Davvisámegiella

Digital mästarpoet

Poeten Juvvá Pittja blev tvåa i Det Stora Digitala Poesimästerskapet. Tävlingen ersatte SM i Poetry Slam som egentligen skulle ha arrangerats på Reginateatern i Uppsala. Samiska slampoeter har kammat hem många segrar de senaste åren. 2019 kammade Rönn Zakrisson hem andraplatsen i SM, som ni kanske minns. Tävlingen finns fortfarande att se på Reginateaterns FB. 

Digitalt Bágo in books-paket

I juni släpper Tjállegoahte och författarföreningen Bágo ett filmat litteraturfestivalprogram i kortformat. Filmernafinnspå Tjállegoahtes Youtubekanal och där kan du bland annat se Anna Sööfe Bull Kuhmunen prata om skrivande och Per Erik Kuoljok läsa ur Anta Piraks klassiker Jåhtte sáme viessom. Och så får du en hel del personliga boktips av Henrik Blind och Katarina Pirak Sikku. Bland annat. 

Samisk översättarskola

Håll ögonen öppna. I höst öppnar ansökan till HDK Valands översättarutbildning. Valand har i många år arbetat med utbildningar i litterär gestaltning och nu vill de satsa på samiskan. 

– Det är svårt att hitta tillräckligt meriterade översättare. Det är att sätt att hjälpa till, säger Niclas Vhal på HDK Valand till SR Sameradion. 

Utbildningen är en två år lång magisterutbildning på halvfart.

Ann-Helen Laestadius, journalist och författare som gjort succé med flera barn- och ungdomsböcker, och bland annat vunnit Augustpriset. Nu är hon aktuell med boken Stöld. 

Efter tio barn- och ungdomsböcker kom en roman för vuxna. Varför bytte du spår? 

– Min dröm har alltid varit att bli författare och skriva en vuxenbok. Dessutom är den här historien ganska brutal, och för att kunna berätta hur vidrigt det är med rendödandet var det ett måste att skriva ur ett vuxenperspektiv. 

Vilka skillnader finns i arbetet med att skriva för barn och unga jämfört med att skriva för vuxna? 

– Skillnaderna är inte så stora, men kanske skriver jag lite tydligare för barn och unga, och lägger inte så mycket mellan raderna. Men jag tror att jag har haft fördel av att ha skrivit för unga läsare tidigare. Det har gett mig en vana i att skriva utifrån en ung röst, och i den här boken finns en del med Elsa 9 år, och en del med Elsa som ung kvinna. 

I flera intervjuer berättar du att boken, och arbetet med den, inneburit en stor rädsla. Berätta om vad du är rädd för.

– Jag har varit, och är, orolig för att den kanske ska tas emot som en dokumentär skildring, och att någon ska försöka hitta vilken sameby och vilka renskötare och andra personer jag berättar om, och att det ska drabba någon på ett negativt sätt. Boken har visserligen en verklighetsbakgrund, bland annat i de hundra polisanmälningar jag läst, men min berättelse handlar om en fiktiv värld med fiktiva händelser och människor. Dessutom skildras flera känsliga frågor i boken, till exempel den om samisk identitet, och det är svårt att skriva om sådant. 

Du är både journalist och författare. Varför valde du att lyfta de här frågorna i en fiktiv roman istället för granskande reportage? 

– Genom att skriva en fiktiv roman så kan jag skriva mycket friare än vad jag kan göra som journalist, och jag kan nå ut till en bredare publik. 

I samband med HD:s dom i Girjasmålet ifjol uppmärksammades hatet mot renskötare och renar i riksmedia. Samtidigt hade du jobbat länge med din roman på samma tema. Vad tänkte du när det blev så uppmärksammat utanför Sápmi?

– Så där har det varit under hela arbetet med boken, verkligheten har hunnit ikapp. Jag har följt samiska media och flera renskötare på sociala medier, och verkligheten har dykt upp och funnits där hela tiden. Att domen kom och att ämnet blev så uppmärksammat gör bokens existens ännu viktigare, eftersom den knyts till något som sker. För folk utanför Sápmi blev det en ögonöppnare efter domen, de blev medvetna om samehatet.

Vad hoppas du uppnå med din roman? 

– Åh, jag hoppas förstås att den ska ge läsaren rolig och spännande läsning, kanske lära ut något nytt. Jag hoppas också att man i Sápmi ska kunna känna igen sig, att man ska få sin egen vardag, sitt språk och sitt folk i en bok. En annan önskan är förstås att okunskapen hos övriga ska minska, och att fler ska få upp ögonen för det samehat som finns.

