Nr 3/2021 – Sida 2

Birra lule, nr 3/2021

Anmäler president

APIB, en sammanslutning av urfolksorganisationer i Brasilien, har anmält president Jair Bolsonaro för folkmord och brott mot mänskligheten. Anmälan har skickats in till den Internationella domstolen i Haag.

I anmälan beskrivs hur Bolsonaro begått brotten genom att låta gruv- och skogsindustrin invadera urfolkens marker, samt genom att inte vidta åtgärder för att minska spridningen av Covid-19. Bolsonaro har lagt in veto mot ett lagförslag som skulle garantera coronahjälp till landets urfolk.

Podd utmanar Sommar i P1

Rasism, exploateringar och skvaller om kungahuset är några av ämnena som Juhán Niila Stålka tar upp i sitt avsnitt i StreetGäris podd Talet. Avsnittet har fått namnet Sveriges sista koloni, och här delar Juhán Niila Stålka med sig av minnen ur sitt liv, samt tankar och åsikter kring det som har hänt, händer och är på väg att hända i och omkring Sápmi. Han medverkar också i ett eftersnack med Alice Bah Kuhnke.

Podden Talet vill utmana Sveriges Radios traditionella Sommar i P1, och ge plats för människor som vanligtvis inte kommer till tals inför en bredare publik.

Lulesamiska i Småland

13-åriga Ingrid drömmer om att bli lärare i samiska. Hon har lulesamiska rötter, men bor i Småland och ingen i hennes närhet pratar samiska. Hon tränar på språket genom att prata med djuren, en hund, fåren och en ponny. En timme i veckan får hon fjärrundervisning i samiska, men hon önskar sig mer.

”Jag vill lära mig samiska ordentligt, så att språket kan få leva”, säger hon i en intervju med Sameradion & SVT Sápmi.

Samisk hälsa

Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag att se över och genomföra insatser för att stärka och utveckla kunskapen om de nationella minoriteternas och urfolket samernas hälsa.

En del av uppdraget är att göra en nulägesbeskrivning av hälsosituationen, och fokus ska läggas på psykisk ohälsa och suicid kopplat till diskriminering och utanförskap.

När det gäller den del som rör samisk hälsa ska uppdraget genomföras i samverkan med Sametinget och samerna.

Regeringen säger att uppdraget ska pågå till 2024, med årlig redovisning.

Släktforskning

Artisten och låtskrivaren Linnea Henriksson möter nu sin släkts historia, i TV-serien Vem tror du att du är?.Hon beskriver i sin blogg inspelningen som att ”bli överkörd av en ångvält, hjälpt upp igen och mött av en varm lång kram när fötterna väl fått tag om marken igen.”.

Tv-serien hade premiär 1 september, och det blev känslosamt för Linnea Henriksson.

”När min morfar gick bort, då kom det fram att det funnits samisk historia i vår familj, men vi visste ingenting om detta, och min morfar har aldrig pratat om det.”, berättar hon i en intervju med Sameradion & SVT Sápmi.

Rasism inom fotbollen

17-åriga Hilda Granberg är en av Sápmis fotbollstalanger, och hon har en plats i juniorlandslaget. Men hon spelar inte på samma villkor som andra fotbollstalanger. I spelsammanhang möts hon av pikar och hånfulla ord om hennes ursprung, och hennes landslag, FA Sapmi, passar inte in i det ramar som Svenska fotbollsförbundet, Svenska Riksidrottsförbundet eller Fifa satt upp.

I en artikel i tidningen Expressen den 5 september, där bland annat Hilda Granberg intervjuas, konstateras att samisk fotboll och samisk idrott över lag tvingas leva i sin egen värld. Och rasismen från andra lag gentemot samiska spelare är uppenbar. Hilda Granberg säger i artikeln att hon inte vet hur många gånger hon blivit kallad l-ordet. ”Nej, man slutar räkna efter ett tag. Försöker låta det bara rinna av mig. Annars tror jag inte jag skulle orka med.”

Nyheter på lulesamiska

Den 8 september sändes Ođđasat på lulesamiska, för första gången. Programledare för det första Ođđasat på lulesamiska var Elena Junie Paulsen. Hon säger i en intervju i NRK Sápmi att den största utmaningen för henne sedan hon började på NRK Sápmi var att prata samiska inför andra, men att det är viktigt för henne att arbeta med lulesamiska.

