Ánnonsa
uk plats singel v14 modul 42-page-001
Man misslyckas med att väcka liv i ett språk om inte barnen börjar prata det, säger språkforskaren Annika Pasanen. "Man missförstår hur språköverföreing går till och tror att det överförs genom traditionell undervisning. Men undervisning hjälper inte om språket aldrig talas i hemmen". Govven: Elin-Anna Labba
Man misslyckas med att väcka liv i ett språk om inte barnen börjar prata det, säger språkforskaren Annika Pasanen. "Man missförstår hur språköverföreing går till och tror att det överförs genom traditionell undervisning. Men undervisning hjälper inte om språket aldrig talas i hemmen". Govven: Elin-Anna Labba

Varför just i Aanaar?

Alla samiska språk finns på UNESCOS lista över utrotningshotade språk. Under tiden vi samer funderar på hur vi ska arbeta med språken, försvinner fler och fler av dem som talar dem, dag för dag. Samiskans revitaliserings är i dag mer ett fint ord än verklighet på de flesta platser i Sápmi. Men på ett ställe har man faktiskt lycktas. I Aanaar pratar barnen nu enaresamiska, som ett tag såg ut att dö ut. Vad gör de där, som andra inte klarar av? Elin-Anna Labba träffade språkforskaren Annika Pasanen i Aanaar.

Annika Pasanen var på en språkkonferens när hon lyssnade på en forskare som sade att “ du har rätt till ditt modersmål, även om du inte har fått lära det som liten”. På samma konferens gick en samisk man upp i talarstolen och tackade forskaren för dessa ord.
Han sa att han länge känt att han saknad något, men inte känt att det var hans rätt att ha samiska som modersmål. Forskaren hade med några ord ändrat hela hans språkidentitet och nu förstod han att, jo, så klart kan också jag se samiska som mitt modersmål. Modersmål är det man språk man känner starkast för.

Annika Pasanen har tänkt mycket på de här orden, speciellt med tanke på enaresamiskan.
– Nästan ingen kan ju i dag samiska bättre än till exempel norska eller finska, om man inte bor i Kautokeino-området. Om folk blir kvar i den tanken att jag kan inte språket, och nöjer sig med det, så är det en stor tragedi. Det är möjligt att ta tillbaka ett språk, att ta tillbaka ett modersmål.

Att folk har rätt till sitt modersmål har varit en av grundtankarna i Aanaar, där tre samiska språk lever sida vid sida. Både skoltsamiskan och enaresamiskan är enligt UNESCOS mått “severely endangered”, allvarligt hotade språk. Nordsamiskan har det bättre, men också den finns med på UNESCOS lista.

Annika Pasanen är själv från mellersta Finland och kom till Aanaar som student 1995. Hon berättar att det bara kom över henne när hon såg en annons i en studenttidning. “Kom och plugga i Anár. Här kan du läsa samiska”.

– Jag hade aldrig ens varit där. Jag kände inte det här området alls. Men jag hade alltid gillat språk, det var mitt stora intresse. Och på den vägen är det, skrattar hon.

Annika Pasanen som då inte ens visste att det fanns mer än nordsamiska, läste först det, sedan enaresamiska. Språkfrågorna som drog henne till Anár har satt henne i arbete sedan dess. I dag är hon språkforskare och studerar enaresamiskan reviltalisering/pånyttfödelse.

Och i Aanaar finns verkligen något att studera, för här har man lyckats med en fråga som är aktuell i varje hörn av Sápmi, i varje samiskt land. Hur får man folk att börja prata samiska igen? Aktivt?

Efter årsskiftet, vintern 2012 invigs Sajos, Aanaars nya sametingsparlament/kulturhus. Dit kommer också Sámi oahpahusguovddaš, Sámi duodji mfl. att flytta.   Sajos är enaressamiska för "en plats där man kan stanna och bo för en längre tid".

Efter årsskiftet, vintern 2012 invigs Sajos, Aanaars nya sametingsparlament/kulturhus. Dit kommer också Sámi oahpahusguovddaš, Sámi duodji mfl. att flytta. Sajos är enaressamiska för “en plats där man kan stanna och bo för en längre tid”.

När Annika Pasanen kom till Enare hade enaresamerna precis börjat ett väldigt aktivt språkarbete. 1997 hade de börjat med enaresamiska språkbon, det vill säga en helt samisktalande förskola. Tanken var att ge språket till de nya generationerna, även om föräldrarna själva inte kunde samiska. Då var det mest äldre som pratade enaresamiska.

Språkbona har varit igång sedan sedd, och lyckats enormt. Nu pratar alla skolbarn faktiskt samiska och har samiska som skolspråk. I Aanaar har man också ordnat vuxenkurser för att lärare och andra ska kunna arbeta på sitt modersmål.

