Nr 4/2023

När debatten är hård

”Det finns två yrken man måste födas till – monark och renskötare”. Rubriken hör till en text som publicerades i Dagens Nyheter mitten på oktober. I ingressen påstås att renskötare behandlas som offer ”men i praktiken utgör de en samisk adel”.

De argumenten är knappast nya när ännu en skribent tycker sig ha knäckt koden för vad renskötsel handlar om.

Debatten idag är hård och kall och åsikterna om samisk kultur och rättigheter viner som vassa pilar på nätet. Så har det dessvärre sett ut ett tag nu och det ser inte ut att bli bättre, snarare tvärtom.

Det är svårt att värja sig när hårda tongångar om samer i rubriker, debattinlägg och kommentarsfält sprider ut sig på sociala medier. Och det är också ett fenomen som många vittnar om i Sápmi, att det inte går att skydda sig mot att läsa om man inte stänger av den digitala världen helt.

Det är inte svårt att förstå att det här påverkar människor negativt, och det visar även forskningen. I det här numret har vi pratat bland annat med unga samer, forskare och de som på olika sätt jobbar inom hälso- och sjukvård,

De resonerar kring vad dagens debattklimat kan få för konsekvenser och vad man som enskild same kan göra för att lindra utsattheten.

Och även om det kan kännas tungt och övermäktigt ibland så är kampviljan stark i Sápmi. Se bara på Mihkkal Hætta som bosatte sig utanför Stortinget i Oslo i fem veckor, i samband med den tredje Fosenaktionen i höst. I det här numret träffar vi honom och pratar om hans tid i lávvun i Oslo.

Nu är det inte många dagar kvar till jul. Årets julkalender rullar på för fullt i SVT, men redan nu är nästa års julkalender inspelad och väntar på att dra igång den 1 december 2024.

För första gången har julkalendern samiskt tema och oavsett om man följer julkalendern på tv så tror jag en och annan ser fram emot att se resultatet.

Nuorats medarbetare Lars-Ola Marakatt hängde en dag på inspelningen i Kåbdalis och träffade bland annat huvudrollsinnehavarna som spelas av Hedvig och Ellá Márge.

Det, och en hel del annat, kan ni njuta av i årets sista nummer av Nuorat.

God Jul och Gott Nytt År!

Katarina Hällgren

Birra syd, nr 4/2023

Estrid spelar Leah

Estrid Gustafsson Fjellheim, 21 år, spelar tonårsflickan Leah i filmen Fungi. Filmen beskrivs som en ”postapokalyptisk thriller”, ”ett fartfyllt äventyr” och ett äventyrsdrama, och Estrid betecknar rollen som den häftigaste och modigaste roll hon spelat hittills.

I filmen, som hade premiär den 3 november, försöker ett forskarteam hitta ett sätt att stoppa en svamporganism som dödat stora delar av mänskligheten.

Källa: Sameradion, Svensk Filmdatabas

Från USA till Sápmi

Lillian Knutson från Charlotte i USA har sökt sina samiska rötter som deltagare i programmet ”Allt för Sverige” i höst.

I programmet tävlar tio amerikaner om en återförening med sin släkt i Sverige. I det första programmet av serien får Lillian Knutson, som växt upp i Kanada, chansen att öppna sin släktkista – med ett brev som börjar med orden ”Välkommen till Sápmi.”

– Det här har gjort mig oerhört gott, säger hon.

Lillian Knutssons rötter finns i Tärnaby och Fräkenvik. Där växte hennes morfars far, Johan Nilsson, upp. 1903 flyttade han tillsammans med hustrun Sigrid Olofsdotter och barnet Hjalmar till Montreal i Kanada. Där fick de ytterligare nio barn, varav ett blev Lillian Knutsons morfar Frank.

Programmet Allt för Sverige och Lillians sökande efter sina samiska rötter finns på SVT Play.

