Ánnonsa
umea-kommun-plats-desktop- NOURAT

Vad heter du – på samiska?

Ella Päiviö_CJ UtsiOm du träffar en äldre samisk kvinna eller man frågar hen ofta “och vem är du.” De vill inte veta ditt efternamn, snarare dit förnamn, dina föräldrars namn eller vad din áddjá och áhkku heter. Men hur många ungdomar kan i dag berätta vem de är utan att använda sitt efternamn? Nuorat tycker att det är tid att vi tar tillbaka våra egna namntraditioner – innan det blir för sent.

Och vem är du?

Det är milt väder i Göteborg och dimman har lättat. I ett litet rött hus utanför staden bor en av Sápmis bästa släktkännare, Lás Biet Heaikka Johánas. Nu är han pensionär men han kommer fortfarande ihåg när han skulle börja skolan. Läraren ropade “Johannes Marainen”. Johannes sa ingenting förrän hans storebror knuffade till honom med armbågen och viskade “svara då, det är ju du.” Johannes hade aldrig hört det där märkliga namnet. I hans värld var han Lás Biet Heaikka Johánas. Inte visste han heller att han skulle komma att forska om släkter och skriva de släktböcker som ofta kallas för “den samiska bibeln”.

Släkt har alltid varit viktigt för samerna och namnen har följt från generation till generation genom tiderna. Iallafall fram till dess att kyrkan började blanda sig i och förbjöd samerna att använda sina egna namn. Resultatet är att vi i dag har tappat våra namntraditioner, iallafall på svenska sida och bland unga samer. Men vad är egentligen den samiska namntraditionen. Johannes förklarar.

– De samiska namnen berättar vem du är. Nog har du väl tänkt på att inte en enda äldre same frågar “vad heter du?” utan de frågar “och vem är du?” När du använder ditt samiska namn ger det oss kunskap om vilka dina förfäder är. Så fort jag säger att jag heter “Lás Biet Heaikka Johánas” berättar jag vem min farfarsfar var och om min farfar och om min pappa.

Johannes berättar att samerna inte hade lov att använda de här namnen officiellt. När prästen och kom och skulle skriva in dem i kyrkoböckerna var det han som bestämde namnen. Biete blev Per. Márge blev Margareta. Sápmi blev allt mer enligt svensk mallar.

– Jag blir så glad när jag ser att unga samer nu ger sina barn samiska namn även officiellt och skriftligt. Nog har de försökt tidigare också men de har inte fått. Prästerna godkände inte de namen, säger Johannes.

På Jokkmokks marknad träffar jag en annan namnkunnig person. Henrik Barruk, eller Barruken Henrik som han säger på samiska, har arbetat länge och ihärdigt med umesamiskans revitalisering. Henrik berättar att i södra Sápmi har trycket och koloniseringen varit än hårdare och det har så klart också påverkat namnen.

– På ett vis har vi förlorat våra namn när vi inte har fått använda dem. Det kan också vara svårt att ta tillbaka det för att det blivit en vana att använda de “svenska” namnen, säger Henrik.

Men han påpekar att det så klart är möjligt att ta tillbaka sina namn. Han uppmanar alla yngre att sätta sig ner med äldre eller folk som kan och vet.

–  Ta dig lite tid med någon äldre eller någon som vet. Börja där, fråga lite.

En som har frågat och också använder sitt namn är Ella Päiviö från Bårjås. Hon går i åttan på Östra skolan i Jåhkåmåhkke. Skoldagen är slut och Ella är i sitt samiskaklassrum där hon skriver sitt namn på tavlan.

– Jag är Inga Bia Johan Ánte Elle. Om jag pratar svenska så är mitt namn Ella Kristina Pentha Päiviö men det är lättare att säga Ella Päiviö.

Ellas pappa är från Guovdageaidnu och hennes mamma är från Sirges, uppvuxen i Vájsáluokta och Bårjås.  Ella berättar att hon aldrig använder det här namnet i skolan eller med sina vänner här.

– Jag brukar bara använda det i Guovdageaidnu och om jag pratar med äldre personer, Men här på svensk sida har det försvunnit.

Ella tror inte att det nånsin kommer att bli naturligt att använda det samiska namnet i till exempel skolan, men hon hade gärna gjort det tillsammans med andra samer.

– Svenskan har färgat vårt språk och vår värld så mycket, men det skulle vara jättekul om vi började presentera oss på det sättet. Jag tror ju att om en person börjar så kan det bli som en trend och fler hakar på. Det är ju möjligt att ta tillbaka om man vill göra det.

Ett annat sätt vore att ordna träffar där man tar reda på sina namn, till exempel i sameföreningarnas regi. Det tror iallafall Lás Beit Heaika Johánas.

– Annars så försvinner de här namnen när personerna försvinner, säger han. Och släkten det är ju samernas rikedom.

Text: Elin Anna Labba/Joná Gustu Ellen Ánna

Foto: Elin Anna Labba ja Carl-Johan Utsi/Mihkkal Biera Biette Jossa Carl-Johan

Millo Johana Jonne Hansi Helena ja Skuvllaalbmá Áslat Niillas Áslat

Vad heter du?
Helena Partapuoli.
Vad heter du på samiska?
Jag är Millo Johana Jonne Hansi Helena.
När använder du det namnet?
Ibland men det är inte så ofta. Det brukar vara om vi pratar om namn eller ibland med äldre.

Vad heter du?
Áslat Holmberg
Vad heter du på samiska?
Om du frågar om mitt samiska namn är det Skuvllaalbmá Áslat Niillas Áslat.
När använder du det namnet?
Nog brukar jag använda det i samiska sammanhang så folk vet vem jag är.

Vad heter du?
Per Stefan Idivuoma, men mina närmaste kallar mig för “Bede”.
Brukar du använda något namn som berättar om vilka dina föräldrar är eller din áhkku/áddjá?
– Nej. Det är inte så vanligt att vi använder de namnen.