Det ser på pappret inte ut att vara något annat än det man gjort på andra ställen, men skillnaden är att i Aanaar lever språket nu.
– I min forskning pratar alla informatnter om det att på 90-taket så pratade de aldrig samisak. Nu har de börjat. Vänner och grannar har börjat prata samiska med varandra.
Annika Pasanen tycker att hela samhället i Aanaar har förändrats, den enaresamiska kulturen har fått en helt annan status och plats.

– När jag kom hit var det vanligt att en enaresamisk man inte berättade att han var same, han använde inte kolt. Pratade finska med barnen.
I dag har samma man barnen på samisk förskola och han har tagit på sig kolt. De år som samhället arbetat med språket har också självkänslan ökat, säger Annika Pasanen.

Men varför här? I Jokkmokk där jag bor läser folk samiska men man pratar med sina barn. Vuxna människor pratar svenska, trots att de skulle kunna prata samiska?
– Det där är rätt vanligt. Jag tror att det hänger på aktivisterna.
I Enare är Ilmari Mattis och Matti Morottaja kända aktivister. De var med och bildade Enaresamiska föreningen, som haft samiska som mötesspråk från första början.

– Att alla skulle prata samiska var ett radikalt beslut då på 80-talet när språksituationen var så hemskt dålig. Det stänger ute folk.
Men Annika Pasanen säger att det var ett bra beslut för språket.
– Man ska prata språket och inte bara prata om det. Jag tror att det är det största problemet i dag för att samiskan ska revitaliseras. Det är det som saknas i Sápmi.

Annika Pasanen berättar att hon rest en del i Ryssland, där de håller på att kolla på nya språkbon. Där är det alla möjliga festivaler, semininarier och kongresser. En som håller tal säger först Ráhkis ustibat, bures boahtin, Kära vänner, välkomna – på samiska. Sedan byter man språk. Samiska används aldrig. Det påminner om sametingen i Norge, Finland och Sverige där ledamöter som kan samiska ändå inte använder språket.

– Om aktivister och språkarbetare inte använder språket, hur kan man då förvänta sig att “vanliga” människor ska börja tala det?

Annika Pasanen är en person som pratar väldigt fort, med massa energi. Hon är inte same själv, poängterar hon. Hon har kommit utifrån in i det samiska men har hela tiden känt sig accepterad, vilket hon också tror är lite speciellt med det enaresamiska samhället. Folk utifrån har blivit väldigt gott mottagna.

– I den nordsamiska miljön är det vanligt att höra att varför har du kommit hit för att forska? Mentaliteten i Aanaar är bara en helt annan eftersom de som pratar språket är så få, de tänker att de måste välkomna alla. Det finns inte någon mån att utesluta.

Men huvudmålet har hela tiden varit att barnens språk. Språkbona har varit hjärtat i enaresamiskans revival. Där hörs inte finska, även om om de flesta barn inte har samiska som hemspråk.

Anniska Pasanen säger att det så klart är stora skillnader mellan barnen, andra börjar med samiskan snabbt, andra inte.
– Men alla förstår på så vis att den funkar i grupp inom några månder. Bara personalen använder språket på riktig, så tar barnen upp det väldigt fort. Men om barnen inser att personalen bara pratar med vissa barn så sjunker motivationen att prata samiska väldigt snabbt.

Finskan vinner så lätt, säger Annika Pasanen. I Aanaar är finska oftast det starkare språket, men i dag kan barnen faktiskt också samiska. I Aanaar finns nu en ny samisktalande generation.

– De som är skeptiska kan säga att det inte går att bevara ett språk som har så få talare, men vi har iallafall gett barnen en möjlighet att lära sig språket.
Annika Pasanen är säker på att om det inte vore för språkbona så skulle samiskan aldrig ha kunnat överleva som språk för de yngsta generationerna i Aanaar.

– Tidningar, böcker, fina ord, ingenting hjälper om inte barnen använder språket. De största resurserna ska läggas på att barnen lär sig och pratar språket – aktivt. Det är det som utvecklingen i Aanaar visar mer än något annat. Många enarebor har gjort så, de har bara bytt plötsligt språk. Det är möjligt.

Elin-Anna Labba
Reportaget är översatt från samiska. Huvudreportaget publicerades i Nuorat nr 3, den tryckta upplagan.

ENARESAMISKA
Talas av kring 400 personer, i trakterna kring Aanaar/Anár i norra Finland.
Språket användes mest av äldre samer, framtill att man skapade helt enaresamiska förskolor.
I dag är enaresamiska ett skolspråk, och det går att plugga vidare.

 

Nuorat.se har bytt hemsida i början av 2014. De artiklar som förts över till det nya systemet har därför datumstämplar som inte överensstämmer med det datum då de publicerades första gången. Alla artiklar med denna kursiverade notis är publicerade någon gång mellan 2009 och 2013.