Nr 4/2020

Skrivande – en superkraft? nr 4/2020

Författaren Moa Backe Åstot började skriva berättelser när hon var i fyraårsåldern. Skrivandet har hon fortsatt med i såväl dagboksform som i novellform, och hon har även prisats för sitt skrivande. Det intresse som föddes i tidig ålder har lett till att hon inom kort släpper sin debutroman. I januari är det dags och i detta nummer bjuder vi på ett porträtt på Moa där hon berättar om sitt skrivande och hur det faktiskt blev en hel bok till slut.

Att skrivande faktiskt kan bli ens jobb så småningom är det kanske inte många som tänker på. Eller att ens skrivande kan prisas med exempelvis Augustpriset. Men det går. I Sápmi har vi flera Augustprisvinnare, nu senast Elin-Anna Labba, som vi också intervjuar i detta nummer.

Ibland får jag känslan av att många tycker att det på ett eller annat sätt känns jobbigt och svårt att skriva. Och förstås är det så, att vi alla har olika intressen och saker vi är mer och mindre duktiga på. Alla kan inte skriva prisvinnande noveller eller ge ut böcker som får Augustpriset. Men tänk om man bara inte upptäckt att skrivandet är ens superkraft?

På Nuorat söker vi ständigt efter nya skribenter och i höst beslutade vi att testa ett skrivprojekt tillsammans med Sáminuorra. Uppgiften var att skriva om hur man vill att ens Sápmi ska se ut om några år.

Några modiga och skrivsugna personer hoppade på projektet. Jag har i egenskap av redaktör funnits med under skrivprocessen och stöttat, ställt frågor och bett om tydligare formuleringar, och i detta nummer ser ni resultatet.

Jag hoppas att deltagarna haft lika roligt som jag har haft, och jag hoppas också att det här bara är början på fler liknande projekt. Det är i alla fall min ambition, och då hoppas jag att ännu fler vågar testa på den förtrollade värld som skrivandet kan ge både en själv och andra.

Men är det så att du redan nu sitter med tankar, idéer eller en och annan text på lager, tveka inte att ta det vidare. Resonera med en vän, låt någon läsa det du skrivit. Kanske är det början på en karriär som författare, opinionsbildare eller skrivande journalist.

Med det här numret önskar vi er alla en God jul och ett Gott Nytt år med allt vad det innebär, trots denna annorlunda tid vi just nu lever i.

Katarina Hällgren

Birra nord nr 4/2020

Sápmi i Venedig

Anders Sunna, Pauliina Feodoroff och Máret Ànne Sara kommer att representera Sápmi vid den internationella konstbiennalen i Venedig 2022.

– Det är ett historiskt ögonblick, då det är första gången som den nordiska paviljongen under konstbiennalen i Venedig enbart kommer att representeras av samiska konstnärer, och första gången som det samiska folket erkänns som en nation i den internationella konstvärlden, säger Katya Garcia-Antòn, direktör för Office for Contemporary art i Norge (OCA), till Sameradion & SVT Sápmi.

Hon menar att det är en symbolisk vändning av kolonialpolitiken, och säger att man genom att utse dessa samiska konstnärer vill fokusera på den samiska rätten till självbestämmande, och man vill framhäva konstnärernas förhållande till Sápmi.

Inga samiska pass i Sverige

Nu har de nya passen och ID-korten, med nordsamisk text, lanserats i Norge. Även på svensk sida pågår ett arbete med att förnya passen, men det är inte aktuellt att lägga in texter på minoritetsspråk.

Text på samiska i passen är en fråga som norska sametinget har jobbat länge med. Den frågan har ännu inte diskuterats i vare sig svenska eller finska sametinget.

Sameradion & SVT Sápmi har kontaktat ansvarig minister Mikael Damberg (S), som hänvisade till polismyndigheten. Där svarade en pressekreterare via mejl att texterna är bestämda till officiella EU-språk samt medlemsstats språk, vilket i Sverige är svenska, samt att Norge, som inte är med i EU, har mer utrymme att få plats med text utöver den nationella översättningen.

Stipendium till Leila Nutti

Leila Nutti, Jokkmokk, får 2020 års stipendium från Kaija Anstensens minnesfond för sitt arbete med samisk rotslöjd.

