Máret Aile slutade på en andraplats i Sámi Grand Prix sångdel i våras med låten Ráhkis Hoavda. Hur låten kom till är några av frågorna vi får svar på i Nuorats musikintervju.
Vad gör du musikaliskt just nu?
– Jag har några konserter och så skriver jag låtar, som jag har gjort hela livet.
Vem är Maret Aile?
– Jag är arton år gammal och nu bor jag i Tromsö med hela familjen. Men jag flyttade ganska många gånger när jag växte upp. Först bodde vi i Kautokeino i några år, sedan flyttade vi till Tana och sedan till Grantangen och till så flyttade vi tillbaka till Tana. Och så har jag själv bott tre år i Kirkenes när jag gått vidaregåendeskole. Nu bor jag med familjen igen i Tromsö där jag läser första året psykologi på universitet. Jag har hållit på med musik hela livet, min mor är jojkare så jag har varit med henne på konserter och turnéer hela tiden när jag var ett litet barn. Så det är därifrån som jag har fått mitt intresse för musik.
Hur var det att tävla i Sámi Grand Prix?
– Det var väldigt spännande och väldigt lärorikt. Jag har aldrig varit med på en sådan stor tv-produktion förr, så jag har lärt mig mycket om vad som pågår bakom kulisserna och hur det fungerar.
Kan du berätta hur låten Ráhkis hoavda kom till?
– Det är en kul historia för den sången skrev jag faktiskt på en låtskrivarcamp som Ella Maria Hætta Isaksen arrangerade. Jag skrev den sången på ett par timmar, vi producerade den och så skickade vi bara in den till Sámi Gran Prix och den kom med.
Du kom två med låten Ráhkis hoavda, Hur kändes det att nästan vinna?
– Jag hade inte förväntat mig det, så det var bara kul. Det var så klart väldigt nervöst att sjunga på nytt, men det var faktiskt bara kul när jag kom upp på scenen.
Har du lust att tävla igen i Sámi Grand Prix?
– Kanske någon gång. Jag har inte planerat så långt i tiden. Men vem vet!?
Vilken typ av musik gör du?
– Jag har ganska enkel musikstil så jag spelar bara piano, jag harr bara spelat några gånger tillsammans med andra musiker. Jag skriver sånger på samiska för det mesta, de handlar om livet och mina upplevelser. Jag försöker bli lite bättre på piano så att jag kan ha konserter själv.
Jojkar du också?
– Ja, jag jojkar också men inte i konsertsammanhang. Jag måste bli lite tryggare på det också. Jag jojkade väldigt mycket som barn men nu har jag kommit lite ifrån det, men jag önskar att jag kommer tillbaka till jojken igen.
Vad har du för drömmar och mål med din musik?
– Jag önskar ju att jag kan leva på det. Men mitt mindre mål är bara att jag kan spela konsert och att folk vill lyssna på det, och att jag kan bidra musikaliskt till folks vardag. Men det stora och enda målet är att jag kan jobba med musik och att det går att leva av.
Ska du kan någon konsert i höst?
– Jag ska ha en julkonsert i Tana i december. Jag vet inte mer, jag tar det lite som det kommer.
Finns det några artister som du inspireras av?
– Det är de stora samiska artisterna för att de visar att man kan leva av det. Men det är min mor och far som inspirerar mig (mamma är artisten Sara Marielle Gaup Beaska och pappa är skådespelaren och politikern Beaska Niillas, reds. anm.).
Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi?
– Jag gillar Katarina Barruk, Emil Karlsén och bandet ISÁK.
Vilken är din favoritlåt från Sápmi?
– Jag har inte någon favoritlåt, men jag lyssnar mycket på Adjagas som var min mammas band när jag var liten. Det är mycket av min barndom, men de är ju upplösta nu.
Frågeställare Marica Blind