Nr 4/2021

Så länge det utövas våld existerar inte jämställdhet

Rauna Kuokkanen, professor vid Lappi universitet, säger att en vanlig syn i Sápmi och andra urfolksamhällen är att kvinnor och män traditionellt sett är lika värda fastän de har olika roller. Till en viss del tror hon att det kan vara sant, men i Sápmi stämmer det inte visar hennes forskning.

Utifrån sin forskning, som flera gånger prisats, har hon kommit fram till en syn på samisk jämställdhet.

– När kvinnor och icke-binära inte utsätts för våld i sitt samhälle mer än män har vi nått jämställdhet, säger Rauna Kuokkanen.

När Rauna Kuokkanen pratar om våld, menar hon fysisk och psykiskt våld, våld i familje- och andra nära relationer, men även strukturellt våld. Hon anser inte att jämställdhet nås med lika representation av kvinnor och män i politiska organ.

– Till en viss del så går det säkert att förändra vilka frågor som lyfts och hur det pratas om dem. Men strukturen är ofta inträttad på patriarkal grund och det strukturella våldet pratas det sällan om i det samiska samhället, säger Kuokkanen.

Hon tycker att det i Sápmi tas steg i rätt riktning för att nå jämställdhet. Hon pekar på de senaste årens publicerade forskning och att tongivande politiker ger våldsfrågor en central plats. Det som Rauna Kuokkanen ännu saknar är att våld lyfts som en självbestämmandefråga.

– När vi utvecklar vårt eget samhälle så är det mycket viktigt att alla får vara med i det arbetet. Det kräver så klart att vi alla har resurser till det, att vi inte är förtryckta eller traumatiserade. Om vi lever där vi utsätts för våld har vi inte möjlighet och kraft att delta i samhällsbyggandet.

Text Anna Sunna

Birra syd, nr 4/2021

Årets aktivist

William Stenvall Zetterström var en av pristagarna när Robert Karlsson Svärds minnespris delades ut vid RFSL:s kongress i slutet av oktober. Han fick priset som Årets aktivist.

I motiveringen sägs att William Stenvall Zetterströms engagemang har gjort stor skillnad.

– När jag började engagera mig i RFSL för ungefär ett och ett halvt år sedan hade föreningen 33 medlemmar. Nu, så här ett och ett halvt år senare, så är föreningen uppe i 190 medlemmar. Det är ju framför allt därför, och för mitt arbete med kommunikation som jag fått det här priset, säger William Stenvall Zetterström i en intervju med Sameradion & SVT Sápmi, där han också är medarbetare.

Stödchatt för killar

Organisationen MÄN vill starta upp en anonym stödchatt för samiska killar, i samarbete med Kunskapsnätverket för samisk hälsa och Sáminuorra.

För att bemanna chatten söker man nu efter volontärer, vars uppgift är att lyssna, stödja och bolla tankar med de ungdomar som använder sig av chatten.

Organisationen MÄN driver sedan 2009 en stödchatt för unga killar, och har sett att behovet av stöd är stort. Chatten har årligen 6 000–9 000 samtal.

Som volontär i denna chatt ska man vara äldre än 20 år och ha samiskt ursprung.

Ny ledare på Sámi Duodji

Johanna Njaita blir ny verksamhetsledare för Sameslöjdstiftelsen Sámi Duodji. Hennes främsta uppgift blir arbetet med att genomföra verksamhetsplanen Giehtalaga, stiftelsens treåriga strategiska verksamhetsplan, som bygger på att utgå från slöjdarnas behov och önskemål.

Johanna Njaita tillträder vid årsskiftet, och säger i ett pressmeddelande att det är hennes drömjobb.

– Jag brinner för duodji/vätnoe och det känns roligt att få vara med att utveckla Sámi Duodjis verksamhet och bidra till att slöjdarna ska få bättre förutsättningar.