Politik och pepp, nr 3/2021

Det har blivit en hel del samepolitik i Nuorat den senaste tiden. Sedan sametingsvalet i våras, har vi uppdaterat er läsare om läget. Ungefär tre månader efter själva valet har Sametinget på svenska sidan av Sápmi äntligen fått en ny styrelse som ska styra skutan fyra år framåt.

Och trots att väljarna har sagt sitt är det sällan en lätt uppgift när val av ny styrelse väl ska göras. Nuorat var på plats i Lycksele där första plenum efter valet hölls och där sprang politikerna mellan konferensrum, upp- och nerför våningsplan. Förhandlingarna skedde under stort hemlighetsmakeri. För någon som aldrig sett det politiska spelet kan det nästan liknas vid ett tävlingsprogram med pakter.

Jag kan tänka mig att de politiker som suttit i några mandatperioder tycker att det är både kul och spännande att förhandla politiskt, men för den som är ny inom samepolitiken kan det nog vara både svårt och förvirrande att hänga med i svängarna.

Káren-Ann Hurri har tidigare suttit som ersättare, och gjorde sitt första plenum som ordinarie ledamot. Hur hon uppfattade det politiska spelet kan ni läsa mer om i detta nummer.

Jon Henrik Fjällgren har valt att ge sig in i politiken, utöver sitt engagemang i samiska frågor i sin roll som artist. Det är nog ingen överdrift att påstå att han fick en snabbkurs i hur det kan svänga inom politiken, när hans parti Samerna hamnade i opposition. För Nuorats läsare berättar han om varför han valt den politiska banan.

Daniel Holst är näst yngst bland de ordinarie ledamöterna, men har redan en mandatperiod bakom sig och är numera också Sametingets nya ordförande. Han berättar om utmaningarna med sitt nya uppdrag och förväntningarna inför nuvarande mandatperiod.

Men vi bjuder inte bara på politik i detta nummer, även om mycket i dagens samhälle är knutet till just politik. Som till exempel Saarivuoma samebys kamp över landsgränserna och den färska klimatrapporten från FN:s klimatpanel som vi berättar mer om.

Som omslaget avslöjar så är konstnären Sandra Wasara-Hammare vår porträttperson i detta nummer. Hon ger pepp i både viktigt och lustfyllt skapande. Och för er som funderar på vad man ska tänka på när man vill ägna sig åt muntligt berättande, ta en titt på tipsen från gänget i Giehhttogiellaprojektet.

Katarina Hällgren

Hallå där…

Sabina Baer, Dikanäs, som har sytt en av de koltar som ingår i basutställningen på Aejlies i Tärnaby.

Hur hamnade din kolt i basutställningen?

– Jag fick en fråga från Aejlies om jag ville sy en herr-Karesuandokolt, och tackade förstås ja. Det blev både kolt, skor och skoband.

Vad betyder det att få visa upp sin slöjd på det här sättet? Har du fått några reaktioner?

– Det betyder mycket, utställningar över huvud taget är ett bra sätt att få visa sin slöjd. Det blir fint när grejerna kommer in i montrar med lampor och sånt, och det känns fint att få visa upp sin slöjd. Jag har fått positiva reaktioner, både om det jag gjort, men också för att folk tycker det är bra att man håller på med slöjd.

Berätta lite om din bakgrund och utbildning.

– Jag är 24 år, och bor i Dikanäs i Vilhelmina kommun. Jag är uppväxt i en renskötande familj i Vilhelmina Norra sameby, och hjälper till i renskötseln i den mån jag kan. Min mamma har sydsamisk kolt och min pappa Karesuandokolt, så jag syr båda delarna. På gymnasiet läste jag estet, bild och formgivning i Lycksele, och sedan har jag gått på Samernas, mjukslöjd på nordsamiska linjen. Nu läser jag en utbildning till textillärare, på distans mot universitetet.

Vad betyder slöjden för dig?

– Slöjden ligger mig varmt om hjärtat, och den har funnits med sedan jag var liten, jag har aldrig tröttnat. Det är roligt att få lära sig nya saker, och det är roligt att öva på sådant man lärt sig för att bli bättre.

