där Per-Olof Nutti valdes till ordförande, valdes även Niko-Mihkal Valkeapää och Ellen-Sara Sparrok till vice ordförande i Samerådet.

Labba och Jonsson har fått hedershattar

I somras utsågs författarna Elin Anna Labba och Mats Jonsson till hedersdoktorer. Labba vid Luleå tekniska universitet och Jonsson vid Mittuniversitetet. Nyligen promoverades Elin Anna Labba vid årets akademiska högtid i Luleå och Mats Jonsson premierades vid Mittuniversitets akademiska högtid. Elin Anna Labba blev hedersdoktor bland annat för att hon engagerar läsare både litterärt och folkbildande.

Mats Jonsson blev hedersdoktor för för sina insatser att lyfta aktuella frågor och perspektiv på samhällsutveckling i norr.

Norska riksdagen bad om ursäkt

Den 12 november behandlades sannings- och försoningskommissionens rapport vid Stortinget i Oslo och då bad riksdagen samerna och andra minoritetsgrupper om ursäkt för de oförätter som begåtts. Fremskrittspartiet var det enda parti som inte ville be om ursäkt, eftersom partiet anser att historia bör vara historia.

Tidigare har norska lärarfacket Utbildningsförbundet, norska kungahuset samt tidigare statsminister Kjell Magne Bondevik bett om ursäkt, rapporterar NRK.

Ny podd för unga

I mitten på november hade podden Albma Duođas?! – Helt seriöst?! premiär i Sameradion. Programledare är Sara Nutti och Ole Nicklas Mienna. Varje fredag utlovar podden spännande samtalsämnen och gäster.

Ann-Helen släpper nytt

I mars kommer Ann-Helén Laestadius tredje roman, Skam, som bland annat handlar om förlusten av identitet och språk och om en längtan efter att duga. Skam är den sista boken i en romantriologi. Tidigare har Ann-Helén Laestadius gett ut hyllade Stöld och Straff som getts ut i flera länder och toppat försäljningslistorna.

Pitesamiskan är ständigt närvarande för systrarna Unnes

Pitesamiskan är en viktig del av livet, identiteten och vardagen för systrarna Maria och Sara Unnes.

– Det är det vi har, det är det som alltid har funnits hos oss, säger Maria Unnes.

– Det är en del av familjen och en del av den man är, säger Sara Unnes.

De har båda deltagit i Sametingets mentorsprogram, vilket betytt en hel del för språket.

De har vuxit upp i ett hem med pitesamiskan ständigt närvarande, även om samtalen mestadels skedde på svenska.

– Svenska var det språk vi lärde oss först, men även om vi inte pratade flytande samiska hemma så fanns den alltid med, mer och mindre beroende på vad vi gjorde, berättar Maria Unnes.

Att få läsa pitesamiska i skolan är ingen självklarhet, eftersom det är så få talare som kan lära ut språket. Men systrarna Unnes fick undervisning i pitesamiska i grundskolan i Arjeplog.

– I gymnasiet var lulesamiska det som erbjöds och jag fick välja mellan det eller inget. Det är nog så det oftast ser ut. Pitesamiskan får man med sig hemifrån, inte via skolan, säger Sara Unnes.

Bägge två har också deltagit i Sametingets mentorsprogram. Där har de under två års tid haft tillgång till mentor och möjlighet att prata pitesamiska ett par timmar i veckan.

– Det har naturligtvis betytt en hel del, även om två timmar i veckan är lite tid, säger Maria Unnes. Helst ska man ju också träffa sin mentor, men eftersom vi bor på olika ställen så har det oftast blivit via telefon.

Mentorsprogrammet är nu avslutat, men både Maria och Sara tänker att de kommer att fortsätta hålla kontakt med mentorn.

– Vi fortsätter att prata privat, utanför mentorsprogrammet. Lever man likadana liv så är det lätt att hitta saker att prata om, och det är kul att kunna underhålla språket, man tappar fort annars. Jag hoppas att mentorsprogrammet startar en gång till, och att fler tar chansen att hoppa på, säger Maria Unnes.