Hon får det för sitt arbete med att dokumentera, utveckla och föra vidare kunskap om den traditionella samiska rotslöjden. Stipendiet är på 20 000 kronor.

Kaija Anstensens minnesfond är inrättad av Stockholms Sameförening som en fristående stiftelse, efter att ha fått kvarlåtenskap efter Kaija Anstensen som arv. Kaija Anstensen var målare, bosatt i Stockholm med ursprung från sydsamiskt område i Norge.

Första gesällbrevet på svensk sida

Anders Svonni, Kiruna, är den första på svensk sida av Sápmi som fått gesällbrev i duodji. Han har gått en 100 veckors yrkeshögskoleutbildning som lärling hos Nils Johan Labba, och utbildningen avslutades med ett praktiskt och teoretiskt prov.

– Vi har lagt upp vår egen studieplan, och testat på allt man kan göra. Ibland har det gått bra, ibland har det gått mindre bra, säger Anders Svonni till Sameradion & SVT Sápmi.

Svenskt pris till Amazonaskämpe

Osvalinda Alves Pereira och hennes make Daniel har i tio år, trots att de levt under hot, arbetat för att bekämpa den omfattande illegala skogsavverkningen i Amazonas regnskog. Osvalinda Alves har nu tilldelats årets Edelstamspris för sina insatser.

Edelstamspriset är ett Sverigebaserat, internationellt pris, uppkallat efter Harald Edelstam, den svenske diplomat som räddat hundratals människoliv i Norge vid andra världskriget och i Chile efter general Augusto Pinochets militärkupp 1973.

Osvalinda Alves säger till Sveriges Radio att det är underbart att omvärlden följer och respekterar den kamp hon och andra för.

Första samiska musikalfilmen

”Àrru” blir den första samiska musikalfilmen, och projektidén har beviljats produktionsstöd av Norska Filminstitutet. Regissören och koreografen Elle Sofe Sara säger att musikalformen innebär att berätta på flera sätt samtidigt – i det här fallet genom både jojk och dans.

Àrru handlar om en ensamstående mamma som engagerar sig mot gruvnäringen, samtidigt som hon ställs inför svåra dilemman in privatlivet.

Filmen beräknas ha premiär 2022 i Norge, berättar P1:s kulturredaktion.

Kampen på kartan via konsten

Samiska konstnärer och aktivister har bidragit till att röra om i offentlighetens gryta och tvingat folk att bli mer medvetna om frågor som rör kolonialism och dekolonisering.

Det menar Moa Sandström, doktorand i samiska studier vid Umeå universitet.

Hon har, med utgångspunkt från fyra idag aktiva samiska konstnärers verk och verksamhet, med fokus på relationen Sverige-Sápmi, undersökt samtida konstaktivism -artivism- i relation till begreppet dekolonisering. Moa Sandströms avhandling heter Dekoloniseringskonst. Aktivism i 2010-talets Sápmi.

Samebyar i protest mot skogsbruk

Sveaskog planerade att kalavverka 700 hektar inom Luokta Mávas samebys vinterbetesmarker.

Efter protester från samebyn, som fått stor uppmärksamhet sedan artisten Sofia Jannok lyfte frågan på sociala medier med hashtaggen #standwithluoktamavas, har Sveaskog pausat de planerade avverkningarna, och säger sig nu vilja ha en dialog med samebyn igen.

I en debattartikel i Aftonbladet kräver 29 samebyar tillsammans att kalhyggesavverkning av hänglavskogar och annan naturskog i Sápmi omedelbart ska avslutas. ”I naturen finns ingen ångerknapp. Sverige är sämst i klassen när det gäller skogsskydd.”, säger de i debattartikeln.

Svonni vs Skatteverket

Hunden Rikke är ett verktyg och inte ett sällskapsdjur. Men Skatteverket vägrar tillåta Ida-Maria att göra momsavdrag för inköp av en lapphund.

Kortfilmen Svonni vs Skatteverket, en dokumentär om kulturkrockar och kampen för att kunna utöva sin samiska kultur, har premiär på Folkets Bio den 21 december.

