Davvisámegiella

Ailu Valle är från Utsjoki i finska Sápmi och rappar på finska, engelska och samiska. Under 2010-talet har han gett ut tre album och några singlar. Det senaste album Viidon Sieidit släpptes i samband med sommarens Márkomeannufestival. Och så här svarade han på Nuorats frågor. 

Vad gör du just nu?

– Jag håller med en översättning från engelska till samiska. Mer kan jag inte berätta. 

I juli släppte du ditt första album på fyra år. Varför har det tagit så lång tid sedan förra skivan? 

– Jag blev sjuk i början av 2016 på grund av mögel och andra inomhusluftgifter och har varit sjuk sedan dess. Jag har lärt mig att leva med sjukdomen, som betydde att jag var tvungen att hitta ett hus där jag kunde andas och dessutom måste jag undvika varje byggnad som har dålig luft. Det tråkiga är att sådana här hur finns överallt. Nu när jag har bott över ett år i ett friskt hus, klarade jag av att färdigställa mitt nya album. 

Kan du berätta om låtarna på det nya albumet Viido Sieidit?

– Viidon sieidit är ett koncept precis som mina tidigare album. Ena halvan är ljudbilder, som kanadensiska samen violinisten Raquel Rawn har producerat och där jag jojkar och läser dikter i spoken word-form. Den andra halvan är modern i trap-stil med rap-melodier. Jag undersöker samernas relation till naturen och hur det kan ge alternativ till dagens kapitalistiska levnadssätt. Melodierna bygger på naturljud, där jag samlat det flesta med Niilo Rasmus i Utsjoki.  

Du har samarbetat med många artister. Vilken artist har det varit roligaste att samarbeta med?

– Det är svårt att välja, men jag har mest gjort saker med Amoc och med honom håller jag på att göra nästa album.  Den producerar till största del grönländska Inuiten Uyarakq, som även har producerat många av låtarna till Viido Sieiddit-albumet. Med honom har det också alltid varit kul att samarbeta med. 

Jag vill skriva en rapplåt på samiska, fast jag vet inte hur jag ska göra. Hur gör du en rapplåt? 

– Välj ett tema, fundera ut ett nyckelord, leta efter ord som rimmar och skriv klar texten.

Vilken är din favoritartist artist eller grupp från Sápmi? 

Mari Boine lea mu favorihtta Sámi artisttain.

– Mari Boine är min samiska favoritartist. 

Vad är din favoritlåt från Sápmi?

– Mari Boine – Goaskinviellja.

Utfrågare Marica Blind

Han har en stor röd hjälm på huvudet och ögonen är täckta med mörkt skyddsglas. Han har spelat på flera festivaler i Sápmi och släppt låtar som Vihtta Jagi och Duoddara giron (feat Gaimmi gaibmi) – och han vägrar berätta vem han är. Nuorat har varit i kontakt med Sápmis hemligaste stjärna. 

Vad gör Akkil just nu?

– AKKIL tänker just nu på framtiden, gräver i arkiv och färdigställer några låtar. 

Du visar aldrig ditt ansikte eller säger ditt riktiga namn, varför är du så hemlig?

– Akkil är som han är, och man behöver inte berätta desto mer. Det är viktigare att min musik och konst syns och man behöver inte prata så mycket om människan bakom. 

Jag tycker om din musik. Hur kan jag berätta det till dig när jag inte vet vem du är?

– Så länge du tycker om min konst så är jag nöjd. 

I dina låtar hör man ofta ljudsnuttar från gamla radiointervjuer, filmer, tv-program. Varför har du med snuttar från gamla inspelningar?

– AKKIL tycker om att arbeta med ljud och det är särskilt kul att arbeta med gamla jojkar och inspelningar. Suoma reaŋggas jojk hade inte hörts påBáktehárji i Kautokeino i påskas om jag inte hade satt Nils Ante Påves jojk på min låt. Det är roligt att väcka liv i gamla jojkar. Och gamla jojkar har så många berättelser och annorlunda texter som är kul att använda. 

Hur hittar du de inspelningar som du har med i dina låtarna?

– Under hela mitt liv har jag samlat på musik och jojkar till mitt arkiv, men jag brukar också söka på internet och i arkiv för att hitta röster. 

Vilken ljudsnutt är du mest stolt över att du tagit med i en låt? I vilken låt hittar man den ljudsnutten?

– Jag använder ofta djur. I nästan varje låt hörs något slags djur, är det inte en hund är det en fågel. Det finns en hund som hörs i nästan alla låtarna.

Du har gjort många musikvideor till dina låtar. Jag vill också göra en musikvideo men jag vet inte hur man gör. Berätta hur du gör?

– Jag tittar på andras musikvideor och tänk på hur det har gjort den.Varför har de filmat så och hur har de klippt? ”Låna” idéer och gör efter den idén. Ju mer man jobbar, desto mer lär man sig.

Vilken är din favoritartist/grupp från Sápmi?

– Gamla jojkar och jojksamlingar. 

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?

