Nr 2/2023

Juvvá Pittja är sedan länge främst känd som poet och konstnär. Under våren har han släppt sin första singel Exploatör, under artistnamnet Juvvá. Singeln riktar sig både till dem som vill ta Sápmis naturresurser och de som drabbas när det sker.

Vad gör du musikaliskt just nu? 

– Jag spelar mycket gitarr och repar nya låtar för inspelning. Försöker också lära mig piano, då det underlättar musikproduktion lite ifall man kan spela det.

Kan du berätta lite mer om dig själv?

– Jag växte upp i Gällivare med renskötsel i Sörkaitum sameby. Jag upptäckte i 20-årsåldern att jag tyckte om att skriva, men även måla och senare spela musik. Jag gick på konstskola i Nordnorge 2017-2018, och släppte en bok under samma tid. Sedan flyttade jag till Umeå och levde turnéliv från boksläppet fram tills pandemin. Jag har skrivit manus till kortfilmer och en föreställning på Norrlandsoperan och tävlat lite i poetry slam och läst musik på Umeå universitet. 

Under våren har du släppt singeln Exploatör, kan du berätta om den låten?

– Det är en låt som vuxit sig fram under flera år, som en reflektion av hopplösheten man känner inför den ström av exploatörer som aldrig verkar sina. Samma samtal som ska tas med nya personer som tror att de är de första att göra anspråk på samebyars landområden.


I låten blandar du samiska och svenska, varför?

– Det är en låt som är ganska kritisk, och det som sägs på svenska känns riktat utåt, medan med det samiska känns som att jag pratar med en vän. Den samiska texten är kärnan i låten, och jag ville att det bara skulle höras av dem som förstår vad den verkligen handlar om.  De som själva gått eller går igenom samma sak.


Du skriver även dikter. Vad är skillnaden och likheten mellan att skriva en dikt och en låt?

– Dikterna känns som att de får vara mer rakt på sak, det kan vara några ord och så är den klar. Med låtar kräver nästan en viss tid som ska fyllas ut, och har en känsla och nyans i musiken som gärna ska matchas med texten. Och sedan ska texten kännas naturlig och passa i relation till musiken och kännas bra som helhet. Det är mer som ett pussel som ska läggas, och varje bit ifrågasätts ifall den behövs, och ifall den behövs, varför gör den det? 
Men likheten är väl berättandet, att få uttrycka sig. Men det skiljer sig i vilka rum de hörs i.

Har du gjort musik till någon av dina dikter? Var det lätt eller svårt? 

– Under kursen “Songwriting” på universitetet så fick vi varje måndag ett nytt tema för låtuppgifterna vi skulle skriva, och som vi sen skulle uppträda med varje fredag. En av uppgifterna var att tonsätta en dikt, och då valde jag en från min bok, en dikt om läkande.

Håller mitt alltför många gånger krossade hjärta i mina händer

Sänker det varsamt ner i älven…

Det kändes lätt att tonsätta den, då jag hade friheten att använda texten som jag vill. Men det var skrämmande att uppträda med den efter bara en vecka.

Kommer det fler låter från dig snart?

– Jo, jag har fem-sex färdiga låtar som jag repar just nu, som ska spelas in under året. Jag släpper nog en eller två låtar till under 2023, och resten när de känns klara.

Vad vill du göra med din musikkarriär i framtiden?

– Jag vill fortsätta lära mig mer om musik. Det är ett otroligt brett och djupt ämne, och fast jag har hållit på med rap och spelat gitarr i fem år, känns det som att jag just har börjat. Jag vill fördjupa kunskaperna i musikproduktion, att kunna skapa musik mer självständigt och förverkliga nya idéer snabbt. Och lära mig lite fler instrument också.

Har du något uppträdande eller konserter inplanerat i sommar?

– Har inget inplanerat just nu, jag har tackat nej till författarsamtal och diktuppläsningar sen i höstas och under våren för att fokusera på inspelningarna. Jag vill känna att ro att vara i det nya man skapar, släppa det som har varit, och få gå med sina nya idéer ett tag innan man visar dem.


Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi? 

– Jag är väldigt glad att jag haft en förebild som Simon Marainen, och fått se hur han har navigerat det konstnärliga livet med musik och skrivande. Tack vare honom träffade jag en annan förebild också, AZIS the Bieggaváibmu (Sápmis första rappare), och det kändes som att jag kunde hålla på med samisk hiphop efter att jag freestylade med honom och Simon en sen kväll på Márkomeannu för några år sedan.


Vilken är din favoritlåt/jojk från Sápmi?  

– Just nu är det Suohpan – Yungmiqu, Anna Morottaja och Niillas Holmberg.

FrågeställareMarica Blind

Mihka Jovnna Helander och Andreas Gundersen vann Sámi Grand Prix sångdel i år med låten Ále guode Mu. Nuorat tog ett snack Mihka Jovnna för att få veta mer om hur det kändes att vinna Sámi Grand Prix sångdel.

Vad gör ni musikaliskt just nu?

– Just nu jobbar jag och Andreas med att skriva fler låtar. Vi planerar att släppa mer samisk musik.

Vem är Mihka Jovnna Helander?

– Jag är 21 år och bor i Tana Bru. Jag är en väldigt ny artist och jobbar just nu med att skriva flera låtar och göra mer musik. Jag är en person som alltid har tyckt om musik och har spelat och sjungit sedan jag var liten. Just nu gör jag mest musik på samiska, men jag har även gjort musik på engelska.

Ni vann ju med låten Ále guode Mu. Kan du berätta mer om låten?

– Det är en kärlekssång som jag skrivit till min flickvän. Låten handlar att man vill att den som man tycker om ska ha det bra och våga göra det som den har lust till.

Vad för skickade du och Andreas in den till Sámi Grand Prix?

– Det var Andreas som kom med den idén. Jag hade inte tänkt på det alls för jag hade aldrig gjort något på samiska förut, varken sjungit eller skrivit. Jag hade en låt på engelska som Andreas föreslog att vi skulle översätta till samiska och skicka in den och se vi vad som händer. Det var ganska spontant. Vi hade inte så stora planer på att komma med i tävlingen, men det fick vi som tur var.

Hur var det att tävla i Sámi Grand Prix?

– Det var helt fantastiskt. Det kommer att dröja länge att få en sådan upplevelse igen för det var så kul att uppträda och sjunga där.

Ni vann ju med Ále guode Mu. Hur kändes det att vinna?

– Det är ju väldigt overkligt. Jag klarar inte av att sätta ord på det, för som jag sa så var det aldrig planen att delta. Allt var väldigt spontant och sen lyckas vinna.

Vad har du för drömmar och mål med din musik?

– Förhoppningen är att kunna leva av det. Vi jobbar hårt med att skriva nya låtar. Det som är kul med att göra musik, är att få spela och uppträda för andra.

Vilken är din/er favorit grupp/artist från Sápmi?

– Jag har alltid tyckt om Intrigue, Deatnogátte Nuorat och så lyssnar jag även på Emil Karlsén som jag tycker är väldigt duktig.

Vilken är din/er favoritlåt från Sápmi? 

– Jag gillar låten Anárjávri. Jag vet inte vem som gjort den, men jag har haft den som favorit sedan jag var barn. 

Frågeställare Marica Blind

För tio år sedan gav Áilu Valle från Utsjoki ut sitt första album och sedan dess har han blivit en av Sápmis mest kända rappare. Just nu arbetar han med ett nytt album.

Vad gör du musikaliskt just nu?

– Det senast jag gjort var att delta i Dolvot Songcamp i Oslo i början av maj. Det är Elle Maria Hætta Isaksens songcamp. Jag samarbetade med många coola artister och nu är jag inspirerad till att utveckla sångerna vidare och göra demos av dem.

Kan du berätta mer om dig själv?

