NUORAT

Tidningen för, om och med samiska ungdomar

Arkiv för december 2019

Känslan för renen, nr 4 2019

Vi är många som sett filmklippet på sociala medier. En lastbilschaufför filmar en renflock som springer framför lastbilen. I klippet säger han bland annat att han kör 45 km/h. Klippet blev snabbt viralt och kommentarerna många. ”Djurplågeri” var det många som skrev. 

Om chaufförens agerande är uttryck för en irritation och kanske ett hat mot renar och rennäring dryftades det också i kommentarerna på sociala medier. Från flera håll hävdas att chaufförens agerande bara är toppen på ett isberg.

Polisen kan inte utesluta att det kan finns ett hatbrottsmotiv, men vilket brott chauffören i fråga gjort sig skyldig till får polisutredningen visa, om det går till åtal. Det vet vi inte i skrivande stund. 

Samhällsklimatet blir hårdare och hårdare för var dag som går. Att använda sociala medier är ett effektivt sätt att sprida sina synpunkter eller visa sitt missnöje om än det ena och än det andra. Samer i allmänhet och rennäringen i synnerhet är på inget sätt förskonade från synpunkter eller missnöje, tvärtom. 

Svenska Samernas Riksförbund, SSR, säger sig veta att debatten är än hårdare när det handlar om renskötare och de vill ta reda på hur rasism och hatbrott påverkar unga renskötare. Det kan man läsa mer om i detta nummer.

Apropå unga renskötare så ville vi på Nuorat veta mer om hur det är att vara ung och renskötare. Vad drömmer man om? Varför har man valt att satsa på ett liv med renen i fokus?

Prejhta Persson och Gabinus Klemetsson Leek är två unga som gjort sitt val, att satsa på ett liv som renskötare. Och visst, det är stundtals tuffa tider och motgångar, men de tycker båda att det är värt det. Och det finns en gemensam nämnare som varken pengar, rovdjurstryck, exploateringar eller klimatförändringar kan förändra – nämligen kärleken till renen. Den känslan tycks förena alla renskötare och vara grunden till deras driv. 

Kärleken till renen är stark bland renskötare. Paradoxalt nog verkar den motsatta känslan till renen i vissa fall vara det som driver hatarna på sociala medier när det handlar om rennäring. Allt detta pågår medan renen, liksom alla andra djur, drivs av att leva, äta och må bra. Och att överleva. Om det så sker i 45 km/h framför en lastbil.

Birra syd nr 4 2019

Kulturminnen dokumenteras

Efter att ha arbetat i två år med inventering och dokumentation ger nu Idre Sameby, tillsammans med Gaaltije, ut en bok om kulturminnen på samebyns marker. 

I arbetet med inventering och dokumentation har man bland annat använt sig av muntliga berättelser, arkivhandlingar och material från tidigare utförda inventeringar. 

Jannie Staffansson berättar i en intervju i Sameradion & SVT Sápmi att man även med digital teknik har kartlagt gamla flyttvägar och på så sätt funnit intressanta platser. Platser som man känt till, men inte vetat exakt var de funnits. 

Elin klimatstrejkar ensam

Elin Nejne har valt att skippa fredagslektioner på gymnasiet i Vilhelmina för att istället, med inspiration från Greta Thunberg, visa sitt engagemang för vår planet genom att klimatstrejka. När hon gjort det har hon suttit utanför kommunhuset, ibland alldeles ensam.

– Det spelar ingen roll vad jag gör på skolan på fredagar om vi inte har någon planet att leva på om femtio år, säger hon i en intervju i Sameradion & SVT Sápmi.

Hennes förhoppning är att klimatstrejken ska leda till en politisk reaktion, inte minst på lokal nivå. Även om Elin Nejne ibland suttit där helt ensam så känner hon ett stort stöd från omgivningen, framför allt via sociala medier, men även från förbipasserande. 

Elin Nejne deltog också på FN:s klimatmöte i Madrid i början på december. 

