Hon är prisad för sitt artisteri och har vunnit både Sámi Grand Prix och Stjernekamp. Nu kliver Ella Marie Hætta Isaksen, 24, in i filmens finrum. För Nuorat berättar hon att hon lever sin dröm och om hur nöjd hon är över sina prestationer i den nya samiska storfilmen Ellos Eatnu.
– Jag blev Ester, då jag var helt inne rollen, och jag är väldigt nöjd. Jag hade inte kunnat göra det bättre.
På 1970-talet blev Alta centrum för en konflikt mellan staten och samerna eftersom Norges regering ville dränka byn Máze och renbetesmarker under vatten då vattenkraften skulle byggas ut. Men regeringen möttes av hårt motstånd av både samer och naturvänner. Konflikten är utgångspunkten i filmen Ellos Eatnu där Ella Marie Hætta Isaksen har huvudrollen.
Inspelningen har tagit två år, men hon har ägnat tre år av sitt liv åt att bekanta sig med huvudrollskaraktären, Ester.
– Ole Giever såg mig i teveserien Stjernekamp och lärde känna mig. Han tyckte att jag passade in i rollen som han hade föreställde sig det. Han frågade om jag var intresserad. Men jag fick genomgå många castingar och tester, berättar Ella Marie.
Det hela har varit en stor utmaning för henne som inte hade andra skådespelarerfarenheter än hennes insatser på kulturskolan i Tana under sin uppväxt. Trots att ingen annan i familjen var i branschen kände hon att scenen hade en dragningskraft. Men hennes liv skulle först ta henne åt ett annat håll. Hon gillade nämligen att uttrycka sig i ord och att skriva låttexter och melodier.
– Jag tror det kom naturligt för mig då jag kände ett stort behov av att uttrycka mina känslor. Jag behövde lätta på mitt hjärta ibland genom att skriva.
I Sápmi slog hon igenom 2016 då hon vann Sámi Grand Prix med sin egenskrivna låt, Luoddaearru, som hon även vann minoritetsmusikfestivalen Liet International med. Hon skrev själv text och musik till låten.
– Det känns så länge sen.
Du såg så självsäker ut på scenen?
– Jag var bra på att spela. Jag var van vid att stå på scen efter mina teaterupplevelser. Men jag var inte van att sjunga, berättar Ella Marie.
2017 startade hon bandet ISÁK tillsammans med Daniel Eriksen ja Aleksander Kostopoulus. Det tog inte länge förrän det gav eko. Året efter ställde hon upp i TV-tävlingen Stjernekamp där det blev guld.
Det känns som att stjärnorna stod rätt när du föddes. Hur känner du själv över dina musikframgångar och utmärkelser?
– Jag är stolt att det gått så bra. Det har känts som om jag följer magkänslan. Den är viktig för mig. Mitt mål har alltid varit att jag ska livnära mig på det här. Nu har jag gjort det några år, jag lever min dröm, säger Ella Marie.
Innan pandemin var hon till Jordanien med norska kungahuset och spelade inför Jordaniens prins. Under coronapandemin hann hon avverka varenda viktig talkshow i Norge, Kåss til Kvelds, Senkveld och Skavlan. Ain Du utnämndes som årets låt i Sápmi och hon blev årets nykomling i Sápmi music awards och tävlade om samma titel i P3:s guldgala.
Hon lyckades ändra namnet på det etablerade varumärket joikakakaker i Norge. Från en leende same i kolt till bild på renar. Istället för Jojka och jojkekaker är namnet nu Vilti och köttbullar i viltsås. ISÁK gav ut albumet Roasut 2021, hon skrev en bok, startade podcast och lärde känna karaktären Ester.
Hur hinner du med allt?
– Jag räknar aldrig hur mycket jag jobbar för jag jobbar jämt. Jag har inga ledigheter eller helger. Då reser jag som oftast och gör konserter. Men jag gillar att jobba, det ger mig kraft och jag känner att jag befinner mig på en plats som är menad för mig. Man ska vara tacksam.
I hennes hemstad Oslo försöker hon delta på kulturevenemang så ofta som möjligt tillsammans med vännerna, då får hon prata samiska berättar hon. För det finns en stor samisk omgivning i Oslo.
– Jag hämtar också kraft från det samiska samhället speciellt där vi är i majoritet. Jag gillar att vara på festivaler och med min familj. Jag brukar åka till Kautokeino där min mors släktingar bor och vara där och prata samiska. Där behöver jag inte förklara någonting utan bara vara.
Ella Marie är numera rutinerad och älskad podcaströst. En podcast hon gör tillsammans med Sajje Solbakk där de tar upp ämnen som är viktiga att lyfta i Sápmi. De har två säsonger bakom sig och ämnena är allt från att ragga till att visa samisk kraft men även tunga ämnen som våldtäkter, ämnen som de diskuterar tillsammans med inbjudna gäster.
– Vi brukar skratta även om det är tunga ämnen.
Ella Marie kallar sig själv för multikonstnär och har många bollar i luften. Hennes grupp ISÁK jobbar med ny musik men även annat som inte är offentligt ännu. I hennes roll som samisk i offentligheten har hon träffat många som vill prata. Det gav henne idén om att skriva en bok, då hon kände att hon inte alltid har tid att förklara allt för främlingar. Boken, Derfor må du vite at jeg er same, är hennes debutbok.
– Jag träffade många i Sápmi men även på andra håll som delade med sig av sina berättelser. Både samer och de som förnorskats och andra. De visste inte så mycket om samer. Jag började skriva svar på alla frågor jag fick. Som till exempel hur samer bor och om samer upplever det som att de har fått det bättre eller sämre. Jag hade inte alltid tid att förklara hela den samiska historien för alla. Det här är mitt sätt att ge människor konkreta svar, berättar hon.
