Åarjelsaemien

Ninija Axelsson, 13, från Kattisvan utanför Lycksele som tävlade med låten Vi kan börja om igen i den andra av fem deltävlingar av SVT:s program Hello Mello. Hon gick inte vidare till finalen, men tävlingen var trots det en kul upplevelsen för Melodifestivalälskaren Ninija. 

Hur kommer det sig att du blev en av 25 utvalda som tävlade i Hello Mello?

–Jag skickade jag in att jag ville vara med i Hello Mello, sedan fick jag ett mejl där det stod ”Du är välkommen på audition nere i Stockholm” och då var det själva uttagningen för att bli en av de 25 tävlande, och det blev jag. Det var jätteroligt. 

När fick du veta att du kommit med?

– Jag tror det var en kväll i juni jag fick vet att jag kommit med. 

Hur var det att vara med i en sådan stor produktion?

– Det var jätteroligt. Jag har verkligen fått vänner och minnen för livet. Det var superhäftigt att stå där på scenen. Hur roligt som helst. 

Vad tyckte du om låten som du tävlande med?

– Jag älskar låten. Den är så bra och den är så peppig. Jag fick låten efter midsommar och den spelades in i augusti. Det var en musikredaktör som heter Hanna som kom med ett förslag till mig för jag skrivit till henne tidigare att jag gillar Veronica Maggio. Då sa hon ”Här har du en lite Veronica Maggio- inspirerad låt, så jag hoppas att du kommer tycka om den. Om det är något du vill ändra så säger vi det till låtskrivarna” Jag fick bara ett låtförslag, men jag gillade ju låten. 

Du gick inte till final, är du besviken?

– Ja, det är ju klar att man hade velat mer. Men jag är supernöjd med min insats och de som vann förtjänade verkligen det. 

Hur ser din musikaliska bakgrund ut?

– Jag har alltid hållit på med musik. När jag var liten, kanske två-tre år spelade pappa på gitarren, då brukar jag digga med och sjunga lite grann. Men med åren har det blivit mer och mer. Jag tror jag var nio år när jag började sjunga i min pappas och farbrors band Bojtikken Hillbillyband, sedan har det bara fortsatt. 

Hello Mello är ju nästan som stora Mello, är det en dröm att vara med i Melodifestivalen?

– Det klart att man drömmar om att vara med, det är en väldigt stor tävling och jag älskar verkligen att sjunga. Jag vill absolut få chansen att sjunga i stora Mello också. 

Hur gärna hade du velat vinna Hello Mello och uppträda i Melodifestivalen 2025?

– Jag hade velat göra det jättejättemycket. Jag älskar ju att uppträda. Jag hade verkligen älskat att komma så långt. 

Vad är det som är så speciellt med Mello?

– Jag blir så glad av det. Det är så härligt stämning. 

Kan man tävla i musik?

– Jag brukar ju säga att man egentligen inte kan det för åsikter ändras snabbt och det är bara vad folk tycker i stunden. Jag tycker det är väldigt svårt att tävla i musik. 

Du är 13 år, hur ser dina framtidsdrömmar ut?

– Jag vill bli en stor artist inte bara i Sverige utan i världen. Det hade varit fetmäktigt att kunna turnera i hela världen och bara göra det jag älskar. 

Text Marica Blind

Fem snabba frågor:

TV eller film?

TV.

Idol eller Mello? 

Mello.

Sjunga på svenska eller på samiska?

Den var svår. Jag tycker båda. 

Sommar eller vinter? 

Vinter.

Kött eller vegetariskt? 

Kött.

Hennes mamma har alltid lyft vikten av att kunna samiska och uppmuntrat sina barn att använda språket. När Ealla-Saara Kuhmunen fick ett vikariat som sydsamiskalärare ledde det till att hon valde att utbilda sig till lärare. Nu har hon fast jobb på sameskolan i Jokkmokk och använder sydsamiska och nordsamiska varje dag.

– Det är en rikedom. Och mamma hade rätt, samiska ger en jobbmöjligheter som man kanske inte tänker på.

I Ealla-Saaras familj har språket alltid prioriterats. Hennes mamma pratar sydsamiska så hemma är det huvudspråket med föräldrar och syskon, berättar Ealla-Saara.

– På pappas del av släkten pratar man nordsamiska så det har jag också fått lära mig.

Ealla-Saara som är uppvuxen i Jokkmokk har gått sameskola och alltså fått språket med sig redan från lågstadiet, förutom att hon också fått det hemifrån.

– På högstadiet läste jag både syd- och nordsamiska och på gymnasiet läste jag sydsamiska.