– Där jag bor, i Moskosel, finns inte så många att prata samiska med, och sambon är inte samisktalande. Då är det bra att kunna ringa både till sin mor och till en mentor för att prata pitesamiska. Men jag använder ändå alltid samiska ord i vardagen, det blir en blandning av svenska och pitesamiska. Min sambo har lärt sig vissa ord på pitesamiska och förstår oftast vad jag säger och menar, säger Sara Unnes.

Även Maria, som bor i Dikanäs, blandar in pitesamiskan i svenskan.

– Både jag och sambon lever med renen, och i den vardagen använder man många samiska ord, både på pite- och nordsamiska, utan att man tänker på det. Men för min del är det nog framför allt i slöjdandet jag använder samiska ord. Idag har jag klippt ut till en slähppa, och måste tänka till om jag ska hitta det svenska ordet, barmkläde. Allt jag gör i slöjden, alla delar och alla moment, har ju samiska ord, och det är dom orden jag lärt mig och använder.

Maria Unnes berättar med ett skratt om när dottern kom hem och berättade att hon skulle gå och hälsa på farmor.

– Farmor, vem är det?, tänkte jag. Mina barn har en aahkka, inte en farmor.

För Maria blev språket ännu viktigare när hon fick egna barn.

– Det fanns en tid i tonåren när jag var ganska obrydd, och i gymnasiet fick jag inte läsa samiska eftersom jag inte hade något betyg i det från högstadiet. Men nu när jag har egna barn känns samiskan väldigt viktig.

2019 fick pitesamiskan ett godkänt skriftspråk, men varken Maria eller Sara har lagt så stor möda på att lära sig skriva.

– Jag skulle absolut vilja lära mig mer om att skriva. Talandet och skrivandet följs ju åt på ett sätt. Men talandet går före, säger Sara Unnes, som arbetar som språkstöd på förskolan i Arvidsjaur.

Några läromedel på pitesamiska finns inte i dagsläget. Men förutsättningarna för att lära sig språket och att använda det är mycket bättre nu än när systrarna växte upp, menar Maria Unnes.

– Nu finns kurser och böcker på pitesamiska. Det finns få talare och då är det svårt att hitta lärare eller kursledare, men förhoppningsvis blir vi fler och fler som använder språket.

Både Maria och Sara Unnes tror och hoppas att pitesamiskan kommer att leva vidare.

– Vilket språk som helst, inte bara samiskan, lever så länge det kan talas. Och pitesamiskan kommer alltid att finnas kvar, den finns skriftligt och det finns inspelningar. Det kommer alltid att finnas möjlighet att lära sig pitesamiskan, och därför kommer språket aldrig att dö ut helt, säger Maria Unnes.

– Det är upp till oss, det är vi som är unga nu som kan se till att språket fortsätter att användas, genom att själva använda det och genom att ge det till våra barn, säger Sara Unnes.

Text Marianne Hofman

Krönika – Att plugga samiska är både lätt och svårt

Jag är 19 år och tog studenten så tidigt som i våras, men nu sitter jag i skolbänken igen. Stolen är knarrig och kall och bredvid mig sitter min klasskompis som inte kan ett ord samiska.

Vi tragglar oss igenom texten fast jag redan kan den, och jag funderar lite på vad jag gett mig in på. Det här blir repetition, samma kurs som jag gått i gymnasiet, men samtidigt är väl repetition nyckeln till lärande.

Jag tittar mig runt i klassrummet, vi är omkring 20 personer som alla samlats för den första kursträffen här i Umeå. Vissa är bara nyfikna, vissa ska precis plocka upp samiskan och det är bara jag och två till som har goda förkunskaper.

Jag går samiska nybörjarkurs steg 1 och 2 på Umeå universitet. Kursen är 15 högskolepoäng och går på halvfart. Den är nätbaserad förutom tre obligatoriska träffar i Umeå. Vi har bara en muntlig och en skriftlig tenta som man blir bedömd på i slutet av kursen.

