ElleMina Kuoljok Baer, 25, från Jokkmokk försöker se värdet i gamla tyger och använda föremål. Slitna jeans blev en kolt och ett par överblivna vantar blev till konst. Hennes sätt att se värdet i de gamla har gjort att hon valts till Årets unga konstnär på Riddu Riđđu.
– Det är jättekul att få den här utmärkelsen. Och jag är verkligen jättetacksam för den här möjligheten. Det ger mig en möjlighet att få utvecklas och vidareutvecklamina kunskaper både inom duodji och konst. Det betyder jättemycket, säger ElleMina.
Urfolksfestivalen Riddu Riđđu som arrangeras i Kåfjord på norsk sida av Sápmi utser varje år en ung konstnär som får visa upp sina verk.
Några av tidigare unga konstnärer har varit Anders Sunna och Katarina Barruk. ElleMina valdes eftersom återbruk, hållbarhetsfrågor och klimatförändringar genomsyrar hennes duodji, konsthantverk och konstnärskap.
För ElleMina har duodji alltid varit en självklar del av vardagen då det alltid funnits närvarande, bland annat genom hennes áhkko som är skicklig på både sömnad och vävning.
Därför blev det självklart för ElleMina att läsa duodji på Samernas utbildningscenter på hemorten.
– Jag har alltid haft ett intresse för duodji så det var ganska naturligt av mig att börja på Samernas, speciellt när jag bor i Jokkmokk. Det är något som jag alltid har velat gå, så då gick jag ett år.
Under året på Samernas läste ElleMina dibmaduodje, skinn- och textil. Men det hindrar inte henne från att arbeta med en annan typ av duodji.
– Jag arbetar ganska brett inom duodji med både dipmaduodji och garraduodji.
ElleMina har, som efternamnet Kuoljok Baer avslöjar, både lule- och nordsamiska slöjdtraditioner i släkten, därför har det varit naturligt att jobba med de båda olika slöjdtraditionerna.
Efter ett år på Samernas började hon den treåriga utbildningen bachelor i duodji och design på Sámi allaskuvla i Kautokeino, en utbildning som hon tyckte lät intressant.
– Jag ville utveckla min duodji och mitt konstnärskap. Då sökte jag in och testade och de tyckte jag var jättekul och jag har bara fortsatt.
På utbildningen har ElleMina fått att läsa både traditionell- och nyskapade duodji. Hon är tycker det är en bra utbildning eftersom hon både får lära sig nya tekniker och utmanas inom både konst och duodji.
– Man blir utmanad på ett annat sätt också får man hjälp, vi har ju också jätteduktiga lärare. Så det är väldigt kul. Jag tycker om att testa nytt.
Även om skolan tar mycket tid så hinner hon även med andra kreativa projekt. Hon är en av de åtta ungdomarna som deltar i det treåriga projektet Máhto årudahka – kunskapens viste, som drivs av Sámi Duodji och Laponiatjuottjudus. I projektet får deltagarna lära sig duodji från flera äldre duodjarat.
Några av lärarna har varit de erfarna duojarna Berit Kristine Guvsam som väver sjalar och Nils-Johan Labba som jobbar med gárraduodji, Inom det projekt gör ElleMina nu två grejer:
– Jag håller på att göra en skål av en tallvril och så håller jag på att väva en ullsjal.
När Nuorat pratar med ElleMina är hon hemma i Jokkmokk och arbetar med vårens examen, men vad det är kan hon inte avslöja just nu. Till hösten börjar hon sitt tredje och sista år på utbildningen bachelor i duodji och design.
Men innan det sista året väntar Riddu Riđđu-festivalen där hon kommer visa upp några av sina verk och delta i ett samtal om sitt arbete.
Hennes arbete med återbruk var en största anledningarna till att hon valdes till Årets unga konstnär. Och ElleMina försöker se värdet även slitna föremål.
– För mig handlar det mycket om att se värdet i allt. Det finns ett så bra ord på samiska som heter divdna atnit. Att man verkligen använder och återanvänder resurser på bästa möjliga sätt.
Det märks inte minst på var hon finner tyger och plagg till sin konst och duodji.
– Jag sparar och återanvänder spillbitar och tar till vara på material och försöker ge det ett nytt liv.
Ett exempel på det är kolten som ElleMina gjort av sin systers använda jeans, och ett par vantar som blivit ett konstverk. Om de får följa med till festivalen är inte helt bestämt än.
I priset som Årets Unga konstnär ingår även en vistelse på Lásságámmi och 25 000 norska kronor. För prispengarna ska köpa slöjdmaterial samt något hon drömt om länge:
– Jag ska också köpa en egen symaskin, det klarar man sig inte utan.
Hade du kunnat tänka dig arbeta heltid med duodji och konst?
– Ja, det hade ju varit drömmen absolut, säger ElleMina utan en minsta tvekan i rösten.
Text Marica Blind