Boken Himlabrand satte Moa Backe Åstot på den samiska författarkartan. Debutromanen om renskötaren Ánte har bland annat vunnit Norrlands litteraturpris och nominerades till Augustpriset 2021. Nu är Moa aktuell igen med sin andra bok Fjärilshjärta, där vi får följa Vilda genom sorg och kärlek och sökandet efter sin samiska identitet.
– När jag skriver får jag ofta pusselbitar till en större berättelse som jag så småningom skriver fram, säger Moa Backe Åstot.
Debuten Himlabrand gavs ut i januari 2021, men Fjärilshjärta började Moa skriva redan sommaren 2019. Boken handlar om Vilda som vill lära sig samiska av sin morfar och börja bära kolt för att visa alla att hon verkligen är same. Men morfadern går bort och Vilda får på egen hand söka efter sin samiska identitet.
– Identitet är ett stort tema i boken och det var det även i Himlabrand, men på ett annat sätt. Sedan handlar Fjärilshjärta också mycket om sorg, kärlek och familjerelationer.
Moa tycker det är viktigt att skriva om samisk identitet och hoppas att det kan leda till att fördomar om samer i majoritetssamhället uppmärksammas, och på sikt kan försvinna. Men hon tycker också det är viktigt att samer ska känna igen sig.
– Jag tänker att det är viktigt för unga samer att få prata om identitet, men ibland kan det vara svårt att sätta ord på det man upplever eller går igenom. Då kan det vara skönt att läsa om någon annan som går igenom liknande saker, och prata om det utifrån boken utan att behöva säga exakt vad man själv känner.
Moa får meddelanden från läsare som känner igen sig i hennes böcker och det är inte bara unga som hör av sig. Även en del vuxna skriver att de önskar att böckerna fanns när de var unga.
– Det är väldigt många olika åldrar som läst Himlabrand och bland annat fick jag brev från en 83-årig man som hade läst boken tre gånger. Det är ju fantastiskt att han som inte är i målgruppen unga vuxna gillade boken och att han kunde känna igen sig.
Moa hoppas att böckerna hon skriver ska hjälpa dem som är unga idag. Efter framgångarna med Himlabrand har hon ibland fastnat i skrivandet av Fjärilshjärta. Då har tankarna framförallt fastnat på vad läsarna förväntar sig av den nya boken, berättar Moa.
– Det hjälpte att jag började skriva om Vilda redan innan Himlabrand gavs ut. Men sen har det ändå varit svårt att inte jämföra den här boken med den tidigare, att inte försöka gissa mig till folks förväntningar. Då har jag försökt hitta tillbaka till berättelsen för att jag vill berätta den och inte jämföra med Himlabrands framgångar.
Fjärilshjärta släpptes den 21 april och när Nuorat pratar med Moa har boken funnits i affärerna nästan en vecka. Redan då hade det kommit några meddelanden från läsare, men det viktigaste när hon skriver är inte läsarna berättar Moa.
– För mig fungerar det inte att tänka på vilken typ av bok jag ska skriva eller vad den som ska läsa vill ha. Jag utgår ifrån vad jag vill skriva och läsa.
När Moa skriver brukar det börja med en karaktär, därifrån bygger hon upp en dramaturgi och händelseutveckling. När hon känner sig färdig med manuset skickar hon det till en förläggare och det är först då som Moa börjar anpassa boken till läsaren.
– Jag har fått öva mig på att andra ska läsa mina texter, först kändes det jobbigt. Men nu känner jag att det är värdefullt att någon annan läser och ger mig tips om hur läsare kanske uppfattar saker, om det är något som behöver förtydligas eller skrivas om.
Från karaktärsbyggande till utgiven bok tar det år. Vad vi kan förvänta oss i framtiden är hon lite hemlighetsfull med.
– Jag har börjat skriva på något men än vet jag inte vad det är eller om det kommer bli en bok. Men jag har något på gång som jag inte ens själv är säker på var det kommer landa än.
Text Klara Lundmark