Vad slöjdar du helst?

– Det är olika. Jag håller gärna på med koltsömnad, bällingsömnad, vävning och att sy i skinn. Vad jag gör beror lite på vad som känns roligast för stunden.

Vad jobbar du med just nu i slöjdväg?

– Just nu får jag försöka hejda mig lite. Eftersom jag läser till textillärare har jag ju lite jobb som uppgifter i utbildningen. Men när det gäller duodji håller jag på med skoband, jag knyter en sjal och jag förbereder bällingar. Jag har alltid något projekt på gång.

Har du någon förebild inom slöjdvärlden?

– Ja, det finns många duktiga slöjdare i Sápmi som är mina förebilder. En av dem är min mamma. Men det är så många, så listan skulle bli jättelång om jag skulle nämna alla.

Vad var det första du slöjdade, och har du kvar det?

– Jag minns inte exakt vad det var, men jag minns att jag satt med mamma och ville sy i skinn. Det blev väskor och tennarmband, och flätor i garn. Jag har kvar det jag gjorde som barn, det ligger i en låda, och är kul att spara.

Jobbar du helst med traditionella mönster och material, eller med nytänkande och nyskapande?

– Gärna med traditionella mönster och material, det finns så mycket jag inte har hunnit med ännu. Men det är roligt att vara nytänkande också ibland. Fast allra roligast är ändå det traditionella.

Vad har du för framtidsplaner?

– Åh, jag får nog säga pass på den frågan. Först och främst ska jag läsa klart. Utbildningen är på fyra och ett halvt år, och jag har just börjat på det tredje året. Men sen får vi se vad det blir.

Vilket råd vill du ge den som funderar på att börja slöjda?

– Börja med att kolla på din släkts slöjd, hur den har sett ut och hur den ser ut idag. Notera de kännetecknen som din släkts slöjd har. Titta på gamla bilder, och bolla gärna med någon släkting. Att gå på Samernas är också ett råd jag vill ge. Och – ge inte upp om du inte blir nöjd i början. Det är bara att testa och testa igen, så blir det bättre och bättre.

Text Marianne Hofman

Fem snabba frågor:

Hund eller katt? Hund.

Kött eller fisk? Kött.

Morgon eller kväll? Kväll.

Synål eller symaskin? Synål.

Fjälle eller hav? Fjäll.

Drömmer om de största festivalerna

DJ Ailo är aktuell med Sápmi Grand Prix-covern Jáddá go Beavi. Bakom artistnamnet finns Ailo Thomassen, DJ och musikproducent från Tysfjord, som sedan 2013 bott på svenska sidan av Sápmi. Just nu satsar han allt för att slå igenom med sin musik.

Vad gör du musikaliskt just nu?

– Just nu håller jag på med ett antal låtprojekt med olika artister. När covid kom hade jag många gigs och möjligheter som bara försvann, men nu när det börjat lugna ner sig lite har det blivit mer att göra. Jag längtar att få resa runt och spela igen för dem som lyssnar på min musik.

Du har gjort en cover på Sámi Grand Prix-låten Jáddá go Beavi från 1991. Hur kommer det sig att du gjort en cover på den låten och hur var det att förnya en gammal låt?

– Innan covid fick jag frågan att vara med i ett projekt, SGP Cover, som jag gladligen tackade ja till. Projektet sattes på paus när pandemin kom, men återupptogs i år. Jag fick möjligheten att jobba tillsammans med andra unga samiska artister för att skapa nya moderna tolkningar på klassiska samiska låtar. Det var väldigt roligt och lärorikt att ta dessa “gamla” låtar som man hört förut och göra dem nya och moderna med ens egna touch.

Du sjunger inte själv på dina låtar utan de får andra artister göra. Hur väljer du den som ska sjunga eller jojka på dina låtar?

– Det stämmer, jag har inte riktigt talang för sång, så oftast har jag andra artister jag jobbar med som får sjunga. Jag är väldigt öppen för nya idéer och vill jobba med så många som möjligt. Det kan börja med ett meddelande på Instagram där jag har en låt som behöver vokal, eller att någon kontaktar mig med en idé, sen händer det bara. De senaste artisterna jag jobbat med har vi träffats på något sätt och tagit kontakt med varandra och bollat lite idéer fram och tillbaka. Det är verkligen smidigt med sociala medier då det är så lätt att hålla kontakten med många. De senaste låtarna jag gjort har kommunikationen varit endast genom sociala medier, inga studiosessioner, bara genom telefonen.