Boken hyllas i svenska medier. Vilka reaktioner har du fått från samiskt håll? 

– Jag har fått fantastiskt fina mejl och meddelanden via sociala medier. Jag har också fått vykort, och många samer har hört av sig och visat uppskattning på andra sätt. Speciellt renskötare har tackat för att jag vågat skriva den här berättelsen. 

Boken har sålts till flera länder. Vad innebär det för dig och för den här berättelsen?

– Jag är förstås otroligt glad! Det ger en möjlighet att föra ut historien och den samiska kulturen i världen. För mig som författare är det jätteroligt att bli publicerad på flera språk, och det ger förstås en bättre plattform för kommande böcker. 

Du nämner ofta en sten vid Lainioälven. Berätta om den stenen, hur hittade du den och vad är det för speciellt med den? 

– Åh, ja, det finns en plats i Lainioälven där vi alltid fiskat efter lax, varje sommar. Den platsen ligger vid en udde, och jag brukar gå runt på den udden och fundera för mig själv. Den här stenen är en sten i mängden, den utmärker sig inte så mycket, men kanske är den lite högre än de andra. Jag ställde mig på den en gång, för att komma upp lite och se de som fiskade, och plötsligt började jag tänka på böcker och karaktärer. Jag liksom hörde deras samiska röster i mitt huvud. Sen har jag gått dit igen, ställt mig på samma sten och upplevt samma sak. Om det är stenen, platsen eller vattnets brusande som ger mig den här upplevelsen vet jag inte, men det är något speciellt som händer där. 

Livet med en bok upphör inte bara för att boken är tryckt. Hur ser din vardag ut just nu? 

– Oj, det är helt galet. Jag hade inte kunnat föreställa mig den här uppståndelsen. Sen i början av januari har jag gett en till tre intervjuer varje dag, så det tar nästan all min tid. Men det är kul, och det är väldigt spännande att möta olika journalister och deras frågor, som visar hur de läser boken och vad de ser i den. 

Text Marianne Hofman

Fem snabba frågor:

Tryckt bokeller e-bok? Tryckt bok.

Stad eller fjäll? Fjäll.

Journalist eller författare? Författare.

Kötteller vegetariskt? Kött.

Vintereller sommar? Vinter.

Stöld

Ann-Helén Laestadius

Romanus Selling 

En bra bok kännetecknas av att läsningen går lätt och texten dröjer sig kvar. Så var det för mig när jag läste boken och lyssnade på ljudboken Stöld. Boken börjar med en renstöld och huvudpersonen, nioåriga Elsa, bevittnar att hennes kalv dödas och tjuven skär av öronen så att renmärket inte kan fastställas. Tjuven hotar flickan till tystnad. Så dras läsaren in i Elsas berättelse, en flicka och ung kvinna i renskötseln. Laestadius är en skicklig berättare och med ett starkt och noggrant språk ger hon liv i texten så det blir som en film. Laestadius skildrar bättre än någonsin tidigare det samiska samhället och är träffsäker och kritisk när hon ger en bild av hur till exempel könsmönster i näringen ser ut eller hur strukturell rasdiskriminering går till och hålls vid liv i Sverige än idag. För mig som samisk läsare är de här debatterande delarna av boken som skildrar och diskuterar Sápmi givande. Jag tror att boken kommer att fungera så att för icke-samer är boken spännande som en kriminalroman för att de lär sig och upptäcker hur Sápmi ser ut idag. Samiska läsare å sin sida kan genom boken undersöka sidor av vårt samhälle som är svåra, tunga och känsliga. Och som tur är har boken den här dubbelkommunikationen, att den passar till alla och att boken inte är svår att förstå, tung eller enformig för läsaren att ta till sig.

Rasism dödar rent av enskilda människors själ och levnadsglädje. Och precis så subtil som rasism är, och hur majoritetssamhället och små orter normaliserar rasdiskriminering och nedvärdering, det kan Laestadius beskriva. Läsare från majoritetsbefolkningen måste bli chockade av huvudpersonens erfarenheter av rasism, som ju delas av oss andra samer.

Texten har, precis som Elin Anna Labbas bok, samiska ord. Kapitlenas tal är på samiska. Kanske är författaren själv också närmare språket nu? Ann-Helén Laestadius är en viktig författare och det borde nomineringskommittén för Nordiska rådets litteraturpris också inse nu.

Ánne Wuolab

Jettenes morgen

Sunna Kitti

Čálliid Lágádus

Fra 10 år

Samisk mytologi gjenfødes i vellykket, ambisiøs tegneserie.