Sedan förra hösten jobbar hon på sameskolan och undervisar från förskoleklass och till årskurs 3, och har bland annat undervisning i nordsamiska.

Men valet att utbilda sig till lärare var inte självklart till en början. Efter gymnasiet började Ealla-Saara plugga rättsvetenskap på universitetet, men det kändes inte rätt. Året efter kom hon in på psykologilinjen, men inte heller det var rätt val.

– Jag såg någonstans att Sameskolstyrelsen sökte språkstödjare och jag tänkte att jag ju måste hitta på något att göra, så jag sökte. Jag hann inte ens börja så frågade rektorn om jag ville jobba som lärare i sydsamiska.

Hon upptäckte hur roligt det var att jobba med barn och med språket i fokus. 

– Jag trivdes direkt och under våren det året sökte jag till lärarutbildningen och kom in. 

Ealla-Saara har läst lärarutbildningen på distans med inriktning på förskoleklass och upp till årskurs 3.

Men säger, hon, hon hade först ingen tanke på att hon skulle kunna ha användning av samiskan när hon klurade på vad hon skulle utbilda sig till.

– Det var först när tjänsten som språkstödjare kom upp och när rektorn erbjöd mig tjänsten som sydsamiskalärare. Det var väl då jag insåg att jag har ju faktiskt språket.

Hon fick jobb direkt efter avslutad utbildning och hon trivs jättebra.

– Det känns naturligt att använda samiskan i jobbet. Vi pratar med barnen och vi kollegor pratar med varandra. Till och med när man har svenskalektion används samiskan om någon elev är törstig och vill ha vatten eller behöver gå på toa. Förutom att det är kul så är det också viktigt. För de barn som inte har språket hemma så blir extra viktigt att vi lärare finns för dem.

Ealla-Saara planerar att vidareutbilda sig och läsa både sydsamiska och nordsamiska på universitet så småningom.

– Det är mitt mål, men jag är 26 år så jag tänker att jag inte behöver göra allt på en gång.

Språket, säger hon, är en stor del av henne och hon säger att det skulle kännas konstigt att inte använda det. Hon är tacksam att hon fått det hemifrån.

– Mamma har verkligen varit jätteduktig på att lyfta samiskan och hon har varit ganska hård med oss att alltid prata samiska hemma. Det är svårt att upprätthålla språket när majoritetsspråket är så starkt och det är lätt att byta till svenska. Förutom att det är viktigt att bevara språket så ger det en också jobbmöjligheter som man annars inte skulle haft. 

Text Katarina Hällgren

Natalie Carrion från Umeå, slutade på andra plats P4 Nästas riksfinal i september med låten Satellite. Vann gjorde bandet Daniel & The River med låten To the Moon And Back som vunnit P4 Gävleborgs lokala final.

Du tävlade i P4 Nästa med låten Satellite, kan du berätta mer om låten? 

– Satellite handlar om de osynliga trådarna som binder oss till de människor och platser som betyder mest för oss. Det är en hyllning till de som finns där som en kompass i våra liv, de som visar vägen när vi känner oss vilse. De som andas för oss när vi nästan känner att vi drunknar och de som ger oss ljus de stunder det känns mörkt. För mig representerar en satellit både de som fortfarande är med oss fysiskt och de som vi har förlorat, som kanske lämnat oss fysiskt men som ändå bor kvar i våra hjärtan.

Hur var det att tävla i finalen i P4 Nästa?

– Det var så enormt roligt samtidigt som det var skönt när allting var klart, haha! Jag kände mig så ärad över att jag var en av åtta riksfinalister bland över 1000 inskickade bidrag nationellt. Bara det kändes för mig som en seger i sig. Sedan blir jag ju oerhört fokuserad om det är något jag ska prestera i. Det härliga, efter att alla rep var klara och vi skulle kliva på i direktsändning, då kände jag bara total glädje. Jag kände att jag hade gjort allt jag kunnat inför och nu var det bara tid för att göra just precis det jag älskar; att få möta publiken och sjunga. Det var såklart en pulshöjning när resultaten skulle presenteras och man började från den som kommit på åttonde plats och när jag insåg att jag var i topp två då var det en spännande stund vill jag lova.

Du slutade på andra plats, hur känns det? 

– Jag var verkligen supernöjd, just för att jag kände att jag gett allt på de områden jag själv kan påverka. Jag har hört något så bra från en mentor till mig, ”What you can control is the input, not the output” och det bär jag verkligen med mig. När man gjort allt man kan så ska man också fira det innan man fortsätter framåt.

Vad tyckte du om motståndet i finalen? 

