mars 2025

Hat och hot – och sametingsval

Det är ett hårt samhällsklimat just nu. Det tror jag de flesta kan skriva under på. Under februari fick Rans sameby kämpa mot ett rally mitt i vinterbeteslandet och samtidigt hantera hat och hot i bland annat kommentarsfält på sociala medier med anledning av just detta.

Kulmen kom när tre renar hittades dödade på en skogsväg utanför Umeå.

När Nuorat skickades på tryck hade åklagare inlett en förundersökning med rubriceringen grovt djurplågeri och skadegörelse. Samtidigt aktualiserades återigen diskussionen om hatbrott mot samer där renar plågas och dödas.

Bland annat gjorde flera sametingspartier och Samerådet uttalanden med krav på att hat och hot mot samer måste tas på allvar med anledning av händelserna.

Nyhetsrapporteringen i främst lokalmedia har varit omfattande när det gäller rally-VM i Umeå och samebyns syn på evenemanget som pågick mitt i renarnas vinterbetesland.

När ni håller denna tidning i er hand har det gått en månad sedan rallyt genomfördes i och utanför Umeå.

Vi har pratat med en av de unga renskötarna i Rans sameby, 23-åriga Maidi Eira Andersson. Hon tvingades för första gången i sitt liv uppleva hur det är att få sina renar plågade och dödade.

I det här numret berättar hon om känslorna, rädslan, ilskan och uppgivenheten. Men också om kampviljan för att skydda renen och vad som driver henne att fortsätta kämpa.

Fyra år har gått och nu är det snart dags för sametingsval igen. För somliga är det första gången att rösta i valet. Vad ska man rösta på och varför är kanske inte självklart.

I detta nummer har vi satt ihop lite saker som kan vara värt att veta inför själva valet, och vi har förstås också pratat med de partier som just nu sitter i sametinget.

Sáminuorras ordförande Sara-Elvira tycker också till om sametingspolitiken i detta nummer. Lite för mycket myndighetssnack och för lite politiska visioner är hennes bild av sametingets politik.

”Vad gör ni egentligen?” Den frågan ställer en av förstagångsväljarna som deltar i vår enkät inför sametingsvalet till sametingspolitikerna. Den frågan har sametingspolitikerna fram till 18 maj att svara på.

Katarina Hällgren

birra nord, nr 1/2025

Romanaktuell

Författaren Sigbjörn Skådens nya roman kommer i två olika utgåvor, en på norska och en på samiska, Planterhaug/Láŋtdievvá.

Romanen har beskrivits som en sällsynt läsarupplevelse, som en blandning av bland annat kriminalhistoria, mysterier, drömmar och märkliga händelser. Men det är också en roman som i mångt och mycket handlar om vad det betyder att vara same.

Författaren själv säger i ett pressmeddelande från förlaget Cappelen Damm att han inte kommer med några svar, men hoppas att romanen ska lyfta upp frågeställningar som han menar att både det samiska samhället och det norska samhället måste vara medvetna om och ta sig an.

Ny film av Amanda Kernell

Den 11 februari inleddes inspelningen av Förbannelsen – en kärlekshistoria, i Kiruna och Gällivare. Filmen, med Amanda Kernell som regissör och manusförfattare, har fokus på en stark kärlekshistoria bland renskötare, och huvudrollerna spelas av Elli Sara Valkeapää, Vincent Niia och Ante Gaup-Juuso.

I ett pressmeddelande från Nordisk Film som producerar filmen tillsammans med bland annat Forrest People, beskrivs filmens handling:

”När 20-åriga Ejvas pappa plötsligt går bort blir det Ejva som tar över familjens renhjord. Hon har förberett sig hela livet, men det är ett farligt jobb som man inte klarar ensam. Hon måste satsa allt för att få flocken att överleva och inleder ett förhållande av samma anledning. När Ejva kort därefter träffar sin första stora kärlek kastas allt omkull. Hon tvingas välja mellan att stanna kvar i en ohållbar situation eller vända ryggen till allt hon har kämpat för.”