Barnbok på tolv språk

Författaren Elin Marakatt ger ut sin första barnbok, “Lilli, áddjá ja guovssahas” Lilli, farfar och norrskenet” på tolv språk. Det är en bilderbok med illustrationer av konstnären Anita Midbjer. Boken ges ut på nordsamiska, lulesamiska, sydsamiska, pitesamiska, umesamiska, meänkieli, svenska, spanska, franska, kurdiska, finska och engelska.

– Det känns speciellt att ge ut den då den handlar om relationen mellan Lilli och farfar och deras upplevelse av norrskenet. Boken är en poetisk berättelse och skriven av mina egna minnen ur min barndom där naturen, mörkertiden och norrskenet slår fram med sin magiska kraft, säger Elin Marakatt.

NDIO kultur& kommunikation, Karin Sohlgren ger ut boken i samarbete med det engelska förlaget Mantra Lingua. Boken ges ut med bidrag från Kulturrådet och Region Norrbotten.

Birra lule nr 4/2020

Namnlistor för skolan

Eleverna Sascha Lango och Ottilia Wiklund samlade på kort tid in drygt 800 namnunderskrifter i protest mot planerna på att lägga ner Hornavanskolan i Arjeplog. Protestlistan lämnades över till politikerna vid ett kommunfullmäktige, där Sascha Lango också höll ett tal där hon jämförde ett samhälle utan ungdomar med en kalvmärkningshage utan renkalvar.

Deras engagemang resulterade inte i någon förändring av planerna, men inspirerade några vuxna till att starta en ny namninsamling, denna gång med krav på folkomröstning i frågan.

Även den listan har nu överlämnats till kommunen, och frågan om folkomröstning kommer att tas upp av kommunfullmäktige.

Fler till röstlängden

Över tusen nyanmälningar till sameröstlängden har inkommit inför nästa års sametingsval. Av de som nu anmält sig är 556 kvinnor och 464 män.

Flest anmälningar kommer från personer födda på 1990-talet, men anmälningar kommer även från personer födda på 1930-talet, uppger Sameradion & SVT Sápmi.

Röstlängden inför sametingsvalet den 16 maj 2021 ska fastställas den 1 mars.

Inför förra sametingsvalet var 8 766 samer röstberättigade. Antalet ökar inför varje val.

Jokkmokks marknad blir digital

Jokkmokks marknad är en obruten tradition sedan mer än 400 år sedan. Den kommer att hållas även 2021, men endast i digital form. Beslutet togs vid ett extrainsatt kommunstyrelsemöte i Jokkmokk, och orsaken är förstås den pågående pandemin.

Monica Lundkvist, kommunchef i Jokkmokk, säger att det var ett svårt beslut att ta, men att man måste förhålla sig till rådande situation och de förhållanden som vi har just nu.

– Vi tänker oss att den här digitala plattformen ska vara en marknadsföring för att visa hur trevligt det kan vara att besöka oss nästa år, säger hon till P4 Norrbotten.

GPS och traditionell kunskap

Kajsa Kuoljok har disputerat med sin avhandling om användande av GPS tillsammans med traditionell kunskap. I sin forskning har hon haft stort fokus på människor och vad individen säger.

Hennes avhandling visar att de oftast är nöjda med tekniken, men att den inte alltid fungerar som den ska.

– Det jag försöker lyfta är att tekniken kan ha en påverkan på renskötaren också. Att den kan bidra till en stress, säger hon till Sameradion & SVT Sápmi.

Uppsving för urfolksmedicin

Den pågående pandemin har fått urfolk i Latinamerika att återgå till traditionell medicin och läkekonst. Bristen på tillgång till modern sjukdom, i kombination med den egna traditionen, har gett urfolksmedicinen ett uppsving.

Eslendy Grefa i Ecuador berättar för Sameradion & SVT Sápmi att liv har räddats tack vare medicinalväxter och traditionell kunskap.

– Det var ont om läkemedel, och vi hade nog inte råd, säger Antolin Huascar Flores i Peru i samma intervju. Han säger också att man stirrat sig blind på vetenskap, på laboratorietillverkade piller, när det fanns så många medicinalväxter som kunde bota dem.

