Några månader har hunnit gå av 2020, tjugotjugo, tjugohundratjugo. Nuorat har blickat både bakåt och framåt och frågat några personer om det gångna decenniet och det nuvarande. De två frågor de fick svara på var följande:
- Vad är det mest minnesvärda om hänt i Sápmi under det gångna decenniet?
- Vad ser du fram emot ska hända i Sápmi under det nuvarande decenniet?
Åsa Larsson Blind, Kiruna, ordförande för SSR
- Girjas domen är jättestort. Det är faktiskt riktigt, riktigt stort. Vi har nog inte ännu förstått vilken betydelse den domen kommer att få. Det är att vi har fått en prejudicerande dom från Sveriges högsta rättsliga instans som ger ett så tydligt utslag för samiska rättigheter. Det ger ett tydligt utslag att samiska rättigheter grundas på urminnes hävd, och att den samiska rätten till marken är en form av egendomsrätt. Det gör att man kan bygga det i så många frågor. Man säger också i domen att ILO 169, som Sverige inte vill ratificera, ändå är tillämpningsbar i Sverige eftersom det blivit en internationell sedvana. Så även om Sverige vägrar att skriva på ILO så har man skrivit från Högsta domstolen att man faktiskt är skyldig att följa delar av den ändå. Det är ett stort steg framåt.
- Jag tänker att under de kommande tio åren kommer vi att ta stora kliv framåt med att få de samiska markrättigheterna erkända. För nu har vi Girjasdomen och Talmadomen i ryggen som inte går att vifta bort hur som helst. Jag ser fram emot att vi för det första kommer att få rätt att upplåta småviltsjakten och fisket. Jag ser även fram emot att vi kommer att ha ett mycket större inflytande på annan markanvändning inom samiska områden.
Nils-Johan Labba,duojar,Kiruna,f d konfirmationsledare och politiker
1. Girjasmålet och processen fram till domslutet. Det var en samisk seger mot staten och att det är slutet på en nio år lång process, att det äntligen är klart och att det faktiskt stämde att staten agerade olagligt när de tog bort våra rättigheter.
2. Fortsatt framgång för urfolksfrågor hoppas jag på och förväntar mig, och då inte bara i Sápmi utan även globalt. Jag måste tro att common sense vinner till slut. Det är i mina ögon helt uppenbart att alla människor måste få rätt att ha sin egen kultur, så jag förstår inte varför det inte skulle hända.
Juhán Nikolaus Wuolab Wollberg, Lycksele, renskötarlärling
1. Jag tycker Tråånte var ganska minnesvärt, gigantiskt, stort, underbart och härligt. Det som kändes mest minnesvärt då var att vi markerade att den samiska politiken startade för 100 år sedan och vi organiserade oss på ett helt annat sätt. Jag tyckte det var väldigt minnesvärt för att vi uppmärksammade det. Och det kändes som vi hade hela staden för oss själva och att vi var samlade på en punkt.
2. Att fler samebyar stämmer staten och vinner. Det ser jag fram emot. För jag tycker det är dags att samer ska få sitt självstyre. Det är inte demokrati när saker som angår oss som ett folk och påverkar oss ganska direkt och vi har ingenting att säga om det. Att vi blir reducerade till en rådgivarposition. Det sägs att vi får vara med om att fatta beslut men det är svårt att vara med i beslutsfattande processer när vi bara är rådgivare.
Text Marica Blind