Nuorats korrespondent Johanna Huvva på båt/snorkeltur i Mexiko. Foto: Johanna Huuva.
Nuorats korrespondent Johanna Huvva på båt/snorkeltur i Mexiko. Foto: Johanna Huuva.

Viva mexiko!

Mellan USA i norr och Guatemala i söder hittar ni det stora landet med regnskog och vita sandstränder som ännu inte lyckats locka lika mycket turister som Thailand. Landet är indelat i 31 delstater, men vi håller oss till de södra delarna, delstaterna Chiapas och Quintana Roo. För er som än inte listat ut vilket land jag skriver om, så är det förstås Mexico.

Kör 40 km från Tulum till Cobá och fortsätt därifrån 20 km nordöst, och du är i Punta Laguna. Macedonio Canul Chan, 37, kommer just därifrån. Tillsammans med resten av invånarna i byn driver han ett naturreservat, som i huvudsak skyddar spindelapor. Att komma till Punta Laguna är som att komma till Kautokeino, ett samhälle som bevarar både språk och kultur. Fast i Punta Laguna bor inga samer, utan mayaindianer.

Det finns ungefär 20 små hus och en skola för de yngre barnen. I Punta Laguna bor det 17 familjer och Macedonio Canul Chan berättar att de alltid har skyddat spindelaporna och de andra djuren i djungeln.
– På andra sidan lagunen finns också pumor och jaguarer, men dit får ingen gå, för de är så skygga för människor, säger Macedonio.

I juli hålls en stor regnceremoni för att få en stor och fin skörd och alla i byn är delaktiga. Till ceremonin bakar de stora bröd och nattvardsvinet gör de av barken från trädet balchéé.
Schamanen som håller i ceremonin pratar bara mayaspråket. Serapio Canul Tep, 65, är Macedonios farbror och en av de två schamaner som bor i Punta Laguna. Schamanerna håller i ceremonierna och ser till att invånarna i byn får mediciner mot bland annat tandvärk, huvudvärk och ormbett. Den andra schamanen är Macedonios pappa.
– Vi alla förstår och pratar mayaspråket så det är helt naturligt för oss, säger Macedonio.

Det hålls även mindre ceremonier för att turismen ska gå bra, för att cenoten ska bevaras och så vidare. Yucatanhalvön har väldigt många cenoten. Man kan beskriva det som en liten sjö mitt i djungeln, som har kommit till efter att kalkstenen har rasat ner och bildat gropar och kilometerlånga tunnlar. Om man vill ta paus från sanden och stranden kan man en het dag och hoppa ner i det kristallklara sötvattnet. Det är även väldigt populärt att dyka i de grottor som gömmer sig under vattnet.
Fast alla cenoten är inte lika inbjudande.
– Förr använde vi vår cenote som kyrkogård. Eftersom den är 12 meter ner och solen inte lyser där så bevarades kropparna väl, berättar Macedonio.
Idag finns det skelett där nere som bevarats tack vare kylan så för mig var det ett enkelt val att inte klättra de metrarna ner i vattnet.

Byn är väldigt liten så man kan inte välja bland vilka jobb som helst, men männen jobbar som guider, sköter naturreservatet och ser till att allt är bra med plantagen. Kvinnorna slöjdar och sköter hemmet. Från januari till juli tittar vi till honungen var tredje dag, förklarar Macedonio.
Allt från skörden är till eget bruk och de säljer ingenting.
Yucatanhalvön ligger på kalksten vilket betyder att majs och bönor är bland de få saker som växer bra, därför är bönor och tortillabröden vanligt.

Dagen flög bara iväg och vi var tvungna att hoppa in i taxin för att åka till Cobá. Vår taxicahufför hette Jose Julian May Cen, 22, och är också mayaindian. Cobá är ett litet ställe som inte har mycket alls. Tack vare ruinerna som finns där så finns det några restauranger och souvenirbutiker.
Jose och jag försökte kommunicera på engelska, men insåg fort att de få spanska ord jag kunde var välbehövliga. Men jag var van, eftersom ingen hittills hade kunnat prata flytande engelska. Med hjälp av teckenspråk, spanska och engelska så kom vi faktiskt fram till en del.
– Jag har 3 bröder, 7 systrar, mamma och pappa, så med mig är vi 13 stycken i familjen, säger Jose.
Han jobbar som taxichaufför och extrajobbar även som arkeolog. De flesta i Cobá är mayaindianer och han berättar att språket används i familjen och även bland alla hans kompisar. I Quintana Roo pratar över hälften maya, förklarar Jose.
– Vi är väldigt många som kan mayaspråket, förklarar Jose.
Jose gifte sig 27 november 2010 och hoppas på att få två, tre barn, men innan dess har han stora önskningar om att vara med i militären.
– Jag vill att mina barn ska växa upp i Cobá, här får man lugn och ro, säger Jose som tycker att det är för mycket droger i de större städerna. berättar att det finns mycket droger i de större städerna.