Ansiktstatuering upprörde författare

”Ansiktstatueringar är inte direkt en städad, civiliserad stil för en diplomat på 2000-talet.” Så skrev den nyzeeländska författaren Olivia Pierson på Twitter sedan Nya Zeeland fått sin första kvinnliga utrikesminister med maoriskt ursprung, Nanaia Mahuta. Maorier är landets ursprungsbefolkning och ansiktstatueringar är ett vanligt kulturellt uttryck.

Efter Olivia Piersons twitterinlägg valde onlinebokhandeln Mighty Ape NZ att sluta sälja Piersons bok.

Nanaia Mahuta har inte velat kommentera händelsen, skriver SVT Nyheter Kultur.

Birra syd nr 4/2020

Charter till Oscarsgalan

Amanda Kernells film Charter är Sveriges bidrag till Oscargalan 2021. Filmen handlar om en mamma som riskerar att förlora vårdnaden om sina barn, och i det läget väljer att ta barnen med sig och fly till Kanarieöarna.

En av huvudkaraktärerna i filmen, Elina, spelas av Tintin Poggats Sarri från Nikkaluokta.

I en intervju i P1 Kulturnytt säger Amanda Kernell att hon har stort hopp inför nomineringen, och att filmen har många olika styrkor.

Oscarsgalan är planerad att hållas 25 april 2021.

Sápmi Knacka på!

Den populära appen Sápmi Knacka på!uppdateras nu med pitesamiska och umesamiska. Appen, som funnits sedan 2015 med nord-, lule- och sydsamiska röster och texter, innehåller Anna-Clara Tidholms barnbok Knacka på!. Förhoppningen från Samiskt språkcentrum är att appen ska bidra till att motivera och hjälpa barn och ungdomar att lära sig och utveckla sitt eget språk. Lanseringen av den nya uppdateringen skedde som final på Samisk språkvecka 2020, och appen finns tillgänglig för gratis nedladdning på App Store.

Eva slutar

Efter 20 år som projektledare för Ubmejen Biejvieh har Eva Conradzon lämnat över sitt uppdrag till Nicklas Danielsen. Hon ska istället jobba med att stärka samisk kultur i Västerbotten.

– Jag hade bestämt mig för att det är dags att jag slutar, om man kunde hitta någon yngre som kunde ta vid. I den vevan dök det upp ett nytt jobb som jag inte kunde låta bli att söka, säger hon till Sameradion & SVT Sápmi.

Hon säger också att varje år hon jobbat har känts nytt och spännande, och ser fram emot den fortsättning som hennes efterträdare formar.

Samiska för föräldrar

Utbudet av kurser i samiska är inte stort. Därför erbjuds nu undervisning till föräldrar med barn som läser samiska i förskolan och skolan i Arjeplog, Arvidsjaur, Malå, Storuman, Vindeln, Sorsele och Lycksele.

Tanken är att föräldrarna ska kunna bli mer delaktiga i barnens språkinlärning, och komma igång med språkanvändning i vardagen. Kursen erbjuds digitalt, och finns med nord-, syd- och lulesamiska. Föräldrarna ska lockas till undervisning med slagorden ”Lär dig från början eller repetera det du kan”.

Gaaltije utökar

Östersunds kommun utökar sitt årliga bidrag till det samiska kulturcentret Gaaltije, som därmed kan utöka sin verksamhet. Samtidigt flyttar Sametinget till nya lokaler, vilket innebär att Gaaltije får tillgång till hela Tullhuset i centrala Östersund, från årsskiftet. Till Sameradion & SVT Sápmi säger verksamhetschefen Jerker Bexelius att en av tankarna är att, tillsammans med lokalsamhället, skapa ett museum.

Oavsett om den tanken blir verklighet eller inte, så kommer det samiska kulturcentret att få bättre möjligheter att ordna publika aktiviteter som exempelvis utställningar och föreläsningar.

Sydsamisk skidskytt

Vanja Kant, 18 år, från Hede, satsar mot världseliten i skidskytte. Hon har rötterna i Ruvhten Sijte, och går nu näst sista året på skidskyttegymnasiet i Sollefteå. Den pågående pandemin har satt stopp för både träningar och tävlingar, men inte för det mål Vanja Kant har: att bli bäst i världen.