Källa: SVT Sápmi

Jonsson prisas av Jannok

Serietecknaren Mats Jonsson får 2023 års stipendium av Sofia Jannoks stiftelse. Stipendiet är på 30 000 kronor och delas ut av Sofia Jannok personligen. Motiveringen är att Mats Jonsson har ”…djupdykt in i den skogssamiska själen och skildrat vår samiska historia ur dess perspektiv, och genom detta verkar för att dekolonisera en vidd av Sápmi som för länge legat gömd.”

Sofia Jannoks stiftelse har delat ut stipendier sedan 2014.

Ubmejen biejvieh flyttas till mars

Den samiska kulturfestivalen Ubmejen biejvieh återgår till att vara ett sportlovsevent och flyttas från och med nästa år till mars. Festivalen har flera återkommande programpunkter, som exempelvis jojkbattle, samedans och innebandy-SM.

– Det blir extra intressant för till våren är det tio år sedan Umeå var kulturhuvudstad. Då ska vi titta på vad som har hänt sen dess, säger Lena Maria Nilsson, ny ordförande för Såhkie, till SVT Sápmi.

Mer skoter i USA

Programledarna Saara Hermansson och Tanja Nordfjell åker i andra säsongen av Skoter är livet till USA. Där träffar de bland andra Marlene Trosten Cottew från Kirkenes som är bästa kvinnliga skoterföraren i världen. Saara Hermansson och Tanja Nordfjell får också själva pröva på tuff skoterkörning. Programmet finns på SVT Play.

Tova prisas

Tova Nejne, Klimpfjäll, får Sparbanksstiftelsen Norrlands stipendium Unga ideella krafter, för sitt arbete med att främja jämställdhet inom snowboardsporten. I motiveringen sägs att Tova är en engagerad ledare i Klimpfjälls Alpina Klubb och brinner för att främja åkglädje. Hon har också organiserat läger för unga tjejer och uppmuntrat dem att våga utmana sig själva inom den krävande snowboardsporten.

– Jag vet hur viktigt det är att känna den typen av stöd så det ligger mig varmt om hjärtat. Jag hade inte så mycket tjejer runt mig när jag började, det har kommit senaste åren och först då inser man hur viktigt och betydelsefullt det är för sin utveckling att ha en koppling till varandra. Även om det är en individuell sport behöver alla känna ett sammanhang, säger Tova i ett pressmeddelande.

Stipendiet är på 15 000 kronor.

Satsning på sydsamiska

Mittuniversitetet i Östersund har de senaste åren satsat runt 8 miljoner i bland annat samisk forskning och utbildning. Nu har man beslutat starta en helt ny språkutbildning i sydsamiska.

Planen är att det ska börja med en sommarkurs 2024. Johanna Tjäder, samordnare för Båskoes, menar att satsningen är otroligt viktig i området.

Källa: Sameradion

Dubbelt innebandyguld för Östra Kikkejaur

Sex herrlag och fyra damlag deltog i årets upplaga av innebandy-SM som arrangerades i samband med Ubmejen biejvieh i början av november. Östra Kikkejaurs tog hem guld i både herr- och damfinalen. Östra Kikkejaurs herrar vann mot Sami Veagaid Searvi med 7-2 och Östra Kikkejaurs damer segrade över Åarjelnïejth Jåhkåmåhkesne med 8-0.

Foto Marica Blind

Birra lule, nr 4/2023

Nej till stärkta rättigheter

I en historisk folkomröstning sade Australien nej till att ge ursprungsbefolkningen stärkta rättigheter i grundlagen.

Närmare 18 miljoner australier var röstberättigade, och resultatet av folkomröstningen slogs fast sedan resultaten från delstaterna Tasmanien, New South Wales och Södra Australien redovisats.

Australiens urfolk har levt på kontinenten i mer än 60 000 år innan de brittiska kolonisatörerna kom. Men den nuvarande grundlagen från 1901 nämner inte urinvånarna.

Premiärministern Anthony Albanese har kampanjat för ett ja i folkomröstningen, och har bett väljarna att rätta till ett historiskt fel. Motståndarna hävdar att ett ja skulle ge urfolk särskilda privilegier.

