Davvisámegiella

Trots att renvallaren haft en central roll inom renskötseln genom historien så finns det lite dokumenterat om den oumbärliga medarbetaren. Det ville Anna Kuhmunen och Leila Nutti råda bot på – så de skrev en bok, Če”En duktig hund gör tio renskötares jobb”.

– Det här är vår drömbok, det här är vad vi har saknat, säger Leila och får medhåll av Anna.

Anna Kuhmunen och Leila Nutti är båda egenföretagare bland annat inom den samiska turismbranschen och hängivna ägare av renvallare. Leila i så pass stor utsträckning att hon driver egen kennel. 

De lärde känna varandra när de via sina respektive företag började samarbeta och där föddes även idén till att skriva en bok om renvallaren.

– Min sida av historien är att Anna ringde mig och sa att vi borde skriva en bok. Först var jag lite skeptisk, men när hon började förklara vilken typ av bok tänkte jag ”herregud, klart att vi ska skriva den”, berättar Leila.

Leila insåg att Anna var inne på rätt spår. Hon saknade en bok om hundar och konstaterade att det finns böcker om renskötseln och kulturen, där hunden nämns, men ingen om hundens roll. 

– Vi kände att det var ganska viktigt att göra en sådan här bok, och det kändes viktigt att göra det på en gång om vi skulle ha möjligheten att bevara kunskapen från den äldre generationen som arbetat med renhunden innan motoriseringen, förklarar Anna.

Både Leila och Anna har vuxit upp med renskötseln, men inte så tätt inpå renvallaren förrän i vuxen ålder. Leila och hennes bror var allergiska som barn och så familjen kunde inte behålla sin renvallare. Men hunden har alltid varit central i renskötseln, i siidan och bland släktingar. 

När Leila blev vuxen hade allergin växt bort och med en renskötande sambo är det nu självklart med renvallare i familjen.

Anna har också omgivits av hundar under uppväxten, trots att familjen inte hade hund förrän hon var tio år. Nu när hon själv bildat familj med en renskötare så är det självklart med renvallare.

För två år sedan satte de igång med sin drömbok. De har intervjuat gamla och unga i hela Sápmi. Stora delar av boken bygger på citat om alltifrån hur man väljer hund till vad hunden brukar äta, hur man får en duktig hund och även minnen av hundar som fått en speciell plats i ägarens hjärta.

Att renvallaren har en central plats i kulturen råder det inget tvivel om, enligt Anna och Leila efter en mängd intervjuer med olika personer.

– Hunden har en speciell plats i vår kultur, det finns en jättestor stolthet i att ha en duktig hund och man får en annan position i renskötselarbetet om man har en bra hund, konstaterar Leila.

Men renvallaren har tvingats konkurrera med motordrivna fordon. Anna berättar att de under arbetets gång förstått att hundens roll försvagats i hela renskötselområdet i samband med motoriseringen.

– Många har nog haft en övertro på motoriseringen, men när vi intervjuat yngre generationens renskötare så finns det ett intresse att ta tillbaka renhundens position inom renskötselarbetet. Därför är det så viktigt att samla traditionell kunskap på ett och samma ställe, säger Anna.

Varken Anna eller Leila ser någon risk att renvallaren ska försvinna ur renskötseln, trots moderna hjälpmedel. De ser snarare en trend att renvallaren håller på att växa sig stark igen.

– En tjej som vi intervjuade upplevde att man i sociala medier väljer att lyfta fram sin renhund och att det därigenom blivit ett uppsving, berättar Leila.

I boken tas de vanligaste hundraserna som använts och används inom renskötseln upp, bland annat svensk lapphund, lapsk vallhund och finsk lapphund. Men även border collie, australian shepard och nenetsisk laika.

Men det handlar inte så mycket om raser som vad de faktiskt uträttar. En renvallare är helt enkelt en hund som använts inom renskötseln.

– Begreppet renvallare är en hund som vallar ren. Det kan vara en korsning mellan finnspets och border collie. Vi använder inte begreppet renvallare som en ras. Vår dröm och önskan vore att vi kan få en chans att påverka genom den här boken, och förändra så att ordet ”lapp” försvinner från våra samiska renvallarraser. Att man skulle kunna kalla dem för exempelvis renvallare, säger Leila menande.

En sak som blivit väldigt tydligt under arbetet med boken är stoltheten som finns när de som intervjuats pratar om sina hundar.

