”Ska man lära sig samiska ska man flytta till Kautokeino”. Så hade Anna-Kajsa Nutti Lampa från Luleå och Linn Wikström från Arjeplog hört så de packade väskorna i höstas och tog därmed tag i en livsdröm och började läsa nordsamiska. Nu har de studerat samiska i nästan ett år på Sámi Allaskuvla när jag träffar dem i Kautokeino.
– Här på Allaskuvla lär man sig att prata och här i Kautokeino kan man verkligen använda samiska överallt och ett bra sätt att lära sig samiska, berättar Anna Kajsa.
Sámi Allaskuvla erbjuder en nybörjarkurs i nordsamiska där man med praktiska övningar lär sig nya ord.Under höstterminen går man två kurser där fokus ligger på att bygga upp sitt ordförråd och använda dessa ord praktiskt med tradtionellt samiska sysslor till exempel under en renslakt.
2019 är FN:s urfolksspråkår. Det är väldigt bra sätt att belysa och öka medvetenheten bland människor som inte kan samiska och varför det är så, menar de två samiska studenterna. Dessutom är det så många som vill lära sig språket och majoritetsbefolkningen har kanske inte alltid den medvetenheten om samiska språkets situation. De önskar mer engagemang från politiker och att de i större utsträckning ska jobba för att stärka samiskans situation i Sverige, så barn till exempel får rätt till samisk hemspråksundervisning.
Linn och Anna-Kajsa fick ingen hemspråksundervisninghemma i Sverige. SåLinnförstod förstsom vuxen att det finns möjligheter att studera samiska, i Jokkmokk sedan i Kautokeino.
– Men det kom faktiskt lärare från Sámi Allaskuvla till Arjeplog och berättade om deras utbildning. Det lät jättebra så jag sökte hit, säger Linn.
Linns morfar var den enda i hennes släkt som kunde samiska. Han pratade pitesamiska och han brukade lära Linn samiska när hon var liten. Men han tappade språket när han inte hade någon att tala med. Pitesamiska har inte så många talare längre och därför kan det vara svårt att lära sig språket. Därför ville Linn lära sig nordsamiska.
– Jag har alltid velat lära mig samiska. Jag har alltid känt att samiskan är mitt språkfast jag inte har kunnat språket. Så det har varit som att en del har fattats i mig berättar Linn.
I klassen studerar 15 elever och de flesta är från Norge men några från Sverige och Finland och en från Frankrike. Studierna är uppbyggda så att det ska vara enklare att lära sig då allting är på samiska. Man tvingas svara på samiska. Det blir också en sammanhållning med klasskompisarna eftersom alla är i samma situation och alla är där för att lära sig språket. Båda medger att det har var tufft i början, då kursen är en intensivkurs och under de första dagarna blev det en chock för dem båda:
– Jag fick panik, första dagen vi satt här jag hade ingen relation till nordsamiskan. Läraren pratade bara samiska och jag kunde inte svara. De tilltalar en på samiska och man ska svara på samiska. Det är så från dag ett. Jag fick lära mig “mun in ipmir” av en kurskompis så jag svarade så de första fyra veckorna, berättar Linn.
De båda medger att nu när de har lärt sig samiska så har det fyllt ett hål. De känner nu en samhörighet och gemenskap till den samiska kulturen nu när de kan samiska.
– Jag har alltid vetat att jag är same och varit stolt över det berättar Linn. Men språket är ju en så stor del av kulturen. Så nu känns det som jag har fyllt ett hål i mig, nu när jag har lärt mig samiska berättar Linn.
Anna Kajsa berättar att hennes mormor hade samiska som modersmål. Men eftersom hon dog så ung så fick hennes mamma i sin tur inte samiska som modersmål och så fick hon inte möjligheten att läsa samiska i skolan. Hon menar att det är viktigt att bygga upp ett ordförråd i början. Så hon började med att plugga in samiska glosor som hon sedan kunde använda för att bygga meningar.
– Samiskan är ju så annorlunda från alla de andra språken man lärt sig, som svenska, engelska och tyska. Så i början kändes det omöjligt. Men det går, det är faktiskt häftigt att förstå hur mycket man har lärt sig på så kort tid, säger Anna-Kajsa.
Det två tipsar hur man ska lära sig samiska och hur de gjorde. Linn berättar att det underlättade att hon bodde tillsammans med en tjej från Ryssland.
– Hon kunde bara ryska och samiska och jag kunde bara svenska. Så i början förstod vi inte varandra, vilket var ett problem till en början. Men så började vi kommunicera på samiska, jag var tvungen att prata samiska vilket var jättebra. Hon brukar säga ”hupmat, hupmat, dušše hupmat” som betyder prata, prata, bara prata. Så det var så jag gjorde samtidigt som jag inte fokuserade så mycket på grammatiken. I början måste man prata fast man har en mental spärr. Man måste våga, gå förbi spärren och fast man inte uttalar allt rätt så gör det inte så mycket. Folk bryr sig inte, de vet att man håller på att lära sig.
Anna-Kajsas tipsar om hur hon lärde sig samiska:
– Jag brukar sätta igång en podcast på samiska, se på barnprogram på samiska, lyssna på sameradion. Det är jättebra när man hör språket och så är det lättare för mig i allafallatt prata med barn och äldre personer.
Mer tips är att fara på samiska fester. För på fester är det en lättare miljö att prata, ingen bryr sig, menar de.
– Det var en kväll här på en fest som jag pratade samiska hela kvällen, det är ett bra sätt att lära sig. Spärrarna försvinner för i början är det många mentala spärrar faktiskt berättar Anna-Kajsa.
Studentlivet i Kautokeino har även överraskat.
– Det är faktiskt fint att bo här i Kautokeino, det händer mycket här fast de är en liten plats. Jag har blivit positivt överraskad, det är alltid något som händerså som konserter, föreställningar och demonstrationer. Och allt är på samiska, säger Linn.
– I början förstod man ju inte så mycket. Nu kan man tjuvlyssna på folk och förstå vad de pratar om och så kan man svara till folk på samiska. Det är faktiskt kul att inse hur mycket man har lärt sig under så kort tid. Det är även skönt att vara i en samisk miljö, säger Anna-Kajsa och Linn håller med.
– Här kan man vara same och man slipper förklara sig. Och samer förstår grejen att flytta hit och lära sig samiska, det förstår varför man gör det, menar Linn.
När jag frågar dem båda om vad de drömmer om i framtiden med samiskan så är svaret lätt. De både drömmer om att lära sig så mycket samiska så de kan föra vidare språket till kommande generationer.
– Min bror ska få barn snart, jag vill lära barnet samiska och i framtiden mina egna barn om jag får några, svarar Linn Wikström.
Text och foto Elin Marakatt