61 procent av australierna röstade nej. Förespråkare av Indigenous Voice to Parliament har sedan valet hållit en tyst vecka och flaggat aboriginernas flagga på halv stång.

Källa: Sameradion

Domen dröjer

Gállokdomen dröjer till nästa år. Frågan ligger nu, efter överklagande från Sirges sameby och Naturskyddsföreningen, hos Högsta förvaltningsdomstolen. Innan avgörandet sker där ska regeringen, i form av klimat- och näringslivsdepartementet, få yttra sig. Deras yttrande ska vara inlämnat senast den 8 januari.

Källa: Sameradion

Katarina Spik-Skum prisas

Katarina Spik Skum är en av sex stipendiater som får ta emot Ganneviksstipendiet 2023.

Stipendiet, som firar 10-årsjubileum i år, delas ut till någon verksam inom bild, form, dans, teater, film och musik. Stipendiaterna får en halv miljon kronor var.

”Katarina Spik Skums konstnärskap lyser som ett norrsken långt bortom Jokkmokk. I ständig framåtrörelse men alltid djupt förankrad i den lule-samiska duodje-traditionen formar hon sina vackra och egenartade föremål. De vittnar inte bara om platsen hon kommer ifrån men också om händernas kunnande.”, sägs i juryns motivering.

Stipendiet är uppkallat efter affärsmannen och konstsamlaren Per Gannevik.

Källa: Sameradion, SR Kulturnytt och Konstnärsnämnden

Första lulesamiska podden

Den 25 oktober presenterade NRK Sápmi Dálla ja Dalloj, historiens första lulesamiska podd. Programledare för podden är Naima Khan Nergård.

– Så himla roligt att få göra något sånt här, det är ju faktiskt historiskt, säger hon i en intervju i Sameradion.

Podden kommer att lyfta fram berättelser från förr, alltifrån skrönor till allvarliga händelser.

Källa: Sameradion

23 miljarder i kompensation

Kanada kommer att betala 23 miljarder kanadensiska dollar till indigenous Canadian Indigenous Children´s Protection Services.

I slutet av oktober godkändes fördraget om skydd för urfolkens barn. Avtalet skulle kompensera reserven av barnskyddstjänster för över 300 000 barn från urfolk och deras familjer, som har lidit av otillräcklig finansiering.

Källa: Sameradion

Kunskap om minoriteter bör öka

Efter att ha intervjuat studenter ur minoritetsgrupperna anser universitets- och högskolerådet att kunskapen om Sveriges nationella minoriteter behöver öka inom den svenska högskolan.

Rådet föreslår att universitet och högskolor i dialog med studenterna försöker öka kunskapen och synliggöra de problem som okunskap för med sig.

Källa: Sameradion

Lisa Länta är månadens advokat

Månadens advokat, utsedd av tidskriften ”Advokaten”, är Lisa Länta från Jokkmokk.

”Jag är väldigt ödmjuk och det känns väldigt stort,”, säger hon till Sameradion.

Lisa Länta arbetar i Piteå, och är styrelseledamot i huvudstyrelsen på Svenska Advokatsamfundet.

Ett av hennes specialområden är samerätt, och hon har bland annat företrätt Jåhkågasska sameby i Högsta Förvaltningsdomstolen i Sveriges längsta gruvstrid, om Gállok.

Källa: Sameradion

Studenter prisade

Norea Marklund och Sigrid Ejemar har tilldelats studentstipendier för sina examensarbeten. Norea Marklunds examensarbete handlar om Rätten till renskötsel, jakt och fiske, och Sigrid Ejemars examensarbete handlar om samernas situation i Jämtland 1649-1700.

Stipendierna delas ut i samarbete mellan Várdduo, Såhkie – Umeå sameförening och Sametinget, denna gång i samband med seminariet Utblickar.