– Filmen är en kärleksförklaring till alla de som klarat sig igenom svåra stormar i livet, och de som står mitt i dem… Jag tror att det här kastet i princip helt bestående av renskötare kommer ta världen med storm, säger Amanda Kernell i ett pressmeddelande.Amanda Kernells långfilmsdebut Sameblod blev en stor publikframgång och vann flera priser. Svensk biopremiär för Förbannelsen – en kärlekshistoria planeras till 2026.

Systrar får stipendium

Laila Stenberg och Ann Catrin Stenberg Partapuoli från Giron/Kiruna får 2025 års stipendium från Samiska minnesfonden.

De får stipendiet för sitt arbete med att synliggöra och stärka Jukkasjärvi språk och kulturarv, genom den dokumentation som deras mor Margareta Stenberg samlat in från Galna, Leavas och Girjas samebyar, från 1800-talet till nutid.

Stipendiet är på 25 000 kronor och ska möjliggöra utgivning av en bok.

Stipendiet överlämnades under firandet av Samefolkets dag 6 februari.

Prisas av Sofia Jannok

Anna Sarri, som driver besöksverksamhet i Nikkaluokta, får Sofia Jannoks stiftelses stipendium 2024. I motiveringen sägs att Anna Sarri får stipendiet för att hon ”vackert förmedlar vårt samiska liv i sann samisk berättartradition, och för att hon med stor kunskap och ödmjukhet gång på gång sätter renen och markerna i första rummet i sitt arbete inom turism, och på allvar visar hur samexistens ser ut – på samiska villkor.”

Stipendiet uppgår till 30 000 kronor.

Konstverk ska stoppa avverkning

Tre av Britta Marakatt-Labbas konstverk har placerats ut i skogar inom Ohredahke samebys marker. Syftet är att förhindra att värdefulla skogar ska avverkas av SCA.

Det är Greenpeace som har hängt konstverken i skogarna. Konstverk värderade till hundratusentals kronor.

Till SVT Sápmi säger Britta Marakatt-Labba att hon hoppas att det här är startskottet på en större rörelse.

– Jag hoppas att de ser värdet av skogen när konstverken är där. Då kanske de förstår att allt inte handlar om pengar.”, säger hon i en intervju.

Till SVT Västernorrland säger Jonas Mårtensson, affärsområdeschef skog inom SCA att man har försökt få till en dialog med renskötarna men att det inte har lyckats.

Kortfilm vann Tromsøpalmen

Filmen In My Hand vann Tromsøpalmen för bästa kortfilm på Tromsö Internationella Filmfestival. Filmen handlar om Niillas Somby, som 1979 var en av åtta ungdomar som hungerstrejkade på Eidsvolls plats utanför Stortinget i Oslo.

Efter att ha dömts för att ha försökt spränga en bro över Tverrelva i protest mot kraftverksbygget blev han omskriven i stora delar av världen. Han förlorade en arm i explosionen, och levde sedan gömd i Kanada och undvek sitt straff i två år. Filmen har regisserats av Liselotte Wajstedt och Marja Helander.

Kulturstipendiater

Sametingsrådet ger en sumobrottare, en orienterare, en fotbollsspelare och en artist/låtskrivare idrotts- och kulturstipendium 2024.

– Vi är glada för att kunna stötta fyra unga samiska utövare. Stipendierna kan bidra till att främja deras utveckling inom kultur och idrott, säger sametingsråd Maja Kristine Jåma (NSR), i ett pressmeddelande från det norska Sametingsrådet.

Presentation av stipendiaterna:

Sumobrottaren Karin Alida Boine, 25 år, representerar Norge och Sápmi i denna kampsport både nationellt och internationellt. Under Europamästerskapet 2024 kom hon på en imponerande femte plats i tungviktsklassen.

Orienterare Elisa Göth Iversen, 20 år, har bland annat tre NM-guld och ett silver i junior-VM. Nästa år tar hon steget upp till seniorklass.

Fotbollsspelaren Daniel Ailo Sakshaug Bær, 18 år, har varit aktiv fotbollsspelare IL Nordlys i Karasjok sedan han var fyra år. Han spelar nu för TIL-Akademiet för tredje året. Målet är att nå A-lagsstallet hos TIL kommande säsong.

