Stora hus som flyttas till nya ställen. Byggkaos och trasiga gator. Marker som försvinner för evigt. Gruvdamm och ovisshet.
Kiruna är en speciell plats. Där det tidigare var fjäll och sjöar är det numera gruvbrytning. Där det tidigare var flyttleder och betesmarker är det byggnader eller gruvområde.
Där det tidigare var hus är det numera avspärrat och bortflyttat.
För oss som sett Kiruna innan gruvan börjat äta mer och mer av platsen är det en märklig känsla. För dem som lever sitt liv i Kiruna måste det vara än mer märkligt att leva med en gruva runt sig och under sig.
Det som sker i Kiruna har pågått i många år och för många är gruvans framfart normaliserad. ”Malmen ska fram” är ett mantra som ofta uttalas, trots att människor och djur får flytta på sig och markerna får finna sig i att ge plats för en alltmer utbredd gruvbrytning.
I augusti fick Kiruna allas ögon på sig när den gigantiska träkyrkan skulle flyttas, ett projekt som planerats i åtta år.
En vecka senare rann LKABs påkostade feststämning formligen ner i gruvhålet när man kallade till presskonferens och berättade att stora delar av nuvarande Kiruna kommer att försvinna inom tio år – på grund av gruvan.
Känslor av frustration, ilska och uppgivenhet har präglat Kiruna sedan dess och så lär det fortsätta. Var ska folk ta vägen? Vilka marker ska upplåtas denna gång?
I det här numret har vi pratat med olika personer om deras tankar kring det som händer i Kiruna. Vi har också en intervju med näringsminister Ebba Busch som ger sin bild av hur regeringen ska agera framåt i frågan om stadsomvandlingen. Journalisten och författaren Arne Müller delar också med sig av sina reflektioner av det som sker i gruvstaden.
Gabna och Laevas samebyar har länge påtalat det orimliga i att urfolksmark tas i anspråk för gruvdrift i Kirunaområdet. I det här numret har vi intervjuat Martina Fjällberg som i sin masteruppsats kartlagt hur mycket renskötseln på svensk sida av Sápmi påverkas av exploateringar. Resultatet kan nog de flesta gissa sig till.
När detta skrivs är det dagar kvar till omvalet till sametinget och när denna tidning gått genom tryckpressarna och når er är valresultatet klart, för andra gången i år. Svaret på vilka som ska styra sametinget de kommande fyra åren dröjer dock till november då politikerna träffas för att forma den nya styrelsen.
Katarina Hällgren