Källa: Sameradion

Stipendium för dans

Dansaren och koreografen Liv Aira har tilldelats Rubus Arcticus-stipendiet för konstområdet dans. Hon driver danskompaniet Invisible People och håller på att starta upp ett samiskt danscentrum i Vuollerim.

”I sitt konstnärskap hämtar Liv Aira inspiration från sin bakgrund med målsättningen att sprida kunskap om den samiska kulturen. Hon lyfter samiska berättelser genom sitt eget unika uttryck som innefattar både dans och jojk. Genom det egna danskompaniet Invisible People skapar dansaren, koreografen och entreprenören Liv Aira magiska stunder för sin publik”, står det i motiveringen.

Stipendiet har delats ut av Region Norrbotten sedan 1995.

Birra nord, nr 4/2023

Buffy Sainte-Maries bakgrund ifrågasatt

I en dokumentär gjord av CBC anklagas Buffy Sainte-Marie för att ha ljugit om sin bakgrund, och att hon inte alls tillhör något urfolk.

Buffy Sainte-Marie är en av världens största urfolksartister, och hon har berättat att hon föddes i provinsen Saskatchewan av föräldrar som tillhörde ursprungsbefolkningen Piapot cree nation, men att hon adopterades bort till en vit familj i USA.

I dokumentären visas vad som sägs vara hennes födelseattest. Enligt det dokumentet föddes hon i Stoneham, Massachusetts och tillhör inte något urfolk.

Buffy Sainte-Marie, som idag är 82 år, säger själv i ett youtube-klipp som publicerats på CBC:s sida att hon i 60 år har delat den livshistoria hon själv känner till, och att hon vet vem hon är.

Källa: CBC och Sameradion

Kräver att domen följs

Den internationella urfolksorganisationen Cultural Survival kräver att Norges regering följer domen från Høyesterett.

Galina Angarova, ledare för organisationen, säger till NRK att det är ett genomgående problem att de som lever nära naturen körs över när det gäller stora industrisatsningar, inte minst när det gäller den gröna omställningen.

Hon betonar att i beslut som berör urfolk, ska det finnas så kallad ”Indigenous Peoples’ rights to self-determination and Free, Prior and Informed Consent, FPIC”. Det innebär en rätt, förankrad i FN, till informerat samtycke.

Fosen-saken har även engagerat europeiska urfolksorganisationer, exempelvis Society for Threatened Peoples, med säte i Tyskland, som gjort ett upprop där de ber investerarna ta ansvar för det som sker på Foten.

Källa: NRK

Elin-Anna romandebuterar

I januari utkommer Elin Anna Labbas debutroman Far inte till havet.

Romanen beskrivs som en stark mor- och dotterskildring där det krypande, stigande vattnet är som en egen varelse. ”Det som en gång gav liv, blir ett ständigt hot.” Handlingen bygger på berättelser om samiska byar som dränktes i samband med vattenkraftsutbyggning i norra Sverige.

Romanen utkommer även i en nordsamisk utgåva. Förlaget är Norstedts.

Källa: Norstedts

Mötte kungen

Fosenaktivister har nu använt sig av den gamla samiska traditionen att gå till kungen för att be om hjälp. Fredag den 13 oktober bad de om audiens hos H.M. Kong Harald, och samma dag fick de svar. H.M. Kong Harald och kronprins Haakon tog emot dem redan på måndagen den 16 oktober.

Ingke Jåma var en av de som var med vid audiensen. Hon berättar för NRK att det var ett starkt möte och att både kungen och kronprinsen visade förståelse.

Kungen kan inte ställas till ansvar i politiska frågor, men genom sin roll kan kungen ställa frågor till regeringen.

Bland de samer som tidigare bett om audiens hos Norges kung nämns bland andra Mikael Eira och Nils Gaup, som under Alta-kampen fick möta kong Olav och Elsa Laula, som fick audiens hos Kong Oscar II, för att prata om renskötarnas förlust av betesområden.