Har de någon drömartist som du skulle vilja arbeta med?

– En stor idol inom musiken är den norska artisten Kygo som jag gärna velat göra en låt med. Tanken av samisk text och jojk på en låt med en världsartist hade haft stor betydelse för mig personligen, men också för den samiska kulturen. Sen så är jag som sagt öppen för allt, så jag hade kunnat tänka mig att jobba med alla samiska artister.

Du började göra egen musik och dj:a redan när du gick i högstadiet, har du några tips till unga som vill göra egen musik idag?

– När jag började göra musik var jag 15 år och kunde i princip ingenting alls om musik, jag kunde inte ens spela ett instrument. Allt jag lärt mig har jag lärt mig själv. Mitt tips till alla som vill börja göra musik är att ladda ner ett musikprogram (DAW) på datorn och testa sig fram, försöka skapa någonting och hålla det simpelt. Min allra bästa vän har varit Youtube. Så fort man har en fundering eller vill veta hur man gör något, så finns det tutorials på nätet. Allt jag lärt mig kommer från nätet och det finns verkligen miljoner videos som täcker alla aspekter av musikproduktion. Det finns inget rätt eller fel, alla gör musik på sitt eget sätt.

Ifjol, 2020, var du tvungen att ställa in spelningar på grund av coronapandemin. Hur känns det nu när man snart kan börja ha konserter igen?

– När pandemin kom blev spelningar inställda, en efter en. Det jag tycker är värst är alla möjligheter jag gått miste om på grund av pandemin. Man tappade inspirationen lite när hela kulturlivet bara försvann.

Jag är extremt glad för att det börjar släppa lite och bokningarna börjar rulla in. Bara att få stå på scen igen och få uppleva en publik känns fantastiskt.

Vad har du för drömmar med din musik, skulle du kunna tänka dig spela på någon stor arena? Och om, vilken är din drömarena?

– Vad jag vill uppnå med min musik är att sprida den samiska kulturen genom just musik. Som mål har jag att spela på alla stora festivaler. Drömmen är att ta med mig alla artister jag jobbat med och spela på exempelvis Coachella i USA. Tänk vad underbart! Jojk som spelas högt framför hundratusentals människor. Det hade verkligen satt Sápmi på kartan.

Vilken är din favorit grupp/artist från Sápmi?

– Jag har svårt att välja bara en artist från Sápmi, för det är många jag gillar. Däremot så är jag ett stort fan av två artister som jag jobbat med, nämligen Inna Marja Amundsen och Saara Hermansson. Båda är otroligt talangfulla och inspirerande för mig.

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?

– Min favoritlåt just nu är nog Máze med Isák, men jag lyssnar på mycket annat också. Genre spelar ingen roll, jag kan gärna slå på Rolffa en kväll eller lyssna på lite Slincraze eller Kitok.

Frågeställare Marica Blind

Hon vill lyfta sydsamiskan genom musiken

Ramona Linnea Victoria Kappfjell Sørfjellgör musik under artistnamnet Ramona Linnea. När hon inte pluggar till sydsamiskalärare gör hon dansvänlig partymusik tillsammans med Dj iDJa och Åvla. Ramona Linnea drömmer bland annat om att göra sydsamisk hip-hop.

Vad gör du musikaliskt just nu?

– Just nu har jag ett samarbete med producent Dj iDJa, Markus Thonhaugen, och artisten Åvla, Ole-Henrik B. Lifjell. Vi släppte vårt första album i somras.

Vad har du för andra framtidsplaner?

– Jag tänker att jag vill fortsätta att hålla på med musik. Musiken är ett avbrott från studierna som tar mycket tid.

Albumet Gieriesvoete som är gjord av Dj iDJa där du och Åvla sjunger är en riktig sydsamisk dansskiva. Vad kan du berätta om albumet Gieriesvuoete?

