Konfa: Vänner för livet

Under tre veckor i augusti hängde 38 konfirmander med varandra på konfalägret på Edelviks folkhögskola i Burträsk. Nyfikna Nuorat ringde runt. Vad var bäst, jobbigt, hade de hemlängtan? Viktigaste tipsen för nästa års konfirmander och vad blir viktigast att berätta för barnbarnen? Och detta med andlighet och religion, hur var det?
Frågan går till Nikolaus, Ante, Agnes-Máriddjá, Mathilda och Martina.
Juhán Nikolaus Wuolab Wollberg, Norrbäck, Lycksele

Bäst Rättså svår fråga… Bästa vara även om jag inte umgicks med alla så fick jag kontakt med alla. Nu kan jag åka runt i Sverige och sova på soffor. Alla kom nära varandra, även om man inte pratade så mycket.
Jobbigt Informationen funkade inte alltid. Sista dagen med konfirmation och välsignelse var det lite jobbigt. Även om man inte grät så tänkte man ”När träffas vi igen?”
Hemlängtan I början och de sista dagarna. Hemlängtan försvann under andra veckan. Jag tänkte väldigt lite på min familj.
Berätta för barnbarn Även fast ni inte är kristna tycker jag att ni ska gå på konfirmationsläger. Du får vänner för livet. Man lär sig respektera religion om man inte gjort det tidigare. Eller om man som jag gillar att diskutera stora frågor, så slipper man bli avbruten som hemma i klassen.
Bästa ha med Min öppenhet, att kunna acceptera att folk tycker och tänker olika, att de får vara som de är.
Använde inte Jag använde allt, minst plånboken.
Göra annorlunda Jag skulle göra om… att jag gick undan och ville vara ensam ibland. Och så skulle jag våga prata mer med tjejerna.
Tips 2015 Var öppen och glad. Ha med mobil och mobilladdare. Ta med kortspel, spel, game boy för längre bussresor. Skaffa dig ett abonnemang för att surfa gratis utan wi-fi, det var för klent.
Tro och religion I skolan får man inte så djupgående kunskap om kristendomen eller andra religioner som på lägret. Det var kul att få en egen bibel, skriven för ungdomar och nu med hälsningar i.
JN W Wollberg

Ante Ryder Blind, 15 år,  Hede, Härjedalen

Bäst Träffa alla nya kompisar. Man fick 34 nya vänner! Vi gjorde allt tillsammans, badade, käkade mat, såg på film, kastade lasso – och busade. Vi toapapprade en bil och hade massor med vattenkrig.
Jobbigt Inget. Jo, det blev lite lite sömn. När jag sov som minst sov jag fem-sex timmar. Det var väckning kockan åtta och frukost halv nio.
Hemlängtan Mot slutet längtade jag efter familj och släkt, men det var inte jobbigt.
Berätta för barnbarn Vi kastade mycket lasso. Det var läggdags tidigt, 22.30 skulle vi vara på rummet, 23 i sängen. Efter de gått runt och kollat hoppat vi ut genom fönstren. De som sov uppe hade brandstegar och vi nere bara någon halvmeter. Det var inte många som sov klockan 23. Jag skulle säga till barnbarnen att de absolut ska åka på konfirmationslägret. Det ger minnen för livet.
Bästa ha med Tömmen, lassot! Vi kastade på träkalvar. De som inte hade fick låna. Det var det roligaste, det jag använde mest.
Använde inte Tvättpåse! Det stod på packlistan. Men jag behövde bara tvätta shortsen och de fick inte plats i påsen.
Göra annorlunda Jag skulle lära känna vissa bättre. En del vet jag mest vara vad de heter. Jag skulle ägna mig mer åt dem.
Tips 2015 Ta med oömma kläder och ha roligt. Och åk!
Tro och religion Jag lärde mig psalmer. Och så var det spännande med frälsarkransen med olika pärlor som tystnad, hemlighet och kärlek. Det var ett bra sätt att lära känna andra, sig själv och Gud. Tystnadspärlan till exempel, då höll vi tyst en minut och pratade sen om att allt inte behöver sägas med ord. Kärlek… hur kan man ge kärlek? Det är inte sådant man pratar om så ofta, tar sig inte tid, inte vid frukost precis.