Källa: NRK

Tre har fått Gesällbrev

De första tre Gesällbreven i duodji – skinn och textil, har delats ut till Elsa Idivuoma, Sanna-Marja Tuorda och Sara Labba. De tre nya Gesällerna ska firas på Sámi Duodji under Jokkmokks vintermarknad 2024. Då kommer de också att ha en gemensam utställning tillsammans med Anders Svonni, Geställ i trä och horn sedan 2020.

Källa: Sameradion

Skyltar på samiska och meänkieli

En oenig kommunstyrelse i Kiruna har beslutat att gatunamn i ett område i nya centrum ska vara på samiska och meänkieli. Moderaterna röstade för svenska gatunamn, med hänvisning till att säkerheten bör gå före identitetspolitik.

Hela gatunamnet kommer att vara på minoritetsspråk, det kommer alltså inte att bli hybridnamn. Beslutet i kommunstyrelsen är ett principbeslut. Nu börjar arbetet med att bestämma vilka namnen ska bli.

Källa: SVT

Sjö får rätt namn

Sjön Riššajávri kallas på svenska för Trollsjön. När Kiruna kommun skulle sätta upp en skylt på den nya bilparkeringen vid E10:an öster om riksgränsen, gjordes en direktöversättning av namnet Trollsjön och på skylten benämns sjön Ruollajávri. Det ledde till protester, eftersom Trollsjön inte är sjöns riktiga namn. Den hade ursprungligen namnet Geargejávri, som betyder Stensjön. På lantmäteriets karta heter sjön idag Riššajávri.

Kirunas nya kommunledning har hörsammat kritiken och lovat byta ut skylten. Kommundirektören sammanfattar det som hänt med ett ord: ”Oproffsigt.”

Källa: SVT Sápmi

Var fjärde kommentar om samer är negativ

En ny rapport från Amnesty International Norge visar att var fjärde kommentar i samiska teman på facebook är negativ. Det handlar om fördomsfrämjande kommentarer, som underbygger felaktiga uppgifter om samer, exempelvis att samer inte är urfolk och att de hindrar utveckling. Fosen-debatten är enligt rapporten en av de debatter som ökat spridningen av fördomar mot samer på Facebook. Amnesty International Norge oroar sig nu för att samer drar sig undan den offentliga debatten för att slippa hetsen.

Runar Myrnes Balto, ledare för Norske Samers Riksforbund, säger till NRK att han inte är överraskad över rapportens innehåll, och att det är staten som har legitimerat en hetskultur. Därför menar Balto att staten har en skyldighet att ändra på situationen.

Källa: NRK och amnesty.no

Emil Karlsen språkprisas

Konstnären och artisten Emil Karlsen är årets vinnare av Språkløftprisen, som delas ut av norska Sametinget för fjärde året. Han får priset för sitt arbete med att lära, synliggöra och använda det samiska språket i det offentliga rummet.

Emil Karlsen kommer från Storfjord kommune och har, i likhet med många andra sjösamer, valt att synliggöra och lyfta sitt samiska arv och språk.

I ett pressmeddelande från norska Sametinget säger sametingspresident Silje Karine Muotka att Emil Karlsen är en förebild för många, eftersom han visar att det är möjligt att lära sig samiska även om det inte är modersmålet, och att han är ett gott exempel på hur man kan ta tillbaka språket och jojken som tidigare generationer har förlorat.

Radionoveller av Harnesk och Jannok

Tina Harnesk och Sofia Jannok är två av författarna som nu medverkar i Radionovellen i P1.

Till programserien beställs ett tiotal noveller av olika författare. Texterna är skrivna exklusivt för radio, och temat är fritt.

Tina Harnesks radionovell Maskrosresor handlar om en ung kvinna som växer upp i en kärleksfull familj, men sin pappa känner hon bara till genom berättelser.

Sofia Jannoks radionovell, Guohp’áhkku (Mögelgumman), som också är hennes debutnovell,

är en berättelse om två vilsna, frusna och rädda småpojkar ute på fjället, som plötsligt möter en mycket gammal kvinna.

Novellerna finns att lyssna på i Sveriges Radio Play.