Egentligen ville jag gå Samiska A. Jag ville lära mig språket en gång för alla, för en lektion i veckan och långa perioder utan lärare i grundskolan räckte ju inte.

Men samiska A går bara vartannat år och jag som är född 2005 råkade födas fel år. Jag valde att ta nybörjarkursen, fast jag anade att jag skulle kunna det mesta, eftersom jag kände att lite samiska var bättre än ingen samiska.

Jag tycker det är lätt lika mycket som det är svårt. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Till att börja med trodde jag det skulle ta mer av min tid. Jag har nu tid att gå två andra kurser och jobba extra samtidigt som det känns som jag har tid över.

Så om du tvekar att gå samiska nybörjare på universitet på grund av hur tidskrävande det är behöver du inte oroa dig för det.

Det svåra är att ha självdisciplin. Man får massor av material och de veckovisa föreläsningarna på Zoom hjälper en att hålla sig i fas. Man måste vara duktig att lägga ner tid på skolan efter eget tycke och behov.

Även fast jag inte är den eleven som pluggar mest tycker jag ändå det går bra att hänga med. Det går att plugga i sin egen takt, bara man känner sig redo inför den avgörande tentan.

Man är lite ensam när man går kursen. De flesta bor inte här och åker bara till Umeå för träffarna. Och sedan är jag en av de yngsta. Jag vet att vissa av de som bor här i Umeå brukar mötas upp och göra övningar tillsammans, men jag har aldrig tagit mig dit.

Jag skulle behöva någon i min egen ålder att prata samiska med. Bara få säga fel och göra bort sig tillsammans med någon annan. Jag har börjat gå till språkcafeét, som anordnas av biblioteket, med jämna mellanrum. Det har inget med kursen att göra, men när jag kommer dit försöker jag bara prata på samiska. Jag ser det lite som en utmaning.

Stolen knarrar till, läraren tar upp en presentation på skärmen.

”Kasusformer” står det. Det känner jag igen sedan gymnasiet. Ja, ni vet vad man säger om repetition…

Men oavsett allt det här, och att det är jobbigt och tråkigt ibland, är jag mest av allt stolt över mig själv för att jag sitter här och fortsätter lära mig mitt modersmål.

Melly Sarri

Hallå där…

Ninija Axelsson, 13, från Kattisvan utanför Lycksele som tävlade med låten Vi kan börja om igen i den andra av fem deltävlingar av SVT:s program Hello Mello. Hon gick inte vidare till finalen, men tävlingen var trots det en kul upplevelsen för Melodifestivalälskaren Ninija.

Hur kommer det sig att du blev en av 25 utvalda som tävlade i Hello Mello?

–Jag skickade jag in att jag ville vara med i Hello Mello, sedan fick jag ett mejl där det stod ”Du är välkommen på audition nere i Stockholm” och då var det själva uttagningen för att bli en av de 25 tävlande, och det blev jag. Det var jätteroligt.

När fick du veta att du kommit med?

– Jag tror det var en kväll i juni jag fick vet att jag kommit med.

Hur var det att vara med i en sådan stor produktion?

– Det var jätteroligt. Jag har verkligen fått vänner och minnen för livet. Det var superhäftigt att stå där på scenen. Hur roligt som helst.

Vad tyckte du om låten som du tävlande med?

– Jag älskar låten. Den är så bra och den är så peppig. Jag fick låten efter midsommar och den spelades in i augusti. Det var en musikredaktör som heter Hanna som kom med ett förslag till mig för jag skrivit till henne tidigare att jag gillar Veronica Maggio. Då sa hon ”Här har du en lite Veronica Maggio- inspirerad låt, så jag hoppas att du kommer tycka om den. Om det är något du vill ändra så säger vi det till låtskrivarna” Jag fick bara ett låtförslag, men jag gillade ju låten.

Du gick inte till final, är du besviken?

– Ja, det är ju klar att man hade velat mer. Men jag är supernöjd med min insats och de som vann förtjänade verkligen det.

Hur ser din musikaliska bakgrund ut?

