Hennes mamma har alltid lyft vikten av att kunna samiska och uppmuntrat sina barn att använda språket. När Ealla-Saara Kuhmunen fick ett vikariat som sydsamiskalärare ledde det till att hon valde att utbilda sig till lärare. Nu har hon fast jobb på sameskolan i Jokkmokk och använder sydsamiska och nordsamiska varje dag.
– Det är en rikedom. Och mamma hade rätt, samiska ger en jobbmöjligheter som man kanske inte tänker på.
I Ealla-Saaras familj har språket alltid prioriterats. Hennes mamma pratar sydsamiska så hemma är det huvudspråket med föräldrar och syskon, berättar Ealla-Saara.
– På pappas del av släkten pratar man nordsamiska så det har jag också fått lära mig.
Ealla-Saara som är uppvuxen i Jokkmokk har gått sameskola och alltså fått språket med sig redan från lågstadiet, förutom att hon också fått det hemifrån.
– På högstadiet läste jag både syd- och nordsamiska och på gymnasiet läste jag sydsamiska.
Sedan förra hösten jobbar hon på sameskolan och undervisar från förskoleklass och till årskurs 3, och har bland annat undervisning i nordsamiska.
Men valet att utbilda sig till lärare var inte självklart till en början. Efter gymnasiet började Ealla-Saara plugga rättsvetenskap på universitetet, men det kändes inte rätt. Året efter kom hon in på psykologilinjen, men inte heller det var rätt val.
– Jag såg någonstans att Sameskolstyrelsen sökte språkstödjare och jag tänkte att jag ju måste hitta på något att göra, så jag sökte. Jag hann inte ens börja så frågade rektorn om jag ville jobba som lärare i sydsamiska.
Hon upptäckte hur roligt det var att jobba med barn och med språket i fokus.
– Jag trivdes direkt och under våren det året sökte jag till lärarutbildningen och kom in.
Ealla-Saara har läst lärarutbildningen på distans med inriktning på förskoleklass och upp till årskurs 3.
Men säger, hon, hon hade först ingen tanke på att hon skulle kunna ha användning av samiskan när hon klurade på vad hon skulle utbilda sig till.
– Det var först när tjänsten som språkstödjare kom upp och när rektorn erbjöd mig tjänsten som sydsamiskalärare. Det var väl då jag insåg att jag har ju faktiskt språket.
Hon fick jobb direkt efter avslutad utbildning och hon trivs jättebra.
– Det känns naturligt att använda samiskan i jobbet. Vi pratar med barnen och vi kollegor pratar med varandra. Till och med när man har svenskalektion används samiskan om någon elev är törstig och vill ha vatten eller behöver gå på toa. Förutom att det är kul så är det också viktigt. För de barn som inte har språket hemma så blir extra viktigt att vi lärare finns för dem.
Ealla-Saara planerar att vidareutbilda sig och läsa både sydsamiska och nordsamiska på universitet så småningom.
– Det är mitt mål, men jag är 26 år så jag tänker att jag inte behöver göra allt på en gång.
Språket, säger hon, är en stor del av henne och hon säger att det skulle kännas konstigt att inte använda det. Hon är tacksam att hon fått det hemifrån.
– Mamma har verkligen varit jätteduktig på att lyfta samiskan och hon har varit ganska hård med oss att alltid prata samiska hemma. Det är svårt att upprätthålla språket när majoritetsspråket är så starkt och det är lätt att byta till svenska. Förutom att det är viktigt att bevara språket så ger det en också jobbmöjligheter som man annars inte skulle haft.
Text Katarina Hällgren