– När skolorna stängde ner och man var tvungen att träna på egen hand blev det väldigt tufft. Det är roligast att träna tillsammans med andra och sporra varandra. Men just nu känns det bra, jag har stora förhoppningar. På gymnasiet har jag som mål att bli uttagen till något landslag eller utvecklingslag. Sen har jag som mål att bli bäst i världen, det har väl varenda idrottare, säger hon i en intervju med Sameradion & SVT Sápmi.

Miljonbesked från ministern

Region Västerbotten får en miljon kronor till Kunskapsnätverket, ett samarbete mellan de fyra nordligaste regionerna. Syftet är att arbetet med att öka samisk kulturkompetens i hälso- och sjukvården ska kunna fortsätta.

Beskedet kom från kultur- och demokratiminister Amanda Lind, som säger till Sameradion & SVT Sápmi att regeringen år 2017 beviljade tre miljoner kronor till Region Västerbotten för att starta ett kunskapsnätverk för samisk hälsa, och att de nya pengarna är tänkta att användas till fortsatt arbete med att höja kompetensen.

Sameförening i Östergötland

Eleonora Marsfjell, med rötterna i Jämtland och bosatt i Söderköping, har tagit initiativ till en ny sameförening, i Östergötland. Hon har startat en Facebookgrupp där frågan diskuteras, och hoppas att föreningen kan bildas inom en snar framtid.

– Många gånger, när man inte bor i kärnan av Sápmi, är tillhörigheten med andra samer extra viktig. Jag vill att man ska kunna vara med i den samiska gemenskapen även fast man inte bor norröver, säger hon i en intervju i Sameradion & SVT Sápmi.

Vad är språkveckan och vad hände under den?

Sju dagar där de samiska språken är i fokus. Målet är att samiska ska synas och höras i hela samhället.

I mitten av oktober hölls årets språkvecka, en vecka för att lyfta alla de samiska språken runt om i hela Sábme. Detta var den andra gången som språkveckan arrangerades.

Ifjol var första gången och det är ett politiskt beslut att den ska arrangeras varje år, berättar Vaino Rensberg som är kommunikationsrådgivare på norska Sametinget. Hon förklarar även varför språkveckan arrangeras på hösten och inte på vintern i samband med den samiska nationaldagen.

– Språkveckan arrangeras på hösten i stället för den sjätte februari eftersom det är viktigt att skilja dessa två händelser. Den samiska nationaldagen är en historisk viktig markering som förtjänar en egen dag medan språkveckan är en del av Sametingets språkstrategi ”Språklöftet”.

På Giellavahkku.no beskrivs språkveckan såhär: “Syftet med den samiska språkveckan är att lyfta de samiska språkens status, och öka kunskapen om samiska språk och kultur i hela samhället. Just den här veckan kommer de samiska språken att höras och dyka upp överallt”.

Som många vet så pågår en pandemi, och därmed har många fysiska sammankomster ställts in. Därför skedde en stor del av språkveckan digitalt. Vaino Rensberg berättar att det likväl inte hindrat språkveckan i sig, då samer sedan tidigare är vana vid digitala möten i och med det stora avstånden i Sábme. Från Sametingets sida bestämdes därför att hela deras program med föreläsningar, hälsningar och tävlingar skulle ske via nätet.

– Språkveckan är ett samarbete mellan Sametingen i Norge, Sverige och Finland, som vi tillsammans kommer fortsätta med. Ju fler som är med på Språklöftet, desto bättre. Det är naturligt att vi samarbetar när det är något som berör oss alla.

Det säger Sáminuorras ordförande Sanna Vanna, och förklarar varför det är så viktigt att de samiska språken hamnar i rampljuset.

– Språkveckan är väldigt viktig därför att det är under en vecka som språket syns och hörs mer än vanligt. Det är också roligt att lära sig andra samiska språk och se hur lika språken egentligen är och att man kan förstå andra samiska språk.

