Mari Anna Buljo hann bo ett par månader i sitt nya hemland Irland innan coronaviruset spreds över världen. Två dagar innan firandet av Saint Patricks Day infördes hårda restriktioner i landet.Jag blev besviken.
– Jag har missat det i USA och såg fram emot att uppleva firandet här, säger Mari Anna som tycker att tillvaron under våren varit overklig.
Mari Anna gillar att resa och uppleva andra kulturer. Det intresset väcktes i tonåren då familjen var till Thailand. När hon var sexton år lämnade hon Alta och drog till Kina för att lära sig kinesiska. Ett par år senare flyttade hon till Japan och lärde sig japanska. Därefter blev det USA och Washington där hon jobbade på norska ambassaden.
I slutet av december förra året flyttade Mari Anna till Dublin för ett konsultjobb där hon jobbar med företagsutveckling och marknadsföring och kunderna är främst från de nordiska länderna.
I sin nya hemstad hann hon komma in i jobbet och skaffa sig några nya vänner innan coronarestriktionerna blev verklighet.
– Det är inte helt lätt att flytta till ett nytt land, hitta vänner och saker att göra när reglerna är väldigt stränga, konstaterar hon.
Reglerna på Irland, liksom i många andra länder, har varit stränga under våren. Mari Anna berättar att bara matbutiker och apotek varit öppna och folk har bara fått vara ute när de motionerar eller går för att handla.
– Det har gått bra att vara ute och springa, men sätter man sig på en bänk eller i en park kommer polisen och jagar bort en.
Hon berättar att de sociala och pratglada irländarna försökt att samlas i parker, men blivit bortjagade av polisen.
Den 17 mars firas Saint Patricks Day, Irlands nationaldag. Den firas bland annat i USA, men det blev det inget av i år. En besvikelse för Mari Anna, även om hon förstår det allvarliga läget.
– Jag gillar att resa och om folk gör som mig och drar från kontinent till kontinent så tänkte jag att viruset kan spridas väldigt fort. Jag förstod nog inte allvaret förrän i februari, men jag vet hur mycket folk reser och oavsett vem man är så kan man drabbas.
Mari Annas strategi under landets lockdown har varit att behålla rutinerna. Hon har jobbat hemifrån och stigit upp tidigt på morgonen, tagit en paus för att jogga mitt på dagen och jobbat fram till fem-sextiden på dagarna. Efter det har hon lagat middag och kollat på serier.
– Jag har egentligen inte träffat folk, men jag har haft videosamtal varje dag med kunder och arbetskompisar. Ibland har jag pratat med familjen på Skype och det brukar vara särskilt roligt att ha gruppsamtal med hela familjen.
Hon beskriver våren som speciell. För henne som reser mycket i vanliga fall har det varit lite overkligt.
När Nuorat når henne på telefon skulle hon egentligen befunnit sig hemma i Norge för att träffa familjen och vara med på syskonens konfirmation.
Mari Anna är försiktigt positiv och försöker att inte oroa sig alltför mycket över situationen, även om hon säger att det är en svår och overklig tid och många mister sina nära och kära i viruset.
På frågan vad hon saknat mest under landets lockdown svarar hon frihet.
– Att få resa var man vill, att lära känna nytt folk och så saknar jag familjen förstås. Men jag försöker att få ut något av det här ändå, jag vill inte att min personliga utveckling ska stanna av.
Hennes sommarplaner var att äntligen få resa runt i Europa, nu när hon flyttat till Irland, och nämner Portugal och Spanien som två resmål.
– Det blir nog ingenting av det. Det är svårt att göra planer just nu.
I september hoppas Mari Anna att få åka hem till Norge och Alta, men än vet hon inte hur det blir till hösten.
Hur det än blir tror hon att världen kommer att vara väldigt annorlunda åtminstone ett år till.
– Så småningom kommer nog en hel del bli som vanligt igen. Jag tror att det kommer bli mer socialt accepterat att arbeta hemifrån och jag tror det som hänt under våren kommer att vara bra för miljön. Kanske man ändrar sättet att hälsa på varandra i fortsättningen till att inte ta i hand eller kramas.
Text Katarina Hällgren