Hilda fick ungdomsidrottspris

Hilda Granberg har fått Arvidsjaurs kommuns ungdomsidrottspris. Priset delades ut i samband med den årliga Arvidsjaurgalan där man prisar såväl företagare som medborgare. Motiveringen lyder:

”Hilda Granberg har under några år varit uttagen till det samiska ungdomslandslaget i fotboll. Hon är den enda spelare från Arvidsjaur som lyckats ta guld (2018) och silver (2019) med det samiska laget i Piteå Summergames. Hilda är en mycket engagerad fotbollstjej som under året pendlat till Piteå för att träna fotboll 3-4 gånger i veckan. Hon är en värdig vinnare av 2019 års ungdomsidrottspris.”

Mötesplats för unga samer i Stockholm och Uppsala

Sáminuorras lokalförening i Stockholm ska ge unga samer i Stockholm och Uppsala nya möjligheter att mötas och lära känna varandra. Juhán Niila Stålka är en av initiativtagarna, och han välkomnar alla som är unga och känner att de har någon slags samhörighet med samisk identitet eller kultur.

– Även om man kanske inte själv känner sig säker i sin identitet är man supervälkommen. Vi vill ha en massa unga samer som kommer och hänger och snackar hos oss och pratar om identitet och kultur, och vi vill ha en mötesplats där man kan träffas och utveckla sin identitet, säger han i en intervju i Sameradion & SVT Sápmi.

Juhán Niila Stålka tipsar också om att den som vill veta mer om satsningen kan följa Unga Samer på Instagram. 

Samiska namnförslag till planeter och stjärnor

Planeten HD 102956 b, som ligger bland stjärnorna i Karlavagnen, kan komma att få ett sydsamiskt namn, Tjovke. 

Eftersom Internationella astronomiska unionen, en organisation som ger nya himlakroppar namn, fyller hundra år i år får alla länder döpa en planet med tillhörande värdstjärna, och flera samiska namn har röstats fram i Sverige, Norge och Finland. 

De samiska namn som röstats fram bland förslagen är bland annat Tjovke, björnunge på sydsamiska, och Naestie som kan betyda både stjärna och björnöga. 

I Finland har nordsamiska förslag röstats fram, Lievla och Áhcagastin (Ånga och Glöd), och i Norge bland annat Beana och Návdi (Björn och Hund).

Samiska skidstjärnor i ny utställning

I en ny utställning på Riksidrottsmuseet i Stockholm står sex samiska skidåkare i fokus. Utställningen ska ge en bild av den samiska idrottshistorien från 1500-talet fram till idag, och de som valts ut för att lyftas fram lite extra är: 

Lars Theodor Jonsson (1903-1998), längdskidor.

Sarah Thomasson (1925 – 1996), slalom.

Sunna Kuoljok Lind (född 1932), längdskidor.

Bengt-Erik Grahn (1941 – 2019), slalom.

Anja Pärson (född 1981), utförsåkning. 

Jesper Tjäder (född 1994), freeskiing. 

Utställningen invigdes av Helene Öberg, statssekreterare hos same- och idrottsministern Amanda Lind.

Birra lule nr 4 2019

Kultur- och demokratiministerns principer

Kultur- och demokratiminister Amanda Lind säger i ett debattinlägg som publicerads i Svenska Dagbladet att den politik hon driver bygger på tre principer. Den första handlar om att samerna enligt svensk grundlag har en särskild ställning som urfolk. Den andra om erkännandet att samerna genom historien och än idag blivit utsatta för övergrepp och rasism, att kunskapen om förtrycket måste öka och att en sanningskommission ska tillsättas. Den tredje principen bygger på att det som hänt aldrig får hända igen.

Stipendier från Sametingsrådet

Danskonstnären Ànna-Katri Helander har tilldelats Sametingsrådets kulturstipendium för 2019. 

Skidskytten Amalie Kristine Triumf, gymnasten Peder Funderud Skogvang och ishockeyspelaren Tuva Sirin Schall Mikkelsen fick Sametingsrådets idrottsstipendier. 

Det fanns många sökanden till årets stipendier. Syftet med Sametingsrådets stipendier är att uppmuntra och motivera samiska ungdomar att engagera sig inom konst, kultur och idrott. 

