Hildá Länsman, 32, från Ohcejohka testar ständigt nya musikstilar. I januari släppte hon och Tuomas Norvio albumet Dajan.
Kan du berätta vem Hildá Länsman är för den som inte vet?
– Jag är en jojkare och låtskrivare från Ohcejohka, nu baserad i Guovdageaidnu. Min bakgrund är renskötsel, duodji och jojk. Jag har studerat musik på Sibelius-Akademins Global Music Program där jag fick vidga mina musikaliska vyer, arbeta med olika musikkulturer och traditioner. Jag har släppt musik med några samiska musikgrupper, bland annat Solju, VILDÁ, Gájanas och har en duo med Tuomas Norvio.
Hur länge har du hållit på med musik?
– Jag gjorde min första jojkinspelning på min mamma Ulla Pirttijärvis album när jag var åtta år. Och jag började uppträda när vi bildade bandet Moivvas i skolan med andra ungdomar från vår by. Vi hade en bra musiklärare i skolan och han motiverade oss verkligen att starta ett band.
Ditt nya album har du gjort tillsammans med Tuomas Norvio. Varför började ni samarbeta?
– Tuomas Norvio är en finsk ljuddesigner, kompositör, producent och multimusiker från Helsingfors. Vårt samarbete startade 2017 på Baltic Circle Festival. Vi gjorde en beställningskonsert för festivalen som byggde på improvisation. Att utgå från den här typen av improvisationsbaserad musikframträdande kändes väldigt inspirerande. Min konstiga röst och galna smak, och Tuomas organiskt rörliga elektronik kändes väldigt naturliga och passande för mina udda ljudlandskap och låtskrivande metoder. I det här projektet får vi båda uttrycka oss autentiskt, och våra estetiska olikheter verkar komplettera varandra.
Du och Tuomas har släppt ert första album Dajan, kan du berätta mer om den?
– Dajan är ett väldigt holistiskt album med både lugna och helande inslag och å andra sidan kraftfullt och stärkande. Vi har hållit våra uttryck väldigt fria utan större kompromisser. Texterna berör teman som arv, helande, sexualitet, natur, förfäders berättelser och arketyper.
Låtarna är på Dajan är en blandning mellan elektro och dans. Varför?
– Tuomas ljudlandskap är naturligt väldigt elektroniskt, men min sång är väldigt jordnära. Det skapar en intressant kontrast och dynamik. Det är också trevligt att ha musik som är rolig att spela på samiska festivaler och träffar. Dance electronica tycks tilltala både samiska och icke-samiska lyssnare.
Vilken av låtarna tycker du bäst om och varför?
– Min favoritlåt från albumet är Civkkas. Låten är lite konstig på ett trevligt sätt. Några ljud som Tuomas gör med sin elektronik får mina fotsulor att kittla. Det är som ASMR för mina fötter vilket är lite roligt.
Du har arbetat med flera olika musikstilar. Vilken musikgenre tycker du bäst om?
– Jag gillar att hålla saker fräscha och utmanande för att lära mig nya sätt att uttrycka mig musikaliskt. På vårt album Dajan fick jag också göra lite poesi och rappa som jag tycker är ganska intressanta konstnärliga uttryck för tillfället.
Finns det några artister som du inspireras av och hur och varför?
– Bland samiska artister gillar jag verkligen Katarina Barruk och Lávres musikaliska estetik. Jag uppskattar Björks och Lady Gagas performativa estetik, även om jag sällan lyssnar på annat än samisk musik. Jag såg nyss Lady Gagas Abracadabra musikvideo och blev rörd av dess udda danskoreografi.
Vad har du för drömmar och mål med din musik?
– Jag önskar att få uppträda på spännande platser och vara en av de samiska artisterna som kan ta samisk musik till internationella scener.
Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi?
– Katarina Barruk och Lávre.
Vilken är din favoritlåt eller jojk från Sápmi?)
– Jag tycker om gammaldags jojkar från mina områden. Min farfars farfars jojk Čálkko Niillas är en sådan gamla kraftjojk. Jag älskar också att jojka vargen, jag kan tre olika vargjojkar och alla är supercoola och roliga att jojka.
Intervju Marica Blind