Tanken på att göra någon tillsammans har funnits länge för de lulesamiska artisterna och jojkarna Astrid Tuorda, 24, och Juhán Niila Stålka, 27, från Jokkmokk. I vintras tog de äntligen tag i saken. Astrid ja Juhán Nila kallar sig duon när de står på scen.
Det är nästan fullt framför scenen på det samiska kulturhuset Tráhppie i Umeå.
Publiken består av ett 30-tal personer i olika åldrar.
Alla sitter och lyssnar uppmärksamt när Juhán Niila berättar om vargen i Gállok vars namn man inte får nämna. När berättelsen är slut jojkar han en gammal jojk om en stor vargjägare som brukar jaga i trakterna kring Gállok.
–Vi är två lulesamiska jojkare och det är inte så många av oss som jobbar med vår tradition, så vi tyckte det var roligt att lyfta jojk från vårt område, berättar Juhán Niila efter konserten.
Tanken på att göra något ihop har funnits i några år och varje gång de träffats på affären eller på något annat ställe har de pratat om det:
– ”Ska man göra nåt ihop? Vi hörs ju, vi skrivs. Det hade varit så coolt att göra någonting ihop”. Så var det nästan varje gång, säger Astrid.
Efter några års pratade blev idén verklig. En dag i vintras skrev Juhán Niila till Astrid att de skulle ta tag i saken.
– ”Nu gör vi det” och då var det bara att börja, säger Astrid.
Astrid Tuorda kommer från Ráddnávrre utanför Jokkmokk och läser nu duodje på Sámij Åhpadusguovdasj. Musik och jojk har hon hållit på med sedan hon var liten och har både gett ut låtar själv och tillsammans med andra musiker – och tävlat i Sámi Grand Prix jojkdel.
Juhán Niila Stålka bor precis som Astrid i Jokkmokk. Vid sidan av att arbeta i en butik så driver han ett företag där han arbetar med berättelser och jojk.
Första konserten de hade tillsammans under namnet Astrid ja Juhán Niila var under midsommarhelgen i Jokkmokk, med medel som de fått från Kulturupplevelser i Jokkmokk. Inför den första konserten var de tvungen att få ihop sina olika repertoarer.
– Astrid kom med sitt paket jojkar, ”det här skulle jag vilja ha med” och så kom jag med mitt paket. Utifrån det har vi sett hur vi kan jobba tillsammans, säger om Juhán Niila om tillkomsten av första konserten.
Många av de gamla jojkarna som Juhán Niila uppträder med har han lärt sig av äldre släktingar i Jokkmokkstrakten.
– För min egen del är det det jag själv tycker är mest intressant och det är det jag jobbar med. Så för mig är det mest att jag gräver där jag står, säger Juhan Niila.
Astrid jojkar de gamla lulesamiska jojkarna för att bevara dem, men även för att hon tycker om dem.
– Jag älskar att kunna känna genom jojkarna. Att jag känner …det är svårt att beskriva för någon som inte själv vet den känslan. Vad det nu kan vara så känner jag jojkarna genom mig. Föreställer mig platsen eller personen eller känslan.
Även en del nygjorda jojkar får plats i den timslånga konserten. En av dessa är Astrids jojk till sin unnaviellja som hon tävlade med i Sámi Grand Prix 2023.
En annan som hon gjort själv handlar om den farliga forsen nära Kvikkjokk där en kvinna förlorade sitt barn.
– Jag valde min egen Gamájåhkå för att jag tycker att man känner den så väl i jojken. Hur pass farlig och ståtlig den är, säger Astrid.
På scenen jojkar även Astrid och Juhán Niila tillsammans. En av dessa är om en kvinna vid namn Tjerik Iŋga.
– Det är en jojk som jag inte hört någon annan göra på scen eller i något annat sammanhang. Så jag tycker det är kul att den får ta lite plats, berättar Juhán Niila.
Konserten i Umeå hölls under den årliga jojkdagen Vuölien Biejvieh, som just denna septemberdag firar 15 år. Tráhppie är litet och det gör att publiken kommer nära artisterna.
– Supermysigt! Det är så trevligt att vara så nära publiken, att få deras reaktioner och man ser känslor hos dem, om de tycker det är bra eller dåligt, men just idag tyckte jag det var mest bra reaktioner, säger Astrid med ett skratt.
Genom åren har många haft konserter under Vuölien Biejvieh. Juhán Niila och Astrid tillhör den yngre skaran.
– Det är speciellt för att det är ju annorlunda. Det är ju nästan ingen som håller på vilket är tråkigt. Jag tycker dock att det är väldigt viktig att vi unga tar och visar att det är okej att vara annorlunda, säger Astrid.
Förhoppningar på mer konserter och kanske en turné finns även om inget var bestämt när Nuorat träffade dem i Umeå. Det har även en dröm om att spela in jojkarna.
– Det här är inte ett projekt som är fast i att det måste se ut på ett visst sätt. Det här projektet har från början utvecklat sig och vi har byggt vidare på idéer, berättar Juhán Niila.
Text Marica Blind