– Det var väldigt bra motstånd i år och jag hade mina personliga favoriter där jag verkligen kände att jag inte hade någon aning alls om hur resultatet skulle bli under kvällen. Men det är ju fint det, att det fick vara en så hög nivå på låtarna i finalen! Det var också väl handplockat av juryn som plockat ut finalisterna att få till en sån bredd. Vinnarna var ju exempelvis ett countryband.

Du har tävlat i Idol, Sámi Grand Prix, P4 Nästa och drömmer om att tävla i Melodifestivalen, varför vill du tävla i musiktävlingar? 

– För mig är just tävlingsmomentet inget som jag ser fram emot, men jag älskar generellt sett att få jobba med större produktioner och när man ska vara med i exempelvis Sámi Grand Prix och P4 Nästa så händer ju det absolut mesta innan man kliver på scenen. Sedan blir ju vissa scener såklart viktigt plattformar att få chansen att visa sin musik på, i P4-nästa så är det ju musikredaktörerna i Sveriges Radio som handplockar finalisterna och det är ju absolut en hjälpande väg när man ska ta sig fram i branschen. Detsamma gäller ju också Melodifestivalen. Den plattformen du har som artist efter den tävlingen, den är tacksam om man förvaltar den väl och framför något som man känner att man kan stå för och bygga vidare på. Och just Sami Grand Prix, det är så mycket mer än en tävling för mig, vilket jag skulle tro att flera medtävlande håller med mig om. Bara det att få möta andra artister i Saepmie och knyta relationer, att få äga sin berättelse och framföra något som inte bara är musik, men som är en så stor del av ens identitet. Det är ett moment som är ovärderligt.

Singeln Satellite släppte du i våras, kommer du släppa mer musik i höst eller i vinter? 

– Absolut, mer musik kommer men jag kan inte säga exakt datum. Jag ser dock väldigt fram emot det som komma skall och det hoppas jag såklart att mina lyssnare ska göra också.

Du har tydliga mål med din karriär, till exempel att spela på Allsång på Skansen, spela på Nobelmiddagen och spela i USA och England. Varför är det så viktigt med mål och drömmar? 

– Bra fråga! Att ha tydliga mål och drömmar ger ju någonting att sträva efter, vilket skapar motivation. De ger också energi och inspiration att ta sig över hinder, särskilt när saker blir utmanande. Mål gör absolut att jag känner en större mening med det jag gör och det blir ett väldigt konkret sätt att kunna mäta vart jag är på väg och hur långt jag kommit också då jag har delmål som jag ofta jobbar efter. Sedan är det ju också så, om människor inte vet vart du är på väg, hur ska de då kunna hjälpa dig? Jag triggas ju av tanken på att utvecklas så att jag en dag kan fylla arenor över hela världen. Men det ska också sägas att jag har andra mål, som är personliga kopplade till familjen, hälsomässigt, relationer, välgörenhet, vem jag vill vara som person och så vidare. Det ger mig riktning.

Finns det några artister som du inspireras av och hur/varför?

– Jag har flera. Men Taylor Swift och Katy Perry tycker jag båda har väldigt häftiga resor fram till vart de är idag där de verkligen jobbat sig framåt och stått upp för olika delar som varit viktiga för dem i stunder som de också blivit ifrågasatta. De har verkligen byggt upp något stort från ingenting och det beundrar jag verkligen. Jag tycker också att det är så härligt hur Taylor Swift bara gör sin egen grej också vad gäller låtskrivandet, det märks så väl att hon skriver det hon vill skriva och människor blir så berörda av det. Det inspirerar mig verkligen. 

Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi? 

– Sofia Jannok tycker jag alltid levererar med en sån innerlighet och kraft i det hon gör, så hon är absolut på topplistan. Mari Boine måste jag också få lyfta, vilken urkraft, vilken värme och vilken styrka hon bär både genom sin person och sin röst. Det finns många fler och jag älskar att se hur den samiska musikscenen bara växer. Heja alla!!  

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?  

– Áhpi med Sofia Jannok och jag uppskattar väldigt mycket hela det albumet, så kraftfullt och vackert. 

Intervju Marica Blind

Bycecilia vann sångdelen i årets Sámi Grand Prix med låten Mannem åajaldahteme. Bakom artistnamnet finns Cecilia Dyrøy som bor  Trondheim, men är uppvuxen i Røros og Brändåse. Hur vinnarlåten kom till och vad vinsten betyder för henne berättar hon för Nuorat.

Kan du berätta vem artisten bycecilia är?