Artisten och låtskrivaren Linus Johnsen, 21 år, skapar samisk pop med inspiration från progg-rock, och jojken har en central roll i hans uttryck. 2023 deltog han vid Sámi Grand Prix med låten Cevzoset hilat.

Webbsida ska förebygga samehets

I slutet av januari lanserades nätportalen Suodji/Suodje/Suaja. Den ska ge vägledning och kunskap, och bidra till att förebygga minoritetsstress, hets mot samer, fördomar och psykisk ohälsa i det samiska samhället.

I ett pressmeddelande sägs att Suodji/Suodje/Suaja är utvecklat som ett svar på tydliga behov i det samiska samhället. Portalen ska ge både samer och andra tillgång till kvalitetssäkrad information och verktyg för att styrka den samiska identiteten. Det kommer också att finnas en chattjänst, där den som upplever ensamhet kan få råd och vägledning.

Bakom satsningen står bland andra Samerådet, SANKS, Bufdir och Barentssekretariatet. Projektet har finansierats av Bufdir och det norska Sametinget, och Hanne Svinsås Magga har varit projektledare.

Unga skribenter hyllades

Under Jokkmokks marknad hyllades unga skribenter i skrivtävlingen Tjále sámen.

Över 90 dikter har skickats in på sydsamiska, umesamiska, pitesamiska, lulesamiska och nordsamiska. i samband med den poesifest som hölls under marknaden presenterades några av vinnarna. Förutom att dikterna finns att läsa på polarbibblo.se så finns dessa publicerade i en almanacka, med illustrationer gjorda av Sunna Kuoljok.

Två av skribenterna var Áile Elida Marainen och Mina Kuhmunen. Áile Elida läste upp en dikt på nordsamiska som hon skrivit om sin vän som också är hennes kusin. Hon gillar att skriva på samiska.

– Det är det språk jag pratar mest, därför tycker jag det bara skulle vara konstigt att skriva på något annat språk. Jag gillar samiska bättre.

Mina Kuhmunen hade skrivit en dikt på sydsamiska om teater.

– Jag gillar att skriva om teater för jag älskar att spela teater.

Tjälen sámen är ett samarbete mellan Polarbibblo, Samiskt språkcentrum, Samernas bibliotek och Tjállegoahte.

Birra lule, nr 1/2025

Asa Kitok-stipendiat

Asa Kitok-stipendiet 2025 tilldelas Tomas Magnusson, Mörsil. Stipendiet uppgår till 75 000 kronor och delas ut av Sámi Duodji Sameslöjdstiftelsen till slöjdare som uppvisar en mycket god konstnärlig och hantverksmässig kvalité.

I motiveringen sägs att Tomas Magnusson är en dedikerad och erfaren sydsamisk slöjdare som har ägnat över ett decennium åt att bevara och utveckla den traditionella sydsamiska hårdslöjden, och att han både som slöjdare och lärare vid Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk visar ett engagemang för att föra slöjdtraditionen vidare.

– Tomas är en förebild för många kommande slöjdare, och vi ser fram emot att följa hans fortsatta arbete, säger Magnus Antaris Tuolja, ordförande Sámi Duodji, i ett pressmeddelande.

Kunskap om samer saknas

En djupare kunskap om urfolket samerna saknas hos svenska folket, och 16 procent uppger att de inte har någon kunskap alls om Sápmi och samer. Det här visar en undersökning som Sanningskommission låtit göra.

De flesta av de tillfrågade säger sig ha fått sina kunskaper om Sápmi och samer via traditionell media (57 procent), följt av skolan (38 procent). Undersökningen visar också att de yngre (18-34 år), liksom anställda i offentlig sektor och/eller högutbildade vet mer om Sápmi och samer än genomsnittet. Malin Andersson Junkka, kommunikatör på sanningskommissionen, säger till Sameradion att okunskapen leder till fördomar, och att det får konsekvenser. Detta har också blivit tydligt i de intervjuer och vittnesmål som samlats in av sanningskommissionen.

