”Att dansa gör att människor blir friskare, smartare och gladare, dessutom går det att dansa bort smärta. Dansen gör också så att man förbättrar sitt minne, minskar stress samt lindrar smärta och ångest.”
Trots att dessa ord går att finna överallt på internet och i tidningar nuförtiden så verkar det som att det är svårt att förstå för vissa. Det är så många gånger jag har fått höra ”Jag dansar inte” eller ”Nej, men jag kan inte dansa”. Bullshit säger jag, för alla kan dansa. Att dansa handlar i grund och botten inte om att följa koreografi till musik eller kunna olika steg till takt. Det handlar om att röra på sig, alla kan röra på sig, så är det bara. Det handlar inte ens om att ha självförtroendet till att kunna dansa utan om att man tycker om sig själv så pass mycket att man vill låta sig själv få allt det där man kan få från dans. Glädje, minskad stress, lindrad fysisk och psykisk smärta med mera.
Varför är då dansen så viktig för mig?
Att dansa är det roligaste jag vet. I vanliga fall byter jag ofta jobb eller hobby, jag tröttnar helt enkelt. Dansen är det enda jag kan se mig själv hålla på med i resten av mitt liv. I vilken form vet jag inte, jag vet bara att den är något som håller ihop mig och därför är det mer än ett yrkesval, det är en livsstil.
”Jag jobbar som dansare” är det enklaste att säga när folk frågar vad jag gör i mitt företag. Egentligen är det sällan jag faktiskt är dansare själv nu för tiden. Jag är lärare, håller i olika dansworkshops, jag koreograferar och skapar egna föreställningar och jo, ibland dansar jag också. Det är ett varierande yrke och det kräver att man kan ta på sig tusen olika roller i olika stilar för att hålla sig över ytan.
Mitt senaste uppdrag var att hålla i en sydisdans-workshop i Arvidsjaur under samiska veckan. Jag tycker att det är otroligt roligt att hålla dessa kurser i pardans då det inte är vad jag vanligtvis håller på med, utan då dansar jag enbart för att jag tycker att det är roligt. Att dansa pardans är för mig ren och skär glädje. Jag har aldrig tränat pardans och därför finns ingen prestige eller vilja att vara bäst, där kan jag bara vara mig själv.
När man väljer att göra något till ens yrke så försvinner den där barnsliga lyckan ibland. Jag kan slå vad om att lärare, läkare och renskötare alla älskar sina jobb och antagligen valt dem för att de tycker att det är roligt att göra de dem gör. Men erkänn, det är omöjligt att ha kul på sitt jobb konstant. Där föll även jag i fällan. Det är tufft och hårt att hela tiden behöva träna för att hålla sig i form, att behöva göra speciella övningar för att kroppen inte ska behöva gå sönder, att hela tiden behöva tävla mot andra människor om jobb och vid varje nej behöva jobba upp ett nytt självförtroende till nästa audition.
Jag kämpar såklart fortfarande med att inte ta åt mig vid avslag men jag har kommit en bit på vägen då jag försöker ha lite avstånd. Och, det viktigaste, man får ALDRIG glömma varför man gör det man gör. Jag älskar att dansa och skulle aldrig kunna göra något annat. Även när dansen inte är det roligaste jag vet så får det mig att må bra! Vet ni varför? Jo, för att dans är vetenskapligt bevisad att vara bra för dig.
Marika Renhuvud