Nästan lika säkert som att det är Jokkmokks marknad varje år, arrangerar Sáminuorra Nuoraid Lávdi varje marknadslördag. Scenen där många unga talanger gjort sin debut.
Klockan halv sex på lördagskvällen öppnade insläppet till Nuoraid Làvdi som arrangerades på Östra skolan i Jokkmokk. När klockan slagit några minuter över sex så presenterade sig Hannes Suopanki Lakso och Saara Hermansson som var kvällens konferencierer. Nu skulle det bli en timmes underhållning.
Astrid Tuorda var först ut och det här var andra gången hon var med i Nuoraid Lávdi. Hon inledde med en jojk som hette Màttaràhkkusom Ulla Pirttijärvi skrivit. Efter det så fortsatte hon med en låt av Jovva Spiik som handlade om renhjorden.
Astrids röst är helt magisk, men det kanske inte är så konstigt då hon sjungit sedan hon var liten.
Moa Åstot läste sin prisvinnande novell En liten röd droppe. Hennes första bok Jordgubben Kalleskrev hon vid fem års ålder. Det var mysigt att sitta och lyssna på hennes röst efter att ha sprungit några dagar på marknaden, jag skulle vilja höra fortsättningen om det finns en fortsättning.
När Moa var färdig sjöng Hannes en egenskriven låt och spelade gitarr.
“Det är lugnt mamma, jag blir nog inte känd, men något hoppas jag på”. Något i den stilen var texten, en låt som kanske handlar om att lugna ner sin oroliga mamma.
Slam-poeten Anna Kajsa Partapuoli från Soppero/Skånland läste en stark text på nordsamiska, väldigt snabbt. Det var häftigt att lyssna på men jag önskar att jag förstod mer.
Sedan var det dags att dela ut ett helt nytt stipendium.
Kören Vaimo som sjunger för livet delade ut ett stipendium för att lyfta fram samiska ungdomar som kämpar för att lyfta problematiken med psykisk ohälsa eller ungdomar med musikaliska talanger. i år var det Kristina Påve och Anneli Marainen som fick ta emot stipendiet. De är två stora förebilder som är öppna med sin psykiska ohälsa och genom det hjälper andra.
När stipendiet delats ut uppträdde Saara och Hannes med en låt på sydsamiska.
Inga Maja Blind från Karesuando uppträdde med en låt som hette Feels like home på både samiska och engelska. Hon har en stark och vacker röst som man ryser av när hon tar i.
Kvällens yngsta deltagande var Elias Kuoljok som är 12 år gammal. Han framförde två jojkar samtidigt som han spelade gitarr. En av jojkarna var Padjelanta miessie. För att endast vara 12 år gammal så var han jätteduktig.
Det mest udda under kvällen var när John Isak Lyngman Gälok gick upp på scen och började göra konstiga ljud ifrån sig under tiden han jojkade och pratade. Jag trodde först att han var jättenervös men efter ett tag förstod jag att det var hans nummer och det blev genast roligare och bättre.
Kvällen avslutades med att fem sydisar, Julia Rensberg, Daana Rensberg, Sunna Rensberg, Signe Rensberg och Tova Thomasson försökte lära publiken att dansa sydisdans. De hade gjort om texten på låten Tänd ett ljusoch gjort det till en danskurs.
”En fot fram, andra bak. Först ut och sen in igen. Vi kör nu på repeat.”
Jag vet inte om texten var svår att förstå eller om publiken var alldeles för trött.
Men det var ett bra avslut efter nio olika uppträdanden.
Kanske någon eller några blir Sàpmis nästa stjärnor.
Text Mirja Nilsson Utsi
Foto Sáminuorra