Himlabrand på lulesamiska

Önskan gick i uppfyllelse! Nu finns Moa Backe Åstots prisbelönta bok Himlabrand översatt och utgiven på lulesamiska. ”Nu finns Himlabrand äntligen på världens vackraste språk – min släkts samiska språk, lulesamiska. Så stort”, skriver Moa Backe Åstot på Instagram.

Översättningen är gjord av Are Tjihkkom, som tidigare översatt bland annat J.R. R. Tolkiens The Hobbit.

Ny ordförande

Magnus Antaris Tuolja är ny ordförande för Sámi Duodji Sameslöjdstiftelsen. Han efterträder Linda Wågström Sevä, som lämnar sitt uppdrag på grund av sjukdom.

Magnus Antaris Tuolja är hemmahörande i Sirges sameby, och arbetar idag på Àjtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Han har varit aktiv i Sáminuorras styrelse, och tog examen 2014 efter utbildning med inriktning på trä- och hornhantverk vid Samernas utbildningscentrum.

I ett pressmeddelande från Sámi Duodji Sameslöjdstiftelsen riktar Linda Wågström Sevä ett varmt tack till alla som stöttat arbetet med stiftelsen, och uttrycker en övertygelse om att stiftelsen kommer att fortsätta växa med nytt ledarskap och med Johanna Njaita som verksamhetsledare.

Pengar till AI

Sametinget i Norge ger 500 000 norska kronor till NTEC Media AS för en satsning på AI. Det handlar om en plattform, Internia AI, som utvecklats för att främja digital kompetens och ekonomisk tillväxt i det samiska näringslivet. Plattformen ska förenkla arbetet och öka produktiviteten.

– Vi är stolta över att stötta Internia AI. Det är viktigt att samiskt näringsliv följer med i den teknologiska utvecklingen så att vi kan säkra konkurrenskraft, skapa nya möjligheter och stärka lokalsamhället genom digital inovasion, säger Silje Karine Muotka i en intervju med SVT Sápmi.

Stipendiater

Kerstin Andersson, Hannah Edenbrink Andersson och Anne Madeleine Kuhmunen får Stiftelsen Kaija Anstensens minnesfonds stipendier.

Kerstin Andersson och Hanna Edenbrink Andersson får stipendiet för arbetet med att återbörda föremål som har tagits från traditionella offerplatser och för att sprida kunskap om det samiska kulturarvet.

Anne Madeleine Kuhmunen får stipendiet för sitt arbete med att stötta samisk berättartradition med hjälp av barnteater. I motiveringen sägs att hon både som renskötare och som lärare och rektor har engagerat sig för att föra de samiska språken vidare till barn och unga.

Stipendierna är på 30 000 kronor vardera.

Ny sekreterare

Kaisa Syrjänen Schaal är ny huvudsekreterare för Sanningskommissionen. Hon har arbetat med minoritets- och urfolksfrågor i tjugo år, bland annat i regeringskansliet, och tvekade inte när hon tillfrågades om uppdraget. Nu kräver hon mer tid för att kunna ta fram ett slutbetänkande. Orsaken är att kommissionen har haft flera avhopp och att man inte har de resurser som behövs.

– Som process är Sanningskommissionens arbete otroligt viktigt, säger hon i en intervju med Sameradion.

Hon betonar också hur viktigt det är att människors berättelser och vittnesmål får rättvisa.

– Om man har valt att samla in människors vittnesmål måste man behandla materialet med respekt. Det måste finnas tid att analysera och ta hand om det.

Kaisa Syrjänen Schaal bedömer att slutbetänkande kan överlämnas till regeringen först hösten 2026.

Historiepodd

I tre avsnitt av podden Folkets Historia med Anders Lundin ska norra Sveriges historia lyftas fram. I första avsnittet berättar Elina Kuhmunen, Ájtte, om hur vardagen kunde te sig i en tid när kunskap om naturens villkor var en förutsättning för att överleva.

I andra avsnittet berättar arkeolog Carina Bennerhag om tidig järnframställning i norra Sverige, och i det tredje och sista berättas om silvergruvan i Nasafjäll. Titeln på det avsnittet är Flykten från Nasafjäll och i en dramatisering skildras umesamen Sjuls flykt från silvergruvan. Dessutom ska Silvermuseets chef Malin Brännström och professor Jonas Monie Nordin, Lunds universitet, prata om samernas liv under stormaktstiden.

