För andra året i rad blev Jokkmokks marknad digital och ännu en kull avgångselever på slöjdlinjen fick lov att anpassa sin vernissage efter restriktionerna.
– Det är så klart tråkigt, men jag har inte valt att gå på Samernas för att vara på marknaden, jag går här för att jag vill lära mig slöjda, konstaterar Erica Jonsson.
Det var tio trötta men lyckliga elever som blickade ut över sin duodjiutställning Seailluhit, att bevara något värdefullt, när den äntligen var på plats.
– De senaste tre veckorna innan utställningen har det inte blivit mycket sömn. Alltså klockan tre har blivit det nya midnatt, så vi har kämpat på, säger Inga Máret Solberg Åhrén.
Tre veckor innan Jokkmokks marknad skulle dra igång kom beskedet, marknaden blir digital. Och jo, det var tungt, medger flera av eleverna, även om det hela tiden funnits en vetskap om risken att pandemin skulle sätta stopp för en fysisk marknad.
– Vi har ju varit inställda på att det skulle bli marknad, men för mig var det jobbigast att höra att vi hade kunnat genomföra ett vanligt vernissage sju dagar senare, säger Ida Jannok och syftar på att restriktionerna togs bort den 9 februari.
Fjolårets avgångselever fick tidigt veta att marknaden inte blir av, så de var förberedda och inställda på digitalt vernissage. Så blev det inte för årets tvåor.
– Det var jättetufft att få beskedet så sent, även om man förstår varför det blev som det blev. Men det hade känts lättare om vi hade fått beskedet lite tidigare, säger Ebba Svonni.
När utställningen väl var på plats i aulan på Samernas var det första gången de såg varandras verk.
– Det är så inspirerande att se för man är så inne i sitt eget. Man ser bara vad den som sitter närmast en gör. Men att få samla alla våra fina saker så här, det är ju som en aha-upplevelse, säger Ebba Svonni.
Under förra året tvingades klassen, som då gick första året, att ha större delen av undervisningen på distans. Denna höst har de fått tillbringa på skolan och många timmar har gått åt till att slöjda inför utställningen.
– Vi har ju fått gå igenom det här tillsammans och jag tycker att vi är ett härligt gäng. Även om vi pluggat mycket på distans ifjol och varit ifrån varandra så har vi gjort det här tillsammans och det har varit det viktigaste, säger Erica Jonsson.
Förutom digitalt vernissage så har besökare kunnat boka tid för att se utställningen på plats.
Bland de 38 alster som visades upp under marknadsveckan kunde besökarna bland annat beundra väskor, vävda band, mössor, kappor, knivar och träföremål.
Erica Jonsson hade kämpat hårt med både förarbetet och sömnaden av en muadta.
– Jo, det var ganska mycket jobb, säger hon leende och hennes klasskompisar avslöjar att hon fick tejpa armarna under skinnberedningen på grund av skavsår.
Anja Linnéa Sjulsson hade bland annat gjort en tsovvehtahkemed en ”hemlig” detalj gömd i mitten.
– Jag kan avslöja vad det är. Jag har sytt in en mässingsring från vårt gamla lappskatteland i amuletten.
Trots glädjen över att lyckas få till en utställning med imponerande föremål så sörjer eleverna att deras äldre inte fick se utställningen på plats.
Närmast väntar sommarutställning på Ájtte, förhoppningsvis en fysisk version och inte digital.
– Vi återkommer med det. I höstas trodde vi ju att det skulle bli en fysisk marknad, så vi får inte ta ut något i förskott och jinxa. Men då kanske vi kan bjuda in våra äldre till vernissage, säger Ebba Svonni.
Text Katarina Hällgren