Vår ropande röst

Med dikten “Vår ropande röst” påminner David Väyrynen oss om att det liv som vi lever är bra och att vi behöver inte allt det som resten av världen vill att vi ska ta till oss. Han skriver om vikten att leva sida vid sida med andra, vara stolt över den man är, och om att inte vara fördomsfull bara för att andra är annorlunda än en själv. I första numret av Nuorat 2014 publicerades ett porträtt med David Väyrynen och här kommer hans dikt i helhet.

Vår ropande röst

och jag tror att det är många som kommit ut hit i dag
som ändå känner samma stolthet som jag
att man ändå vågar säga högt här ute
hur kan man inte vilja leva som oss
för vi har nu varit med om
vilken behållning det är för människan
att vi skulle behöva allt mindre söderifrån
detta gör att vi kommer längre och längre ifrån städerna
man blir så främmande inför människorna där
som söker sin glädje samtidigt på för många hörn
och med nackarna ner över varsin leksak
så blundar dom för allt som går fel med världen
men vi har sett här i våra samhällen vad som bör göras
men en människa blir inte utan ansvar för det
men detta det är en drivkraft
att marken uppenbarat för oss sitt tillstånd
att alla har skuld i det och måste ställa frågan
inte är det väl rätt att lämna det här till kommande
därför måste vi inte bara arbeta för oss
att vi bara ser till det egna
nej tvärtom
som byfinnar och samer
ska vi lämna dörren på glänt
att dom kommer söderifrån också för att dela

men vi hör också ropen på arbetskraft och tillväxt
och som blir till något som lockar
som har varit det under alla tider
men i dag kräver det allas medverkan
allt det där är främmande för oss
men det är inte så främmande
att det inte skulle utöva en dragningskraft på oss
när vi har det så nära
och då lockas man att tänka
att nog kunde man väl kunna lära av dom
eller att vi åtminstone kunde närma oss
när det kommer sådana erbjudanden
nog kan du leva som oss fast du har flyttat
och det var förr till och med uppmuntrat att flytta
och dessvärre finns det sådana som gått på den finten
vi är här i dag ännu några som fortfarande är kvar där
som ännu försöker dra ut sladdarna
och inbillar sig kanske vara fri att välja
ja också då när händerna söker tekniken
då räknar dom kanske inte med påföljderna
så är det ju också för oss som varit här länge
att man fortfarande kan känna av jäkten
så jag vet att vi har orsak i dag
att uppmana varandra en och annan gång
att vi klarar oss bättre utan

vi ser också hur vi blir ändå fler som kommer
och vi får glädjas för dom
och ytterligare när vi ses
när vi träffar kamrater från andra byar
och hjälper när man ber om hjälp
och ser till att alla har vad vi behöver
vi behöver inte hela tiden nånting nytt
fast världen längtar hela tiden efter nytt
och jag tror kamrater och likasinnande
att vi kan i dag också garantera fortsatt sammanhållning
i det arbete som här ska göras framöver
och aldrig att vi ska försumma att slå fast
att vi har alltid klarat oss utan dom
att dom har aldrig klarat sig utan oss
att marken är vår och självständigheten
i evighet, jajamen

Meän huutava ääni

ja mie uskon ette on moni jokka on tulhet tänne täma päiväna
jokka silti tuntevat sammaa ylpeyttä kun mina
ette sita kuitekki saattaa sanoa kovvaa tääla ulkuna
kuinkas sita saattaa olla elämätta kun met
koska met olema nyt olhet mukana
siitta mika etu se on ihmisele
ette met tarttisima aina vähemän etelästa päin
se tekkee ette met menema aina kauemaks ja kauemaks kaupunkista
sita tullee niin vierhaks ihmisten kans sielä
jokka hakevat ilonsa samala aikaa liian monesta nurkasta
ja niskoilhen yli jokhaisen oman leeksaakin
niin net on sokeat kaikile joka mennee väährän mailman kans
mutta met olema nähnet meän samhällessa mita pittaa tehha
mutta ei ihminen ole ilman vastuuta sen takia
mutta se on voiman lähe
ette maa on paljastanu meile tilanthens
ette kaikila on syy siihen ja haatuva panna kysymyksen
eihan se ole oiken ette jättaa nämat tulevile
sen takia häymä ei vain työntää meän takia
ette met kattoma vain sita ommaa
ei toisin pain
kun kylasuomalaiset ja saamelaiset
met piama jättaa oven raolens
ette net tuleva etelasta kans jakamhan