– Berättelsen om Sjul är en dramatisering och en påhittad historia, men vi vet att det fanns samer som flydde. Vi kommer att prata både med och mot den här historien, och försöka nyansera bilden med de fakta vi har. Man kanske inte ska fastna i berättelserna om bestraffningar, det finns mer än så, säger Malin Brännström till Arjeplognytt.

HD tar inte upp Auroramålet

Högsta domstolen tar inte upp Auroramålet till prövning eftersom kravet för enskild talan inte uppnås. Auroramålet innefattar cirka 300 ungdomar som 2022 lämnade in en stämningsansökan mot staten med skälet att Sverige måste vidta mycket hårdare åtgärder för att motverka klimatförändringar. I ett pressmeddelande från Högsta domstolen framgår att en domstol inte kan bestämma att riksdag eller regering ska vidta vissa åtgärder eftersom politiska organ självständigt beslutar om specifika klimatåtgärder. Dock utesluter inte Högsta domstolen att en klimattalan som utformas på ett annat sätt kan prövas i domstol.

Birra syd, nr 1/2025

Ny rapport om exploateringar

I en ny rapport från Amnesty International fastslås att mänskliga rättigheter kränks i Sápmi. I rapporten med titeln Just transition or Green Kolonialism? har Amnesty tittat på tre exploateringar i Sápmi, Fosen på norsk sida, Käsivarsi på finsk sida och på svensk sida den planerade nickelgruvan i Rönnbäck i Västerbotten. I samtliga fall har samer förväntats stiga åt sidan på grund av den så kallade gröna omställningen.

Anna Johansson, generalsekreterare för Amnesty Sverige, säger i ett reportage i SVT Sápmi att en omställning inte kan kallas hållbar om den samtidigt kränker mänskliga rättigheter.

– Den svenska staten står nu inför ett vägval, vill man genomföra en rättvis omställning eller fortsätta bedriva grön kolonialism?, säger hon.

Mindre medel till språk

Från och med 1 januari har statsbidraget till språkarbete sänkts, vilket drabbar bland annat samiska förvaltningskommuner.

–När vi fick beskedet var det bara total katastrof, säger Klara Lundgren, minoritetsamordnare Umeå kommun, till SVT Sápmi.

Marianne Lörstrand Blind, samisk koordinator i Arvidsjaur, konstaterar att det sänkta statsbidraget kommer att innebära färre samiska aktiviteter i många kommuner.

Skoldokument digitaliseras

Nu digitaliseras historiska dokument från internatskolan Bismarck Indian School i North Dakota. Tanken är att informationen ska föras närmare de samhällen som påverkas av internatskolans existens.

En av de som arbetar med projektet, Prairie Rose Semiole, säger till North Dakota Monitor att det finns en hunger efter att förstå den här delen av historien, och att bättre förstå internatskolans era.

Bismarck Indian School var igång från 1907 till 1937, och merparten av eleverna kom från indianreservat i North Dakota.

Registren som nu digitaliseras förvaras i National Archives i Kansas City, Missouri.

Nytt spel

En trumma som nu finns på Àjtte har huvudrollen i ett spel som släpps under våren, och som enligt spelförfattarna Sara Ajnnak och Anna Nutti Wiandt ska bli en fulländad berättelse och spelupplevelse, berättar SVT Sápmi.

Trumman kommer ursprungligen från umesamiskt område, och har lånats in till Ájtte fjäll- och samemuseum från ett museum i Frankrike.

I spelet försöker de använda den samiska berättarkulturen på ett nytt sätt, så att spelet ska bevara både en kulturhistoria och ett värdefullt föremål. Spelaren kommer att behöva röra på sig för att det ska hända något i spelet, och Anna Nutti Wiandt menar att det kommer att likna VR.

Satsningen sker med finansiering av EU via Northen Periphery and Arctic programme, och spelet ska, om allt går enligt planen, lanseras under våren.