– Vi har en stor hundkultur i Sápmi, det kanske man inte tänker på men om man tittar utifrån ser man vad hunden har betytt och vad den betyder. Hunden är verkligen värd en hyllning med tanke på vad den gjort för vårt folk, säger Anna.

Om man tittar på gamla bilder så ser man oftast hunden med på ett hörn, tillägger Leila.

De båda hundälskande författarna har lärt sig en hel del om hunden under resans gång. Leila nämner bland annat vikten av att välja hund utifrån sin egen personlighet, något som hon inte reflekterat över tidigare.

Anna konstaterar att motoriseringen gjorde att det blev mer populärt med hundar med längre ben för att de skulle kunna hänga med i ett högre tempo.

– Förutsättningarna har ändrats med tiden och skillnaden märks när man pratar med äldre och när man pratar med yngre. Idag kanske man bara har en hund medan man tidigare hade fem-sex hundar som var bra på olika saker. Det var ett bättre nyttjande av hunden. Idag ställs ganska höga krav på den enda hund man har, konstaterar Leila.

De berättar också om alla intervjuer med äldre människor som pratat om sina hundar med en enorm stolthet och om vilken total lycka det att få till en riktigt bra renhund. 

– Det har vi förstått av de som berättat, det arbete du lägger ner får du igen. Får du till en bra renhund är det ovärderligt. Att en duktig hund gör tio renskötares jobb är verkligen ett vedertaget begrepp, menar Anna.

Moderna hjälpmedel i all ära, men hunden är en hållbar hjälpare som nöjer sig med mat och kärlek. Dessutom, säger Anna och Leila, har man den mest trogna kollegan som gör att man aldrig är ensam.

Både Leila och Anna vill att boken ska ge läsaren en aha-upplevelse.

– Vi hoppas kunna visa vilket värde det finns i renvallaren och vi hoppas att man ska kunna inspireras och sporras att jobba mer med sin hund. Vi hoppas också att fler ska använda samiska ord när de jobbar med sina hundar och därigenom ta tillbaka sitt språk. Och så klart utbilda det övriga samhället om samisk kultur och renskötsel genom renvallaren, säger Leila. Anna tillägger:

– Vi är så glada att vi fått ihop boken och att den faktiskt finns nu. Oavsett vem som skulle ha gjort boken så hade jag varit jätteglad.

Text Katarina Hällgren

Foto Maria Klang

Anna och Leilas tre bästa tips till blivande renvallarägare:

1. Välj ras efter din personlighet.

2. Prata med dina siidavänner och säg att du vill börja använda hund. Be dem ha förståelse för att det kommer krävas träning och att hunden måste få göra fel innan den kan lära sig vad som är rätt.

3. Beröm din hund. Visa när den gör rätt, inte bara när den gör fel. Det jobbet du lägger ner kommer ge dig så mycket tillbaka. Du kommer få en vän för livet!

I våras släpptes Anne Wuolabs debutroman Ii šat summal –Inte längre tid för ignorans(H:ström text och kultur, Umeå 2018.) 

I denna feel-good roman med erotiska scener får vi följa med huvudpersonen Lisa Fjell (Læjsa) och hennes flytt till hembygden. 

Bokens handling utspelar sig år 2011. I boken får vi lära känna huvudkaraktären Lisa som är i trettioårsåldern och bor i Sundsvall men är ursprungligen från Vilhelmina i Västerbottens inland. I Sundsvall jobbar hon på kontor tillsammans med sin goda kollega Mikael. I början av boken lever Lisa nästan ”singelliv” i Sundsvall fast hon är tillsammans med Lars som bor kvar på hemorten och är renskötare. Lars är även son till ordföranden i samebyn. 

Under en festkväll i Sundsvall händer något som Lisa ångrar djupt. Lisa åker hem för att träffa sin pojkvän, det är vår och de är uppe i fjälls, då de har varit tillsammans i snart tio år. 

Det är då Lisa bestämmer sig för att flytta hem där hennes närmaste bor, föräldrar, bästa vänner och Lars. Det är här hon hör hemma bland dessa för henne kända platser. Här är hennes framtid hos Lars, han som har bett henne att flytta hem så de kan påbörja deras gemensamma liv tillsammans. Lars beskrivs som en samisk drömman som ska börja satsa på renskötseln och få en egen renhjord. Han kan allt inom renskötseln och är duktig och snygg och så kan han älska Læjsa som ingen annan gjort. 