–Bycecilia är en artist som precis har gett sig ut på en sorts musikalisk språkresa, och som försöker ta reda på och ta tillbaka ett hjärtespråk och samtidigt lyfta fram det sydsamiska språket genom popmusik. Under många år hade jag Bycecilia som ett av tusen sidoprojekt, och jag stod vid ett slags vägskäl och visste inte åt vilket håll jag skulle ta min musik. Men när Sami Grand Prix dök upp som en möjlighet blev det väldigt tydligt och allt kändes väldigt rätt. Så projektet Bycecilia har gått från att vara ett sidoprojekt utan mål och mening, till att bli min kanske viktigaste prioritet för mig själv som person och min identitet.

Du vann sångdelen i årets Sámi Grand Prix, hur känns att ha vunnit? 

–Nu har det gått en tid sedan finalen i mars, men det känns fortfarande väldigt overkligt. Men såklart helt fantastiskt! Det är förmodligen det största som någonsin har hänt mig, och kommer förmodligen att vara den mest betydelsefulla upplevelsen någonsin karriärmässigt.

Hur kom vinnarlåten Mannem åajaldahteme till? 

–Den skapades under ett låtskrivar-camp i Oslo. Jag hade gjort grundnoterna för några år sedan, men jag hade lagt bort låten för att jag inte kunde komma någonstans med den. Sedan tog jag upp projektet igen och tänkte att det kanske gick att bygga vidare på och då blev Mannem åajaldahteme resultatet. Låten skrevs först på engelska, sedan fick jag fantastisk hjälp med översättningen av Ejva-Krihke Jonassen.

Varför ville du tävla i Sámi Grand Prix och varför ville du tävla med Mannem åajaldahteme? 

–I flera år har många sagt till mig att jag borde skriva samisk musik, men jag har aldrig vågat med tanke på att jag inte kan språket flytande. Man tänker mycket på vad alla andra säger och tycker, och det tar över självförtroendet och känslorna. Det sitter bara i huvudet, men huvudet styr allt. Men när frågan om Sámi Grand Prix kom kändes det väldigt rätt att delta, att göra det för min egen skull för att bevisa för mig själv att jag kan om jag vill. Och eftersom Mannem åajaldahteme är min allra första samiska låt fick den vara med. Den var väldigt speciell och den låten betyder mycket för mig.

Årets Sámi Grand prix kunde man se i Norge, Finland och Sverige, vad betyder för dig att din låt når ut till så många i Sápmi?

–Det har betytt otroligt mycket. Jag har fått så mycket fin feedback efter finalen, som verkligen har peppat mig och som såklart ger mig motivation att fortsätta att ge ut samisk musik.

Kommer du ge ut mer musik på samiska? 

–Det blir säkert mer samisk musik! Men jag får ta det i mitt eget tempo, jag ska lära mig sydsamiska samtidigt, så jag har typ två fokusområden just nu. Men det är kul att leka med språket, och göra saker på mitt sätt.

När du tävlade så hade du en snygg scenshow, hur kom de scenshowen till?

–Tack så mycket! Jag var så nöjd med showen! Den regisserades av Charlotte Øverland Våset, som har gjort detta i många år. Hon tog in dansarna Emilie Solhaug, Christiane Bergersen och Marte Brækken som är tre superduktiga och professionella dansare.

Årets vinnare kommer inte tävla i musiktävlingen för europeiska minoritetsspråk Liet International, hur känns det? 

–Det har aldrig varit det ett mål under processen med Sámi Grand Prix, så jag tänker inte så mycket på det. Det hade såklart varit kul, men det viktigaste var Sámi Grand Prix som var en fantastisk upplevelse.

Vad har vinsten i Sámi Grand Prix betytt för din musikkarriär? 

–Vinsten betyder så mycket! Och det var mycket att göra när man först kom hem, vilket är underbart. Nu ligger fullt fokus på att skriva ny musik som kommer att släppas under hela året, så förhoppningsvis blir det en turné så småningom. Jag har trots allt lärt känna många nya människor och knutit kontakter runt omkring, så det händer mycket spännande framöver.

Kommer du spela live någonstans i sommar?

–Det blir nog inga konserter med Bycecilia i sommar, fokus ligger som sagt på att skriva nytt material så att man kan göra sig redo för nästa år – vilket jag verkligen ser fram emot.

Har du någon favoritjojk eller favoritsång från någon tidigare års Sámi grand Prix? 

– Det kanske måste bli Sofia Jannok med låten Liekkas. En otroligt vacker låt!

Intervju Marica Blind

Podden Hævvi är inne på sin tredje säsong och programledarna Nelly Anna Engström och Jonna Dunfjeld-Mølnvik börjar bli varma i kläderna som programledare – och de välkomnar rollen som sydsamiska förebilder.