– Gieresvoete betyder ju kärlek och detta album är fullt av sånger och jojkar som beskriver all typ av kärlek. En av låtarna heter Mother Earth och är en kärleksförklaring till jorden vi lever på och kommer ifrån. Vi måste ta vara på den, annars blir det svårt att leva både psykiskt och fysiskt. Jag är med på tre av tio låtar.

Hur kom det sig att du fick sjunga på det albumet?

– Jag är nära släkt med Ole-Henrik (Åvla) men har lärt känna honom ordentligt först i vuxen ålder. Vi gick på sameskolan i Hattfjelldal under en period när vi var små. Markus Thonaugen (Dj iDJa) lärde jag känna under en festival i hans hembygd och där startade samarbetet. Ifjol gav jag ut min första låt Im Veasoeh, I don´t exist, i samarbete med producent Dj iDJa. Det var otroligt kul men märkligt då det var min första låt jag gav ut. Senare började vi samarbeta alla tre och jag och Åvla skrev text till Mother Earth och la jojk och Markus producerade. Gieresvoete blev egentligen till ifjol, lite spontant då vi satt och jojkade före en konsert på SALT i Oslo under Olso Meannu. Vi spelade senare in Gieresvoete och Mother Earth i en studio i Bodö.

Du är även dansare, hur märks det när du uppträder och gör musikvideos?

– Jag har alltid haft rytmen i kroppen och klarar sällan att stå still när det är musik och dans. Om jag ska dansa och sjunga på scenen så måste jag nog träna mer för att få upp konditionen, för det är ingen lek att dansa och sjunga samtidigt. Vi har än inte gjort någon musikvideo till våra låtar, men det hade varit kul att få till det i framtiden.

Du skriver även egna låtar. Kommer du ge ut din egen musik?

– Just nu har jag gjort musik tillsammans med producent Dj iDJa och jag vill gärna ge ut mer musik, men jag tycker det är bra att kunna samarbeta med andra. Att skriva låtar och göra melodier är inte så enkelt hela tiden. Några låtar jobbar man länge med och andra tar bara några timmar. Det beror på dagsform och vilken känsla man har till det man ska skriva om.

Vad har du för drömmar med din musik?

– Jag önskar och drömmer om att kunna fortsätta skriva på sydsamiska. Det är ett språk som få pratar och då är det på ett sätt lättare att ge ut låtar. Det är bara de som förstår språket som vet vad jag jojkar och sjunger om och det tycker jag är lite kul. Det blir liksom något eget och lite ”hemligt” för majoritetssamhället. Men jag tycker det är enormt krävande eftersom jag har förlorat mycket av språket på grund av förnorskningen. Så när jag skriver låtar så jobbas det hårt med blod, svett och tårar!

Du kämpar för att din familj ska får fortsätta hålla på med renskötsel i Jillen-Njaarke renbetesdristikt. Hur tror du din musik och dans kan få folk att uppmärksamhet för din familjs kamp?

– Jag tror det är lättare att nå ut till folk genom scenkonst. Jag använder dans för att uttrycka känslor och för att koppla av när det är tungt i vardagen. Med min musik kan jag nå ut med mitt budskap till resten av befolkningen. Därför är det viktigt för mig att inte bara skriva musik på sydsamiska utan också på engelska så att fler ska förstå.

Har du någon drömartist som du skulle vilja spela med?

– Jag är ju ett stort fan av Maxida Märak. Jag har följt henne sedan jag gick gymnasiet och skulle väldigt gärna lära mig att rappa av henne och göra mer samisk rap. I skrivande stund finns det ingen sydsamisk rappare, så det hade varit väldigt kul att göra hip-hop på sydsamiska. Jag gjorde faktiskt mitt dansexamenssolo av Maxidas låt Nu blåser det på månen.

Vilken är din favoritgrupp/artist från Sápmi?

– Maxida Märak, the one and only queen och Ella Marie Hætta Isaksen.

Vilken är din favoritlåt från Sápmi?

– Är det nu man ska säga sina egna låtar, haha! Jag gillar Sofia Jannoks låt This is my land. Den får mig att kämpa för mina rättigheter och aldrig ge upp hoppet. För vi samer förtjänar verkligen vår plats efter så många år med assimilering och förtryck.

Frågeställare Marica Blind