När vilar du?
– Jobbet ger mig energi. Min kille sköter om mig. Vi sköter om varandra. Efter att jag träffat min kille är jag bättre på att ta hand om mig själv. När vi är tillsammans kan vi slappna av. Även mina släktingar, min syster och mor är viktiga för mig.
Hur ser din vardag ut?
– Dagarna är väldigt olika. Ibland är jag på resa, jobbar med något musikprojekt. Träffar olika människor. Det är väldigt roligt. När jag inte jobbar är jag i Oslo med min pojkvän och träffar vänner.
Ella Marie är aktuell i filmen Ellos Eatnu som visas på filmfestivaler runtom i världen. Filmen har redan hunnit vinna ett pris på Göteborg filmfestival, kritikerpriset på Dragon Awards FIPRESCI där Ella Marie lovordas för sina insatser i filmen. Hon själv tackar regissören och filmskaparen Ole Giæver för hennes insatser.
– Han har lärt upp mig. Han har jobbat som lärare på teaterhögskolan här i Oslo. Han brukar säga att jag nu har en bachelorutbildning i teater efter de här åren. Han har varit mitt stöd. Det var inte alltid det var så svårt och utmanande, för det mesta löste det sig naturligt. Vi har pratat mycket om varför Ester väljer som hon gör. Så det har varit ett nära samarbete med Ole och jag kände mig trygg trots att allt var nytt för mig, berättar Ella Marie som själv fick lära upp Giæver.
För mitt under projektet fick han reda på att han också tillhör urfolket när han började kolla upp sin historia.
– Han fick reda på att han är same. Jag har lärt honom samiska. Han hittade motivation till att lära sig. Det måste komma inom en själv. Men det är inte lätt.
I Filmen Ellos Eatnu får vi bekanta oss med Ester, som kommer hem till Alta och börjar jobba som lärare samtidigt som protester kring dammbygget tagit fart.
Ester väljer att prata norska och gömma sin samiska identitet. Ella Marie själv är född 1998 och har inte behövt skämmas för sin samiskhet berättar hon.
Det svåraste under inspelningarna var att hitta rätt mindset då inget spelades in kronologiskt och Esters utvecklingskurva är brant. Det var även svårt för henne att ta in varför Ester skäms över att vara same.
– Jag har själv varit skrytsam och stolt över min samiskhet. Ester är ganska tyst och vill inte veta av hennes samiska identitet. Det tog ett tag att förstå det där.
Ella Marie fick hämta inspiration från hennes egna äldre släktingar, på sin mors sida. I Kautokeino har alla upplevt förtrycket, berättar Ella Marie.
– Alla mostrar och morbröder har gått på internat i Kautokeino. Alla har upplevt förnorskningen och trots det har de lyckats behålla språket. Men det har blivit stora ärr kvar och jag har tänkt mycket på det, om Esters sorg.
Hur tycker du själv du lyckats i din första långfilmsroll?
– Jag är väldigt nöjd med mig själv. Jag var totalt uppslukad av rollen. Det är jag stolt över. Jag låtsades inte, jag var Ester.
Filmen Ellos Eatnu hade premiär i Máze i mitten av januari i år. Ella Marie var på plats och berättar att det var en varm stämning och fin upplevelse.
– Många tackade för att de valde att visa filmen där först, berättar hon.
Hur var det att se filmen under Tromsö filmfestival?
– Ganska intensivt. En stor upplevelse, skrämmande att andra ska utvärdera vad jag gjort. Det var lite konstigtmen en bra upplevelse och jag var så glad när jag var där då det var många som tog väl emot filmen och det var en varm energi.
Men trots att Tromsö är en stad med stor samisk närvaro är det inte alltid samma varma energi att offentligt visas sig med gákti i stan, berättar Ella Marie som fick vara med om en obehaglig upplevelse under Tromsö filmfestival. På kvällen när de firade kom en äldre man och ställde till en scen när en av Ella Maries kompisar hade sin gákti på sig.
– En man satte sina händer innanför hans gákti och frågade om han hade torrkött med sig. Vi andra fick gå emellan, och påpekade att så gör man inte. Vi sa att de var en rasistisk inställning att agera på det sättet. Han ville bråka och sa att samer inte tål någonting. Det där är tyvärr inte första gången det skett liknande händelser, berättar Ella Marie.
Hon har fått lära sig mycket om hur saker och ting förhöll sig på 1970-talet. Efter att ha träffat dem som var och demonstrerade i Alta säger Ella Marie att det både är bättre och sämre. Trycket är stort på marker i Sápmi på grund av industrialiseringen och klimatförändringarna och det görs många intrång. Men i kultursektorn ser hon en klar utveckling till det bättre, en utveckling där hon själv har med ett finger i spelet.
– Det är spännande att känna att jag är med och påverkar samhället.
Ella Marie kämpar för samiska rättigheter och kallar sig själv för aktivist.
– När det är som det är i Sápmi och många lider under staten då känner jag att jag inte har något val. Jag måste kämpa och slåss för våra rättigheter för att framtida generationer ska ha det bättre än vi har det. Jag har inte valt det utan det har blivit så.
– Jag hoppas att samer och majoritetsbefolkningen ser filmen. Att de lär känna Ester och genom henne förstår vad vi samer har gått igen så att vi i framtiden har möjlighet att komma överens på ett bättre sätt.
Text Lars-Ola Marakatt