Ny bok av Eva Stina Sandling

Ira Lyssnar är titeln på en bok skriven av Eva Stina Sandling på svenska, nordsamiska och lulesamiska, utgiven på Tornedalica. 

Ira bor i Norrbotten, nära den stora älven som en gång sjöng och brusade som den ville, men nu gör elström. Farmor lärde henne att lyssna och att fråga naturen om lov innan man exploaterar. ”Renar äter inte stenar”, konstaterar Ira i boken. 

Rysk urfolksrättighetsgrupp upplöst

Moskvas stadsdomstol har beslutat att upplösa en urfolksrättighetsgrupp. Gruppen grundades 2001 för att ge hjälp och stöd till folk i bland annat norra Ryssland och Sibirien.

Till tidningen The Moscow Times säger gruppens ledare att beslutet är en hämnd för att man skyddat dessa människors rättigheter, och öppet talat om kränkningar på internationella plattformar. ”Arktis och dess resurser betyder mycket för ryska företag och deras budget. Det är därför företag ser på inhemska minoriteter som ett hinder för sin verksamhet.”, säger han.

Gruppens advokat menar att beslutet är en oåterkallelig process, liksom dödsstraff.

Vill få bort ”satanistiska urinvånare”

Efter den högerextrema och militära statskuppen i Bolivia vill nu kuppledaren Jeanine Añez rensa landet på vad hon kallar för ”satanistiska urinvånare”. På Twitter skriver hon att hon drömmer om ett Bolivia fritt från urinvånarnas satanistiska riter och att städerna inte är för indianer, ”…de kan försvinna till höglandet El Chaco”, uppger Aktuelltfokus.se.

ILO-konventionen 30 år

Det är nu 30 år sedan ILO-konvention 169 antogs i Geneve. Norska sametingspresidenten Aili Keskitalo gratulerar samer och andra urfolk med anledning av detta, och uppmanar samtidigt Sverige, Finland och Ryssland att sätta igång arbetet med att ratificera konventionen.

Norge var det första land som gjorde detta, i juni 1990.

Birra nord nr 4 2019

Snart premiär för Jikŋon 2

Jikŋon 2 heter filmen Frost 2 på samiska och på juldagen har både den svenska och samiska versionen premiär i Sverige. I den norska versionen av Frost 2 gör Ella-Marie Haetta Isaksen, från bandet Isak, rösten till Honning-Marenoch Mikkel Gaup rösten till Tundraleder. I den samiska versionen gör Ella-Márge Nutti rösten till den unga Anna och Anders Rimpi gör rösten till snögubben Olof. Övriga medverkande är bland andra: Unga Elsa – Neda Margrete Labba, Elsa – Marianne Pentha, Anna – Elin Kristina Oskal, Yelena – Mari Boine och löjtant Mattias – Mikkel Gaup.

Nuorat ringde upp 10-åriga Ella Marge Nutti för att prata om Frost 2.

Hur känns det att göra rösten till Anna i Frost 2?

– Det är jättecoolt och jättekul och jag vill gärna vara med i fler filmer. Jag blev tillfrågad att göra rösten, men det är hemligt vem jag fick frågan av.

Var det svårt att spela in rösten till filmen?

– Någon gång var det ganska svårt för jag fick upprepa samma sak jättemånga gånger. Annars gick det jättebra.

Du fick ju inte berätta för någon att du var med i filmen. Hur känns det nu när alla vet?

– Det är skönt att inte behöva hålla det hemligt för det var jättejobbigt. Jag var så nära att berätta, men jag kom på mig själv i sista stund. 

Du fick åka på filmpremiär i Los Angeles, hur var det?

– Alltså jag var så peppad! Jag var så glad för att jag fick åka till en plats jag alltid drömt om att åka till och att få uppleva en så stor grej!

Jag läste i en intervju att du drömde om att få träffa Leonardo Di Caprio, fick du det?

– Nej, det fick jag inte. Men jag såg en tjej som heter Sophia Carson som spelar i Descendants-filmerna. Jag hade precis sett Descendats 4 och jag såg henne. Jag bara ”Va?”! Det var sjukt roligt. Jag såg ganska många kändisar också, bland annat Selena Gomez.