mutta met kuulema kans huuvot työvoimasta ja kasvusta
joka tullee sellaiseks joka vettaa ja houkuttellee
joka se on ollu kaikila aijoila
mutta täna päiväna vaaithan kaikitten osanoton
kaikki se mika on vierasta meile
mutta joka ei ole niin vierasta
ettei veätä meitä
kun meilä on se niin lähelä
ja sillon houkuttelee ajattelu
ette kylla niiltä saattais oppia
eli jos met kuitekki saattaisima lähestua
kun tullee sellaisia tarjouksia
kyllä sie saatat ellää kun met vaikka olet siirtyny
ja ennen jopa kehutethin ette siirtyä
ja valitettavasti on sellaisia jokka on menhet siihen finthin
meitä on vielä joku tääla jokka vielä olema siela paikala
jokka viela yrittäva vettaa ulus slatit
ja luuleva olevan piian vaphaita valittemhan
ja kansa sillon kun käet hakevat tekniikkaa
sillon piian net ei räknää seurauksia
niin se on meile kans jokka olema olhee tääla pitkhan
ette viela saattaa tuntea jäktia
niin mie tian ette meila on syyta täna päivana
ette kehottaa toisia sillon tällöin
ette met pärjääma paremin ilman

met kans näema kuinka meita kuitekki tullee eneman
ja saama ilottea niita jokka
ja muita kun me kohtaama
kun kohtaama kaveria muista kylista
ja autama kun tahothaan apua
ja näema ette kaikila on mitä tartteva
met emma aina tartte uutta
vaikka mailma aina kaipaa uutta
ja mie uskon ette kaverit ja meikalaiset
saatama täna päiväna karanteerata jatkuvaa yhtalaisuutta
tässa työssä jota pittaa tehha teela etheen pain
ja ette met emma koskhaan ole päättämätta
ette met olema aina klaaranhet ilman heita
ette net ei ole koskhan klaaranhet ilman meita
ette maa on mean ja riippumattomuus
ikusesti, jovain

 

Min čuorvasat

ja mun jáhkán ollusat dis geat lehpet boahtán deike
dovdabehtet seamma čeavláivuođa go mun
go duostat bajidit jienamet ja jearrat
eai bat buohkat háledivčče eallit dego mii
go mii leat dál oaidnán
man stuora riggodat olbmui lea
go eat dárbbaš buot viežžat oarjin
dalle gáidát guhkkelii ja guhkkelii gávpogiin eret
ja gávpotolbmot virrot
sii, geat háhpohallet iluid maŋŋái juohkeguovllus
ja geaid čalmmit báhkkejit stoahkanhearvvaide
vai eai šat oainne máilmmi duohta váivviid
muhto dáppe min guovlluin leat mii oaidnán maid fertet dahkat
muhto juohkehaš guoddá goitge ovddasvástádusa
muhto dát lea dat mii boktá min árjjaid
go eatnamat leat čájehan movt dat vedjet
de ferte juohkehaš guoddit siva ja jearrat
ii han dat leat almma riekta, dán guođđit boahtte bulvii
danne eat galgga dušše iežamet ovddas bargat
ja dušše iežamet goađi doallat čorga
eat eisege
sihke gávpotolmmoš ja sápmelaš
galgá uvssa guođđit goavkut
go bohtet oarjin maiddái juogadit

muhto mii gullat maiddái čuorvasiid bargonávccaid ja stuorrudeami maŋŋái
ja dat min fillejit
ja leat álo fillen
dál dárbbašuvvojit buohkaid návccat
visot diet lea amas midjiide
muhto ii fal nu amas
ahte min ii geasut
dál go lea nu lahka
ja de lea álki jurddašisgoahtit
gal sis galggalii oahppat
dehe ahte juobe lahkonivččiimet ge
go diekkár fálaldat boahtá
gal don sáhtálit eallit dego mii vaikko leat johttán
ja ovdal han movttiidedje johttát
ja dađibahábui dájuhuvvui soames
mis leat ain muhtumat dás
geat geahččalit eretgaikkihit jođđasiid
ja geat jáhkket iežaset leat friddjan
maiddái de go gieđat ohcalit teknihka
dalle eai soaitte jurddašit váikkuhemiid
ja nu lea midjiide nai geat leat dáppe leamaš guhká
go ain dovddat hušša
de dieđát mis lea ágga
fas ávžut guđet guimmiideamet
ahte birgeleimmet buorebut haga

mii oaidnit maid ahte leat eanebut geat bohtet
ja mii illodallat sin dihte
ja vel eambbo go oaidnalit
go oaidnit eará guovlluid rátnáid
ja veahkehit go muhtun bivdá
ja fuolahit buohkaide dan maid dárbbahit
eat mii álo dárbbat aivve ođđasa
vaikko máilbmi dan háleda
ja mun jáhkán ustibat, vieljat ja oappát
ahte maiddái odne sáhttit dáhkidit ahte bissut ovttas
dan barggus mii lea ovddabealde
eat ge goasse galgga vajáldahttit
ahte leat álo birgen sin haga
ahte sii eai leat goasse birgen min haga
ja ahte eatnamat leat min ja iešmearrideapmi
agibeaivái, nu dat lea.

Text: David Väyrynen
Översättning / gällivarefinska: Birger Winsa
Översättning / nordsamiska: Inger Anna Eira-Andersson