Pengar till film

Filminstitutet satsar totalt 3 miljoner kronor på tio nya filmer för barn, på minoritetsspråk. Satsningen har namnet Mini mina, och Janne Vierth, filmkonsulent på Filminstituet, säger till SVT Sápmi att han hoppas att etablerade filmskapare ska göra ansökningar till denna satsning.

Filmerna ska ha humor som tema, och minst 50 procent av filmen ska vara på något av minoritetsspråken i Sverige.

– Humor är ett väldigt bra sätt att nå och stimulera språk hos barn, säger Janne Vierth i intervjun med SVT Sápmi.

I slutet av mars ska urvalet av filmer göras, och till årsskiftet ska filmerna vara klara för premiärvisning på filmfestivalen Buff 2026. Tanken är att de också ska kunna visas på UR.

Bures…

Estrid Gustafsson-Fjellheim som spelar Sajje i NRK:s samiska ungdomssatsning, serien Oro Jaska, som rosats av publiken. Estrid är uppvuxen i Karasjok men flyttade till Stockholm som barn.

Hur var det att flytta tillbaka för att vara en av karaktärerna i serien?

– Det var spännande att komma tillbaka. Jag var där i två månader. Jag har inte varit där under så lång tid sen jag flyttade därifrån, så det var härligt. Jag fick uppleva påskfirande i Karasjok och tillbringa mer tid med pappa och bo med honom och träffa barndomskompisar. Det var väldigt nostalgiskt att vara i simhallen.

Hur gick det till när du fick rollen i Oro Jaska?

– Jag hade hört om Oro Jaska och att de sökte skådespelare. Men jag fick veta att de bara sökte samisktalande. Då tänkte jag nej, jag klarar inte det, så jag struntade i att söka. Men min barndomskompis Vegard (Bjørsmo som är en av manusförfattarna och även spelar en roll i serien, reds anm) sa att jag borde söka. Jag skickade in en castingvideo och så gick det vidare därifrån.

Hur kom det sig att du började med skådespeleri?

– Det är något som jag hittade när jag var väldigt ung. Jag började på Kulturama i grundskolan, mamma visste att jag gillade att utrycka mig kreativt. Då märkte jag att teater och skådespeleri var något för mig. Jag kunde använda min fantasi och utmana mig i det. Så det har jag hållit på med sedan tolvårsåldern. Jag var väldigt teatralisk, det kändes väldigt naturligt att börja med det.

Hur tänker du när du sätter dig in i rollkaraktärer?

– Jag brukar försöka få en tydlig bild av manus i början, vad min karaktär är för sorts person. Sedan utforskar jag vad som är känsliga ämnen för karaktären. Vad karaktären tycker är roligt, vad hon har för bakgrund. Sen utgår jag mycket från mig själv. Om det är en situation jag varit med om och känner igen brukar jag försöka implementera det i mitt skådespeleri. Sen bollar jag och regissören hur vi ska utveckla det. För regissören är också ögat utifrån som gör att vi tillsammans kan hitta det uttryck som passar den karaktären i den situationen.

Vad tänkte du om manuset till Oro Jaska?

– Jag tyckte det var otroligt bra. Välskrivet och anpassat till hur unga pratar idag. Jag kan tycka att det finns en tendens att vissa ungdomsserier är skrivna av vuxna som inte vet hur unga uttrycker sig. Men manuset fångade viktiga teman och att man visade flera sidor av problem och av viktiga ämnen. Som till exempel övergrepp och sexualitet. Även hur man får ta del av olika människornas bild av det och hur de hanterade det.

Var det en svår roll att spela för dig?

– Det skulle jag inte säga. Jag kan känna igen mig mycket i rollen och med att hon flyttade tillbaka till Karasjok, kom från storstaden, vill passa in, vill stärka sin samiska identitet. Sajje känns mycket som en yngre version av mig själv.

Hur tycker du att ni lyckades med att förmedla en så pass allvarlig berättelse?

– Jag tycker det porträtteras på ett ganska tydligt sätt hur samhället ser ut idag i och med att de som skrivit manuset utgått från riktiga berättelser. Den är ju fiktiv berättelse men de har gjort research och pratat med människor som varit med om liknande saker. Jag tycker vi har kunnat skapa en stor igenkänning.