Med denne tegneserien gir finsk-samiske Sunna Kitti (29) nytt liv til det samiske nasjonaleposet «Solsønnens frieri». Den ble utgitt på nordsamisk i november. Den norske utgaven lanseres i dag. Ungdommen Isak finner en gammel verden «på den andre siden av den nordligste stjernen». 

For nordmenn som bare har overfladisk kjennskap til samisk kultur, er det ikke mye ved denne historien som ser samisk ut. Isak (som riktignok har på seg en samekofte som ligner Karasjok-koften) reiser over havet til et land preget av steile fjell, uvennlige kjemper, flyveøgler og andre merkelige fabeldyr. Men bak og under historien ligger noen gamle samiske opphavsmyter som klinger med, om ekteskapet mellom solsønnen og kjempens datter.  

Historien i tegneserien spinner videre på mytene som ble skrevet ned på 1800-tallet. Isak kommer til jettenes land flere hundre år etter hendelsene i mytene. Jettene husker fremdeles Solsønnens besøk som en urett, og Isak blir trukket inn i intrigene mellom jette-søsknene. 

Den svensk-samiske presten Anders Fjellner (1795-1876) var en unik skikkelse. Han har blitt kalt «samenes Homer» og «den samiske Snorre», men ligner nok mer på den finske legen Elias Lönnrot. Lönnrot samlet inn og diktet sammen det finske nasjonaleposet Kalevala. Fjellner mente som Lönnrot at han samlet inn restene av en muntlig tradisjon, og rekonstruerte et tapt folkediktverk. 

I «Solsønnens frieri i jettenes land» fortalte Fjellner hvordan solsønnen og jettekvinnen som han møtte og vant, ble foreldre til samenes slekt. Solsønnens reise går over havet – «bortenfor østligste stjerne, vestenfor måne og sol», som det heter i Laila Stiens oversettelse. Men sjøreisen er også en reise inn i en magisk, innviet verden, en overgangsrite og et fantasy-univers.

Det er et stort, fascinerende prosjekt som Kitti har jobbet med i seks år. Det har blitt 200 sider med unike skapninger og en historie med sterke følelser som er lavmælt framført. Kitti spinner videre på de grunnleggende samiske mytene med godt samspill mellom fortid og nåtid. Personene har fått dybde og bakgrunnshistorie, det er flere handlingstråder, og historien fortelles med alvor og autoritet. 

I tillegg finnes innslag av både humor og melodrama, og noen nydelige syrlige replikker som har potensial til å leve videre som livsvisdom på sosiale medier: «Vel, kanskje vi små mennesker ikke er trygge noen steder. Kanskje aller minst mellom ørene våre.»  

Så må det samtidig sies at serien ikke innfrir helt, tegneteknisk sett. Variasjonen i sidemontasjene er leken og avansert. Men mange av bildeutsnittene er trange, og det kan være vanskelig å få fullt overblikk over handlingen når den fortelles i små nærbilder. Det er heller ikke stor variasjon i ansiktsmimikken. 

Men dette blir mindre viktig når det episke ambisjonsnivået ligger høyt. Særlig i et debutarbeid. Samiske lesere har fått et fantasy-univers som springer ut av deres egne myter. Og vi andre har oppdaget en ny verden. 

Morten Olsen Haugen

Översättning till samiska i tidningen: Lea Simma 

Ingá Máiiá Blind från Karesuando ägnar sin fritid åt musik, ofta tillsammans med sin lillebror. Hittills har hon framfört covers under sina uppträdanden, men drömmen är att släppa egen musik. Materialet finns, men är inte redo för världen ännu, enligt Ingá Máiiá.

 Vad gör du musikaliskt just nu?

– Just nu sitter jag hemma och sjunger, inspireras och skapar. 

Hur började du med musik och sång?

– Jag har alltid älskat att sjunga och har alltid varit intresserad av musik. Men det var på en skolavslutning som jag för första gången sjöng och spelade själv. Där insåg jag att det var min grej. Sen har jag bara fortsatt med det. Sen blev det uppenbart att jag verkligen ville hålla på med musik när jag fick uppleva en större scen med en större publik i Kautokeino 2019 när jag medverkade i ”SGP COVER” – projektet där vi moderniserade äldre SGP-låtar. Jag fick dessutom en inblick i hur det är att jobba med musik, produktionen, inspelning, utgivning och så vidare. Det var stort för mig. Jag hade så otroligt roligt och förstod mer och mer att det var min dröm.

Har du någon i din släkt som med samma musikaliska talang?