Skillnad på kött och kött

Renkött kan vara en nyckel till att minska köttkonsumtionen. Det menar Lena Maria Nilsson, näringsforskare och forskningssamordnare vid Várdduo-Centrum för samisk forskning.

Hon har jämfört näringstätheten i nötkött, fläskkött och renkött, och kommit fram till att 67 gram renkött innehåller lika mycket vitamin B12 som 167 gram nötkött eller 280 gram fläskkött.

– Det är väldigt stor skillnad på kött och kött, säger Lena Maria Nilsson till Sameradion & SVT Sápmi.

Forskningsprojekt

Vetenskapsrådet har beslutat ge stöd till tre forskningsprojekt som rör samisk historia.

Gudrun Norstedt, Vardduo-Centrum för samisk forskning i Umeå får stöd för att studera hur samerna förvaltade sina gemensamma resurser innan den stora kolonisationen av Sápmi tog fart i slutet av 1700-talet.

Ingela Bergman, Silvermuseet/INSARC i Arjeplog, har beviljats pengar för forskning om de samiska skattelandens ursprung.

May-Britt Öhman, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism i Uppsala får stöd för forskning som handlar om hur samiska mänskliga kvarlevor och föremål ska kunna återlämnas till Sápmi.

Birra nord, nr 4/2021

Hedersdoktor

Sofia Jannok har utsetts till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet.

”Utöver att ha satt norra Sverige och det samiska musikarvet på den internationella kartan har Sofia Jannok också utmärkt sig för sitt arbete för urfolks rätt, mot diskriminering och rasism och för miljön i Arktis. Detta är av stort värde för Luleå tekniska universitet med sin konstnärliga verksamhet, forskning och undervisning på temat hållbar utveckling och sitt ställningstagande för demokrati och mänskliga rättigheter.”, sägs från Luleå tekniska universitet.

Själv vill Sofia Jannok, som hedersdoktor, sätta ljus på det faktum att universitetet ligger på samisk mark, där jojken ekat sedan urminnes tider. Hon känner det som att hon tar emot utmärkelsen Årets hedersdoktor 2021 vid Luleå tekniska universitet för tidigare generationer av hennes folk, de som inte hade tillgång till universitet. Hennes morfar växte upp under en tid när samerna inte hade samma rätt till utbildning som andra.

Förutom Sofia Jannok har före detta näringsminister Anders Sundström och skådespelerskan Sara Arnia utsetts till hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet 2021.

Prisad för berättelse

Elin Anna Labba var en av de nominerade till Pennskaftspriset 2021, för sitt arbete med att samla in röster och dokumentera berättelser om tvångsförflyttningen. I nomineringen sägs att en nedtystad och skamlig del av den svenska historien har återupprättats genom hennes journalistiska gärning.

Pennskaftpriset delas ut av föreningen Pennskaften, en förening för kvinnliga journalister och fotografer.

Priset består bland annat av prispengar som skänkts av media och mediaorganisationer runt om i Sverige. I år uppgår det till 11 000 kronor. Magda Gad blev årets Pennskaftspristagare.

Väder på samiska

Lásse Ánte Gaino Gaup siktar på att bli samisktalande tv-meteorolog. Han har påbörjat utbildningen i Tromsö, och är färdig i april nästa år. Till NRK Sápmi säger han att det finns några extra utmaningar för de som ska presentera vädret på samiska istället för på norska, till exempel att han i sina studier lär sig alla uttryck och begrepp på norska.

Eli Kari Gjengedal, väderpresentatör för norska TV 2, menar att vädret är viktigt för samerna, och hon ser fram emot en samisktalande kollega. Den 6 februari 2018 gjorde hon själv hela väderpresentationen i tv på nordsamiska, med norsk textning.

Kodicillen till Kautokeino

Det norska orginalet av Lappekodicillen, som har förvarats i Riksarkivet i Oslo, har under högtidliga former överlämnats till Samiska arkivet i Kautokeino. Det skedde i oktober, nästan på dagen 270 år efter att det undertecknades. Överlämnandet gjordes i närvaro av Kung Harald, och direktsändes via NRK.

