Hon har varit en riktig bokslukare genom åren, och alltid själv skrivit. Nu bokdebuterar Elin Marakatt med ungdomsboken Sáve Sápmi som utspelar sig i Idivuoma.
– Det här är en dröm som går i uppfyllelse.
När Elin Marakatt var liten hade hon en anteckningsbok bredvid sängen, som hon snabbt kunde nå när behovet att skriva kom. Då skrev hon mest dikter och hon har själv alltid tänkt att om chansen att ge ut en bok kommer så blir det en diktbok.
– Jag är väl en känslomänniska och att skriva dikter är som någon slags terapi.
Elin är född och uppvuxen i Idivuoma, liksom Sáve i hennes debutroman. På det närmaste biblioteket som finns i Karesuando lånade Elin alla böcker som gick att läsa. Vissa böcker läste hon flera gånger.
Men samiska böcker var det sämre med när Elin växte upp.
– Det fanns en bok och det var Pippi som översatts till samiska. Jag har bara läst om Stockholm och miljöer som jag inte kände till och inte kunde relatera till. Jag kommer ihåg att jag frågade min mamma: ”varför bor vi här?”. Jag kanske ville bli någon annan för att bli bekräftad.
Bristen på samiska ungdomsböcker som utspelar sig i Sápmi, vill Elin råda bot på. I vinter lanseras hennes debutbok, en ungdomsroman om tolvåriga Sáve som lever ett vanligt liv i Idivuoma. Men hennes mamma blir arbetslös och deprimerad och Sáve försöker leva i den nya tillvaron så gott det går. Mamman hittar nya vägar att försörja sig på och startar en blogg där hon visar upp familjens liv.
– Det är som en komedi fast med allvarliga ämnen. Jag ville fånga livet som det är just nu, med sociala medier och att folk blir mer och mer upptagna av sina mobiler.
Elin säger att hon plockat in delar från sitt eget liv också, som exempelvis livet med renskötseln.
– Det är lättare att beskriva miljöer som man själv upplevt och som man är bekant med.
På omslaget ser man ett par ben i en container och Elin avslöjar att mamman i boken ägnar sig åt dumpster diving. Planen är att det ska bli en trilogi av berättelsen om Sáve, så slutet är ganska öppet.
Boken, som är skriven på lättläst samiska, riktar sig främst till samiska ungdomar. Men, säger Elin, den handlar en del om mamman också.
– Det kanske är en bok för mammor också, säger hon och skrattar.
Själv gillar Elin blandade genrer, kriminalromaner, deckare, biografier och inte minst samiska dikter.
– Jag har läst många ungdomsböcker också. Det är så mycket som händer i den åldern. En av mina favoritböcker är Hamburgerprinsessan, som en kompis till mig skrivit. Den är läsvärd. Man får en inblick i ungdomstiden och hur hemsk den var.
Elin har, förutom skrivandet, ägnat sig en del åt filmskapande. Hon gillar båda, men säger att hon väljer skrivandet före film.
– Drömmen vore att bli författare på heltid, jag har så mycket jag vill skriva om.
Men, säger hon, det vore roligt om det hon skriver blir film och redan nu kan hon se filmscenerna från sin debutbok framför sig.
– Den känns lite som 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann, att vad som helst kan hända, det finns inga gränser.
Humor, säger Elin, är en svår genre. Men hon tror också att samer alltid använt humor för att överleva.
– Humorn har alltid funnits där för mig och på det här sättet har jag äntligen kunnat använda min dåliga humor till något bra. När jag suttit och skrivit har jag många gånger skrattat högt. Min pappa sa: ”du kan underhålla dig själv. Först skriver du och sedan skrattar du åt det du skrivit”.
Elins tips:
Om man vill börja skriva, hur ska man göra då?
”Jag gillar att skriva för hand, på riktigt papper, det ger en annan känsla. Ha ett anteckningsblock och en penna och sedan är det bara att skriva. Jag skriver bäst när jag är uppe i fjälls i en stuga, utan mobiler och tv. Det är mysigt. Jag läser också mycket, då lär man sig hur man ska berätta en historia. Skriv om sådant du själv är engagerad i och som är dig nära. Det går inte skriva om miljöer som du inte är bekant med. Det är också jättebra med olika övningar, att beskriva en miljö eller en karaktär. Jag har ibland tänkt att jag ska göra en storyline, en struktur på vad som ska hända i boken. Det ska jag pröva någon gång.”
Hur hittar man inspiration till att skriva en bok?
”Man kan inte tänka från början att det här ska bli en bok. Börja skriva på en idé som är spännande, skriv om vad som händer den personen, vad den gör, vilka som är runt omkring. Helt plötsligt har man skrivit en hel bok. Jag tycker också det är jätteviktigt att vi skriver våra egna berättelser, så det inte kommer någon från södra Sverige och skriver om oss. Fråga också far- och morföräldrar, de har garanterat jättebra historier att berätta.”