Hon blev årets unga samiska artist på på Sámi Music Award. I Sámi Grand Prix jojkdel tävlade Sára Nilut med jojken Ayla Gáren Audhild och slutadepå andra plats efter att förlorat med bara en poäng mot Ánte Niillas Bongo.
Kan du berätta vem Sára Nilut är för dem som inte vet?
– Jag är en 26-årig jojkare från Kautokeino och är uppvuxen med en mamma som jojkar dagligen. Jag är född i en renskötarfamilj och jag har tre bröder. Jag studerar slöjd, och den här våren färdigställer jag min bachelorutbildning.
Kan du berätta mer om din tävlingsjojk Ayla Gáren Audhild ?
– När jag var sex år gjorde jag en barnjojk till Ayla. Det var den första jojken jag gjorde och jag jojkade henne i samisk barn-tv. Allt eftersom vi båda två har vuxit upp har jag tänkt att hon borde ha en jojk som vuxen. Jag har försökt göra en jojk till henne, och i och med att jag anmälde mig till Sami Grand Prix tvingade jag mig själv att arbeta med jojken och till slut blev det en jojk till Ayla. Jag tycker att jojken beskriver Aylas glada humör och sätt. Hon är en person som har lätta steg och bra energi. När hon skrattar så skrattar hon högt och ibland slår hon sig på benet, det skrattet smittar alltid! Att jojka Ayla under SGP var en speciell upplevelse, och jag är glad att hon också var på scenen tillsammans med sin syster Ella Márge, och upplevde det tillsammans med mig. Jag kände mig trygg när vi var tre och i slutet jojkade vi tillsammans i varandras famnar. Jag är tacksam att det blir ett gemensamt minne för oss.
Varför ville du tävla med den jojken i Sámi Grand Prix?
– Jag har velat testa på att vara med i SGP länge. För två år sen anmälde jag mig nästan men så gjorde jag inte det ändå. Nu när jag anmälde mig funderade jag vilken jojk jag skulle delta med, och det var självklart att jag skulle göra det med Aylas jojk eftersom jag som barn jojkat henne officiellt och det var den första barnjojken jag gjorde.
Du förlorade med bara en poäng, hur kändes det att förlora med så lite?
– I min familj har vi alltid pratat om hur viktig SGP är för jojken, i och med tävlingen släpps många nya jojkar och det uppmuntrar fler att göra jojkar och bevara jojktraditionen. Jag tänkte inte så mycket på själva tävlingen och vinsten. Ánte Niillas som vann har jojkat mycket vid köksbordet hemma hos oss. Han är en del av mitt vardagliga jojkande. Det var en välförtjänt vinst! Det var jättespännande när vi väntade på poängen, och jag vågade inte hänga med när det bara var vi två som var kvar. Det var roligt att få så många poäng av tittarna, jag tänkte bara ”wow” när jag senare hörde om poängen igen.
Vad betyder andraplatsen i Sámi Grand Prix för din musikkarriär?
– Jag har fått många bra reaktioner, vilket glädjer mig oerhört. Det betyder mycket att bara delta i SGP eftersom det sänds i tre länder och är Sápmis största musikscen. Och att komma tvåa. Det är ganska bra för CV:t!
Sámi Grand Prix kunde man se i Norge, Finland och Sverige, vad betyder för dig att din jojk når ut till så många i Sápmi?
– Jag hoppas att det uppmuntrar andra, särskilt unga samer, att jojka och att våga testa på att jojka och göra jojkar. Alla har sin jojkröst och det enda sättet att hitta rösten är att försöka och öva. Mamma brukar säga att om man ska lära sig att jojka eller lära sig en viss jojk så måste man härma en annan jojkare – och så till slut lär du dig.
Skulle du kunna tänka dig att tävla igen i Sámi Grand Prix?
– Det var en otroligt rolig upplevelse, och det var en möjlighet att testa på att arbeta med scenframträdandet eftersom det också sändes i tv. Det var även oerhört roligt att lära känna andra artister. Men samtidigt var det ganska stressigt. Jag vet inte om jag kommer att delta igen, men jag kommer att leva jag länge på årets upplevelse.
Hade du kunnat tänkta dig att tävla i Melodi Grand Prix (Norges melodifestival)?
– Oj! En speciell sak med SGP är att man får delta med traditionell jojk och prata samiska under produktionsperioden. SGP:s scen är gjord för samer, och jag vill ju dela med mig och glädjas av jojktraditionen med andra samer. Jag känner inte att större tävlingar lockar mig.
I februari fick du priset Årets unga samiska artist på Sámi music awards. Vad betyder det musikpriset för dig?
– Det var en överraskning att få priset som årets unga artist – det hade jag inte väntat mig. Det var uppmuntrande, jag känner att det bekräftar jojkens position och min position som jojkare. Det ger mig motivation att arbeta mer med jojken och utveckla mitt eget jojkande och även mitt musikaliska arbete.
I tv-serien Heajastallan spelade du bruden och i en scen jojkade du. Hur var det jojka under i serien?
– Jag hade en förhoppning om att jojka under Heajastallan och när jag läste om det första gången i manuset såg jag fram emot att jojka i serien. Det var en jätterolig produktion och det var så märkligt och speciellt att klä upp sig till brud. Och tänk hur mycket och hur långt Heajastallan har nått. Den har visats runt om i hela världen och vunnit Gullrutenutmärkelser. Det är känns konstigt att tänka på hur många som hört mig jojka och se mig kyssas haha!
Kommer du släppa mer jojkar/ låtar eller rent av en EP eller ett album?
– Jag skulle gärna vilja arbeta mer mot det hållet. Just nu arbetar jag inte med ett släpp, jag har fokuserat mer på mitt bachelorarbete, jag har jojkat lite till och från. Det är lite nervkittlande att arbeta med ett släpp om ett tema som är så nära ens själ, men när man utmanar sig själv så lär man sig, eller hur?
Har du någon favoritjojk eller favoritsång från någon tidigare års Sámi Grand Prix? Vilken och varför den jojken/låten?
– Självklart min mammas låt som hon deltog med år 2003: Inger Márjá Nilut – Bisán. Låter har så fin text, och med den påminner jag mig själv när jag känner mig stressad och har många känslor som trycker på.
Intervju Marica Blind