Vad minns du bäst från filmpremiären?

– Det var att kolla på filmen och att vara där. Det var så mäktigt.

Ska du se filmen när den har premiär i Sverige?

– Ja, jag kommer att kolla på den på samiska på premiärdagen, i Vittangi.

Stolt ordförande i kolt

Sigurd Rafaelsen valde att klä sig i kolt när han övertog ordförandeskapet i kommunstyrelsen i Lebesby. Han gjorde det för att han är stolt över sin samiska bakgrund, men medger också att det varit en process att bestämma sig för att använda kolten. Nu hoppas Sigurd Rafaelsen att hans beslut ska göra det enklare för andra att klä sig i kolt. 

(källa: NRK Sápmi)

Momsavdrag för finsk lapphund

Kammarrätten ger en samisk kvinna rätt att göra momsavdrag för inköp av en finsk lapphund. Kvinnan har hävdat att hon köpt hunden i syfte att använda den som ett arbetsverktyg i renskötseln. Skatteverket nekade henne avdrag, med motiveringen att nyttan av en hund är marginell i dagens renskötsel, eftersom motorfordon spelar en stor roll. Även förvaltningsrätten ansåg att momsavdrag inte skulle medges, eftersom kvinnan inte hade bevisat att hon har en renhjord eller att hunden användes i renskötseln. 

Kammarrätten menar att kvinnan visat att hunden i vart fall delvis nyttjas i ekonomisk verksamhet, och fastställer att hon har rätt att göra avdrag för moms på inköpspriset.

(källa: Dagens Juridik)

Stipendium till Elin Marakatt

Den nordsamiska författaren Elin Marakatt, Karesuando, får Lilly och Tage Fridhs stipendium för unga författare 2019. 

Stipendiet är på 50 000 kronor, och ansökan var öppen för författare som är födda tidigast 1984 och skriver skönlitteratur eller sakprosa för vuxna och/eller barn och ungdomar. Läs mer om Elins bokdebut i detta nummer.

Nordsamiska i Netflix-film

Neda Margarethe Labba ger röst till en karaktär i Netflix första animerade originalfilm, Klaus.

Filmen har engelska som originalspråk, men dubbas till bland annat svenska. En av karaktärerna i filmen, en samisk flicka vid namn Margu, pratar nordsamiska i alla språkversioner. Det är henne som Neda Margarethe Labba i Tromsö ska ge röst åt. 

Regissören Sergio Pablos fängslades av den samiska kulturen när han reste till Norge för att göra research.Klausutspelar sig i den fiktiva staden Smeerensburg i norra Skandinavien. 

Nordsamiska i ny app

I en helt ny app ska det bli möjligt att lära sig olika minoritetsspråk, bland annat nordsamiska. Samerådet är med och producerar appen, där man bland annat ska kunna göra quiz och på ett lättsamt sätt lära sig minoritetsspråk. 

Appen, som ska vara gratis för användaren, ska släppas hösten 2021. Samerådets president, Åsa Larsson Blind, säger till Sameradion & SVT Sápmi att målet är att fler samiska språk ska finnas med i appen längre fram. 

Duojar, jojkare och fotograf prisas

Samerådet har delat ut kulturmedel och arbetsstipendier för 2020. Slöjdaren Nils Johan Labba, fotografen Naina Helén Jåma och jojkaren Ingá-Máret Gaup-Juuso tilldelades varsitt arbetsstipendium på 200 000 NOK vardera. Förutom arbetsstipendierna har Samerådet delat ut drygt 1,1 miljon NOK till 41 olika projekt.

– VI hoppas att vårt arbetsstipendium ger arbetsglädje och goda möjligheter för de tre som mottog stipendiet, säger Asta Mitkijá Balto, ordförande för Samerådets kulturutskott.

Elin Marakatt bokdebuterar

Hon har varit en riktig bokslukare genom åren, och alltid själv skrivit. Nu bokdebuterar Elin Marakatt med ungdomsboken Sáve Sápmi som utspelar sig i Idivuoma. 

– Det här är en dröm som går i uppfyllelse.