Vad har du fått för reaktioner?

– Jag har fått jättefina reaktioner. Det är flera som kommenterat att de känt sig sedda i serien och att de förstått vad som räknas som övergrepp. I en scen utsätts min karaktär. Båda har först lust att ha sex, men det övergår till att hon säger nej, stopp, men han lyssnar inte på det. Om det inte är ett tydligt ja så är det ett nej.

Vad har du för framtidsdrömmar?

– Jag skulle vilja jobba med både filmskådespeleri och teaterskådespeleri. Hoppas jag kan göra båda. Drömmen vore att livnära mig på skådespeleri.

Funderar du på att någon gång flytta tillbaka till Karasjok?

– Jag tror inte det är omöjligt, men jag trivs bra i Stockholm då jag söker mig till arbete och utbildning. Som det ser ut nu är det mest i storstäder där scenskola finns som jag håller på och söker in på. Men i framtiden, vem vet, om livet tar mig till Karasjok har jag inte något emot det.

Text Lars-Ola Marakatt

Elevutställningen på Samernas – starka sentrådar binder eleverna samman

Goh nænnoes soenh – Som starka sentrådar. Så hette årets utställning med avgångseleverna på Samernas utbildningscentrum. Kön ringlade rekordlång när de tio förväntansfulla eleverna öppnade upp dörrarna för att visa upp sin duodji.

– Det var så mycket folk att det nästan blev överväldigande. Det blir ju lite som att visa upp sin lilla bebis att få dela med sig av vad vi gjort, säger Elin Olsson Svonni.

Den traditionsenliga utställningen brukar vara minst sagt välbesökt. I år nådde kön ut på innergården utanför Samernas utbildningscentrum innan dörrarna öppnades.

Utställningens namn, Goh nænnoes soenh – Som starka sentrådar, beskriver styrkan som håller ihop slöjden och sentråden som kommer från renen som håller samman allt, berättar Elin Olsson Svonni.

– Vi ville bygga upp utställningen som en hyllning till renen, med renspår på väggarna, inslag av natur och ett gärde i mitten.

I år består avgångsklassen av elva elever. Under några års tid har elever saknats på trä- och hornutbildningen, men i år har de hårdslöjdande eleverna gjort comeback. De har också samarbetat med skinn- och textileleverna i några av de alster som ställdes ut.

– Jag har bland annat gjort en skinnryggsäck där Marko Pylvänäinen gjort hornspännet. Det har varit en rolig process att ta fram designen och diskutera med någon annan och få in hårdslöjdsdetaljer, säger Elin.

Andraårseleverna har bland annat gjort examensarbeten som innefattar ett pälsbeklätt alster. Som examensarbete hade Ibbalina Aira sytt en davekvuossa, en väska av lom.

Idén kom när hon och hennes syster spånade på tänkbara alster.

Den är inte så avancerad som man kan tro, försäkrar hon.

– Man börjar med att flå huvudet, sedan går man vidare och tar ut kroppen och sedan syr man igen vid vingarna och fötterna.

Men visst var det en utmaning, eftersom det var första gången hon sydde en väska i lomskinn.

– Det är ju lite att tänka på. Men vi hade så tur att Lisbeth Kielatis kom till skolan och hjälpte till. Hon har sytt i lom tidigare och det var väldigt kul att hon kom och visade hur man gör.

Ibbalina fick en hel del reaktioner på väskan under marknadsdagarna.

– Det är många som tyckt att det är läcker och cool. Det är många som inte sett en sådan väska tidigare och det är ju väldigt kul.

Väskan kommer Ibbalina Aira att använda själv.

– Ja, när jag ändå sytt den så vill jag använda den själv.

Elin Olsson Svonni säger att åren på Samernas varit väldigt lärorika.

– Det roligaste för mig är att jag hittat vad jag är mest intresserad av. Jag har stor kärlek för vävning och jag tycker om att jobba i skinn, och att få ägna tid åt att göra det man själv vill och utveckla det har varit roligt.

Text Katarina Hällgren

Arkiv för mars 2025