Filmskaparen Mihkkal Hætta bosatte sig i en lávvu utanför Stortinget i Oslo i fem veckor för att protestera mot att vindkraftverken i Fosen fortfarande snurrar trots att det är ett folkrättsbrott. Han fick träffa många under sin vistelse i Oslo och alla hade förståelse för hans protest.
– Den här upplevelsen kommer att följa med mig resten av livet, säger Mihkkal Hætta.
10 september reste Mihkkal Hætta från Kautokeino till Oslo, slog upp lávvun och bosatte sig i Norges huvudstad.
Tanken var att uppmärksamma att det gått 700 dagar sen Fosendomen. Tillsammans med aktionsgruppen, som de kallar sig, bestämdes att han var rätt man att protestera mot att norska regeringen inte följer samernas uppmaning och riva vindkraftsturbinerna i Fosen.
– Vi ville ha en lågmäld protest, och kom på idén att slå upp en lávvu utanför Stortinget, berättar Mihkkal.
Hur var första natten?
– Jag sov sjukt bra i min rákkas. Jag kunde vila. Jag hade ett bra noice cancelling-headset och hörde ingenting.
I medier kunde man läsa att han tänkte bo i lávvun så länge det behövdes. Det var inte hela sanningen, för allt var planerat. Han skulle bo där i fem veckor för att visa sitt motstånd innan fler skulle ansluta och hålla en större manifestation.
Varför åkte du istället för någon som drabbas konkret av vindturbinerna i Fosen?
– De har ju varit emot det här i 20 år. De har gjort så mycket de kan. Nu är det vi andra som måste göra det här och visa vårt stöd, därför valde jag att göra det.
Mihkkal Hætta var också med vid första vändan, i slutet av februari, då samiska ungdomar manifesterade mot Norges regering på grund av att Fosendomen inte efterföljs. Då erkände statsministern Jonas Gahr Støre att Norge begår ett folkrättsbrott då 151 vindturbiner byggdes norr om Trondheim 2019 och 2020. Något som Högsta domstolen i Norge har funnit är just ett lagbrott då bygget hotar samisk kultur och rennäring. Två norska samebyar kan i och med vindturbinerna inte använda traditionella vinterbetesmarker för sina renar. Det här fick Mihkkal Hætta berätta för bland annat Aljazeera och Reuters journalister.
– Det var många som gav sitt stöd till mig. Många Oslobor, men det var roligt när vänsterpartiets partiledare och röda partiets partiledare stannade till och pratade med mig. Jag blev även bra vän med Stortingets säkerhetschef. Han kom över ofta och pratade och vi hade det koselig och trevligt i lávvun, berättar Mihkkal Hætta.
Han hade en strikt plan som han följde på plats i Oslo. Han var heller aldrig ensam i lávvun. Och om han inte hade nån där så hade han någon som vaktade utanför, dygnet runt. Varje dag hade han två träffar med media, eller fem timmar totalt. Men han hade även en vilopaus mitt på dagen för att hinna återhämta sig.
Hur var det att bo i centrala Oslo?
– Det var mycket action. Det var mycket folk som gick längs med Karl Johan. Många kom fram och pratade. Givetvis fanns det många underliga människor också, men de var inte emot mig. En del jojkade och så. Ibland kändes det konstigt, när jag var i lávvun då var jag i lávvun. Och när jag kom ut tänkte jag ibland “jag är verkligen här, i Oslo”.
En kväll drog en känd norsk musikgrupp bort lávvustänger, vilket blev uppmärksammat i media. Mihkkal låg och sov så tungt att han inte ens uppfattade händelsen.
Varje kväll hade han middagstid då han även umgicks med vänner innan det var sovdags.
Det var även några event planerade. En dag bjöds det på renkok som han fick hjälp med. Det kom över två hundra personer för att äta, vi rymdes inte i lávvun, ler Mihkkal. En annan gång lärde han Osloborna samiska.
Nu när det gått över en månad sen Osloäventyret berättar Mihkkal att det tog på krafterna. Han lärde sig hur mycket han orkar jobba innan det blir för mycket. Nu i efterhand har han fått mycket stöd och många har skrivit till honom.
– Till och med folk här i Kautokeino har berömt mig och sagt att det där var bra gjort. Och det hör du inte ofta i Kautokeino. Det var som om vårt folk enades. Jag hoppas att det hade någon effekt både politiskt och för vårt folk.
Hur var det att träffa kungen och prinsen på slottet?
– Det var en bra upplevelse att träffa människor som förstår och lyssnar på en. Det kändes som att de gav oss sitt stöd. Men de har ingen politisk makt.
Åker du tillbaka?
– Jag väntar mig att de inte kommer göra något, och att vi måste vara förbereda att åka tillbaka dit. Men nu tänker jag vila lite, efter det är jag beredd att slåss för vårt folk i framtiden.
Text Lars-Ola Marakatt