Ánnonsa
umea-kommun-plats-desktop- NOURAT

Unga går gammal väg

IMG_8104
En solig söndagsmorgon i april. En sol som värmer långt före klockan åtta. Kommer skaren att bära alls när tusentals renar senare på dagen släpps på Girifjället?

Vintergruppen i Vilhelmina Norras sameby, som flyttade med lastbil från Svedjan i Åsele för en dryg vecka sen, är redo att flytta den sista etappen idag. De brukar flytta efter marken och släppa renarna väster om Vilhelmina och 45:an så att hjorden själv får vandra sista biten. Men i år undvek de en sträcka med särskilt mycket rovdjur. Att flytta som idag, från Mörrösjöliden, har de inte gjort som grupp på 25 år.

1991 var Gabinus Klemetsson Lek inte född. Den här morgonen är han först på plats och upptäcker att veden är slut. Så småningom dyker någon upp med en yxa och det blir kaffe idag också.

2016 är det ett ungt gäng som flyttar med renarna upp mot Marsfjällen. Renägarnas medelålder är 30 år, till och med under 28 år om man inte räknar med Paul Anders Fjellström, 59 år. Att vara många unga kan göra det lättare att hitta på något nytt. Man vill prova. Vill våga prova nytt, något gammalt nytt. Det måste inte bli rätt varje gång.

Förra hösten flyttade gruppen västerut i oktober när de ”egentligen” skulle ha flyttat ner mot skogen. Det var också ett sätt att försöka undvika de värsta rovdjursområdena och ha bättre koll på renarna tills snön la sig på vintermarkerna. Dessvärre blev det blida och betet låste på fjället snabbare än vad de planerat, men det var ändå lärorikt.

Ina, nyazeeländsk huntaway, jobbar bakom hjorden. Hennes grova skall driver hjorden framåt.

Så här många kan skruva i en skoter samtidigt. Kapellet hade fastnat i skotern och slitit loss den elektroniska nyckeln. I släpvagnens grus låg den i små bitar som faktiskt gick att tejpa fast. Sen visade sig gasen vara på glid och ytterligare justeringar tog vid med eltejpen.

Gruppen samlade renhjorden för vårflytt för tio dagar sedan på Lockstamon i Västernorrlands län. Det började vara lite snö och blev skare på morgnarna, dags att bege sig västerut. Renhjorden flyttades till fots två dagar in i Västerbottens län och därefter på väg. Lastbil kostar, men det gör helikopter också om det behövs vid flytt efter marken.

Igår var en björn på besök igen. Gruppen fick tillstånd för skyddsjakt. Det är tre gånger så mycket rovdjur som för 25 år sen, uppskattar Paul-Anders. En gång såg han i kikaren hur en björn dödade sju kalvar på några minuter. En av dem kastades tio meter upp i luften. Den sista tog björnen med sig, de andra fick ligga. Det är lite lättare att få skyddsjakt nu, men det är långt till de politiska målen om förluster på ”bara” tio procent av renarna till rovdjuren.

Vilhelmina Norra var en av de första byarna att börja med gps-sändare. Numera väger de mindre, ungefär som en skälla. Oxar och vajor som brukar ta täten eller vara eftersläntrare får sändare. Renskötarna får ett bra hum om hur renhjorden rör sig. Det kan spara många spaningstimmar från luften. Särskilt på hösten ser man snabbt och enkelt när de börjar dra iväg. På sommaren kan det vara dålig gsm-täckning och långt mellan uppdateringarna.

Snön bär renarna över fjällmyrar och sjön ända till fjälls den här söndagen. Renarna börjar gräva och beta direkt när de släpps på barfläckarna upp mot fjällkanten. Äntligen framme!

Text: Pia Sjögren
Foto: Anna-Maria Fjellström