Sáminuorra hade en hel del aktiviteter under språkveckan, och det var många deltagare på de olika arrangemangen. Det som lockade till sig allra flest deltagare var en utmaning på Instagram. Utmaningen gick ut på att man skulle dela en bild eller film. Den skulle innehålla text på samiska där man berättade om vad man själv gjorde och sen ställa frågan om vad andra gjorde, samtidigt som man taggade de personer man ville få svar av. På så sätt nådde utmaningen ut till otroligt många och alla samiska språk blev synliga. Den norska Sametingspresidenten var en av deltagarna i denna utmaning som Sáminuorra rullade igång, något Sáminuorra tyckte var extra roligt, berättar Sanna Vannar.

Utöver det arrangerade dem även tävlingar så som språkquiz, jojkafton i Jokkmokk med Simon Issát Marainen och en rolig musikvideo med Sámásta Mujna2-låten.

– Anledningen till att vi valde den låten är för att den lyfter många samiska språk och på det sättet uppmuntrar folk till att prata samiska. Utöver allt detta som redan är nämnt så försökte vi skriva mer på samiska och lyfta de samiska språk som finns på svenska sidan av Sábme, förklarar Vannar.

Vaino Rensberg berättar hur årets Giellavahkko var, jämfört med förra årets:

– Språkveckan har vuxit på bara ett år. 2019 arrangerades den för första gången och då besökte Norges konung Karasjok för att vara med på öppnandet. I år fick vi inte konungen på besök men vi har märkt att synligheten för språkveckan har ökat betydligt. Språkcentrum runt om i Norge har gjort ett otroligt bra jobb att uppmuntra lokala företag och organisationer till att delta, så det har varit riktigt roligt att se.

I tillägg till språkcentren har förskolor, skolor och andra institutioner medverkat med egna arrangemang för språkets skull.

Det finns otroligt många eldsjälar där ute som vill vara med och bidra till att visa upp våra rika språk, tillägger Vaino Rensberg.

De samiska språkenligger med på UNESCO’s lista över utrotningshotade språk. Språkveckan är en del av strategin för Språklöftet, som ett resultat av FN’s internationella urfolksspråk i 2019.

Sáminuorras ordförande hoppas, önskar och ser möjligheter att med små kliv använda språket mer i vardagen.

– Om vi bara fortsätter lyfta språken även efter att språkveckan passerat. Att vi skriver på samiska så mycket det bara går, även om vi inte kan skriva en hel text på samiska kan vi skriva bara några meningar. Och att vi vågar prata samiska i telefonen eller tillsammans med vänner, säger Sanna Vannar.

Text Naima Khan Nergård

Språkvecka i Sápmi

Språkveckan syntes på olika sätt, inte minst på sociala medier. Men hur såg deltagandet egentligen ut på språkveckan? Nuorat har kollat läget i Sápmi bland några unga.

1. Hur ser din egen språksituation ut?

2. Deltog i språkveckan? Varför eller varför inte?

3. Vad betyder språkveckan för dig?

Helena Lifjell Andersson, Björkbacken/Tärnaby

1. Jag är inte uppvuxen med samiska i hemmet men har genom skolan läst nordsamiska fram till årskurs 9. Sedan i gymnasiet blev mina lektioner lagda så att jag var tvungen att gå från andra lektioner vilket gjorde att det inte funkade att fortsätta.

Idag försöker jag använda de ord jag kan, så gott jag kan. Jag försöker använda mig av ord som även andra förstår på sociala medier.

2. Jag hade språkveckan i tanken hela veckan. Men jag kan inte säga att jag deltog aktivt mer än att det fick mig att reflektera över att samiskan försvunnit i min familj, genom den försvenskade politiken som staten krävde. Vilket är så ledsamt för det känner jag att jag saknar.

3. Det betyder jättemycket, det är fantastiskt att få se samiskan i vardagen i till exempel affären. Det är viktigt för oss samer att samiskan syns utåt i samhället.

Johannes Omma, Hemavan

1. Jag har läst samiska under hela min skolgång, samt fortsatt med samiska språkstudier på universitet de två senaste åren. I vardagen blir det tyvärr väldigt lite samiska då jag inte har så många i min omgivning som pratar. Tidigare hade jag farfar men åldern har tyvärr satt sina spår och det är svårt att ha en konversation med honom. Annars blir det en del enklare fraser med pappa när vi jobbar med renarna. De senaste två åren har jag ju dock fått använda samiskan lite mer på grund av studierna vilket är väldigt roligt.