När Elin Marakatt var liten hade hon en anteckningsbok bredvid sängen, som hon snabbt kunde nå när behovet att skriva kom. Då skrev hon mest dikter och hon har själv alltid tänkt att om chansen att ge ut en bok kommer så blir det en diktbok.

– Jag är väl en känslomänniska och att skriva dikter är som någon slags terapi.

Elin är född och uppvuxen i Idivuoma, liksom Sáve i hennes debutroman. På det närmaste biblioteket som finns i Karesuando lånade Elin alla böcker som gick att läsa. Vissa böcker läste hon flera gånger.

Men samiska böcker var det sämre med när Elin växte upp. 

– Det fanns en bok och det var Pippi som översatts till samiska. Jag har bara läst om Stockholm och miljöer som jag inte kände till och inte kunde relatera till. Jag kommer ihåg att jag frågade min mamma: ”varför bor vi här?”. Jag kanske ville bli någon annan för att bli bekräftad.

Bristen på samiska ungdomsböcker som utspelar sig i Sápmi, vill Elin råda bot på. I vinter lanseras hennes debutbok, en ungdomsroman om tolvåriga Sáve som lever ett vanligt liv i Idivuoma. Men hennes mamma blir arbetslös och deprimerad och Sáve försöker leva i den nya tillvaron så gott det går. Mamman hittar nya vägar att försörja sig på och startar en blogg där hon visar upp familjens liv.

– Det är som en komedi fast med allvarliga ämnen. Jag ville fånga livet som det är just nu, med sociala medier och att folk blir mer och mer upptagna av sina mobiler. 

Elin säger att hon plockat in delar från sitt eget liv också, som exempelvis livet med renskötseln.

– Det är lättare att beskriva miljöer som man själv upplevt och som man är bekant med.

På omslaget ser man ett par ben i en container och Elin avslöjar att mamman i boken ägnar sig åt dumpster diving. Planen är att det ska bli en trilogi av berättelsen om Sáve, så slutet är ganska öppet.

Boken, som är skriven på lättläst samiska, riktar sig främst till samiska ungdomar. Men, säger Elin, den handlar en del om mamman också.

– Det kanske är en bok för mammor också, säger hon och skrattar.

Själv gillar Elin blandade genrer, kriminalromaner, deckare, biografier och inte minst samiska dikter.

– Jag har läst många ungdomsböcker också. Det är så mycket som händer i den åldern. En av mina favoritböcker är Hamburgerprinsessan, som en kompis till mig skrivit. Den är läsvärd. Man får en inblick i ungdomstiden och hur hemsk den var.

Elin har, förutom skrivandet, ägnat sig en del åt filmskapande. Hon gillar båda, men säger att hon väljer skrivandet före film. 

– Drömmen vore att bli författare på heltid, jag har så mycket jag vill skriva om. 

Men, säger hon, det vore roligt om det hon skriver blir film och redan nu kan hon se filmscenerna från sin debutbok framför sig. 

– Den känns lite som 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann, att vad som helst kan hända, det finns inga gränser.

Humor, säger Elin, är en svår genre. Men hon tror också att samer alltid använt humor för att överleva.

– Humorn har alltid funnits där för mig och på det här sättet har jag äntligen kunnat använda min dåliga humor till något bra. När jag suttit och skrivit har jag många gånger skrattat högt. Min pappa sa: ”du kan underhålla dig själv. Först skriver du och sedan skrattar du åt det du skrivit”.

Elins tips:

Om man vill börja skriva, hur ska man göra då?

”Jag gillar att skriva för hand, på riktigt papper, det ger en annan känsla. Ha ett anteckningsblock och en penna och sedan är det bara att skriva. Jag skriver bäst när jag är uppe i fjälls i en stuga, utan mobiler och tv. Det är mysigt. Jag läser också mycket, då lär man sig hur man ska berätta en historia. Skriv om sådant du själv är engagerad i och som är dig nära. Det går inte skriva om miljöer som du inte är bekant med. Det är också jättebra med olika övningar, att beskriva en miljö eller en karaktär. Jag har ibland tänkt att jag ska göra en storyline, en struktur på vad som ska hända i boken. Det ska jag pröva någon gång.”