Dokumentet reglerar att samer får flytta med renar över gränsen mellan Norge och Sverige, och betecknas som det viktigaste dokumentet för samerna som folk.

Det svenska originalet av Lappkodicillen förvaras i Riksarkivets bergrum i Stockholm. Några planer på att flytta dokumentet till någon filial i norra Sverige finns inte.

Anna Karin Hermodsson, stf riksarkivarie vid Riksarkivet säger till Sameradion & SVT Sápmi att statsrättsliga handlingar och överenskommelser med främmande makt ska behållas samlat i Riksarkivet.

I Sápmi finns samiska arkiv på norsk och finsk sida, men inte i Sverige.

Ung klimataktivist

Tioåriga Risten Alida Siri-Skum i Ammarnäs oroar sig för renarna, och för hur de ska komma åt sin mat. Hon ser hur klimatförändringarna med vinterregn påverkar renarna och anser att politikerna ska ta snabba och konkreta beslut som kan vända utvecklingen.

Precis innan FN:s klimatmöte och klimatförhandlingar inleddes i Skottland spelade hon in en film med en vädjan till världspolitikerna.

– Jag tror det är viktigt att göra nåt nu, för vi har inte så mycket tid. Det går bara fortare, det här att det blir varmare, säger hon i en intervju med Sameradion & SVT Sápmi.

Årets bok

Romanen Stöld är Årets bok 2021, skriven av Ann-Helén Laestadius.

Under våren och sommaren har läsarna kunnat rösta på sin favorit bland 12 olika titlar, utvalda av Bonnier Bokklubbars litteraturredaktörer.

– Det betyder extra mycket att vinna eftersom det är läsarna som har röstat. Stöld har varit den viktigaste och även svåraste boken jag skrivit och att läsarna tagit den till sitt hjärta betyder allt för mig, säger Ann-Helén Laestadius i ett pressmeddelande.

Förutom äran får hon 30 000 kronor samt en statyett.

Pris till årets bok har delats ut av Bonniers Bokklubbar sedan 2016, och vid nomineringen tittar juryn bland annat på bokens språkliga kvalitet. Den ska också tilltala en bred läsekrets och vara en väl berättad historia. Om Stöld säger litteraturredaktörerna bland annat att den är ”Omskakande och tankeväckande från första till sista sidan… En stark läsupplevelse om vildmarkens skönhet och människors utsatthet.”

Birra lule, nr 4/2021

Sanningskommission

Sáminuorra krävde redan 2008 att regeringen ska inrätta en sanningskommission. Nu blir det till slut verklighet. Regeringen har beslutat att tillsätta en sanningskommission som ska granska hur staten agerat gentemot det samiska folket och vilka konsekvenserna blivit.

– Sanningskommissionen har ett stort och viktigt arbete framför sig, säger Marie Persson Njajta, sammankallande för Sametingets styrgrupp för en sanningskommission, i ett pressmeddelande.

Enligt direktiven ska sanningskommissionen kartlägga, granska, synliggöra och analysera konsekvenserna av den politik som förts. Dessutom ska kommissionen sprida kunskap om och öka förståelsen för hur historiska oförrätter påverkar dagens villkor för samerna, samt delta i den allmänna debatten och medverka i utbildnings- och informationsverksamhet.

– Ett viktigt uppdrag för kommissionen är att föreslå åtgärder som ska leda till upprättelse och en förändring, säger Marie Persson Njajta.

Vilka ledamöter som ska ingå i kommissionen är inte klart ännu. Uppdraget ska redovisas den 1 december 2025.

Tio år av språk

De kommande tio åren, 2022-2032, har av FN utnämnts till ett decennium för urfolksspråk. Under den här tiden ska man sätta särskilt fokus på att främja och bevara urfolkens språk.