2. Jag deltog tyvärr inte på språkveckan.Jag såg en del inlägg på Instagram om det men jag satte mig aldrig in i det och har haft en lite anti- sociala medierperiod. Vilket ändå är dåliga ursäkter eftersom det är viktigt att vi använder det samiska språket. Utan användning glömmer man och därmed försvinner det.

3. Det är bra, roligt och ett enkelt sätt för detsamiska ungdomarna att få användning för språket. Sedan är det även kul att få se vad andra samiska ungdomar gör i sin vardag. Det är ett bra sätt att hålla kontakten med de du kanske inte pratar med så ofta eller träffar.

Ole-Fredrik Vándar, Drag

1. Samiska är mitt modersmål, och jag pratar samiska varje dag. Jag jobbar med språket via översättning och inom förskolan. Annars så använder jag språket med min familj. Ibland, när lusten infinner sig, brukar jag skriva på samiska på sociala medier också.

2. Jag deltog på språkveckan. Vi var två stycken som högläste på ett arrangemang som arrangerades av Nasjonelt senter for samisk i opplæring och Hamarøy bibliotek. Jag deltog även på en föreläsning om översättning. I tillägg till detta skrev jag självklart också lite på samiska på Instagram.

3. Jag tycker att språkveckan är viktigt därför att språket överlag varken hörs eller syns så mycket. Det bästa vore självklart om det inte fanns ett behov för en särskild vecka där språket är i fokus och hellre var en naturlig dela av vår vardag och vårt samhälle året om. Samisk språkvecka är en bra start till det!

Nadja Länta, Jokkmokk/Boden

1. Det samiska språket är viktigt för mig, det är mitt hjärtespråk. Jag pratar samiska hemma, när jag har samiska i skolan, i renhagen, när jag möter släktingar och äldre människor.

2. Jag deltog på språkveckan, jag postade en video på min Instagram där jag pratade på samiska om själva språkveckan och att våga prata samiska. #duostasámástit #giellavahkko

3. Språkveckan är viktigt för att människor ska våga prata samiska. Det är bra att samiska tar plats, att det hörs och syns.

Emy Suorra, Grimslöv/Gällivare

1. Jag har pratat sedan jag var liten, jag läste samiska på grundskolan och på gymnasiet. Jag använder det vardagen mycket mindre nu än när jag bodde i Jokkmokk, samiskan användes flitigt då jag gick samiska samhällslinjen där och nästan alla pratade samiska och vi ville använda det så mycket som möjligt. Men i dag försöker jag prata med mina kompisar när jag kan och jag pratar alltid samiska med min farfar.

2. Jag deltog inte, jag förstod att det pågick när jag såg det på Instagram. Jag pluggar i Småland och hade för mig massa andra saker så tanken på språkvecka försvann i bullret från allt annat.

3. Det betyder supermycket även fast jag inte deltog, det är jättekul att uppmärksamma samiska och att använda det i vardagen. Försvinner användandet i vardagen så är det svårare att behålla språket.

Aina Helene Fankki, Kaitum/Kiruna

1. Jag är uppvuxen med samiska, i min familj har vi sinsemellan alltid pratat bara samiska och det vore konstigt att prata något annat språk än samiska med dem. Samiska är mitt modersmål, det är det språket jag först lärde mig.På sociala medier skriver jag för det mesta på svenska, då jag vill att alla mina följare ska förstå det jag delar med mig av. Ibland händer det sig att jag skriver på samiska om det är det som känns bekvämare där och då. Vardagligt pratar jag samiska med familjen och utöver det även med mina vänner.

2. Jag deltog inte särskilt mycket, jag tycker varken att det syntes eller hördes tillräckligt att det var samisk språkvecka. Det var som vilken vecka som helst på året.

3. Språkveckan i sig har inte desto större betydelse för mig. Men jag tycker att språk är väldigt viktigt och tycker att det borde höras och synas mer, inte bara under en speciell vecka utan utöver det också.

Intervjuer Naima Khan Nergård