Sara-Elvira är Årets Unga förebild

Sara-Elvira Kuhmunen är en av årets Anders Carlberg-pristagare. Hon får priset som Årets Unga Förebild. ”…som det samiska ungdomsförbundets Sáminuorras ordförande har hon framträtt som en kraftfull talesperson för det samiska folkets rättigheter, och har visat extraordinärt ledarskap och mod.”, sägs i motiveringen.

Anders Carlberg-priset lyfter fram ledare och förebilder som genom sina liv och arbeten är källor till inspiration. Priset delades ut på Fryshuset i Hammarby Sjöstad den 10 november.

Seite återlämnad

Efter 115 år har nu Talma sameby fått tillbaka en seite som LKAB:s första chef Hjalmar Lundbohm tog med sig från ett besök på en helig samisk plats. Lundbohm motiverade stölden med att han ville rädda seiten från att bli stulen av turister.

Talma sameby krävde i ett brev till regeringen och LKAB att seiten skulle återlämnas, och LKAB:s presschef Anders Lindberg säger att det redan var företagets avsikt att så skulle ske.

Återlämnandet skedde med en ceremoni vid Hjalmar Lundbohmsgården, och samebyns ordförande Nils Johanas Allas säger till SVT Sápmi att det är en bra känsla att få tillbaka det som tillhör Talma sameby.

Källa: SVT Sápmi

Play-tips!

I år har Sáminuorra firat 60 år. SVT uppmärksammar det genom programmet Fight ja illu – Sáminuorra 60 år. ”Se Sáminuorra genom årsmötet, aktioner ur arkiven, längtan efter vi:et – från knuten näve till sydisdans, i en berättelse med både “gamlingar” och tonåringar”, står det i programbeskrivningen på svtplay.

Unborn Biru prisas

Filmen Unborn Biru prisbelönades på imagineNATIVE i Toronto, världens största filmfestival för urfolk. Inga Elin Marakatt, som skrivit och regisserat filmen, vann Jeff Barnaby Award och The New Voice in Storytelling Award. Producenten Per-Josef Idivuoma var på plats i Toronto, och tog emot utmärkelserna.

Filmen, där huvudrollerna spelas av Sofia Jannok och Katja Omma Simma, handlar om stulet silver som för en förbannelse med sig.

Källa: SVT Sápmi

Fick lämna Robinson

Robinsondeltagaren Charlie Wiberg fick lämna tävlingen och programmet omedelbart, sedan det kommit till programledningens kännedom att han kallat Wilmer Tuoremaa för ”lappjävel”.

Uttalandet har inte fångats av kamerorna, eller uppfattats direkt av Tuoremaa, utan kom när Wiberg och Tuoremaa var på väg från örådet, på avstånd i från varandra i varsin båt.

Charlie Wiberg förklarar i en artikel i NSD att han inte menat något illa, utan att orden var menade med kärlek, och att han har många samiska kollegor på sitt jobb, där jargongen är hård men hjärtlig.

Wilmer Tuoremaa säger att det var bra att TV4 agerade när uttalandet kom till deras kännedom.

”Det är tråkigt för Charlies skull, men inte acceptabelt någonstans.”, säger han i en intervju med SVT Sápmi.

Tuoremaa säger också att han fått en ursäkt och haft ett bra samtal med Charlie Wiberg och att alla lär sig av misstag.

Källa: SVT Sápmi

“Jag är beredd att åka till Oslo igen för att strida för vårt folk”

Filmskaparen Mihkkal Hætta bosatte sig i en lávvu utanför Stortinget i Oslo i fem veckor för att protestera mot att vindkraftverken i Fosen fortfarande snurrar trots att det är ett folkrättsbrott. Han fick träffa många under sin vistelse i Oslo och alla hade förståelse för hans protest.

– Den här upplevelsen kommer att följa med mig resten av livet, säger Mihkkal Hætta.

10 september reste Mihkkal Hætta från Kautokeino till Oslo, slog upp lávvun och bosatte sig i Norges huvudstad.