– Mitt samiska namn är Elle Aslát Elle Enar Aslát och jag är ursprungligen från Gámasmohkki, en liten renskötarby på den finska sidan av Sápmi i Utsjokiområdet. Det flesta känner nog till mig för att jag är en rapartist men jag gör även andra grejer. Senaste tiden har jag börjat jojka allt mer och har även gjort flera samarbetsprojekt med dansare och sångare. Jag har skådespelat och varit röstskådespelare. Jag jobbar även som översättare och så är jag lärare.

Men inom musik är jag rapartist som rappar på samiska, finska och engelska. 2011 började jag göra mitt första album och då började jag även få spelningar. Sedan dess jag gjort spelningar varje år.

Varför rappar du på nordsamiska och inte finska och engelska?

 – Mest gör jag det på nordsamiska men jag gör det också på finska och engelska. Mina soloprojekt är till 99 procent på nordsamiska. Jag har gett ut låtar med en finsk rapgrupp som heter Pummiharmonia och jag har även gjort samarbeten med kända finska rapartister.

Jag började på engelska när jag började ungefär år 2000. Jag har bara publicerat en rap på engelska, det är Ancestors från albumet Viidon Sieiddit. Att rappa på nordsamiska är ett bra sätt för språkrevitaliseringen, att motivera ungdomar allt lära samiska och också att stärka deras samiska språk. Jag brukar skriva sångerna så de har en rik språkvokabulär och metaforer. Så jag tänker att jag gör något bra med det samiska språket och för samiska samhället.

Du arbetar med ett nytt album, vad kan du säga om det?

– Det är ett speciellt album eftersom på nordsamiska och på anársamiska. Jag tror de är det första som har de båda samiska språken. Jag rappar på nordsamiska och Amoc, förfadern av samisk rap, rappar på anársamiska. Och jag har ingen idé när det kommer att bli färdigt. Det skulle ges ut redan ifjol men jag tror att det åtminstone kommer att ta till i slutat av det här året innan vi kan ge ut det. Vi har ännu några ofärdiga sånger.

Hur är det att vara en samisk artist i Finland?

– Jag tror att den enda gången min musik har spelats i riksradio är på den samiska nationaldagen. Annars är det nästan omöjligt att få dem spelade på riksradio. Det är därför inte folk inte förstår vad du säger. Det är svårt att slå igenom och göra mainstreamsaker. Men å andra sidan så har jag alltid haft konserter. Det är alltid någon som frågar mig om jag vill delta i något evenemang på skolor, på seminarium eller festivaler, mest på samiska festivaler.

Ska du spela på någon festival eller ha någon konsert i sommar?

– Den största är, den kanske är så stor, men det Ohcejohka šearrá den 8 juli. Jag ska även spela i Harstad på Festspillen i Nordnorge. Det är en speciell grej eftersom jag framträder med en finskjonglerare Aleksi Niittyuopio som ALAIQ kollektivet. Det är bara vi två men det blir jonglering, spoken word, jojk och dj. Ska även spela på Varangerfestivalen och så har jag en privat spelning i Helsingfors.

Är det några unga samiska artister från Sápmi som vi borde lyssna på?

– Yungmiqu och Jesebro (Mihkku Laiti och Jesse Ruokolainen) som tävlade i Sámi Grand Prix i år. De är unga rappare i den finska sidan av Sápmi de är båda från Utsjoki.

Vilken är din favoritartist eller grupp från Sápmi?

– Det är en svår fråga, det är olika beroende på dag, tid och humör. Jag brukar variera mig vad det gäller mitt lyssnade. Jag kan säga att den mest lyssnade samiska artisten som jag har är Mari Boine. Och just nu lyssnar jag på ISÁKs nya album. Och så klart är Amoc är också min idol bland samiska rappare. Jag är glad att jag får arbeta med honom.

Vilken är din favoritsång eller jojk från Sápmi?

– Det är en ännu svårare fråga att svara på. Om jag ska nämna något från artister jag redan nämnt så är Amoc. Čuđeh en bra rap eftersom den är så annorlunda från de vanliga rapparna – stukturen och allt annat. En gammal favorit är Mari Boines Goaskinviellja, från ISÁK Oainnán Du, och så tycker jag om Sofia Jannoks Snölejoninna.

Frågeställare Marica Blind