– Jag har många släktingar, kusiner och familjemedlemmar som håller på med musik på olika sätt och det är en stor inspiration för mig.

Du är kanske mest känd för dina Sámi Grand Prix cover Muittut Du Birra och Dutnje. Hur var det att arbeta med dessa gamla 1990-tals låtar?

– Jag hade aldrig hört dessa låtar innan och de nya versionerna var inte lika min genre som jag var van vid. Även det nya scenspråk som jag fick visa var ovant. Hela projektet väckte dock ett intresse hos mig för den mer poppiga genren. Men det var väldigt roligt och spännande. 

Du kommer tävla med låten Fárruii Sámi Grand Prix under Påskfestivalen i Kautokeino i år, hur känns det?

– Det känns otroligt häftigt att få vara med! Det är ett steg i rätt riktning.

Årets tävling blir digital på grund av pandemin. Deltagarna kommer i stället spela in sina uppträdande och sedan skicka dem till tävlingen. Hur känns det att tävla i Sámi Grand Prix utan att vara på plats i Kautokeino? 

– Det är väldigt roligt och viktigt att man arrangerar ett sådant samiskt arrangemang trots pandemin. Det känns såklart väldigt annorlunda att inte få vara på plats i Kautokeino och se publiken. Man får ju en viss styrka från dem, att se människorna, höra och se deras reaktioner. Men jag är peppad och redo ändå!

Hur långt skulle du vilja gå med din musik? 

– Jag vill såklart ge ut min egen musik i framtiden. Det är en stor dröm. 

Vilka är dina musikaliska förebilder och varför? 

– Jag inspireras av stora, mäktiga röster så som Adele till exempel. Jag gillar att sjunga höga och starka toner. Sedan inspireras jag ju otroligt mycket av mina nära som håller på med musik.

Vilken är din favoritgrupp eller artist från Sápmi?

– Jag har ingen speciell som jag lyssnar på, lyssnar på alla möjliga. Alltid dyker det upp en ny favorit.

Vilken är din favoritlåt från Sápmi? 

– Som sagt jag har ingen speciell artist/grupp som är min favorit och inte heller någon speciell låt.

Frågeställare Marica Blin

Bakom artistnamnet Dear Sara döljer sig Sara Nutti från Karesuando. Hon blev känd i Sápmi när hon tävlade i tv-programmet X-Factor 2012. Sedan tävlingen har det varit ganska tyst om henne. Men nu är hon aktuell med sin första egna singel Something you should know. 

Vad gör du just musikaliskt just nu?

– Just nu är jag mitt inne i en process där vi håller på att färdigställa de låtar, bilder och videon som jag ska släppa nu till våren. Jag ser framemot att visa upp allt! 

Ditt artistnamn är Dear Sara, varför har du valt det som artistnamn? 

– För typ ett år sedan föreslog mitt management det artistnamnet, jag var dock inte så förtjust i det till en början. Några månader senare tog en person på mitt skivbolag upp det namnet igen, utan att veta om att mitt management föreslagit exakt samma namn. Så det var nog inte så att jag valde det, utan jag blev nog Dear Sara.

 Din debutsingel Something you should knowkom i början av året, kan du berätta mer om den? 

– Jag har länge haft en komplicerad relation till min hembygd, jag har ju alltid längtat bort från den. Jag kände att jag ville försonas lite med min lilla by, så då skrev jag den här låten tillsammans med Elias Näslin. 

Kommer det mer singlar eller ett album i år? 

– En singel i mars, en i maj och en EP i juni, om allt går som det ska.

Du har varit ganska osynlig sedan du var med i tv-programmet X-Factor 2012, vad har du gjort de senaste åren?

– Jag har gått gymnasiet i Luleå, tagit studenten och flyttat till Stockholm, skrivit och spelat in musik i USA, hunnit byta riktning inom musikbranschen tre gånger innan jag äntligen hittade rätt här i Sverige. 

 Flera dina syskon och din pappa håller på med musik eller jojk. Hur påverkar de dig och ditt skapande?

– Jag tror att det haft en ganska stor betydelse. De där generna är inte att leka med, haha! 

Var är dina musikaliska förväntningar år 2021? 

– Det här blir ett ganska viktigt år för mig. Allt blir min första gång! Jag hoppas på bra musik, fin respons och en och annan spelning! 

Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi?

– Hanna Nutti! hon är en otrolig låtskrivare och musiker. Hon berör och överraskar mig varje dag.

 Vilken är din favoritlåt från Sápmi? 

– Goahtoeananmed Aillohas hade jag gärna gjort en modernare cover på! 

Frågeställare Marica Blind