I mitten på augusti var det dags för Staare att ta sig an same-SM. Ungefär 350 deltagare tävlade om medaljerna och äran. Mirja Nilsson Utsi var en av dem. Här berättar Mirja om sitt SM.
På fredagen när jag vaknade var jag nervös. Jag hade fått veta att jag skulle springa med damer 18+ för det var bara jag och en till som var anmäld till terränglöpningen 15-16 år. Vi skulle springa på morgonen och ju närmare starten kom, desto mer nervös blev jag. Jag tävlade för Jijsen siebrie, ennystartad sameförening som anordnade same-SM tillsammans med Staare 2018 som höll i kvällsaktiviteterna. Tävlingarna höll till på Östersunds skidklubbs område, ÖSK det är en stor arena där skidskyttetävlingar inom världscupen bland annat hålls under vintrarna och där även VM i skidskytte kommer att anordnas kommande vinter.
Klockan 09:45 stod jag vid starten och väntade på startskottet. Till slut small det och alla började springa de tre kilometrarna. Första varvet gick bra, tyckte jag, det var inte jättejobbigt men det var inte lätt heller. Andra varvet gick också bra, det var endast på slutet när man gjorde slutspurten som man kände mjölksyran i benen. Men jag kom i mål som tvåa och är supernöjd med den placeringen.
På eftermiddagen var det kval till lassokastningen men eftersom vi var så få anmälda i min klass så gick vi vidare till semifinalen och behövde inte kasta på fredagen.
På lördagen var det äntligen dags för lassokastningen, det som jag tycker är roligast med SM. Vi for tidigt på morgonen till stadion för att hinna träna lite grann. Jag var väldigt trött eftersom vi hade varit på middagen på fredagskvällen och jag hade inte fått sova så mycket som jag hade velat. Men det var bara att bita ihop.
Sen efter långt väntande och mycket regn så var det dags för oss att kasta i semifinalen, men precis innan så var det en som hoppade av så vi gick istället vidare till finalen och fick vänta ännu längre. Och det var nu jag började bli nervös för vi hade inte fått kasta alls och skulle kasta i direkt i finalen. Till slut var klockan 15:00 och det var vår tur att kasta. Vi ställde oss vid de banor som vi hade fått och väntade, till slut small det och vi sprang fram och började kasta. De två första kasten gick bra för mig, men sen blev jag så nervös att jag började skaka lite för mycket så jag bommade de resterande tre kasten. Men det blev en tredjeplats för mig och det får jag väl nöja mig med.
Plötsligt var det söndag. Då var det stafett, men jag skulle inte tävla då. Istället satt jag och kollade på stafetten. Det var kul att titta, speciellt när herrarna tävlade för då tävlade min aehtjie. Söndagen gick fort och till slut var det prisutdelning. Sen var allt över och jag sa hejdå till alla konfavänner och andra vänner som jag träffat under SM och fick äntligen fara hem och vila efter en lång men rolig helg.
Text och foto Mirja Nilsson Utsi