Sarah Olaussen Eira, som spelar huvudrollen i samiska ungdomsfilmen Biru Unjárga, och fått bra kritik för din rolltolkning av Elvira.
Hur känns det?
– Jag har varit så spänd över att se hur folk reagerar. Därför känns det bra när jag fått så bra “tillbakemellinger”. Det är svårt att förstå alla fina omdömen som jag fått, det är så stora ord och svårt att tänka så om mig. Jag är tacksam för upplevelsen.
Du är så naturlig i filmen, har du gjort något liknande förut?
– Jag har aldrig skådespelat, inte ens teater har jag gjort. Det enda är att jag stått mycket på scen när jag sjungit. Att dansa och visa känslor med ansiktet är jag också van med och sen har jag gjort lite allt möjligt inom kultursektorn som gjort att det har varit mer naturligt att skådespela.
Kan du berätta lite om dig själv. Vem är du?
– Jag är uppvuxen i Alta där jag bott hela livet. Jag är 17 år och på fritiden gillar jag att sjunga och dansa. Jag har sjungit och dansat länge och gjort andra kreativa saker.
Hur fick du den här rollen?
– Jag hade inte planerat att gå på audition. Det var lite av en tillfällighet att jag tog mig dit. Det var många andra ungdomar där. Det var kul att det blev som det blev när jag inte ens tänkt gå dit.
Hur skulle du beskriva filmen?
– Det är en berättelse om identitet. Den visar minoriteters känslor, men även andras, som inte är minoriteter. Den visar Elviras mödor i livet. Hon har en lesbisk mor och har aldrig träffat sin far. När de ses uppstår dramatik.
Hur var det att vara den här karaktären?
– Till en början var det svårt att lära känna karaktären när det var en så speciell berättelse som jag aldrig sett eller läst om. Men det gick bra direkt jag fick på mig kostymen. Jag tänkte att jag ska vara Elvira och inte mig själv. Det var lite konstigt men det gick bättre än jag hade trott.
Det här är den första samiska ungdomsfilmen, hur viktigt är det?
– Jätteviktigt att Sápmi har fått sin första ungdomsfilm. Jag tror att ungdomar är tacksamma att det kommer en film för dem. Det känns stort att vara med i den första samiska ungdomsfilmen.
Vad var det svåraste under inspelningarna?
– Jag var lite tveksam över hur Elvira skulle vara när hon är arg och ledsen. Jag var osäker på hur jag skulle spela. Men det blev ganska bra tycker jag. De humoristiska delarna har också blivit jättebra. Jag är nöjd över att jag vågade gå utanför min comfortzone och spelade huvudrollen i hela filmen.
Kan du berätta något speciellt du var med om under inspelningarna?
– Jag hade aldrig trott att jag skulle få träffa så fina människor. Jag har fått vänner för livet under inspelningarna. Det var en bra upplevelse och det var speciellt att spela mot en Hollywoodkändis.
Kommer du att fortsätta som skådespelare?
– Jag har börjat gilla skådespeleri och skulle gärna jobba med det framöver om jag får chansen. Det som varit viktigt när jag tackade ja till rollen, trots att det var så skrämmande från början, var att jag ville följa mitt hjärta och försöka och inte bry mig om vad andra säger. Jag hoppas att andra ungdomar också vågar följa sitt hjärta.
Text Lars-Ola Marakatt
Fem frågor:
Unjárga eller Köpenhamn?
– Elvira skulle valt Köpenhamn, själv väljer jag Unjárga. Jag har börjat gilla Unjárga väldigt mycket.
Komedi eller drama?
– Drama. Men det är kul när filmen både är drama och komedi.
Skådespelare eller artist?
–Min barndomsdröm var att bli artist men nu lutar det mer mot skådespeleri.
På havet eller till fjälls?
– Båda alternativen är bra men jag gillar sommaren bättre än vintern så kanske på havet på grund av det.
Vinna enormt mycket pengar eller avsluta alla krig i världen?
– Avsluta alla krig, så klart.