Arbetet anses vara brådskande, eftersom många av urfolksspråken är hotade. I strategin för decenniet sägs bland annat att man ska arbeta för mer modersmålsundervisning i skolorna och för att öka urfolkens möjligheter att använda sina egna språk i kontakter med exempelvis myndigheter, media och sjukvård.

L*ppstan blir Gielas

Ett enigt kommunfullmäktige i Jokkmokk sade i början av november ja till en motion om namnändring för bostadsområdet Lappstan. Området har numera det samiska namnet Gielas.

Motionen hade lämnats in av Miljöpartiet, och i ett Instagraminlägg betecknar en av partiets företrädare i Jokkmokk, Henrik Blind, beslutet som en delseger.

”Nu börjar armbrytningen med Lantmäteriet att få dem på andra tankar gällande ”god ortnamnssed”, skriver han.

Sáminuorra prisas

Sáminuorra uppmärksammades och belönades med Mångfaldspriset vid Diversity index awards gala i slutet av oktober. I motiveringen sägs bland annat att Sáminuorra ger unga möjligheter att mötas, utbyta kunskaper, organisera sig, driva projekt, göra sina röster hörda och engagera sig i frågor som berör dem. Juryn beskriver också Sáminuorra som en viktig aktör för samhällsförändring med verksamhet på både lokal och internationell nivå.

Kulturstipendium

Linnea Axelsson är en av de som får ta emot Svenska kyrkans kulturstipendium 2021. Stipendierna fördelas på fem olika områden: musik, film, litteratur, scenkonst och bildkonst. Linnea Axelsson får stipendiet för att i ett skönlitterärt verk gestalta och utforska samernas särskilda förhållande till frågan om människan har en inre förberedelse för förlåtelse. ”I sitt diktepos Ædnan visade Linnea Axelsson häromåret prov på stor lyrisk lyhördhet, när hon med röster från några samiska familjer tecknade en berättelse om svensk kolonialhistoria.”, sägs i motiveringen.

Stipendiet, på totalt 100 000 kronor, delar hon med Hanna Hallgren, som får stipendiet för sin roman Hallelujaflickorna. Linnea är också en av året Rubus Arcticus-stipendiater.

Jämställdhet och strukturer, nr 4/2021

”Det samiska samhället är redan jämställt”. Det påståendet har i alla fall jag hört både en och annan gång under min uppväxt. Och visst kan det väl vara så att tillvaron uppfattas som jämställd i vissa familjer eller i vissa områden. Om det verkligen är så är det ju i så fall bra.

Men vad är jämställdhet egentligen? Frågar man någon ur majoritetssamhället så kommer antagligen frågan om lika lön för lika arbete upp och en jämn uppdelning av föräldradagar, till exempel.

Enligt jämställdhetsmyndigheten är jämställdhet att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet. Det låter ju rätt självklart och enkelt. Men verkligheten ser tyvärr annorlunda ut.

Att resonera kring begreppet jämställdhet är inte helt enkelt. Det finns många lager att lyfta på och det blir ytterligare lager att ta hänsyn till om man dessutom är same och tillhör ett urfolk. Kan begreppet ens appliceras på det samiska samhället? Och kan man prata om jämställdhet utan att också prata om jämlikhet?

Tidigare år gav Sametinget ut en jämställdhetsrapport, som regeringen beställt. Vi tittade närmare på rapporten och bestämde oss för att grotta ner oss i ämnet. Resultatet ser ni i detta nummer.

Förutom att resonera kring resultatet av jämställdhetsrapporten, och hur och om det går att göra en kartläggning av samisk jämställdhet, så har vi intervjuat en rad personer.

De pratar om såväl jämställdhet som jämlikhet, mansnormer och strukturer. Och ännu en gång slås jag av hur många kloka och kunniga människor det finns i Sápmi. Det här temat, som man skulle kunna prata hur mycket som helst om, har i alla fall gett mig många nya tankar. Hoppas att ni läsare också får den upplevelsen!