Tanken var att uppmärksamma att det gått 700 dagar sen Fosendomen. Tillsammans med aktionsgruppen, som de kallar sig, bestämdes att han var rätt man att protestera mot att norska regeringen inte följer samernas uppmaning och riva vindkraftsturbinerna i Fosen.

– Vi ville ha en lågmäld protest, och kom på idén att slå upp en lávvu utanför Stortinget, berättar Mihkkal.

Hur var första natten?

– Jag sov sjukt bra i min rákkas. Jag kunde vila. Jag hade ett bra noice cancelling-headset och hörde ingenting.

I medier kunde man läsa att han tänkte bo i lávvun så länge det behövdes. Det var inte hela sanningen, för allt var planerat. Han skulle bo där i fem veckor för att visa sitt motstånd innan fler skulle ansluta och hålla en större manifestation.

Varför åkte du istället för någon som drabbas konkret av vindturbinerna i Fosen?

– De har ju varit emot det här i 20 år. De har gjort så mycket de kan. Nu är det vi andra som måste göra det här och visa vårt stöd, därför valde jag att göra det.

Mihkkal Hætta var också med vid första vändan, i slutet av februari, då samiska ungdomar manifesterade mot Norges regering på grund av att Fosendomen inte efterföljs. Då erkände statsministern Jonas Gahr Støre att Norge begår ett folkrättsbrott då 151 vindturbiner byggdes norr om Trondheim 2019 och 2020. Något som Högsta domstolen i Norge har funnit är just ett lagbrott då bygget hotar samisk kultur och rennäring. Två norska samebyar kan i och med vindturbinerna inte använda traditionella vinterbetesmarker för sina renar. Det här fick Mihkkal Hætta berätta för bland annat Aljazeera och Reuters journalister.

– Det var många som gav sitt stöd till mig. Många Oslobor, men det var roligt när vänsterpartiets partiledare och röda partiets partiledare stannade till och pratade med mig. Jag blev även bra vän med Stortingets säkerhetschef. Han kom över ofta och pratade och vi hade det koselig och trevligt i lávvun, berättar Mihkkal Hætta.

Han hade en strikt plan som han följde på plats i Oslo. Han var heller aldrig ensam i lávvun. Och om han inte hade nån där så hade han någon som vaktade utanför, dygnet runt. Varje dag hade han två träffar med media, eller fem timmar totalt. Men han hade även en vilopaus mitt på dagen för att hinna återhämta sig.

Hur var det att bo i centrala Oslo?

– Det var mycket action. Det var mycket folk som gick längs med Karl Johan. Många kom fram och pratade. Givetvis fanns det många underliga människor också, men de var inte emot mig. En del jojkade och så. Ibland kändes det konstigt, när jag var i lávvun då var jag i lávvun. Och när jag kom ut tänkte jag ibland “jag är verkligen här, i Oslo”.

En kväll drog en känd norsk musikgrupp bort lávvustänger, vilket blev uppmärksammat i media. Mihkkal låg och sov så tungt att han inte ens uppfattade händelsen.

Varje kväll hade han middagstid då han även umgicks med vänner innan det var sovdags.

Det var även några event planerade. En dag bjöds det på renkok som han fick hjälp med. Det kom över två hundra personer för att äta, vi rymdes inte i lávvun, ler Mihkkal. En annan gång lärde han Osloborna samiska.

Nu när det gått över en månad sen Osloäventyret berättar Mihkkal att det tog på krafterna. Han lärde sig hur mycket han orkar jobba innan det blir för mycket. Nu i efterhand har han fått mycket stöd och många har skrivit till honom.

– Till och med folk här i Kautokeino har berömt mig och sagt att det där var bra gjort. Och det hör du inte ofta i Kautokeino. Det var som om vårt folk enades. Jag hoppas att det hade någon effekt både politiskt och för vårt folk.

Hur var det att träffa kungen och prinsen på slottet?