– Bortgångne Gustu Marainen när han jojkar Boares moarssi i NRK Sápmis jojkprogram. En duktig jojkare och en säreget bra jojk.

Utfrågare Marica Blind

Under tre söndagar med start den 17 november sänder SVT tre halvtimmeslånga avsnitt om tvångsförflyttningen. En rad personer har intervjuats och här följer citat från några av personerna som medverkar i serien:

”Det splittrade familjer som alltid hade jobbat tillsammans. Nog har det gjort stora sår i människor, de som tvingades flytta och splittrades. Den samiska tryggheten som allt vilar på förstördes, siidastrukturerna och släktbanden.”

Nils-Anders Blind, Mertajärvi

”Nog förstår du hur det kändes att börja färdas med barn. Ovissheten fanns där. Ingen som tog emot en. När man bor där man är född känner man varje sten.”

Marja Blind, Mertajärvi

”Jag tror inte de kom så bra överens med de som bodde på andra sidan fjället. De försökte bråka med oss och skicka tillbaka oss från där vi kom. Vi brukade vara så rädda när vi färdades förbi Alla. Och de attackerade pappa.”

Mari-Anna Omma, Arjeplog

”Familjer splittrades på grund av flyttningen. De gränsdragningar och de beslut som togs då. Nog vara det hårda förhållanden.”

Kristina Utsi Boine, Rävudden

Keiino representerade Norge i årets Eurovision Song Contest och slutade på en sjätteplats. Nu är tanken att göra ett konceptalbum med urfolksspråk, en dröm som Fred Buljo hade innan Keiino föddes.

– Det är så viktigt att ge en arena för urfolksspråk som sakta men säkert håller på att dö ut världen.

Fred Buljo, även känd som rappare i Duolva Duottar, bildar tillsammans med Tom Hugo Hermansen och Alexandra Rotan gruppen Keiino. Med låten Spirit In The Sky har de nått stora framgångar både i och utanför Norge. Redan när det blev känt att de skulle tävla i Melodi Grand Prix i Norge började de turnera. Efter vinsten i början på mars har de gjort ett antal spelningar och promotion ute i Europa, och publiken har jojkat med.

– Det har varit helt sjukt, på varje plats vi har varit har vi fått hela publiken att jojka. Många ute i Europa vet en hel del om vad jojk och samisk kultur är. I exempelvis Spanien och England har de ganska bra koll. Jag vet inte om de kanske lär sig i skolan. Många vet att vi har vårt eget språk, vår egen kultur, hur vi levt historiskt och hur förnorskningsprocessen gått till, berättar Fred Buljo.

För honom har det varit väldigt viktigt att lyfta samisk kultur och språk under sin medverkan i Eurovision Song Contest. Bland annat har han tackat på samiska efter varje scenframträdande och berättar att han under varje intervju i Israel berättat om sin kultur, om jojken och vad samerna gått igenom.

– Jag har berättat om hur vi assimilerats under många år och jag har pratat för minoriteternas sak, säger han. 

För Fred Buljo har det enbart varit positivt att få möjligheten att lyfta samisk kultur ute i Europa. 

– Det här är något som vi alla samer gör och jag är bara en del i ett kollektiv, men det hjälper att stå på världens största musikscen. Jag hoppas att det här bara är en av många vågor som bidrar till att uppmärksamma samisk kultur i resten av världen.

I höstas, innan Keiino ens fanns som grupp, fick Fred Buljo höra talas om att 2019 har utnämnts till urfolksspråkår. Han fick då idén att göra ett projekt att samla urfolksspråk på ett album. När Keiino blev en grupp lanserade han idén för Alexandra och Tom Hugo.

Och nu, efter sjätteplatsen i Eurovision Song Contest, är det på ett sådant albumkoncept som fokus ligger, vid sidan av kommande turné.

– Vi kommer nog inte att ge ut ett album med Keiino. Vi satsar hellre på singelsläpp och använder albumkonceptet på urfolksspråken.

Hur det ska gå till rent praktiskt är i dagsläget oklart, men Keiino kommer att söka medel för att finansiera projektet. De hoppas kunna åka till bland annat Nya Zeeland, Australien och Nordamerika.

– Idag kan man göra mycket med en mobil musikstudio, men vi får se hur långt vi kommer och hur många språk vi får med oss. Vi siktar högt och ska göra vårt bästa och vi tänkte börja till hösten.

För Fred Buljo är ett urfolksspråkår en stor möjlighet till att sätta fokus på urfolksspråken och på sikt få dem att blomstra.

– Jag vill vara med och motivera alla de som har samisk bakgrund att ta tillbaka och att använda sitt språk. Det är en otroligt fin skatt som vi besitter och om inte vi använder språket, vem ska då göra det? Vi har ansvar för att språket ska överleva.

Däremot, säger han, borde urfolksspråkåret utökas till att omfatta fyra-fem år.

– Det är många som inte fått med sig att det är urfolksspråkår i år och ett år är inte så långt. Kanske borde man även ha en egen dag varje år där man lyfter urfolksspråk.

Text Katarina Hällgren