– Jag har alltid hållit på med musik. När jag var liten, kanske två-tre år spelade pappa på gitarren, då brukar jag digga med och sjunga lite grann. Men med åren har det blivit mer och mer. Jag tror jag var nio år när jag började sjunga i min pappas och farbrors band Bojtikken Hillbillyband, sedan har det bara fortsatt.

Hello Mello är ju nästan som stora Mello, är det en dröm att vara med i Melodifestivalen?

– Det klart att man drömmar om att vara med, det är en väldigt stor tävling och jag älskar verkligen att sjunga. Jag vill absolut få chansen att sjunga i stora Mello också.

Hur gärna hade du velat vinna Hello Mello och uppträda i Melodifestivalen 2025?

– Jag hade velat göra det jättejättemycket. Jag älskar ju att uppträda. Jag hade verkligen älskat att komma så långt.

Vad är det som är så speciellt med Mello?

– Jag blir så glad av det. Det är så härligt stämning.

Kan man tävla i musik?

– Jag brukar ju säga att man egentligen inte kan det för åsikter ändras snabbt och det är bara vad folk tycker i stunden. Jag tycker det är väldigt svårt att tävla i musik.

Du är 13 år, hur ser dina framtidsdrömmar ut?

– Jag vill bli en stor artist inte bara i Sverige utan i världen. Det hade varit fetmäktigt att kunna turnera i hela världen och bara göra det jag älskar.

Text Marica Blind

Fem snabba frågor:

TV eller film?

TV.

Idol eller Mello?

Mello.

Sjunga på svenska eller på samiska?

Den var svår. Jag tycker båda.

Sommar eller vinter?

Vinter.

Kött eller vegetariskt?

Kött.

EP-aktuella Rakel drömmer om att skriva filmmusik

Nyligen släppte Rakel EP:n To Let Things Go. Rakel heter egentligen Julia Johansson och är från Undersåker i Jämtland. Artistnamnet kommer både från hennes mormor och henne själv.

Vad gör du musikaliskt just nu?

– Just nu jobbar jag med musikvideon för Låten To Let Things Go och gör klart en singel som jag har tänkt att släppa inom kort.

Kan du berätta vem Rakel är för den som inte vet?

– Jag är en artist och låtskrivare ifrån Undersåker i Jämtland. Musiken är mitt konstnärliga uttryck och där jag känner att jag kan vara mig själv. Jag tror att ord och melodi har förmågan att transformera tankar och känslor. De har alltid gjort det för mig och därför ser jag musiken som ett universellt språk som alla kan förstå på något vis.

Varför är ditt artistnamn Rakel?

– Rakel är min mormors namn och även mitt mellannamn.

Hur länge har du hållit på med musik?

– Sedan jag var barn, men jag började skriva musik på papper när jag var tonåring, men nynnat ord och melodier har jag alltid gjort. Som artist släppte jag min första egenskrivna låt 2017.

Kan du berätta mer om EP:n To Let Things Go?

– Det är en EP som berör känslor av svek, samtal med naturen, sanning, sociala fenomen och normer. Låtarna är producerade tillsammans med Alexander Fredman som även är min pojkvän. Vi har inspirerats av olika element och genrer.

Du har gjort både dina texter och musik själv på EP:n. Hur går du till väga när du gör en låt?

– När det kommer till produktion så gillar jag att leka runt med ljud och melodier för att sedan samarbeta med Alexander. Ibland har Alexander produktionsidéer och om jag gillar det så börjar jag ofta bara spela in på mitt röstmemo i telefonen. Vid andra tillfällen kan jag vara i naturen eller hemma och få texter och melodier till mig som jag spelar in på min telefon. Egentligen kan skapandet av en låt se väldigt olika ut vilket är väldigt spännande och stimulerande.

Du har samisk släkt både i Jämtland och Arvidsjaur. Hörs den samiska kulturen på något sätt i din musik?

