Ánnonsa
umea-kommun-plats-desktop- NOURAT

4/2017 Kämpaglöd och känslor på Tjaktjen Tjåanghkoe

Tidigare i höst arrangerades höstfestivalen Tjaktjen Tjåanghkoe i Snåsa. Här berättar Saara Hermansson om sina personliga upplevelser från helgen.

Torsdag

Äntligen var det dags. Tillsammans med två klasskompisar reste vi mot Snåsa och Tjaktjen Tjåanghkoe. En resa som kom väcka många känslor och tankar hos mig.

När vi kom fram till gick vi direkt till hotellet för att checka in, vi fick nyckeln till en mysig liten stuga. Jag bytte om till gapta och begav mig till första seminariet. Det handlade om Leif Dunfjeld och hans arbete. Temat på årets Tjaktjen Tjåangkoe var urfolksrättigheter”, därför passade det väldigt bra att inleda helgen med ett seminarium om en person som verkligen kämpat för samers rätt ända in i slutet av sitt liv. En man som inte bara var jurist, advokat och politiker utan också medmänniska, Med ett stort engagemang för urfolksrättigheter och en pionjär inom organisationsarbete. Leif var även en stor del i utformandet av ILO169.

Fredag

På fredagen stod kvinnorna i fokus enligt mig. Maja Krihke Jåma, Ina Therese Sparrok, Sofia Jannok och Nina Gualinga hade seminarium om utmaningarna de står inför. Det var verkligen inspirerande att höra dem berätta ur ett kvinnligt perspektiv. All deras kämpaglöd var verkligen något jag blev imponerad och berörd av. Ninas föreläsning var speciellt intressant eftersom hon berättade om vad som händer i hennes region Sarayako i Ecuador med oljebolag som försöker tränga undan familjer och hur de har nått ut till omvärlden, vilket visar på hur viktigt det är med ett nätverk.
Sofia Jannok berättade om hur hon med enkla medel sprider sina budskap genom musik och film. Hur film kan hjälpa till att förmedla budskapen hon vill nå ut med.

Det fick mig att tänka efter och inse att det är viktigt är att vi syns och hörs. Att vi som urfolk inte tolererar vad som helst.
Några meningar som fastnade för mig när Maja Krihke talade var:
”Att kämpa tar tid och kraft, men det ger också kraft”
”Man kan inte bara sitta hemma och göra ingenting”
”vi är starkare tillsammans”
”Det är viktigt att vi ställer upp för varandra, vi kämpar för att det är viktigt”
”Tänk vad våra förfäder har kämpat”.

Senare på kvällen fick vi uppleva en fantastisk konsert av Sofia Jannok.
Många känslor väcktes under konserten. Speciellt när hon i mellansnacket tillägnade en jojk till alla de som inte längre finns bland oss. Det väckte många tankar hos mig. Tänk alla dem som kämpar för sina rättigheter VARJE dag och som tillslut inte orkar kämpa mer när kolonialmakterna sätter stopp.  Då tänker man verkligen hur viktigt det är att vi ställer upp för varandra och står sida vid sida när dagarna känns mörka och tunga.

Lördag

På lördagen passade jag på att fokusera på språket, så jag satt mest med lurarna på och lyssnade på mitt hjärtespråk, sydsamiskan. Jag blev glatt överraskad över hur mycket jag egentligen förstod och kände mig glad att även samiskan tog så mycket plats den här helgen. Tänk vad många nya ord jag lärde mig.

Det blev en mer känslosam helg än vad jag hade föreställt. Jag insåg att psykisk ohälsa är starkt kopplad till detta ämne.  Så många som känner en hjälplöshet när staten inte tar sitt ansvar och kör över ett helt folk.

Men något som gav mig hopp var vilken kämpaglöd vi har i Sápmi och bland urfolk här i världen. Under helgen har så många delat med sig av sina historier på ett så fint och personligt sätt att jag inte kunde låta bli att känna mig djupt berörd.  När allt känns jävligt och man är på väg att ge upp hoppet, så finns det alltid någon där med lite tro kvar, med lite hopp och jävlar anamma som för kampen vidare. Vi kan alltid hitta stöd hos varandra för på något sätt så sitter vi i samma båt, där vi alla någon gång i våra liv får kämpa för vår rätt. Vare sig det är att få undervisning i samiska i skolan eller stå upp mot ett energibolag som vill gräva upp ett helt renbetesområde.
Trots tunga ämnen och många känslor så tycker jag helgen var både lärorik och trevlig. Jag har pratat mer samiska än vad jag själv trodde jag kunde. De flesta seminarier var lite svåra att förstå just eftersom jag själv inte är så påläst när det kommer till rättigheter, men just det fick mig att känna att jag också har ett ansvar. Vi har alla ett ansvar att kämpa för våra rättigheter som urfolk och jag känner mig mer motiverad nu till att lära mig mer om just det här ämnet.
Såklart avslutades helgen med sydisdans. För vad är väl en sydsamisk festival utan sydisdans och Vuelien Gaejnoe? Tack var dem fick vi dansa loss, skratta och bara njuta av varandras sällskap. Det behövdes efter så mycket allvar.

Men glöm aldrig bort att tillsammans är vi starka.
”We are still here” och vi går ingenstans!

Text Saara Hermansson

Bildtexter:

Baajh Vaeride Årrodh! Låt fjällen leva! Temat för seminariet var Vår kamp – ett folks framtid.

Sofia Jannok höll workshop med de yngre deltagarna och hade även en konsert under en av kvällarna.

Maja-Krihke Jåma höll ett gripande föredrag om hur det är att vara renskötare i Fosen, där Europas största vindkraftspark är på väg att byggas.

Ina-Therese Sparrok och Elsa-Maja Kappfjell. Ina-Therese berättade, tillsammans med Maja Krihke Jåma, Sofia Jannok och Nina Gualinga om utmaningarna som de som kvinnor står inför.

Arvid Jåma fick ta emot det allra första sydsamiska kulturpriset. Här tillsammans med May Britt Lagesen.