Hennes kollega Mikael hjälper henne vid flytten och kör även henne de 40 milen hem. Lisas liv faller på plats, hon får ett nytt jobb på tekniska avdelningen i kommunen som nyss blivit samisk förvaltningskommun. Lisa börjar även att använda sitt samiska namn Læjsa. Hon börjar fundera på varför hon inte flyttat hem tidigare då hon inte har några som helst problem att lämna stadslivet. Andra karaktärer i boken är Læjsas föräldrar, som också bor kvar på hemorten, hennnes vän Anne Márja, samt Hilje som hon träffat i Sundsvall och som plötsligt kommer till hennes hembygd. 

De boken lyckas bra med är att den fångar de samiska ungdomarnas identitet idag. I boken kan man nästan utläsa att huvudkaraktären Lisa har två identiteter. I början av boken är hon Lisa som bor i staden Sundsvall och då när hon flyttar tillbaka till sin hembygd är hon plötsligt Læjsa. Det ger en extra effekt att hon byter namn i boken, då det känns som om hon även byter identitet vilket man som ung same gör idag då man lever i två världar, det samiska och majoritetssamhället. I den samiska identiteten har man släkt och familj i hembygden. Och identiteten man har i majoritetssamhället där människor inte vet att man är samisk och vilken släkt och familj man tillhör samt friheten det medför. 

Men vad händer om de två världarna möts? Om de som känner stads-Lisa  kommer hem till hennes hembygd? 

I början beskriv deras liv som löjligt bra. Det stör nästan mig som läsare, när det känns för bra för att vara sant. För så är inte det riktiga livet. Lars friar till Læjsa och deras liv är perfekt. Læjsa och Larsa gör allt som förväntas av dem och av det samiska samhället. Men som tur är så fortsätter inte boken så. För som i det verkliga livet dyker snart något oväntat upp. På Læjsa och Larsas stora förlovningsfest på bygdens hotell påbörjas det riktiga dramat, det är här historien vänder då det oväntade sker, Læjssa singelstadsliv gör sig påmint och sätter hela hennes framtid med Lars på spel. 

Det som är mest spännande i boken Ii sat summal är såklart huvudkaraktärens Lisas privatliv. Læjssa får uppleva att Sapmi är litet. Och plötsligt står hela Læjssas drömliv med Lars på spel.

Læjssa flyr till Umeå där det är Samiska veckan och mycket samer på plats.  Hon går på samedans och Sofia Jannok konsert och plötsligt träffar hon en person från sitt förflutna. 

Wuolabs bok vågar närma sig många tabuämnen. Vi som läsare får följa med huvudkaraktären Læjsas känslor men även hennes sexliv och hur hon njuter av livet. Det är inte så ofta vi får läsa rena sexscener i samisk litteratur och Wuolab beskriver sexscenerna oerhört bra så det blir intressant och trovärdigt att läsa dessa. Dessutom blir boken intressant med vändningen då det plötsligt kommer två män in i Læjsas liv. 

Ibland går boken långsamt fram och mycket beskrivs detaljerat som inte hör till huvudberätttelsen. Men när väl boken kommer igång finns draman där. Wuolab lyckas fånga känslan hur det är att vara ung samiske kvinna idag, och att leva i glesbygden och det i kontrast med stadslivet. Det är så bra beskrivet och många unga samer kan relatera till det. Man får läsa om platser i sydsamisk område som annars inte berättas om i samisk litteratur som Sjädtevallie (Sundsvall), Vueltjere (Vilhelmina) samt Ubmeje (Umeå). Samtidigt som det är en väldigt samtida bok i fjällmiljö där renskötarnas utmaningar finns med som gruvetableringar och turistsatsningar som drabbar samebyarna idag. Språket förmedlar huvudkaraktärens tankar och hemplatser med rikligt bildspråk och med mycket detaljer. Ibland känns det som att det för mycket detaljer med som inte hör till berättelsen. Men det gör inte så mycket i det långa loppet, för har man en gång fastnat i boken är det svårt att slita sig och man sträckläser boken till sista ordet. Och om du inte har läst Wuolabs bok ännu så gör det!  Och det slutet är oväntat – för livet blir ofta inte som man planerat. 

Elin Marakatt

Författare

Anne Wuolab är 47 år och är gift och har två tonårssöner. Hon bor i Lycksele.

Ii šat summal, är hennes första bok. Anne Wuolab växte upp i en renskötarfamilj i Bálát (Ballangen), nära Áhkánjárga (Narvik) i Nordnorge. Hon studerade till journalist i Oslo och har jobbade med samiska och globala urfolks-, kultur- och samhällsfrågor i hela sitt liv.