– Jag tror att mitt samiska ursprung kommer igenom ibland även om jag tyvärr inte kan tala språket. Jag känner att jag är i kontakt med melodierna, känslorna och historierna särskilt under skapandeprocessen. Jag har utforskat jojken på mitt eget vis och det finns med fragment av detta i EP:n. Jojken, nynnandet och sången är för mig ett sätt att läka och finna borttappade bitar av mig själv, men det är fortfarande något som är väldigt nytt för mig och som jag håller på att utforska. Om det hörs låter jag nog ändå någon annan svara på, då det är svårt att se sig själv utifrån. Min samiska släkt på mammas sida kommer ifrån Klimpfjäll i Västerbotten och min samiska släkt på pappas sida härstammar från Arvidsjaur. Själv är jag uppvuxen i Jämtlandsfjällen.

Om du skulle samarbeta med någon annan samisk artist, vem skulle det vara och varför?

– Jag hade gärna skrivit musik tillsammans med Mari Boine, Hon har en otrolig röst och skriver på ett magiskt vis. Jag tror att jag skulle lära mig väldigt mycket av henne eftersom hon bär så mycket visdom och medicin.

Finns det några artister som du inspireras av?

– Jag inspireras av många olika artister, M.I.A har varit en idol sedan jag var liten, Susanne Sundfor och Rodriguez är två otroliga låtskrivare enligt mig. Tove Lo är också en artist som betytt mycket för mig särskilt albumen Lady Wood och Queen Of The Clouds som inspirerade mig mycket när jag började släppa musik.

Vad har du för drömmar och mål med din musik?

– Drömmen är att fortsätta att utvecklas som musikskapare. Att fortsätta att älska skapandet och att få möjlighet till fler och större gigs. En annan dröm är att skriva till film, jag håller på med ett projekt just, men det är i ett väldigt tidigt skede. Det är väldigt kul att skriva mot en historia och det vore en dröm att få vara med och komponera musik för samiska filmproduktioner.

Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi?

– Mari Boine Inspirerar mig otroligt mycket! Hennes röst är helt magisk och hon bär så mycket visdom.

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?

–Something You Should Know av Dear Sara och Vuoi Vuoi Mu av Mari Boine.

Intervju Marica Blind

Plugga samiska, hur och var?

Platser att plugga på

Det finns flera platser och flera nivåer av kurser där man kan plugga samiska. Samernas utbildningscentrum anordnar med jämna mellanrum kurser i nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska och umesamiska. På universiteten i Tromsö, Bodö, Umeå och Uppsala kan man också läsa såväl distanskurser som kurser på helfart på flera samiska språk.

Kortidsstudiestöd

Man kan få studiestöd för korta studier om studierna görs på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk, folkhögskola eller kommunal vuxenutbildning eller en studiecirkel via ett studieförbund. Kursen får omfatta högst 14 dagar eller 112 timmar. För att söka krävs att du själv, dina föräldrar eller far- eller morföräldrar har eller haft samiska som språk hemma. Det räknas också om du själv eller en förälder är eller har varit upptagen i Sametingets röstlängd.

Korttidsstudiestöd söker man hos Sametinget, senast en månad före utbildningsstart.

Intensivt på Sámi Allaskuvla

På Sámi allaskuvla i Kautokeino kan man intensivplugga nordsamiska, utan förkunskaper. Intensivkursen nordsamiska i praktiska situationer är uppdelad i två steg och utbildningsspråket är nordsamiska. Samma upplägg finns på sydsamiska och då är studieorten Hattfjelldal.

Samiska i grundskola och gymnasium

Som nationell minoritet har man särskilda rättigheter till modersmålsundervisning. Skolan måste anordna undervisning i modersmål om det är en elev som kräver det och om det finns en lämplig lärare. Om läraren inte finns att tillgå fysiskt så får skolan erbjuda fjärrundervisning. Skolan är skyldig att erbjuda modersmålsundervisning i mer än sju läsår när det handlar om nationella minoritetsspråk. På gymnasiet finns möjligheten att läsa samiska som modernt språk.

Källa Skolverket, Sametinget, Sámi allaskuvla