När vi lämnar Cobá och åker in i landet från kusten märker vi att ju längre från kusten man kommer, desto fler inaidner ser man. Vårt nästa stopp blev Palenque. Där fick jag direkt en känsla som att man var hemma på något sätt. Det var väldigt litet, och långt från någon stor stad. Otroligt nog lockar en sådan liten by mer turister än Kiruna gjort sedan ishotellet byggdes för första gången. Men det är inte så konstigt, för mayaruinerna som finns där är så otroliga och välbevarade. Att se ruinerna precis framför sig gjorde det lätt att drömma sig bort till tiden då mayaindianerna fanns. Min resekompis kommentar var ”Så här mycket sten som ruinerna är byggda av, finns inte ens i Gabna och Leavas tillsammans!”

Även där flög tiden iväg och natten närmade sig. Vi åkte till vårt hotellrum för att dagen efter sätta på bikinin och styra näsan mot vattenfallet Agua Azul. Men resan dit var inte förstaklassig precis, utan en flygresa i en minibuss från början av 1980 med en wannabe racerförare. Men jag sitter här idag, så vi klarade oss helskinnade hem igen. Väl framme vid vattenfallet var resan glömd, och vi fick njuta av alla goda färdigskalade frukter och utsikten av vattenfallet och tillslut också ett dopp.

Två dagar räckte i Palenque och vi åkte vidare till San Cristobal, liksom Palenque omringad av höga vackra berg i delstaten Chiapas. Det tog fem timmar att ta sig fram de 20 milen, med farthinder stora som liggande ekar på gatan och kurviga vägar utan vägräcken.
Väl framme fick vi nys som en mayamarknad lite högre upp i bergen så bara att hoppa på minibussen igen. Där fanns allt från band till machetes och det inhandlades väldigt mycket.
En kväll köpte vi teaterbiljetter till föreställningen Palenque Rojo. Vackra indianer med målade kroppar, fjäderklädda huvuden, och alla möjliga kroppssmycken gör det väldigt svårt att glömma den här teatern.

Resan närmade sitt slut och vi hoppade på bussen till Cancun igen för att avsluta resan på lyxhotell sista dagarna.
Vi hade 21 hela dagar i Mexico och det var alldeles för lite för den som vill annat än ligga på playan.
Och jag kan inte räkna på alla mina tår och fingrar hur många quesadillas, tacos, burritos och enchiladas hunnit äta under resan.

Johanna Huuva

SAKER DU INTE FÅR GLÖMMA I QUINTANA ROO & CHIAPAS
San Cristobal som erbjuder både bra mayateatrar och marknader.
Bada i en kristallklar cenote mitt i Mexicos djungel.
Mayabyn Punta Laguna och deras naturreservat.
Palenques vattenfall och mayaruin.
Tulums kritvita sträder, för den som vill sola.

LÄR DIG MAYASPRÅKET
bix- a bel = Hur mår du?
Uh-zhi wi kech= Jag älskar dig!
Yúm botik = Tack.
Pa-al= Barn
Ko-le = Kvinna
Diutuc = Söt
Beé = stig
Chée = trä
K´aax = träd
Sinik = myra
Haá= vatten
Boúx= svart
Cab= bi
Kan´che= stol
Can= orm
Nook= tyg

FAKTA MEXIKO
En majoritet av Mexikos invånare är mestiser, dvs. av blandad europeisk och indiansk härkomst. Var tionde invånare tillhör ett av Mexikos 60 urfolk.
Andel indianer är närmare en tredjedel, men siffran varierar kraftigt.
Den snabba inflyttningen till städerna gör att många förlorar sin indianska identitet.
Officiellt värnar Mexiko om sitt indianska förflutna men i samhällslivet har folken låg status och är socialt utsatta.
Flest indianer bor det i Mexikos sydöstra delstater, som Oaxaca, Chiapas och Yucatán.

 

Nuorat.se har bytt hemsida i början av 2014. De artiklar som förts över till det nya systemet har därför datumstämplar som inte överensstämmer med det datum då de publicerades första gången. Alla artiklar med denna kursiverade notis är publicerade någon gång mellan 2009 och 2013.