En viktig del av Tjállegoahtes jobb är att delta på litteraturfestivaler för att lära känna litteraturfältet runt om i Sápmi och i Norden. Nu när gränserna var öppna passade vi på att åka till Guovdageaidnu, Romsa och Anár.
Sámi girjjálašvuođabeaivi – Samisk litteraturdag(arna).
I år anordnade Sametingets bibliotek i Norge och Samisk forfatterforening, SGS, litteraturdagarna i Diehtosiida i Guovdageaidnu och de hade bland annat bjudit in tre unga författare som har debuterat efter att ha gått Sametingets och SGS:s skrivarutbildning Čális fal 2; Sara Kristine Vuolab med “Gárži”, Ánne-Márjá Guttorm Graven med “Suorbmageažis” och Elin Marakatt med “Sáve Sápmi”. Vuolab berättade öppet om hur hennes poesi har fungerat som en slags terapi för henne då hon lider av psykisk ohälsa. Guttorm Graven har också tunga teman i hennes dikter som självmord, utanförskap och det tunga ansvar som många unga känner idag över att bevara vårt arv, våra språk, näringar och så vidare. Marakatts bok är en ungdomsroman som berör samma ämnen. I hennes bok är det den unga tjejen Sáve som måste ta ett stort ansvar när hennes mamma blir sjuk, och hon får erfara konsekvenserna av klimatförändringarna och de utmaningar som livet i glesbygd medför.
Dagen avslutades av Biret Elle Láilá, Laila Somby Sandvik, som bjöd på jojktexter om kärlek. Hon satt på scenen med sin lilla anteckningsbok där hon samlat texterna, och hon bläddrade och jojkade, bläddrade och jojkade lite till. Och så berättade hon lite om texterna. Hon kallade sig själv för en levande jukebox. Henne hade vi kunnat lyssna på hela dagen.
Ordkalotten, Romsa
Är en norsk festival som ofta har samiska programpunkter, speciellt efter att Sigbjörn Skåden blev en del av det konstnärliga ledarteamet. I år är det 30 år sen Áillohašvann Nordiska rådets litteraturpris och det är 20 år sen han gick bort. Den första festivalkvällen var det ett panelsamtal därJoar Nango, Marry Ailonieida Somby och Mikael Niemi samtalade om Áillohašoch det var intressant att höra så många olika röster; Somby som reste runt med honom över hela Sápmi och Nango och Niemi som inte kände honom personligen, men kände hans verk.
Den unga artisten och skådespelaren Emil Kárlsen lästeÁillohaš dikter under pauserna och spelade några av hans låtar. Om det nån gång ska göras en spelfilm om Áillohaš skulle Kárlsen vara perfekt i huvudrollen. Han ser ut som en ung Áillohaš och till och med rösten var superlik.
Siri Broch Johansen hade en performance där hon läste breven ur sin bok ”Brev til kommisjonen”. Vi i publiken blev drabbade av hennes texter, och man märkte hur nära texterna om språket, rasism och försoning var för henne.
Sámegirjjálašvuođa beaivvit – Samiska litteraturdagarna
Då har vi kommit fram till det sista seminariet som var på den finska sidan i Anár. Det samiska specialbiblioteket i Finland, projektet Johttigirjerádju 2, sametinget i Finland och Anár och Ohcejohka kommuner anordnade seminariet Girjegeaidnu. På den finska sidan har sametinget inget bibliotek, det finns knappt samiska förlag och inte heller en författarförening. Dessutom är det svårt för finska bibliotekarier att hitta samiska böcker då få varken kan samiska språk eller skandinaviska språk. Och det blev ännu tydligare att litteraturen inte har något hem på den finska sidan när vi skulle ha ett panelsamtal om hur läsarna ska hitta böcker på samiska, och vi hann inte gå igenom ens en tredjedel av frågorna innan tiden tog slut. Ett stort problem är ju språkhinder, och sedan de fysiska gränserna. Det är inte så lätt att få över böcker till Norge från EU-länderna och tvärtom.
I Anár berättade Hanna-Maaria Kiprianoff om den östsamiska berättartraditionen och om deras kända författare Kati-Claudia Fofonoff och hennes verk. Många östsamiska sagor och berättelser har i början nedtecknats på andra språk och efter många turer och översättningar har de till sist getts ut på östsamiska. Anledningen till det är att det är så få som kan skriva på östsamiska och den mesta litteraturen som finns idag är översatta från andra språk. Men arbetet med att revitalisera östsamiskan har lyckats bra och Hanna Maaria själv har lärt sig språket som vuxen. Hon beskrev det så fint att när man har fått möjligheten att lära sig språket så kan man ge tillbaka till språket genom att börja skriva på det språket. En ung författare som har börjat skriva på östsamiska är Elli Moshnikoff.
En förening som också har gjort ett lyckat revitaliseringsarbete är Anarâškielâ servi. De drev flera projekt som skulle främja ungdomslitteratur. De höll bland annat på att översätta tio ungdomsböcker med bidrag från Arctic Indigenous fund. Föreningens ordförade.Marja-Liisa Olthuis har också ett eget bokprojekt, Masa jo Mánudáást, Nästan vid månen, en sci-fi roman för ungdomar som ska släppas i vinter. Även om det krävs 120 översatta böcker till innan de är uppe i Nord-Trøndelags fylkesbibliotek siffror så är det ett lika stort behov för deras arbete, och en nordsamisk författare sa på seminariet att nordsamiskan har hamnat på efterkälken på den finska sidan när det har hänt så mycket i den östsamiska och enaresamiska litteraturen den senaste tiden.
Lea Simma