Hej Katarina, grattis till världens roligaste jobb! Från och med nästa nummer är du chefredaktör för Nuorat, hur känns det?

– Hej och tack! Det känns roligt och spännande. Det ska bli kul att få göra tidning igen, jag är svag för tidningsvärlden.

Sara Elvira Kuhmunen har jojkat sedan hon var tre eller fyra år. Hon har inte tänkt på att hon gillar det. Bara gjort det. Nu pluggar hon naturprogrammet på Bokenskolan hemma i Jokkmokk. Helst av allt gör hon Áilloháš och Sofia Jannoks låtar.

- De har gjort så fina låtar. Jag kan koppla in mig i dem och förmedla min version, säger Sara Elvira.

När hon uppträder är det föräldrarna som är nervösa, inte hon.

- De senaste tre åren har jag känt att det är musik jag ska satsa på. Jag vill också bli veterinär. Men sång och jojk är mitt sätt att uttrycka mig.

SOFIA JANNOKs STAARE-TAL
… I höstas när jag besökte våra systrar och bröder i Standing Rock, hade det passerat en hård storm natten innan jag anlände. På morgonen när vinden mojnat och de såg ut över slätten hade vindarna slitit ner alla tält, flera hundra. Men varenda tipi och lávvu stod upprätt.