Nicklas Danielsen, som är från Röros, men som numera bor i Umeå. Han är utbildad arkeolog och har jobbat inom det militära. Nu har han tagit över rollen som projektledare för Ubmejen Biejvieh.
Hur är det att ta över som projektledare för samiska veckan?
– Utmanande! Dessutom är det en utmanande tid för att genomföra kulturarrangemang över huvud taget. Läget är lite dåligt, men vi får helt enkelt försöka göra det bästa vi kan utifrån de förutsättningar vi har.
Vad har du för erfarenhet av att vara projektledare?
– Jag har jobbat i mindre, avgränsade projekt tidigare. Det har varit till exempel fotbollscuper, eller en- till tvådagars arrangemang genom kulturorganisationer. Men det här är det största, och det första där jag faktiskt får betalt för att vara projektledare.
Hur ser din arbetsdag ut just nu?
– Jag har min fysiska arbetsplats på Tráhppie, och sitter oftast där. Jag arbetar på med planering av samiska veckan och har kontakt med våra samarbetspartners. Vi befinner oss i en pandemi, och jag har satt mig in i de rekommendationer och restriktioner som gäller. All planering utgår från den rådande situationen, och det är lite problematiskt att vi bara har råd, och inga beslut från regeringen eller myndigheterna att förhålla oss till. Men vi planerar för att genomföra samiska veckan, i mindre skala och med begränsat antal fysiska möten. Mycket går att genomföra, men kärnan i samiska veckan är förstås att få träffas, så det blir ett amputerat arrangemang.
Har du deltagit i samiska veckan i Umeå tidigare – och i så fall – vilket är ditt bästa minne?
– Jodå, jag har deltagit, och som jag sa är det bästa av allt, kärnan i samiska veckan, att så många samer möts på en plats. Det känns tråkigt att den biten riskerar att falla bort nu, men vi måste förhålla oss till den situation vi lever i.
Vad tror du att samiska veckan betyder för Sápmi?
– Det är en mötesplats, en arena för konstnärer, artister, de som jobbar med duodji… alla får en plats att visa upp sig, presentera sig, möta andra samer och bygga nätverk.
Vad tror du samiska veckan betyder för icke-samer?
– Vi måste vara realistiska och se att samiska arrangemang oftast inte skapar så stort intresse utanför den samiska kretsen. Samiska veckan, liksom andra arrangemang, ska ju vara för alla, men min erfarenhet är att det är lite svårt att nå ut. Se till exempel på Raasten Rastah i Röros, en stor och etablerad samisk kulturfestival. Lokalbefolkningens engagemang för den är litet. Konserter brukar locka en del, men det blir svårt nu eftersom vi inte kan räkna med stora publikevenemang. Vi kan fortsätta att tänka och fundera på hur man ska klara att nå ut, men redan idag kan alla som vill delta och vara med, och jag vet inte om vi ska göra så mycket mer.
Vad har samiska veckan betytt för dig genom åren?
– I och med att jag bott på norsk sida, och först på senare år varit med här, så är det fel att säga att samiska veckan i Umeå påverkat en stor del av mitt liv. Men det är en viktig mötesplats.
Vilka förändringar kommer vi se med dig som projektledare?
– Haha, det här är svårt att svara på. Det hade varit mycket enklare i ett normalt läge. Nu kommer det att bli stora förändringar, men det är svårt att säga vad som är resultatet av en ny projektledare och vad som är resultatet av pandemin och de restriktioner som finns. Men jag vill försöka vara en frisk vind, förnya den samiska veckan och se till att den hålls aktuell.
Om du får välja en gäst, vem som helst i hela världen, att bjuda in som föreläsare eller artist, vem skulle det bli?
– Oj, det var svårt. Men tänk om jag hade fått bjuda in Áillohaš, som tyvärr inte är med oss längre. Det hade varit den ultimata gästen.
Vad ser du för framtid för samiska veckan?
– Förutsättningarna för samiska arrangemang som återkommer över en längre tid finns redan.Jag har en optimistisk tro på det här, och vi ska försöka ta tillvara de synpunkter vi får från deltagare, både publik och medverkande. Det handlar inte om att jag vill kritisera tidigare projektledare, eller ”make Samiska veckan great again”, utan det handlar om att utan ett inre, aktivt engagemang dör många arrangemang ut. Det är som att driva en restaurang, du startar med en bra meny i nya lokaler och gästerna är nöjda. Men om inget förändras på tjugo år börjar gästerna tröttna på menyn och din restaurang. Du måste lyssna på de synpunkter du får in, och förändra för att hålla intresset uppe.
Text Marianne Hofman
Fjäll eller Hav?
– För min del får det bli fjäll.
Hund eller katt?
– Det är hund.
Kött eller fisk?
– Jag säger kött.
Skidor eller cykel?
– Haha, det här är lite känsligt. Men det får bli cykel.
Biokväll eller TV-kväll?
– Som det ser ut just nu så måste valet bli tv-kväll.