Arkiv för mars 2020

som är en av huvudrollsinnehavarna i Amanda Kernells senaste film Charter, som hade premiär i Göteborg 31 januari.

Vad händer i ditt liv just nu?

– Just nu ligger jag sjuk hemma, egentligen ska jag vara på praktik på hemtjänsten. Mycket mer än så händer faktiskt inte haha. 

Har du drömt om att bli skådespelare? 

– Nä det har jag inte, hade inte ens tänkt tanken innan det här erbjudandet kom. 

Hur gick det till när du fick en av huvudrollerna i Charter? 

– Min äldre syster hade jobbat på Sameblod, Amandas tidigare film. Och Amanda visste att hon hade syskon, så Amanda bad min syster att skicka bild på oss eftersom hon sökte roller till en ny film. Sen blev jag uppringd och fick gå på typ fyra castings. Sedan hade jag rollen. 

Vilket är ditt bästa minne från filminspelningarna? 

– Oj, det var en svår fråga. Har så himla många bra minnen. Men om jag måste välja så är det nog den dagen vi filmade scenerna när vi var på en nattklubb. Det var liksom något helt annat från det vanliga. Den dagen glömmer man inte i första hand. 

Inspelningen startade i januari ifjol och pågick ett par månader, hur fixade du skolan under inspelningstiden? 

– Jag och Troy Lundkvist, han som spelar min bror, hade med oss en lärare. Så vi hade skola med henne då det fanns tid. Oftast var det 2-3 timmar på morgonen. Men jag ska erkänna att det var tungt att plugga och jobba med filmen samtidigt, det var som dubbelt jobb. 

Berätta hur en dag med filminspelning kan se ut. 

– Oftast vaknade jag kring 8, åt frukost sen hade skola till 11-12 ungefär. De flesta dagar började inspelningen 14 och slutade 22 för mig. Så när man började plockade en runner, de som kör alla överallt på inspelningen, upp oss och körde oss till inspelningsplatsen. Sen körde de hem en igen när man slutade. Efter det försökte jag alltid klämma in att hinna plugga manus litegrann, sen var det gonatt. 

Vilka frågor ställer folk till dig? 

– De frågor jag får mest är om det var kul att vara på inspelning, om jag kommer fortsätta med skådespeleri och om hur det är att se sig själv på bioduk. 

Vad var det svåraste för dig i den här rollen? 

– Att kunna uttrycka vissa känslor. Det var jättesvårt för mig att skrika och gråta. Vi fick göra om det flera flera gånger, även i ljudstudio. Men annars var det inte något annat som var särskilt svårt. 

En del av filmen spelades in på Teneriffa. Hur var det? 

– Blandade känslor. Utlandet är alltid härligt, men det var så himla varmt. Jag var ju tvungen att gå med heltäckande kläder och insmord i 50 graders solskyddsfaktor hela tiden. Det var inte superkul. Detta var för att inte bli brun, då skulle hela filmen vara förstörd eftersom vi inte filmade scenerna i kronologisk ordning. Så jag var hellre inomhus på min lediga tid än att vara ute och svettas. 

Har du någon ny filmroll på gång? 

– Nej det har jag inte, men skulle vara kul om man fick chansen att göra detta igen. 

Hur kändes det på filmpremiären? 

– Det var kul, och spännande. Liksom jag kan inte ens beskriva hur det var att äntligen se det man arbetat med sen 2017. 

Vilket råd ger du till den som vill bli skådespelare? 

– Go for it, det är det bästa jag gjort i mitt liv.

Har du fått skriva många autografer?

– Haha, två stycken! 

Fem snabba frågor:

Hund eller katt? Hund.

Kött eller fisk? Kött.

Bio eller TV? TV.

Snö eller sand? Snö.

Filmfestival eller klassfest? Filmfestival.

Text Marianne Hofman

Namn: Samuel Pokka

Vem har sytt din kolt? 

Min syster, Karolina Pokka. Första gången jag har den, har haft den i en timme nu.

Har du fått komma med synpunkter?

Behövs inte, hon fixar magin själv.

Namn: Saga Maria Nutti

Vem har sytt din kolt? 

Min mamma, Ylva Jannok Nutti

Har du fått komma med synpunkter?

Lite grann, valt band och så och tyget fick jag välja.

Namn: Sanne-Ristin Bengtsson

Vem har sytt din kolt? 

Jag har sytt min kolt.

Hur tänkte du med designen? 

Det var helt enkelt så att tyget tog slut, så jag hade inte tillräckligt med tyg till ärmarna och holbin, så jag improviserade.  Det skulle vara leopard all the way egentligen.

Namn: Nils-Joel Partapuoli

Vem har sytt din kolt? 

Ann-Catrin Stenberg Partapuoli

Har du fått komma med synpunkter?

Både och, min kära mor som har sytt den har så klart valt det bästa tyget, men jag har fått välja färgen.

Nuorat gav designern och slöjdaren Karolina Pokka i uppdrag att hitta ett urval av koltar som symboliserar de trender som dykt upp på koltfronten det senaste decenniet. Koltarna och koltbärarna förevigades under en plåtning i och utanför vimlet på Jokkmokks marknad. 

Vad har varit trenderna de senaste åren?

– Det har varit en hel del denimkoltar, både bland herr- och damkoltar. Sedan har det varit mycket rosa, inte bara på koltar utan även på andra detaljer, som exempelvis skoband. Blommigt har kommit stort liksomstörre mönster. Spets och paisleymönstrat har man också kunnat se. Det har även varit en del oväntade färger, som helgult eller orange. Jag har även sett att det kommit mönstrade koltar på herrar. Det är som att herrkoltarna har blivit lite lekfullare.

Hur har du hittat de som medverkar?

– Jag har försökt tänka på vilka trender man sett och vilka personer som burit dem. Man har ju ändå lite koll på folk, vi möts på marknaden, på konfirmationen och ser bilder på sociala medier.

Skulle du säga att det finns ett koltmode?

– Svårt att säga. Det jag tycker man kan se är att det går tillbaka lite till det traditionella, mörkare koltar och mössorna har kommit tillbaka. Annars tycker jag man kan se att många experimenterar mycket med färger, exempelvis att man byter ut dekorationer så de inte alltid är röda och gula. I stället för det gula klädet på karesuandokolten och jukkaskolten ser man mycket vitt.

Hur tror du det kommer se ut på koltfronten det kommande decenniet?

– Jag tror inte vi kommer lämna det mönstrade, snarare kommer det finnas tillfälle för allt, det traditionella och det roliga och utforskande, det ser man ju bara med Ikeakolten. Jag tror absolut det finns utrymme för både och, både för festligheter och mer traditionella träffar.

Du är själv designer, hur tänker du när du syr koltar?

– Jag vill gärna göra något extra och jag tycker det är kul att experimentera med färger och byta ut små detaljer för att få kolten personlig. Vi använder både jukkaskolt och karesuandokolt och när jag sydde en jukkaskolt till min lillebror första gången sydde jag en grönblå kolt med blommig krage och blommiga axlar. Det var för att jag ville att han skulle vilja använda jukkaskolten mer, och det funkade. Jag gillar det pillriga och det blir rätt pillrigt arbete att få till en rolig detalj på något ställe.

Text Katarina Hällgren