I det här numret bjuder vi också på sport, i form av innebandy och brottning. Och en resa till Glasgow och klimattoppmötet. Och ni har väl inte missat att vi har en ny Augustprisvinnare i Sápmi?

Med det och mycket annat tackar vi för det här året och ser fram emot vad 2022 har att bjuda på.

God jul och gott nytt år!

Katarina Hällgren

Hallå där…

Ossian Norberg Juuso som tagit SM-guld i brottning.Redan som barn gillade Ossian Norberg Juuso att leka herren på täppan på snövallarna i Kiruna. Nu är han 14 år och kan titulera sig som mästare på brottarmattan, efter att vunnit svenska mästerskapen i 45 kilosklassen.

När började du med brottning?

– Vi flyttade från Kiruna till Härnösand när jag var sju år. Då testade jag brottning för första gången och det ångrar jag inte.

Du vann din klass i brottning i grekisk-romersk stil, vad är det?

– Det är när man inte får ta tag i benen på sin motståndare. Det blir mer kast och lite mer annorlunda än vid fri stil. De vanligaste för killar är att köra grekisk-romerska stilen. Tjejer kör bara fri stil men det pågår en diskussion om att tjejer ska få börja med grekisk-romersk brottning.

Hur ofta tränar du?

– Jag tränar nästan varje dag i veckan. Fyra gånger tränar jag brottning i Sundsvall, eftersom jag inte hade tillräckligt bra motstånd här. Sen kör jag fys i Härnösand.

Vad är det som är speciellt med brottning?

– Det är en jobbig sport. Det känns. Och när man går ut på brottarmattan släpper all nervositet. Allt går per automatik. Man hinner inte tänka. Det blir som tyst. Det är väl någon överlevnadsinstinkt som man känner i hela kroppen när man är där ute.

Vad är din styrka som brottare?

– Jag är väldigt taktisk. Men jag skulle även säga att jag är bra på parterr. Det är när din motståndare hamnar på mage efter att han varit för passiv. Då ska jag försöka rulla eller kasta honom. Det är så jag vinner de flesta matcher.

Vad är din taktik?

– Om jag möter duktiga motståndare brukar jag kolla hur de brottas och anpassar då min stil efter dem.

Blir du aldrig rädd?

– Första matchen var jag nervös för att göra fel. Men jag har aldrig varit rädd för att skada mig. Om man åker på ett kast har jag lärt mig att landa mjukt, som i en kullerbytta. Det kommer med träningen.

Vad utvecklar du nu?

– Dels försöker jag utveckla mina rullningar och lyft. Men det är även småsaker jag jobbar på att förbättra. Som de vanligaste greppen som mara och så.

Vad är en mara?

– Mara är ett klassiskt brottarkast. Där man från stående position tar tag i motståndarens arm och kastar motståndaren i mattan.

Hur ska man vara som brottare?

– Man ska vara bra på att ta snabba beslut, och kontra.

Hur är brottning jämfört med annat du testat?

– Jag har provat innebandy, fotboll, volleyboll men inte varit så duktig på det. Brottning är en mycket tuff sport i jämförelse. Det är mycket fysträning med både kondition och styrka, så det blir tufft. Vi kör mycket backträning, intervaller och så tränar vi två och två. Vi gör till exempel benböj tillsammans med annan person.

Vad har du för mål?

– Det hade varit kul att åka på större mästerskap. Men jag vet inte. Jag vill gärna bli bäst i världen, men man kan inte leva på brottning. Jag måste ha ett jobb vid sidan av också.

Text Lars-Ola Marakatt

Fem snabba frågor:

Konditions- eller styrketräning?

Kondition.

Morgonpigg eller kvällsmänniska?

Kvällsmänniska.

Hämtmat eller hälsokost?

Då svarar jag hälsokost. Jag gillar att laga god mat själv.

Chips eller godis?

Chips.

Hav eller fjäll?

Fjäll.