Agnes-Máriddjá Rimpi, 14 år, Jokkmokk

Bäst Att lära känna alla. En av dem blev som en bästa vän. Vi pratade med varandra varje kväll.
Jobbigt Vi har vakna länge och vaknade tidigt. På dagarna var man trött och ville bara att de skulle sluta prata. Efter lunch kände jag mig piggare.
Hemlängtan Nej, det var skönt.
Berätta för barnbarn Det var massor med bus, bara bus hela tiden. Ketchup i sängarna, salt i sängarna, smita ut på nätterna och så virade vi in ledarnas bilar i toapapper.
Bästa ha med Massor med kläder! Vi blev ju blöta och smutsiga, när vi blötte ner varandra.
Göra annorlunda Vi lärde ju känna varandra, men jag skulle gärna lärt känna de andra tidigare. Nu var det på fjärde dagen det kändes som vi känt varandra länge. Jag kunde ha varit mer framåt de första dagarna.
Tips 2015 Var inte blyg! Tänk på att det är samma för alla. Ett tips till arrangörerna är att låta konfirmanderna byta rumskompis ofta.
Tro och religion Vi pratade mycket om att vara stolt över att man är same! Vi pratade mycket om att prata : )

Mathilda Njaita och Martina Fjällberg,
Hemavan och Offerdal

Bäst Mathilda: Man fick vara med ungdomar med samma identitet som man själv.
Martina: Ja, man kände igen sig i varandra. Och nu har man vänner i hela Sverige.
Jobbigt Martina: När vi var tvungna att åka hem. Att känna att man inte vet när man ska ses igen.
Mathilda: Det var ju mörka dagar också. Som när vi pratade om och tänkte på andra världskriget, det ingick i lägret.
Martina: När det var nattens pärla på frälsarkransen och vi pratade om mörka stunder. Om att det kan vara svårt i livet. Vi delade mörka minnen. Alla var glada, men den dagen var vi mindre glada. En annan dag hade tjejerna en egen pratstund.
Mathilda: Vi pratade om pressen på unga samiska kvinnor. Att man ska vara duktig i renskötseln, kunna sy, artig mot äldre. Alla kände igen sig.
Berätta för barnbarn Mathilda: Att jag bodde med Martina! Att vi höll med varandra om allt och sprang runt tillsammans på nätterna.
Martina: Det kommer jag också att berätta, att jag fick en underbar rumskompis som gjorde lägret sjukt mycket bättre. Tio minuter efter att vi åkte från Burträsk saknade jag alla.
Göra annorlunda Martina: Jag skulle ha sprungit ut mer på nätterna. Jag var lite klen på det. Och så skulle jag inte ha stökat ner lika mycket. Det var jobbigt att städa.
Mathilda: Jag håller med. Jag skulle ha busat mer. Men sömn behövdes också.
Martina: Ja… på morgonbönen sov jag.
Mathilda: Tre veckor låter länge, men hela lägret kunde gärna varit ganska mycket längre.
Tips 2015 Mathilda: De måste kunna dansa! Alltså pardans, två och två.
Martina: Försök vara social, inte vara den som om tio år tänker de andra ”Vem var det? Henne kommer jag inte ihåg”. Att göra så att man blir ihågkommen, alltså.
Mathilda: Det är din konfirmation. Gör allt du kan av den!
Martina: Slappna av, var dig själv, ha kul!
Tro och religion Mathilda: Det var inte för mycket, inte tråkigt. Allt var intressant. Om hur vi ser på andra människor, på en medmänniska, att inte vara så dömande.
Martina: Vi satt inte rakt upp och ned och lyssnade utan fick röra på oss och göra saker, till exempel gå med ögonbindel och ”återuppleva” när Jesus gick till korset för att korsfästas.

Text: Pia Sjögren
Foto: Johan Sandberg McGuinne

Det här är frågorna som några av årets konfirmander fick av Nuorat:
Vad var bäst?
Jobbigt?
När kände du hemlängtan?
Vad kommer du att berätta för dina barnbarn?
Vad var det bästa du tog med dig?
Vad tog du med men använde inte?
Vad skulle du göra annorlunda om du gjorde om det?
Vilka tips har du till konfirmander 2015?
Hur var det med konfirmationsundervisning, tron och religion och sånt?