– Det var en bra upplevelse att träffa människor som förstår och lyssnar på en. Det kändes som att de gav oss sitt stöd. Men de har ingen politisk makt.

Åker du tillbaka?

– Jag väntar mig att de inte kommer göra något, och att vi måste vara förbereda att åka tillbaka dit. Men nu tänker jag vila lite, efter det är jag beredd att slåss för vårt folk i framtiden.

Text Lars-Ola Marakatt

Ett ögonblick…

Anton Westergren, som har fått Sparbanksstiftelsen Norrlands stipendium Unga Ideella krafter för sina insatser att bevara och främja umesamiskan.

Grattis! Hur känns det?

– Det känns roligt att att någon ser att man gjort litegrann och uppskattar det man gör. Jag visste knappt om att stipendiet fanns och jag hade inte hört något om det, så när jag fick ett samtal att fått det för att jag läser umesamiska blev det en väldigt positiv chock. Jag vet inte hur jag ska beskriva det på ett bättre sätt.

Du benämns som en förebild för andra unga, hur är det att höra det?

– Jag har bara varit mig själv och gjort det jag tycker är kul, så det är roligt att få höra att man är en förebild för unga. Det är ingenting jag satsat på att vara, det har bara blivit så.

Hur gick det till när du började plugga umesamiska?

– När jag gick lågstadiet så fick vi titta på barnens rajd (Sámi Duodjis pegagogiska material) och då fick jag höra att man får läsa samiska i skolan om man är same. När vi hade utvecklingssamtal i slutet på tvåan sa jag till läraren att jag ville läsa samiska. Läraren frågade om jag hade rätt till det och då taggade min mamma igång. Hon skickade in en ansökan och jag hade min första lektion när jag började trean. Lycksele kommun stoltserar med att de har undervisning i samiska så det gick ganska enkelt.

Hur många år har du pluggat samiska?

– Från hösten när jag fyllde nio år tills jag var 19 år och tog studenten. Det blev en del av skolvardagen och det är kul att folk sett det. Jag fick ett lite annat perspektiv när jag fick stipendium för det. Nu när jag inte går skola måste jag ta mer eget ansvar. Det hade kunnat gå bättre, men jag pratar lite med mamma och min lillasyster. Det är inte så att jag ligger i träningsläger, men jag försöker läsa själv.

Hur mycket umesamiska skulle du säga att du kan?

– Jag skulle inte säga att jag kan det flytande, men jag förstår det mesta och kan göra mig förstådd på umesamiska. Det är kanske inte på så avancerad nivå, men det är rätt häftigt att jag lärt mig så mycket med tanke på att jag inte hade några förkunskaper.

Vilka pratar du med?

– Förutom mamma och lillasyster har jag småkusiner och mammas lillasyster med familj som också läser umesamiska. De har inte kommit lika långt, men det är suveränt att prata med dem och också lära dem litegrann. Från och med första läsåret har jag varit med på umesamiska språkbad och på senare år har jag varit med som ung ledare och hållit i aktiviteter när det passat. Det är en härlig miljö att vara i.

Vad tänker du om framtiden för umesamiskan?

– Ur mitt perspektiv så ser framtiden ljus ut eftersom det är så många som håller på att lära sig och vill lära sig. Det främjar språket, sedan kanske inte alla som lär sig nu kommer att prata flytande, men de kan lära nästa generation som kommer att kunna prata flytande.

Hade du kunnat ha ett jobb där du får använda språket?

– Ja, det är klart att man funderat åt det hållet. Jag är ingen kontorsmänniska, men beroende på vad man ska jobba med och om det skulle passa med språket så helt klart vore det kul.

Har du några tips till andra som vill lära sig samiska?

– Att ta tummen ur och bara lära sig. Sedan underlättar det att ha andra i närheten som kan litegrann eller som vill lära sig så man har ett sammanhang där man själv kan lära sig. Har du rätt till modersmålsundervisning så ska det inte vara något problem, då är det bara att stå på sig.

Text och foto Katarina Hällgren