Simon Åstot, längdskidåkaren som tävlade i JVM i Lahtis i slutet av januari. Hur började allt?
– Det började med att mina föräldrar drog ut mig i spåret. Det var väl inte alltid min egen vilja, men det blev roligare och roligare att åka skidor. Dom är väldigt entusiastiska skidåkare, mamma har varit tävlingsåkare. Jag var nog väldigt liten när jag började åka skidor.
Hur länge har du tävlat?
– Jag tror att det är uppemot tolv år nu. Den första riktiga tävling som jag minns, och som jag har en pokal ifrån, var här i Umeå, Laxspelen. Det borde ha varit 2007. Jag är inte så säker på att jag fick pallplats, jag skulle tro att alla som deltog där fick pokal.
Vad tänkte och kände du när du fick beskedet att du var uttagen till JVM i Lahtis?
– Det var väldigt speciellt, och hedrande att få den chansen. Jag hade drömt om det innan säsongen men det kändes som om det var en bit bort. Uttagningen baseras främst på Sverigecupen för juniorer, men det är inte bara poängen där som räknas. Landslagstränarna är ute på tävlingarna och tittar och pratar med åkarna, och gör sedan en bedömning. Jag fick ett telefonsamtal med beskedet, och det var lite svårt att fatta det. Det här var ett mål jag haft under ganska lång tid, och det var otroligt kul att uppnå det här målet.
Hur gick det i Lahtis?
– Tävlingsprestationerna är jag inte så nöjd med. Jag blev sjuk innan och var i ganska dålig form. Jag hade inte kunnat förbereda mig ordentligt, och segheten satt kvar i kroppen. Det var en besvikelse, men jag fick ju med mig så mycket annat, alla vänner från olika länder, erfarenheterna och upplevelsen av att få tävla på den här nivån. Det är så mycket runt omkring en sådan här tävling. Våra andra tävlingar är förstås också seriösa, men det märks ju verkligen att det här är en stor satsning från landslagets sida.
Vilket är ditt bästa eller starkaste tävlingsminne?
– Åh, det blir svårt att välja ut ett. Jag måste ju förstås säga JVM, som är en så stor och speciell tävling. Men jag vill också nämna ett annat minne, Arctic Winter Games på Grönland. Där deltog jag 2016, och tävlade då för team Sápmi. Vi var nog ungefär trettio stycken som var med där, från Sverige, Norge och Finland, och vi mötte lag från Nordamerika och Grönland. Det var på vårvintern, det var kallt och det blåste mycket. Det var inte bara tävlingen som var speciell där, det var en så mäktig kulturell upplevelse. Alla möjliga sporter fanns med, men det samiska laget tävlade bara i skidåkning och inomhusfotboll. Det gick bra för mig, jag tog två individuella segrar och vann i en stafett. Jag har bara varit med i Arctic Winter Games en gång, tävlingen hålls vartannat år. Det var stort att vara med där. Nästa år är jag för gammal, men syrran hoppas bli uttagen.
Vilket är ditt mål med skidåkningen?
– På lång sikt är det att jag ska bli bäst i världen. På kort sikt att ta mig in i en av landslagets träningsgrupper inför nästa säsong.
Hur mycket tränar du?
– Jag skulle säga att det är ungefär 13-14 timmar i veckan om man slår ut det över hela året. Men det varierar ju förstås väldigt mycket. Även träningen varierar. På sommaren tränar jag mest löpning. Jag tränar också med rullskidor, cykel och jag går stavgång. Jag simmar också ibland, men mest som rehab om det behövs, eftersom det är en skonsam träning.
Vad är ditt bästa träningsråd?
– Man ska hålla på med något som man tycker är kul, väldigt kul. Annars är det svårt att behålla gnistan i det man gör, och då blir det svårt att hålla igång.
Text Marianne Hofman
Om Simon Åstot:
18 år. Bor i Umeå, tillsammans med mamma, pappa och en syster. Går sista året på gymnasiet, naturvetenskapliga programmet. Tävlar för två klubbar, IFK Umeå, och i samiska sammanhang Sarek IF.
Sju snabba frågor:
Hund eller katt?
– Katt. Nej förresten, hund.
Sommar eller vinter?
– Vinter naturligtvis. Jag älskar snön, och skidåkningen.
Hav eller fjäll?
– Då säger jag fjäll. Det har med frihetskänslan att göra. Känslan när man kommer upp på en fjälltopp är obeskrivlig. På somrarna brukar vi vara i Padjelanta och Sarek, där renarna är på sommarbete, och vara med på kalvmärkning och så. På våren brukar jag vara i Hemavan, där vi har en fritidsstuga.
Volvo eller BMW?
– Volvo.
Fotboll eller ishockey?
– Det blir fotboll, jag har hållit på med det tidigare.
Kött eller fisk?
– Kött.
Uppför eller utför?
– Uppför naturligtvis. Då kommer ju belöningen sedan när man får åka utför.
