Jag har många gånger fått frågan från icke-samer om vilken samiska vi talar hemma och varifrån min kolt härstammar. De frågorna har kommit med jämna mellanrum så länge jag kan minnas.
Jag har alltid svarat nordsamiska och Karesuando och lagt till, som en självklar bisats, att det är så för att min släkt är tvångsförflyttad därifrån. Det har alltid varit en naturlig del i min historia. Jag inser först nu, i vuxen ålder, att många säkert inte haft en aning om vad jag pratat om, men antagligen inte vågat fråga desto mer.
Så ser det ut för mig och många andra. Att våra föräldrar befinner sig där de gör idag beror på att makthavarna för 100 år sedan fattade beslut om att flytta folk med tvång, från marker som var deras hem.
Det är en bisarr historia som dessvärre är sann. Och att det är en självklarhet för mig att det hänt betyder inte att jag är expert på mina förfäders historia. Jag inser nu att jag har vetat väldigt lite, förutom de hårda fakta att gränserna stängdes, renantalet blev för högt och människor tvingades flytta.
När vi började fördjupa oss i detta, med anledning av att det i år är 100 år sedan som renbeteskonventionen skrevs under, blev det tydligt. Hur var det för min morfar när han och hans familj flyttade? Hur gick det till rent praktiskt? Hur lång tid tog det? Vad gick de igenom känslomässigt?
Han pratade aldrig om det, har jag fått höra. Min mormor, som också är tvångsförflyttad, var antagligen för liten när det hände för att förstå och minnas.
Plötsligt inser jag att det som är ännu ett av alla jobb som samisk journalist samtidigt blir en form av bearbetning. Research varvat med känslostormar. För berättelserna finns kvar och lever vidare hos många.
Som ni säkert förstått är tvångsförflyttningen temat i detta nummer. Jag må vara personligt berörd av historien, men även om jag inte vore det så skulle den ändå vara lika sorglig – och ganska overklig. Det är jag säker på.
Den här är bara en av alla övergrepp som de svenska makthavarna begått mot vårt folk. Och också en av alla historiska oförätter som dolts och stoppats undan. Vi är alla drabbade av Sveriges sätt att se på oss.
Det finns inget vi och dem bland oss samer i vår gemensamma historia som folk.
Katarina Hällgren