Nr 4/2024 – Sida 3

Hennes mamma har alltid lyft vikten av att kunna samiska och uppmuntrat sina barn att använda språket. När Ealla-Saara Kuhmunen fick ett vikariat som sydsamiskalärare ledde det till att hon valde att utbilda sig till lärare. Nu har hon fast jobb på sameskolan i Jokkmokk och använder sydsamiska och nordsamiska varje dag.

– Det är en rikedom. Och mamma hade rätt, samiska ger en jobbmöjligheter som man kanske inte tänker på.

I Ealla-Saaras familj har språket alltid prioriterats. Hennes mamma pratar sydsamiska så hemma är det huvudspråket med föräldrar och syskon, berättar Ealla-Saara.

– På pappas del av släkten pratar man nordsamiska så det har jag också fått lära mig.

Ealla-Saara som är uppvuxen i Jokkmokk har gått sameskola och alltså fått språket med sig redan från lågstadiet, förutom att hon också fått det hemifrån.

– På högstadiet läste jag både syd- och nordsamiska och på gymnasiet läste jag sydsamiska.

Sedan förra hösten jobbar hon på sameskolan och undervisar från förskoleklass och till årskurs 3, och har bland annat undervisning i nordsamiska.

Men valet att utbilda sig till lärare var inte självklart till en början. Efter gymnasiet började Ealla-Saara plugga rättsvetenskap på universitetet, men det kändes inte rätt. Året efter kom hon in på psykologilinjen, men inte heller det var rätt val.

– Jag såg någonstans att Sameskolstyrelsen sökte språkstödjare och jag tänkte att jag ju måste hitta på något att göra, så jag sökte. Jag hann inte ens börja så frågade rektorn om jag ville jobba som lärare i sydsamiska.

Hon upptäckte hur roligt det var att jobba med barn och med språket i fokus.

– Jag trivdes direkt och under våren det året sökte jag till lärarutbildningen och kom in.

Ealla-Saara har läst lärarutbildningen på distans med inriktning på förskoleklass och upp till årskurs 3.

Men säger, hon, hon hade först ingen tanke på att hon skulle kunna ha användning av samiskan när hon klurade på vad hon skulle utbilda sig till.

– Det var först när tjänsten som språkstödjare kom upp och när rektorn erbjöd mig tjänsten som sydsamiskalärare. Det var väl då jag insåg att jag har ju faktiskt språket.

Hon fick jobb direkt efter avslutad utbildning och hon trivs jättebra.

– Det känns naturligt att använda samiskan i jobbet. Vi pratar med barnen och vi kollegor pratar med varandra. Till och med när man har svenskalektion används samiskan om någon elev är törstig och vill ha vatten eller behöver gå på toa. Förutom att det är kul så är det också viktigt. För de barn som inte har språket hemma så blir extra viktigt att vi lärare finns för dem.

Ealla-Saara planerar att vidareutbilda sig och läsa både sydsamiska och nordsamiska på universitet så småningom.

– Det är mitt mål, men jag är 26 år så jag tänker att jag inte behöver göra allt på en gång.

Språket, säger hon, är en stor del av henne och hon säger att det skulle kännas konstigt att inte använda det. Hon är tacksam att hon fått det hemifrån.

– Mamma har verkligen varit jätteduktig på att lyfta samiskan och hon har varit ganska hård med oss att alltid prata samiska hemma. Det är svårt att upprätthålla språket när majoritetsspråket är så starkt och det är lätt att byta till svenska. Förutom att det är viktigt att bevara språket så ger det en också jobbmöjligheter som man annars inte skulle haft.

Text Katarina Hällgren

Hon har varit språkstödjare på förskola, jobbat som översättare, varit programledare på tv och gjort en lulesamisk podd. Bland annat. Nu jobbar Naima Khan Nergård som lulesamisk språkrådgivare på Same Giellagálldo.

– Jag brukar säga att samiskan är en ingång till att få jobb. Hade jag inte haft samiskan hade jag aldrig fått göra alla de roliga saker som jag gjort.

Naima säger att hon fått samiskan från ”alla håll och kanter” sedan hon föddes, både genom familjen och genom de platser som familjen bott på. I Drag utanför Tysfjord, i Tromsö och senare Gällivare.

– Den allra närmaste familjen och vännerna har alltid haft språket närvarande på ett eller annat sätt.

För Naima har samiskan dessutom följt med genom sameskola, högstadiet och gymnasiet.

– Jag minns en lärare på sameskolan som sa: ”Ni är framtiden. Det är ni som ska se till att samiskan bevaras”, berättar hon och skrattar.

– Man tänkte ju, gud samebarn har ett stort ansvar, men jag fattar ju vad hon menade.

Efter gymnasiet så har Naima pluggat och hon har en bachelor i lulesamiska. Fast egentligen var det lärarutbildningen i Bodö som först lockade, men den tog hon sig inte in på och valde då att plugga lulesamiska.

– Jag tänkte att jag kan plugga det till att börja med, så egentligen halkade jag in på ett bananskal. Men jag är så glad att jag började läsa lulesamiska och kunde kombinera det med andra jobb.

Sedan dess har Naima som sagt jobbat med en rad olika saker. Ett jobb som hon beskriver som all-time-high är när hon gjorde den lulesamiska podden Dálla ja Dalloj genom NRK Sápmi.

– Det var ett riktigt drömjobb. Att få träffa äldre som jag beundrar och genom journalistiken prata lulesamiska och lära mig om deras liv och få höra variationen i deras språk. Det har varit en helt fantastisk grej.

Sedan februari i år är Naima språkrådgivare i lulesamiska på Giellagálldo, som jobbar med normering av skrivregler, nya ord och allt som har med skriftspråket att göra. Hennes tjänst omfattar lulesamiskan på den svenska sidan av Sápmi.

– Det är en helt ny grej för mig. Kommunicera har varit mitt verktyg, men här handlar det om uppbyggnaden av språket och språkvård. Det är lite utmanande och jag har mer och mer förstått hur viktigt det är att det finns folk som jobbar med de språkvårdande insatserna.

Giellagálldo jobbar bland annat med att ta fram ord i samiskan, nu senast var det sminkord på lulesamiska. En lista tas fram av språkrådgivarna eller av språkanvändare som skickar in förslag på ord som de vill ha standardiserade. Det tas sedan tas upp i Giellagálldos språknämnd som har möte fyra gånger per år.

Förutom arrangerar Sáme Giellagálldo bland annat seminarier och konferenser i de olika samiska språken och fungerar rådgivande för institutioner och jobbar med språkvård.

Men att jobba med samiskan kan också vara utmanande, säger Naima.

– Å ena sidan är jag tacksam att jag har samiskan, men det händer att jag tvivlar på att jag är nog bra. I mitt jobb har jag på ett sätt stort inflytande för språkets utveckling och då gäller det att det man gör är rätt.

Naima kan inte tänka sig en tillvaro utan språket, och även om hon inte alltid gjort medvetna val så har hon alltid hamnat på jobb där samiskan varit i centrum.

– Inte förrän jag blivit äldre har jag förstått att det är många tjänster jag aldrig hade haft om det inte vore för språket. Man kan göra nästan vad man vill om man kan samiska, skapa egna serier, skriva böcker och göra poddar. Samiskan är nyckeln till Narnia, säger Naima och skrattar.

Text Katarina Hällgren

Ealla-Saara blev lärare tack vare språket

Naima vårdar lulesamiskan på heltid