Sabina Baer, Dikanäs, som har sytt en av de koltar som ingår i basutställningen på Aejlies i Tärnaby.
Hur hamnade din kolt i basutställningen?
– Jag fick en fråga från Aejlies om jag ville sy en herr-Karesuandokolt, och tackade förstås ja. Det blev både kolt, skor och skoband.
Vad betyder det att få visa upp sin slöjd på det här sättet? Har du fått några reaktioner?
– Det betyder mycket, utställningar över huvud taget är ett bra sätt att få visa sin slöjd. Det blir fint när grejerna kommer in i montrar med lampor och sånt, och det känns fint att få visa upp sin slöjd. Jag har fått positiva reaktioner, både om det jag gjort, men också för att folk tycker det är bra att man håller på med slöjd.
Berätta lite om din bakgrund och utbildning.
– Jag är 24 år, och bor i Dikanäs i Vilhelmina kommun. Jag är uppväxt i en renskötande familj i Vilhelmina Norra sameby, och hjälper till i renskötseln i den mån jag kan. Min mamma har sydsamisk kolt och min pappa Karesuandokolt, så jag syr båda delarna. På gymnasiet läste jag estet, bild och formgivning i Lycksele, och sedan har jag gått på Samernas, mjukslöjd på nordsamiska linjen. Nu läser jag en utbildning till textillärare, på distans mot universitetet.
Vad betyder slöjden för dig?
– Slöjden ligger mig varmt om hjärtat, och den har funnits med sedan jag var liten, jag har aldrig tröttnat. Det är roligt att få lära sig nya saker, och det är roligt att öva på sådant man lärt sig för att bli bättre.
Vad slöjdar du helst?
– Det är olika. Jag håller gärna på med koltsömnad, bällingsömnad, vävning och att sy i skinn. Vad jag gör beror lite på vad som känns roligast för stunden.
Vad jobbar du med just nu i slöjdväg?
– Just nu får jag försöka hejda mig lite. Eftersom jag läser till textillärare har jag ju lite jobb som uppgifter i utbildningen. Men när det gäller duodji håller jag på med skoband, jag knyter en sjal och jag förbereder bällingar. Jag har alltid något projekt på gång.
Har du någon förebild inom slöjdvärlden?
– Ja, det finns många duktiga slöjdare i Sápmi som är mina förebilder. En av dem är min mamma. Men det är så många, så listan skulle bli jättelång om jag skulle nämna alla.
Vad var det första du slöjdade, och har du kvar det?
– Jag minns inte exakt vad det var, men jag minns att jag satt med mamma och ville sy i skinn. Det blev väskor och tennarmband, och flätor i garn. Jag har kvar det jag gjorde som barn, det ligger i en låda, och är kul att spara.
Jobbar du helst med traditionella mönster och material, eller med nytänkande och nyskapande?
– Gärna med traditionella mönster och material, det finns så mycket jag inte har hunnit med ännu. Men det är roligt att vara nytänkande också ibland. Fast allra roligast är ändå det traditionella.
Vad har du för framtidsplaner?
– Åh, jag får nog säga pass på den frågan. Först och främst ska jag läsa klart. Utbildningen är på fyra och ett halvt år, och jag har just börjat på det tredje året. Men sen får vi se vad det blir.
Vilket råd vill du ge den som funderar på att börja slöjda?
– Börja med att kolla på din släkts slöjd, hur den har sett ut och hur den ser ut idag. Notera de kännetecknen som din släkts slöjd har. Titta på gamla bilder, och bolla gärna med någon släkting. Att gå på Samernas är också ett råd jag vill ge. Och – ge inte upp om du inte blir nöjd i början. Det är bara att testa och testa igen, så blir det bättre och bättre.
Text Marianne Hofman
Fem snabba frågor:
Hund eller katt? Hund.
Kött eller fisk? Kött.
Morgon eller kväll? Kväll.
Synål eller symaskin? Synål.
Fjälle eller hav? Fjäll.