Hur hittar man inspiration till att skriva en bok?

”Man kan inte tänka från början att det här ska bli en bok. Börja skriva på en idé som är spännande, skriv om vad som händer den personen, vad den gör, vilka som är runt omkring. Helt plötsligt har man skrivit en hel bok. Jag tycker också det är jätteviktigt att vi skriver våra egna berättelser, så det inte kommer någon från södra Sverige och skriver om oss. Fråga också far- och morföräldrar, de har garanterat jättebra historier att berätta.”

Fullmatad helg i Åre

För första gången arrangerade Sáminuorra en aktivitetshelg för sina medlemmar, tillsammans med SIF. Ett 30-tal ungdomar deltog. Nuorat lät Mirja Nilsson Utsi berätta om den händelserika helgen.

Fredag:

Klockan 17:30 hoppade jag på minibussen i Krokom som skulle ta oss till Edsåsdalen. Vi var sex ungdomar som åkte från Östersund/Krokom. Ungefär en timme senare var vi framme i Edsåsdalen och checkade in på det vandrarhem vi skulle bo på. Eftersom vår minibuss var några timmar tidigare än de som kom norrifrån så bestämde vi oss för att åka in till Åre och äta och fördriva lite tid innan vi åkte tillbaka till Edsåsdalen.

Vid 22 kom äntligen resten av folket och vi fikade och lekte en namnlek innan vi bäddade och gick och la oss.

Lördag:

Fram tills strax efter klockan nio hade vi fritid och chillade på rummet innan vi skulle ut och leka lekar. Vi körde bland annat ”idioten” och en lek där alla stod i led med näsan framåt och den längst bak i ledet visade några rörelser till den framför sig. Sen gjorde den personen samma sak till personen framför sig och så fortsatte det så. Till slut visade personen längst fram i ledet vilka rörelser som var slutresultatet, och personen längst bak i ledet vad den egentligen hade hittat på. En kul lek enligt mig eftersom det kan bli helt knasigt!

Klockan 10 var det en föreläsning och yoga med Malin Kronvall. Vi fick lära oss lite yoga och sen pratade hon om hälsa. Vi satt också och diskuterade olika saker i små grupper. Efter det åt vi lunch innan vi tog minibussarna och åkte in till Åre där vi skulle bada. Vi som inte ville inte bada bowlade istället. När de som badat var färdiga åkte vi till Åre chokladfabrik och handlade massa choklad innan vi for tillbaka till Edsåsdalen. Klockan 18 åt vi middag och sedan hade vi musikquiz. Efter det hade vi fritid och sen gick vi och la oss strax före midnatt. 

Söndag:

Jag tror de flesta var ganska trötta eftersom det kanske inte hade blivit så mycket sömn. Efter frukosten åkte vi till Åre för att köra outdoor laser tag och bumperball. Vi blev indelade i två grupper, där ena gruppen skulle börja med att köra laser tag och den andra bumperball. Jag fick börja med bumperball. Vi fick veta regler och annat som var bra att veta innan vi blev indelade i fyra lag. Man körde två lag mot varandra i tre minuter. Det lag som vann fick köra mot ett nytt lag. Därefter bytte vi så det var vår tur att köra laser tag. Där fick vi sätta på oss militärmönstrade overaller och powerboots och sedan gå upp i skogen där vi fick korv till lunch. Vi fick veta hur laser tag fungerade, ta på oss varsin hjälm och ett “gevär” och blev uppdelad i grupper igen. Två lag i taget fick gå upp några meter i skogen till varsin “bas” som var utgångspunkten, sedan var det bara att köra! När vi var färdiga åkte vi tillbaka till Edsåsdalen där vi käkade middag och lekte lite på kvällen innan vi gick och la oss.  

Måndag:

Klockan sju blev vi väckta av att ledarna sjöng “Ja må du leva”, slamrade med kastruller i otakt och sprutade vatten på oss. Efter frukosten delade vi upp oss i grupper och började städa. När vi städat samlingslokaler och våra egna rum avslutade vi med lunch. Efter det sa vi hejdå till varandra och åkte hem.

Text och foto Mirja Nilsson Utsi