När Nuorat får en pratstund med Hævvi-tjejerna Jonna och Nelly sitter de på redaktionen i Trondheim och håller som bäst på att förbereda och planera en livepodd. Det har blivit några sådana sedan podden startade.

 – Det ser vi verkligen fram emot, säger Nelly Anna och Jonna ler och håller med.

Hævvi, som betyder självklart, är NRK Sápmis första sydsamiska podd och sänds också i tv-format i NRK.

Från början gjordes programmet i första hand för den sydsamiska publiken, men efter tre säsonger har programmet blivit mer etablerat och fått större publik.

– Vi får förklara saker som annars kanske är självklara för samer. Men det gäller att göra det på ett bra sätt, så man inte skriver folk på näsan, säger Jonna.

Men det kan ju vara utmanande?

– Ja, men samtidigt så är det en självklarhet. För det är roligt och bra att fler är intresserade av sydsápmi. Även om vår samiska publik är den som vi är mest glad i så klart, säger Jonna. 

Det är många som fått upp ögonen för de frispråkiga programledarna som inte räds ämnen som sex och alkohol. 

I första programmet så sa ni att ni ville bli förebilder och skriva autografer. Har det blivit så nu? 

– Ja… jag har nog fått skriva några autografer, ler Jonna. Men det här med att vara en förebild är på ett sätt svårt. Hon fortsätter:

– Det är ju både positivt och negativt, för man har också ett ansvar. Dels att vara en samisk profil, och dels för att man hamnar i den situationen att har Hævvi sagt det, så menar alla samer det. Så det är svår balans, säger Jonna. 

Jonna och Nelly Anna samtalar ärligt om aktuella ämnen som psykisk hälsa, sex och alkohol. 

Jonna berättar att de får mycket positiv feedback inte minst via sociala medier då folk delar deras videoklipp. Men det finns också dem som tycker att de är för öppna och ärliga. 

– Det är något man bara får ta. Vi kan inte ”pleasa” ett helt folk. Vi gör podd för ungdomar och det viktiga är att de gillar oss, säger Jonna.

Finns det något ämne som är tabu?

– Nä, egentligen inte, svarar Jonna efter en stunds funderande. 

– Men bara för att vi är Hævvi-profiler, så är vi också privatpersoner. Så vi säger ju inte allt, säger Nelly Anna och tittar på Jonna som håller med.

Ibland driver Jonna och Nelly Anna med nordsamer i podden och drar upp skillnaden mellan nordisar och sydisar. 

– Ja, det är kul. Folk kan tro att det är någon beef mellan åarjel och nordsamer, men så är det inte, utan bara vanlig intern samisk humor, skrattar Jonna.

Det är inte bara unga lyssnare och tittare som följer podden.

– Vi har en trogen tittare och det är Jonnas aajja. Efter varje avsnitt får vi feedback av honom. ”Dagens avsnitt var bra” kan han skriva och om det varit lite mer snusk, så skriver att han ”att den här avsnittet var nog kanske inget för mig”. Men han stöttar oss alltid, skrattar Nelly Anna.

Att sydsamiskan är viktig och deras hjärtspråk för både Jonna och Nelly Anna går inte att ta miste på. 

I vintras tilldelades de NRK Sápmis språkpris för att de främjar och stärker det sydsamiska språket, både för sig själva och andra.

För Nelly Anna som inte vuxit upp med sydsamiskan, som Jonna gjort, så var det ett stort erkännande.

– Jag har jobbat hårt för att ta tillbaka mitt språk, så det var väldigt fint. Den största utmaningen för mig har varit att sitta framför kameran i nationell TV och prata på ett språk som jag inte vuxit upp med, säger Nelly Anna som växte upp i Vilhelmina med föräldrar som inte pratade samiska hemma. 

– Jag har aldrig haft något problem med att sitta framför kameran, skrattar Jonna och fortsätter:

– Jag har bokstavligen vuxit upp med att NRK ofta var på besök hos oss för att filma eller intervjua oss. Jag minns första gången jag var med i NRK Sápmi, då var jag två eller tre år och sjöng för kungen.

På frågan vad podden betyder för sydsamiskan, så menar båda att Hævvi är viktig för språket. 

– Men det kan också bero på ämnen som vi tar upp. Det är sådant som berör ungdomar, säger Nelly Anna. 

Till sist, vad vill ni skicka med er för tips till ungdomar som funderar på att börja podda? 

– Bara gör det! Man behöver inte ha det dyraste och nyaste prylarna. Använd din telefon och ladda ner någon app. Sápmi behöver fler poddar, säger Nelly Anna Engström.

Text Anna-Karin Niia